Det är tjugosjätte september och tisdagmorgonen bjuder på sol och trolsk dimma över åkern.
Graderna är få, gäsparna desto fler. Jag känner mig trött. Inifrån och ut idag. Och nog har jag det jag måste och behöver ta tag i där och då, men efter några timmar av rusch, så uppstår chans. Till vila. Och jag tar den.
Tar med mig kaffekoppen ut till trägungan. Dunsar ner i den nu smått overkligt varma septemberluften. I lilla skålen har jag sista biten kaka från helgen, den där zucchinikakan som är så nästan knepigt god. Med ett lass grädde och hallonsylt ovanpå. Nu pysslar jag om mig själv en stund. Lite, som kan göra så mycket.
Jag tänker på, hur tacksam jag är. Över att ha möjligheten till det där, mitt i vardagen.
Vilan, menar jag. Att kunna hålla det där som Lillkatten Svea på bilden ovan pysslar så imponerande med.
..Balans..
Förnöjsam, över att inte behöva tänka ”på lördag, då ska jag vila”. Eller ännu värre, ”nästa helg, då kanske jag hinner vila”. Som det skulle ha kunnat se ut, om livet var med rusande innehåll som bara krokade arm med varandra, det ena, efter det andra. Jag tänker ibland på, hur det vore om vi var i det där 40-timmarsekorrhjulet och snurrade. Det skulle inte passa oss. Det är så gott, att ha kunna tråcklat ut och tagit oss till det där vardagslivet som gör just det. Passar oss. Det finns alltså flera vägar att gå.
…
Vi har valt bort vissa saker. Till förmån för annat, som känslan av Vardags-Harmoni. Lyxen i att kunna ha styrsel på livet. Och njuta. Dag för dag.
Så blev det den allra sista måndagen i september, vi tar en liten kik bakåt först och främst vetja, vad har vi påtat med här på gården?
-veckan som gick…
En så sagolikt vacker. Och lika vemodig. Måndag.
Frosten nöp. En hel del sommarblommor gjorde natt. Ja, vemodigt. Men jag hade beslutat mig innan frosten kom, för att inte försöka streta emot naturens gång, jag hade med andra ord inte täckt med fiberduk eller så någonstans.. så, allt kändes ändå okej. Lite som en djup suck av lättnad mitt i allt.
Jag vet inte om jag törs skriva det här nu… men kan det vara så att liten Virvelvind börjat fatta tycke för att slå sig neeer, i luuugnan ro en stund, och faktiskt leka, sådär som det är tänkt med prylarna?.. Ute är livets liv, ja, om ni frågar lillvännen. Inomhus? …”Ska man inte bara klättra på allt då? Dra i lampor? Dansa på bordet? Plocka blommor ur krukorna? Hoppa i soffan? Kuta upp och ner i trappan? Balansera? Riva ur lådor? Spela piano med tårna?” … näpp, nu verkar det faktiskt som att en redig lekstund är på tapeten. HALLELUJAH! hojtar någon…(hehe!)
”Köket” jobbar vidare på ”lagar av det vi har”-tema.. middagarna blir med så mycket grönt från landen som möjligt, alltså. Här fräste jag finhackad gullök och lite köttfärs, tillsammans med grönkål, hackad paprika och brytbönor. Salt och peppar. Ett lass persilja på toppen! Att fylla i pitabröd med en god vitlöksröra. Åhåhå, det var magiskt gott!
Motionsturer, springande både med och utan vagn, promenerande och så ett par redigt jobbiga styrkepass hemma på mattan. Aalltså, vilket lifehack det är att ge sig det här.. rörelse, puls och lyfta lite tungt. Jag skulle inte orka hälften av det jag orkar i min vardag, om jag inte gav mig själv träningen. Så tacksam för att kunna.
Jag ägnade många timmar ute i trädgården i goda septembervädret. Grävde upp dahlior och märkte upp dom, för första gången någonsin. Känner mig så löjligt nöjd över det. Inte för att jag iddes skriva exakta namn eller så, som ni ser. Men det där duger fint, tänker jag.
