Drömgårdsrapporten!
…Hej vännerna!
Här kommer ett litet livstecken genom en ”rapport från senaste veckan här på gården”. Första vardagsveckan efter jullovet…
Började med tungt träningspass. Och känslan efteråt var fantastisk.
Vi lagade ”Linsgrytan den kräsne lillungen åt”. Recept HÄR!
Tisdag, skolstart, morgontrötthet stor. Det firades med ”tyg-loppis” efter avslutad skoldag. Tyg-ögonen på, hade vi sagt… men vi råkade visst snegla på annat också. Som ett litet skåp av annorlunda slag.. men det fick stanna kvar ändå. Vi är ute efter ett litet men ändå ett lite större skåp, att ha i ett utav barnrummen. Förvaring, ni vet… så så nödvändigt. I ett gammalt hem likt vårt, är den nästan obefintlig.
Lyxknösar i syn. Kan ej säga nog, hur makalöst det är med detta mjuka sätt att leva småttingåren på. Jag vet att det inte är för alla. Jag vet att det inte är möjligt för alla. Jag vet. Därför är jag än mer tacksam att vi faktiskt får ihop det. För det här är verkligen vår dröm. En onsdag mitt i veckan, sitta och gosa med sin femåring och tvååring i morgonsoffan, inget skynda i siktet överhuvudtaget.. bara att få möta dagen i lugnan ro tillsammans och dona och greja med allt möjligt. När kaffeslurken var urdrucken blev det fart må ni tro. Hela Salen vändes upp och ner.. finsoffan och stormattan tvättades samt alla andra tyger (i detta läge hade barnen ”inte nudda golv” samt stor koja byggd av alla soffkuddar.. dom äälskar dessa städryck”. En redig och välbehövlig storstäd vill jag lova…
En lika suddig som njutbar stund. Läsvila, medan Lillebror sov.. fy farao, sånt mys. När Pettson-boken var utläst åkte vi och hämtade hem storasyskonen från skolan.
Märkligt. Men skönt. Svinkylan drog och lämnade efter sig flera plusgrader istället. Det hann bli både härlig skare ute på lägdan och besvärlig halka här och där. Vackra himlar serverades och sköna utestunder där barnen tyckte att ”det är nästan lika varmt som sommar”… och någon undrade, helt seriöst, varför inte t-shirt var ett lämpligt utelek-plagg…. härdade av kylan, jo-jo.
Morgontur ute på lägdan. ”Mamma, SPJING!”, hetsade Lillminsting på sin mor.
Hej hej! Pojkarna som myste i solen ena stunden. Och fick fina fötter tack vare bäst-hovisen, andra stunden. Nu tog vi helg!
Lördagen var så otroligt trevlig. Det vankades hockeylördag. Vanligast åker M och S själva på dessa långa matchdagar medan jag är hemma med dom tre minsta barnen. Men den skäggige hade jour och behövde vara hemmavid. Så jag tog alla fyra barnen med mig och drog mot lillstan.. lämnade mellisungarna hos MammaMormor och sen susade Coach PappaMorfar, S, Lillminsting och jag vidare. Så ofantligt kul vi hade… ja, alla hade vi det så bra på var våra håll. Vi är så tacksamma för våra fyra föräldrar som finns för oss så fort vi behöver.
Till lördagkvällen tjavade vi lillbiten till Pinglan-grannen och blev bortskämda med så, så god middag. Nästan skäms, så gott vi hade det.
Söndag i syn..och ”tjugoförsta dag Knut”. Jasså, ni har aldrig hört talas om den dagen? Den finns i alla fall. Vi dansade runt i hemmet och stoppade sedan smådeppigt ner alla pumlor i sina kartonger.
Känslan var himla skön här.. när det bara var några få juleprylar kvar som skulle ut till förrådsområdet..och hemmet var städat grundligt. När jag stoppar om julen vill jag att den ska vara ren och i ordning.. då känns det så härligt att plocka fram allt där i slutet av november/början av december sedan. Nästan längtar redan…
… fast, först en himla massa annat här i livet, innan julkartongerna ska fram igen, menar jag. Som att se hur Hönapönorna och Tuppen Ture ska trivas i sitt nya hus, som vi inredde klart under söndageftermiddagen. ÄNTLIGEN, blev vi klara med det! Lagom till nästa köldknäpp är på ingång…
Tack livet för en alltigenom fin vecka. En hel del oro på grund av omvärldsläget.. men därefter, ännu mer ”nä nu jädrar, här ska levas livet!”-känsla. Ett uppgarkande av mig själv… Vi har det så ofantligt bra här där vi är, nu tar vi en dag i taget, lever och gör vad vi kan för dom som verkligen kämpar i detta nu (tänk på att alla små slantar räknas).