Poff var det fredag och en så pirrig sådan. För en liten tjej, innebar den högt efterlängtat kompiskalas. För en annan större tjej, innebar den en massa fix och påt, inne och ute, som ett endaste virrvarr var jag, överallt.. inte för att jag var tvungen ett endaste dugg, enbart för att jag hade en så härlig morot som väntade… jag skurade golv där, putsade fönster här, handlade, lagade, planerade och grejade…
Lördagmorgon… med tidig löptur och nybakt mammabröd till frullen… och ännu mera pirr i magen.
Sedan gjordes god packning i ordning. För vilken lördag som väntade!! Åhåhå, den ska jag berätta mer om i ett alldeles eget inlägg.
Söndagen blev således en så himmelens lugn variant.
Vi alla behövde återhämtning till fullo och vi lyssnade på det. Pysslade om hästar, vilade ute i trägungan med kaffekopp i handen.. och så släppte vi ut hönsen i den nu färdiga hönsgården, gott! 14 x 4 meter, där ska dom nog trivas när dom inte får sprätta ute på gården helt fritt. Till synes, så verkar fallet redan så; Kuckelikuuuu hojtar Ture lyckligt med jämna mellanrum och småhönorna sprätter på intill…
Det känns overkligt att gå och vrida på den där fina klossen (Byggmästare M alltså, vilken stjärna!!) och gå in till sprättgänget där inne… tänk att vi är med höns nu, liksom! Å puh, jag som hade bestämt mig för att inte kära ner mig så mycket i dessa liv.. har förstått att det inte är ovanligt att en hönapöna får vingar, vingar till hönahimlen menar jag… eller att listiga räven kommer och förstör osv… men, det där är redan kört.. –Jag är så kär i dessa liv, också. Och så ska det få vara, livet är för kort för annat.
Septemberlivet känns så extra härligt i år.. ett par speciella (delvis väldigt täriga) höstar senaste åren, gör att denna, med många ”bara vanliga dagar”, känns så vansinnigt lyxig och njutbar. Ser fram emot en sista septembervecka nu!
Önskeplaner för vecka 39
-Ta hand om småttingar, allt jag bara kan, i vanlig ordning. Denna vecka börjar vi dock med sjukstuga… ena lillungen, är febrig och pjal. Någon annan hostar. Hej höstens första sjuka,…
-Ta vara på varendaste septemberdag som är kvar... sådan ljum höst det är! –nu sprakar naturen i magiska färger.
-Dona ute i köksträdgården! … och försöka leta åt några fler rödbetor i det gräsligt ogräsiga lill-landet.
-Ta tag i sånt där papperstråk! … sånt som jag gäärna drar ut på pga att det är såå mycket roligare att få skapa, fota, filma och greja… men, det andra ingår också.
-Skissa på två skåp! -ett som ska vara ovan tvättstället och ett ovan tvättstugedelen… men, dessa punkter, ”bygga två skåp”, ingår inte i listan för att bli klar med Tvättstugebadrummet, dessa möbler får komma till efter hand. Sådetså.
-Reda ut radiato-virrvarret… innan den riktiga kylan kommer, skaaa ska skaa vi ha vårt nya värmesystem igång, åtminstone i något rum.
-Ha helgen där september blir oktober!
….
Nu ska jag sätta punkt här, sörpla klart mitt kaffe och vi som orkar, ska sedan ge oss ut för att släppa ut hönsen till hönsgården och ta turen till hästarna, övriga gänget får vila vidare här inne. Det här blir en härlig vecka. Vi gör den till så härlig det bara är möjligt, eller hur?
Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
.. mor och far svänger in på gården med peppiga humör och potatisgrävare. Snabbt var vi igång, nu skulle potatisen upp ur landet!
I år satte vi ännu mer än tidigare år, det är ju faktiskt knappt jobbigt att odla potatis, mest bara så himla lättsamt och trevligt, lätt att ordna sig mycket, god och användbar mat. Att tillsammansodla också, vilken grej!
Drömsyn.
Vi fyllde hink efter hink.
.. alla hjälpte till på var sina vis.
Gräva efter potatis eller att leka, nöjda och glada, lika värt. Lillminsting lång-långsov… också väldans finurligt hjälpsamt, han är med och tar upp potatis mest dagligen, till middagarna, så kanske tänkte han att det minsann var lov att sova sig igenom detta mastodontarbete.
Vilken upplevelse sedan, att få släppa ut hönsen fritt och låta dom picka sig igenom potatislandet…
… snabbt var Hönapöna-gänget och Tuppen Ture inne köksträdgården och levde livet.
Nu var vi alla helt möra och redo för vila.
Två rader potatis lämnades så pass att vi kan ta upp färskt ett tag till. Pärkällaren var full redan också, mycket nöjda är vi med årets potatisskörd, alltså.
Gofika efter avslutat arbete, fy farao så trevligt och gott!
Så det där var Årets pärupptagning, det! .. jag kan bli gråtig för mindre. Sannerligen. Det är så mysigt att göra det här, tre generationer tillsammans. Och vilken känsla, att ha ordnat potatis för hela vintern!
Vad gemytligt och trevligt det känns nu, att komma in i gammköket. Skira spetsgardinen som kändes så härlig under sommaren, hade nu blivit naken, kall och kal, plötsligt.
Fram med Farmor Gertruds fönsterputsknep (ljummet vatten, några droppar diskmedel och en hop korkar ättika), putsa dyngiga fönster rena och trolla bort sommarens flugskit för att få avsluta med att hänga upp dom där gammelrosarutiga gardinerna i stället.
Höstduken på köksbordet, hipp som happ-bukett i vasen. Trevlig bok att bläddra i för inspo om olika små detaljer vi lurar på i renoverandet. Och så lyckan över nyköpt paket med långa ljus så det bara är att elda på… nu är hösten igång, så är det bara!
Lyckans er alla som har möjligheten att elda i era hem, mer än bara ljus, menar jag… fy farao, vad vi också längtar efter det. Barnen har till och med börjat prata om det.. en värmande brasa. En järnspis i köket, liksom. Eller att kunna väcka liv i kakelugnen i Salen. Vi önskar så att få uppleva det, någongång.
Vi håller värmen med ullfilt så länge… och en himla massa fejjande.
Så typiskt mig att mitt i matlagningen bara tycka att det känns så trevligt att jag bara måste släppa allting och fota några minuter. Och ett så städat kök var tusan värt att förevigas, för himmel vad det lagas, sölas, kladdas, diskas, spills, pysslas, äts och LEVS i detta rum, dag ut och dag in. Och trots liten fotopaus, så blev det blev middag till sist, den där dagen också, lovar. En paj förresten, med rökt skinka, herrgårdsost och fräst lök och grönkål. Suveränt gott!
Det tog två dagar. Utspritt på en miljard småstunder. Att storstäda köket.
Torka av varendaste skåplucka helt och hållen, varendaste liten kryddburk, tvätta tyger, stryka gardiner, putsa fönster och skura och göra allt sådär verkligen grundligt, ni vet. Sådär som man bara gör nu och då. Men himmel, vad härligt det känns nu. Att skylta om, behöver inte innebära ”köpa nytt”.. oh, nej. Det kan innebära tvätta trasmattor och lägga på ren matta, byta ut ett kuddfodral, duk och kanske hänga upp en bunt eterneller på väggen som viskar om höst men låter sommaren stanna som ett fint minne..
Att ha trasmatta på sofflocket är ett lifehack. Så mycket enklare att hiva trasmattan i tvättmaskinen… än att krångla av ett tyg som sitter fast.
Nämen alltså, jag tror att det håller på att hända nu?
Det där otroooooligt långdragna renoverings- och byggprojektet, Badrumstvättstugan, håller på att nå mållinjen.