Så här är det ju; Vi kan precis aldrig veta vad som väntar oss, imorn. Nu lever vi, dagen idag. Ok? <3
Önskeplaner för vecka 3
-Ta en iskall januaridag i taget! .. det är alltid lite extra gårdsfix att göra under dessa allra kyligaste dagar. Men jag gillar det. Fullständigt. Aldrig så skönt att komma in i värmen heller, som efter en redigt krånglig och skitkall utestund hos djuren tillsammans med barnen.
-Prata med min tvååring! … aaalltså det här är så underbart att ord ej finns.. eller jo, det är just det dom gör. Och just nu bara sprutar dom ur vår lillminsting, bland det trevligaste jag vet och något jag tyckt varit lika fachinerande med varje småtting. ”Eeh, mamma? Hallå? -Kompjesson stata!?”.. -”ja lilla vän, kompressorn startade”.. det är olika vad ens småttingar har som samtalsämnen här i livet kan jag tro! 😉 Kul!
-Beta av en del admin! .. är så trött om kvällarna nu så jag vet knappt hur jag ska orka. Men det finner jag/vi en lösning på, som vanligt.
-Fortsätta min städ- och rensar-il ..som startade i och med utstädandet av julen! Allt är som det brukar, mao. Den här tiden på året är perfekt röj-, och renstid, tycker jag. Jag tar en bit i taget, ett skåp/låda i taget då blir görat inte oöverstigligt men ändå gjort.
-Njuta (nästan) helt oplanerad januarihelg!
…
Hoppas att ni får en fin vecka. Lova att ta hand om er, allt vad ni bara kan. Det ska vi också göra <3
Så hörs vi under veckan!
Ps. OTROLIGT roligt att ni var så flitiga att kommentera även här inne på bloggen under förra veckan. Det uppskattar jag massor, massor! TACK <3 Ds.
Emmeli
Att trygga sin flock!
Näe, vet nån vad!
Nyheter och uttalanden från början av denna vecka, när ÖB gick ut med orden att vi i Sverige behöver förbereda oss för krig (inget nytt för nu, inget nytt som har hänt)..- Fy fasiken, säger jag bara. FÖRSVINN, äckelpäckelkrig!
För två år sedan, när krigshelvetet bröt ut sådär skakande nära oss, gjorde världsläget mig sjuk. Sjuk, av oro. Inte särskilt konstigt. Ej heller ovanligt, jag vet. Men, till vilken nytta!? -ingen. Så, där tänker jag ICKE hamna igen. Till fullo istället göra vad jag kan.
Livet pågår NU, egentligen precis som vanligt om du missförstår mig rätt. Här ska INTE sluta levas, tvärtom! Nu står vi upp för dom som kämpar, jordar oss och ser till att leva så gott vi kan. En dag i sänder.
Ja, världen drömmer om fred och ro, men läget ser annorlunda ut just nu. Jag hör min Lena i himlen sakligt säga; ”vi får förhålla oss”. Och det ej, genom att bli förlamade av oro. Däremot! Kan vi göra oss förberedda, på alla möjliga scenarion… tänker på var vår hemberedskap, som ju är himla klok att ha, alltid. Något vi egentligen ju har en skyldighet att ordna oss, faktiskt.
Oavsett om det handlar om att det blir snöstorm och längre strömavbrott eller att KNALLHATTEN(min systers sötare ord för idiot) i öst jäklas med oss på annat vis, så behöver vi alla se till att vi kan klara oss ett tag utan samhället till hjälp… detta, för att det då möjligt haltande samhället, ska kunna hjälpa dom som verkligen hjälpen behöver.
Att trygga sin flock, liksom! Det vill man ju. Vi lever redan mycket så, hushållande, men vi kan göra mer.
Vi stampar ner fötterna hårt i marken nu, hörreni! Tar en väldans massa djupa andetag, ÄNDA ner i MAGEN! Och så ser vi till, att ordna det för oss lite extra. Utan panik och med känslan att vi är trygga och starka, tillsammans. Ok!?
Känner scouten i mig koka av iver. …. ”Var redo! ” – ”ALLTID REDO!” .
Så, hur tänker vi preppa oss här hemma på Drömgården? En bit på väg är vi förstås redan.. men slutmålet är, att vi kan klara oss ett bra tag, aaallra minst en vecka, på vår hemberedskap. Tänker såhär;
- Utrustning av olika slag! Vi har en nödradio, powerbank, pannlampor, ficklampor, stormkök, täljknivar, sovsäckar, ullfiltar.. redigt med både tändstickor, batterier, lampolja (plus fotogenlampor) , fotogen och ljus av olika slag. Kläder för alla väder. Tält.