Pga många för-att-så-är-gårds- och småttinglivet-pauser.. har det här blivit ett så väldigt utdraget bestyr… så pass att jag för några dagar sedan sa (förmodligen för att jag anar mållinjen och släppte ut tålamodets prövningar)
– ”NÄMN inte ordet Tvättstuga eller Badrum. Jag kräks”. Och, det är LYX-”problem”, JAG VET. Men! Det hjälpte inte mig där och då. Jag blev bara kräkless i alla fall. När lillplutten för miljonte gången drog i dörren dit in och ville gå till renoverande pappan och HJÄLPA till, medan jag stod och spisade och alla bara önskade att det där himla rummet skulle vara klart någon himla gång… så vi kan sätta tänderna i nästa projekt! 😉
Det har varit ett kruxigt bestyr det här rummet, så många moment, så utmanande att få till. Puh. Huuu, också. Men nu är det nära.
Nära som i att golvsockeln ska målas två varv till, på vissa ställen bara ett. Dörrkarm och fönstersmyg, ännu omålade. Behöver målas tre varv.
Sen tusan!!
Igår kväll gjorde vi oss toalettlösa.. och hade en kväll där rörmockarn (han som liknar den Skäggige så fasligt mycket, bara men en annan keps, liksom? han) var här och ordnade så att den nya, så vackra (kan en toalettstol vara vacker!? – JA) hamnade på plats. Det var också ett moment som skulle göras. Check på den! Så, nu har vi höstpyntad bro med ni vet, zinkhinkarna med tjusig ljung, röda äpplen osv…. och så en gammal avdankad toalettstol intill. Typiskt oss att låta den stå där ett bra tag också… haha
Sådärja. Det var det. Ett stycke snabb och intensiv Sneakpeak och Lägesrapport, av Badrumstvättstugan.
Det är måndag och i vanlig ordning startar jag veckan med en stund av reflektion. Tittar tillbaka på veckan som gick, landar.. och laddar om.
Här kommer veckans Drömgårdsrapport. Septemberveckan som gick, fylldes med…
En otrooooolig nöjdhetskänsla över mina årets två grovsopsfynd. Två fåtöljer. Den ockragula godingen hamnade där i Salen.
Alla de möjliga gårdsbestyr! Ständigt med småfolk intill. Älskar, älskar, älskar det här HemmaMammalivet av hela mitt hjärta.
StoraLillebror laddar för ett eget litet solrosfält till nästa sommar ser ni. Så kul att barnen mer och mer får eget intresse för odlandet.
Pannkaksfest, med lingon- och hjortronsylt, äppelmos och vispgrädde. Förskräckligt gott. Tänk när vi kan hämta in våra egna hemägg…
Hösten kryper sig på, mer och mer för var dag.. det märks på barnens aktiviteter också. Känslan av att vilja mysa inne lite mer. Nu byggs det kojor, pysslas, pusslas och spelas spel.
Hästpojkarna fick höstfina fötter av bästHovisen. Ett gäng jobbade på nere i lagårdsstallet, medan övriga bakade Mammabröd och ordnade gofika till mitten av verkandet.
Vardag med guldkant i syn. Vi beslöt oss för att köra korvgrillning till middag, bara låta barnen fortsätta vara ute och leka, inte behöva bryta upp för att gå in liksom. Alla så nöjda. Och som efterrätt, den gamla klassikern; grillade bananer. Med mörk choklad och vispgrädde till. Fy farao, vilken mysig kväll det där var.
Jag ägnade ett gäng småstunder till att dona i hemmet.. rensa ut för små barnkläder, riva ut sommarkläder ur garderoberna, putsa något fönster och så vidare.
Det var andäktigt vackert i köksträdgården.. känslan av förgänglighet, vemod och lycka. Allt ryms. Det här var en sagolikt vacker septemberkväll.
Synen av en mamma som ”tankat på”. Ett tufft styrkepass på mattan, kånkandes och svingandes på den där svarta klumpen och endorfinerna och superkrafterna bjuder upp varandra för en svängom.
Middagsskördande med två småbrollor och en syrra som funnit en mask dom var så ampen över.
Hönsgårdens stomme byggdes klar, allt målades och nätades.. sånär som på en liten bit där det förstås fattades. Ahapp, ännu en tur till Granngården får det bli, mao.
Det plockades äpplen och pysslades med löven vi plockade på den HÄR turen.
Vi avslutade veckan med en riktig skördesöndag. En halvan dagen var fylld med något jag berättar om en annan dag. Medan andra halvan fylldes med ännu mera äppelplock följt av äppelmustande.. och den första provsmaken och känslan av att vi har ett gäng livet egengjord äppelmust i frysen. M-m-m!!
…
Vi somnade sådär otroligt klubbade till kvällen, trötta i precis hela, hela kropparna efter så mycket fysiskt arbete ute på gården. Bästa sortens trötthet, om ni frågar oss. Att vi får fylla våra dagar med livet här på vår plats på jorden, känns så otroligt lyxigt.
… och i morse, 18 september, mötte vi den första riktiga frostmorgonen. Det här blir en fin vecka, hörreni!
Önskeplaner för vecka 38
-Ta en septemberdag i taget och njuta av den, allt vi bara kan. .. mitt bland livets sus; andas höstluft, springa, leka, påta, gunga i trähammocken…
-Skörda och höstfixa vidare ute!
-Ta upp alla dahliaknölar för vinterförvaring! ..i år ska jag verkligen försöka orka märka upp sorterna, i alla fall i färg.
-Göra hönsgården hel-klar!
-Flytta in höst- och vintergarderoben.
-Pricka in olika ärenden här och där, som optiker, utvecklingssamtal, något fotojobb, föräldramöte och så vidare.
-Posta blogginlägg till er! .. har kamerakortet FULLLT.
-Ha efterlängtad septemberhelg! … som jag knappt törs tänka på, vill så så gärna att lördagsplanen ska bli av…
…
Önskar er och oss en god, god höstvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
Hej och välkomna hem till oss och vår nu så himla höst-trevliga bro!
Ja, jag menar verandan… säger du också bro, förresten?
I alla fall. Jag är inne i ett väldans höst-il där ute på gården nu.
Efter grävandet vi gjorde i vintras har vi ännu inte rett till gräsmattan igen.. men, nu så! Passade på att köpa gräsfrö när det nu finns på 50% hos Granngården
Utblommade, ettåriga blomster dras upp ur jorden.. jag delar perenner och flyttar mellan rabatterna.
Men en ny goding har också fått tillkomma, höstanemonen, så otroligt söt. Ni vet att jag drömmer om prunkande mormorsrabatter med mest bara perenner och rosor i, men det måste få ta sin lilla tid tänker jag. Jag har i alla fall inte råd att åka och köpa en massa perenner i ett svep… men någon ny då och då, det unnar jag mig.
Den här tiden är perfekt tid för att plantera perenner. Jag är så tacksam för dom jag har, från både farmor, mamma, syrrans och svärmors trädgårdar..det går ju så bra att dela med varandra så. Men, någon lite mer senblommande perenn har verkligen fattats… här kommer söta höstanemonen och lyser upp.
Här är något jag länge önskat mig. En lättanvänd, smidig liten grästrimmer som jag kan rycka fram hur som helst medan barnen gungar intill.. inte sådär LIVSFARLIG, som jag tycker typ en vanlig, kraftigare trimmer är.
ÄLSKAR att jag superlätt kan ordna rabattkanter och dylikt sådär himla tjusigt, i ett knyck.
… och höstfint på bron, ja.. det har det blivit också. Med väldigt enkla medel.
-Tre kraftiga ljung (som finns till riktigt bra pris hos Granngården nu) samt två olika sorters alunrot (perenner som jag sedan kan sättas ner i rabatterna) samt en murgröna jag köpte till vårens planteringar och sedan flyttat till sommarens planteringar och nu till sist, höstens….
-på toppen, några röda falläpplen.
Besök Granngården och finn allt du behöver inför höstfixet!
Kom direkt till vårt favorit-allt-till-gården-ställe, HÄR
Det var precis mitt i septembermånaden, fredag och dagen bjöd lediga skolbarn då det var studiedag.
Vi beslöt oss för att det var en strålande dag att ge oss ut på hösttur, så det gjorde vi! Mamman och småfolket.