- Vatten! 200 liter är lagom för vår flock att bunkra om man tänker att vattnet ska räcka i en vecka ( 3-5 liter vatten per person och dygn är lämpligt)
- Skafferimat! Bunkra sånt som håller länge i skafferiet/matkällaren (enbart sånt som vi vet att vi äter annars! såsom bönor, linser, krossade tomater, matvete, buljongtärningar, havregryn, hårdbröd, pasta, mjöl, socker, salt, nötter, ost på tub)
- Fryst mat! Så smått bunkra för frysen, men ej i samma utsträckning som torrvaror. Så, lite mer som vanligt egentligen; ha lite extra mejeri i fryslagret helt enkelt.
- Odlingsstrategi! Odla potatis såsom vi redan gör, årsförbrukningen är en guldgruva. Odla exakt bara sånt som vi vet att vi äter! Mycket morötter, rödbetor, grönkål, zucchini och potatis, som sagt. Med det inte sagt att annat kommer att drivas upp, men det är dessa grödor som enkelt kan lagras i matkällaren. Och grönkål, ja det skördar vi ju fortfarande färskt (häftigt, va!? tåliga, tåliga grönkål!).
- Husapoteket! Det är ständigt proppat här hemma, med allt från febernedsättande, första hjälpen-kit, sårtvätt, tandkräm, tvål, plåster till annat vi kan tänkas behöva, som våtservetter och blöjor..
- Pengar! Lämplig mängd kontanter, bra att ha.
- Värme! vårt hem är fortfarande extremt sårbart om strömmen går. Vi har nyborrad bergvärme, men det hjälper ju ändå inte då. Nu är tid att ge oss i kast med att ge kakelugnen i salen liv igen! En egen liten skog har vi, så ved finns alltså.
- Hjärtevänner! .. en så ofantligt viktig och vacker del, alltid. Grannar, vänner, familj och för vår del; bybor. Vi är ett team!
… har vi glömt något, tycker du? (tillägg; ni kan nu läsa i kommentarerna, så goda ord och tillägg ni gjort. TACK!)
Jag tänker hålla fast vid scoutkänslan, den gör mig laddad med god energi.. nu när Lillminsting blivit så pass stor, så vore det ju på sin plats att vi äntligen ger oss ut på en riktig hike tillsammans. Så himla härligt det vore! Och dessutom, bra träning.
…
Jag är PEPP på prepp. Känner mig stärkt och lugnad av att dona istället för att sluta andas och bara bli rädd.. att istället göra oss beredd.
Och du! Gör INTE som jag gjorde för två år sedan; jag höll tyst om min oro, svalde den då jag var så rädd att oroa någon annan… men det är ju tvärtom jag borde tänkt! – att höra att någon annan är orolig kan faktiskt både lugna och stärka, ingen är ensam i det här. Vi gör det här tillsammans.
Till sist, några ord som bara byggde bo i mitt hjärta med ens jag fick läsa dom (tack fina läsaren Anneli för dom orden, som du berättade ursprungligen är ord som psykolog Anna Tibelius skrivit );
”Den stora världen kan kännas mörk och hopplös, men det är i den lilla världen vi kan få vår motvikt till hopplösheten.
Det som ger trygghet, lust, frid, motivation, hopp och livsglädje kommer oftare från vad vi gör, tänker och känner tillsammans med dem och det som är nära.
Om den stora världen känns mörk – gör din värld mindre och fokusera på det som är nära och kan upplevas i din fysiska närhet”
…
TA HAND OM ER!
EMMELI
Drömgårdsrapporten!
Jullovet i våra hjärtan..
..och idag sa vi hej till vardagen! Låt oss blicka tillbaka till vad vi fått fylla jullovsdagarna med efter den fantastiska julveckan som ni ju redan fått läsa om …
Kan vi börja här? V ä d r e t. Har vi någonsin haft ett så vackert jullovsväder? Långturer i detta vackra. Och min själ har jublat.
Nyårsmiddag på ”Ristorante Mama Birgit”. Med inledning av firandet i PappaMorfars vedeldade bastu. Hallelujah!
Hejdå 2023, hej 2024! Någon timme innan tolvslaget var vi hemmavid igen, hos djuren. Jag kutade i numer sedan fem vintrar tillbaka vanlig ordning, ut till hästarna. Pojkarna är så coola men tycker det är gott med ”hästmamma” som har gottigheter med sig, nära… då går det enklare att tänka bort dom där nedrans raketerna.