Cyklar och småfika, fyllda vattenflaskor, lillebror i vagnen, starka ben och lite pirr i magarna… skulle vi klara hela rundan tillsammans så var det något väldigt gott som väntade i slutet av turen.
Det solade upp och tidighösten visade sig från sin vackraste sida.
Vi tog flera stopp. Stämningen var himla härlig. Trots att någon just brutit ihop över hur benen värkte sedan gårdagens skoljoggande som utförts med fullt ös… det peppades så fint och det finns inget jag lägger mer krut på här i livet just nu, än att svetsa samman mina kids. Det är en sån rikedom, att dom har varandra.
Vi gav oss vidare. Mamman gick och sprang utimellan, som det passade lillgänget.
Oj, oj som det trampades. Och tänk va, som dessa tre rullat i prommande och springande fart runt denna älsklingsrunda… och nu är dom så stora att dom själva orkar cykla hela turen.
Ett uppdrag hade vi också.. vi tränade på lövträd. Björken kändes hemma. ”Rönnen med röda bär”, ”Lönnlöven som vi brukar pyssla med”… Vi stannade till vid stora asparna också, perfekt, ett träd till att lära oss.
Vi plockade och la i cykelkorgen.
Cyklade vidare och tog den sista pausen i lekparken. Åkte rutschkana och gungade. Innan slutspurten togs till lillaffärn, för att handla till middag. Och fredagsmys… -GLASS. Ur disken, ni vet. Sicken lyx!
Sista knixen innan vi var framme vid vad vi kallar för vår egna lilla bullerby, togs uppför stubbåkern, gåendes, barfota… jo just precis.
Löven lades i press inför kommande pysselstunder. Fredagsmyset smakade mer än gott. Och vi somnade som ett gäng minigrisar till kvällen.
Nu väntar en septemberhelg med önskan om ”att hinna göra massor och också hinna återhämta oss massor”… en luring, som vi tränat oss ganska bra på vid det här laget.
Ute i tidig septembermorgon, dimman ute på åkern håller precis på att dra sin kos efter natten.
Det finns massor att dona med ute i trädgård och odlingar nu… och höstfixet, ja det kan vara en favorit hos mig… Skörda, det är på ett sätt väldigt ivrigt. Men ändå som ett lugnt, djupt andetag efter rusigaste sommarmånaderna. Jag fyller nävarna med överblommat, samlar frön och känner som att jag bär in guld, för att torka och spara till nästa år. Ännu plockas buntar så maffiga. Rödbetor och potatis är ännu i jorden och tas upp inför måltid. Ni minns kanske att jag skrev ”Skörda dill!” som en önskeplan för den här veckan?
Såhär såg det ut 2022, när jag stod i potatis- dill- och morotslandet. En helt GALEN dillskörd.
I år?
… en lite blygsammare skörd, men ooh så uppskattad.
Jag trodde nämligen inte att det skulle bli ett endaste dugg av årets dillsådd, då det var just i torkans torka som dessa frön hamnade i jorden, kring mitten av juni. Den mindre dillen, sådde jag långt senare, i andra halvan juli, faktiskt.. som en andra chansning.. vilken hit!
I en påse är det mååånga frön, ju, så det här gör jag nog om nästa år också; så i två omgångar. Himla härligt att både få en omgång med kronor och en med mestadels dillblad.
Vilken vinst, att det kom lite av båda!
Vill man spara dillfrön är det himla lätt också! Dillfröna skördas när blomhuvudena börjat blomma över och bli bruna, liksom annat du tar frön från alltså.
Skörda dill och frys in, så enkelt det bara är möjligt! Jag tar helt sonika knippet och hackar av det grövsta som ni ser. Från den längre krondillen plockar jag raskt av det dilliga/bladen från stjälkarna.
I med alltsammans i en redig fryspåse och skjuts in i frysen. När dillen frusit, tar jag ut påsen och kramar den med händerna. På så sätt ”finhackas”, finfördelas dillen, i ett nafs! Så fenomenalt, som Farmor Gertrud skulle ha sagt.
…
Det var mitt Skörda Dill- knep, det. Varsågoda! <3
Senaste kommentarer