Just det! Vår diskmaskin sa tack och godnatt för evigt också. Men äsch. Handdiska kan vara himla trevligt om man får ta det i godan ro!
Vi har haft sådant disk-teamwork så ni anar inte. Allt går så lätt om man leker sig fram.. här hade vi disk-fabrik.. bråttom hade vi också. Att ha bråttom på riktigt är fruktansvärt. Men att leka bråttom, är vansinnigt roligt!
Vi har lekt ute i timtals också förstås. Barnen har gjort varsina snögrottor. Vilket väckt sådan utelek-iver att inget lockat mer än att få ge sig ut och fortsätta i kojan… även kvällstid, när snön yrde och femton kallgrader härjade. Fantastiskt ju! Exakt såsom jag minns min egen barndoms vintrar.
.. och att få komma in till värmen sedan, sörpla varm choklad till kvällsfika.
Vi har lagat och bakat för fullt, perfekt sysselsättning OCH gott med lite extravärme….. burr så kallt vi haft. Tre lager ull har känts lämpligt. Här inne, alltså….
Fylla hemmet med Hjärtevännerna från norrnorr, värmde också på det godaste vis, både hjärta och hurven kropp.
Vi hade som jullovs-mål, den skäggige och jag, att barnen skulle få åka skridskor så det stod ut genom öronen på dom under lovet. Barnen äälskar att åka skridskor. Och tack Gode Gud för att vi fått vara friska, kunna träffa älskade människor som vi önskat och göra allt det vi önskade…som att åka skridskor gång efter annan. Här på isen har jag tappat räkningen på hur många gånger vi varit. Sån lyx att bara ha denna fina is några minuter hemifrån. Nu är frågan om tvååringen ska få prova på skrillor också..han verkar redo, visst?
Strax innan den allra värsta kölden slog till, mötte vi upp Familjen B ännu en gång under lovet, pappor och ungar lämnades hemma efter skridskoåkande medan mammorna tjavade promenad tillsammans. Sen blev det limpa-fika för hela slanten när vi kom hem. Lycka att ha så fina vänner här i byn!
Lite sånt här har vi hunnit också! Heja M som gjort att bergvärmen jobbar på i ännu ett rum nu. En redig radiator är satt i köket nu.
Denna röra ovan…
… var som borttrollad några timmar senare, då vi bjudit över Svärisarna på trettondagsaftonsmiddag. Lilla MiniMe var med och hjälpte mig fixa och greja, såsom hon älskar.
Hönsiga Hästmamman har kutat ut till hästarna och hönsen och pysslat om lite extra när det under några dygn var som allra iskallast… sett till så det varma vattnet hålls i schack, strösslat ut extra lös-hö i småtussar i hagen så hästpojkarna har kunnat äta sig varma och goa..och småhönorna har också bäddats om extra. Här var jag påväg in efter en kvällstur ute hos djuren. 25 kallgrader och så vackert. Tänkte på lyxen att få gå in i ett tryggt och varmt hem.
Trettonhelgen blev en lugn variant för oss som var på hemmaplan. Vi tog hand om gård och djur i svinkylan. Tog oss också en mysig tur till bibblan. Familjens storpojkar var iväg på hockey-cup hela helgen.
Jullovsavslut i syn! Pussel på rad och ännu mera snölek. Så otroligt tacksamma för detta helt sanslöst njutbara jullov. Så tacksam att vi nu också ser fram emot vardagen. <3
…
Önskeplaner för vecka 2
-Låta jullovet kroka arm med vardagen! .. med allt vad det innebär och i det schvung/o-schvung livet önskar… ingen riv-start i sikte, nej.
-Gå på ”tyg-loppis!” med barnen! … jo förstår ni; var det möjligtvis så, att jag och M fick en symaskin i julklapp!? Att sy-peppen är större än någonsin!? .. –JA! Tänker att på loppis kan vi hitta tyg att övnings-sy olika grejer utav.
– Försöka masa igång jobbhjärnan!.. ta tag i den där efter-jullov-röriga mailen, tacka ja/tacka nej till samarbetsförfrågningar, svara på den där intervjun till tidningen som vill uppmärksamma Drömgårdslivet.. och så vidare. KUL! … känner bara att orden är i januari-mode… lite gömda sådär. Det kommer, det kommer….
-Ha hovis på besök!
-Tacka och dansa ut julen för den här gången!
-Möta januarihelg med hockeymatcher och annat.
….
Jag hoppas så att ni haft det gott, fått ladda batterierna lite extra. Önskar er nu en fortsatt god januarivecka! Ta det varligt, känn in naturen.. inte är det vår än, inte!? Tror inte det är meningen att vi bara ska kasta oss från julens iver och försöka sjåa igång någon slags vår som är månader bort. Ta´t lugnt vill jag säga. Eller för tusan, gör som du vill! Men känn att det är okej att starta januari i sakta mak, med djupa andetagen, lagom fart och fortsatt vintervila.. känna in läget, liksom. Du vet.
Ta hand om er, allt ni kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Så börjar vi det nya året.
Det är den femte dagen på det nya året..
och i minnet jag hör, sådär väldigt hemtamt och värmande, Farmor Gertruds sägning om att nu är Trettonhelgen här. Vi håller i Julen och njutandet av den, till fullo. Tar en jullovsdag i sänder. Sällan minns vi ett så sagolikt vackert midvinterväder som nu. Vi varvar friskluftande med påtande inne. Tinar saffranskrans efter saffranskrans från frysen och tänder ljus högt och lågt. Är inte ens nära att hiva ut julgranen, den håller ju på att bli sitt allra vackraste i detta nu.. snart skjuter den små illgröna skott. Ur granngårdarnas skorstenar bolmar rök och är det något vi önskar oss, så mycket, så är det att kunna elda här i gamla drömgården. Det går ingen nöd på oss nu heller, inte alls. Men tänk, så otroligt trevligt och gott det hade varit att kunna tända en eld idag. En dag, då tusan ska röken bolma ur vår skorsten också!
Januarisolen gör vinterlandskapet så otroligt vackert. Vi pysslar om hönsen lite extra, sticker åt hästarna extra mycket hö. Det är tjugofem kallgrader här i Höga Kusten idag. Värmebölja ju, om man jämför med fyrtio minus som norrnorr- vännerna hade härom morgonen.
Önskar er en god Trettonhelg! <3
Emmeli
Att summera det gångna året!
Det är dags, att summera..
Året som gått.
Efter att ha haft ett tufft slut på 2021 samt ett utmanande 2022.. bad jag, rysligt matt, om att få ett återhämtande 2023.. med många ”bara vanliga dagar att få fylla med det liv vi älskar”. Låter mig summera..
…
Januari
Äntligen, fick vi utrymme för att riktigt landa, vila och ta igen oss. Utrymme, att inte bara hinna kippa efter andan och ”på’t igen” med något nytt jobbigt, som det hade varit under mer än ett års tid. Tid nu, att komma till ro. Prick hela familjen njöt. Kallt och soligt, hästgos ute och inne lades golvet i badrumstvättstugan som vi väntat på så länge.
…
februari
Jag HemmaMammade för fullt, tog ungarna till isen med fikapackningen och fyllde frysen med hembakta hönökakor som Bertil bakat med mig av en deg storlek grande. Alla tillsammans-tid spenderade vi i vanlig ordning gärna ute, med olika gårdsbestyr och gärna lunchen i en snöhög.
…
Mars
Vårvinter. Massor av snö. Vi skidade, HELA familjen (Lillminsting i pulkan jag själv slumrade i som barn) på sportlovet. Ungarna levde lajvet här hemma. Vi jobbade stenhårt med badrummet. Odlingsrummet var fullt av förodling. Och så provade vi på att vinterså spenat i lilla Pettson-växthuset(succé!). Inom mig gnagde också ett beslut jag inte visste om jag skulle våga ta… men hjärtat talade starkt..
…
April
Vintern höll i. Och vi njöt av långsam vår. Kompishäng. Påsk och små kattflickorna började bli hemmastadda här, nosade lite friskluft ute på bron men fick vända inåt sedan. Jag och M red långtur åt nytt håll. Och under tre intensiva dygn på påsklovet, bodde jag och barnen hemma hos mina föräldrar, då hallen där hemma genomgick en rockad; avlopp skulle kopplas ihop, gamla lilltoan rivas, nytt golv i hallen läggas… Svärfar var med värdefulla timmar när han hade möjlighet, Svärmor mötte sonen med lagad middag.. och den skäggige, slet i det närmsta dygnens alla timmar under dessa dagar. Men himmel, så bra det blev!
…
Maj
Våren kommer så sakteligen. Vi ägnade första veckorna av maj-månaden till att preppa allt vi kunde, för till syttende mai, åkte vi till Norge med min Svärfamilj. En helt SAGOLIK resa. Till M´s Morfar, där vyn ni ser, helt enkelt är Moffe och Astrids ”köksfönstervy”, förstår ni!? Helt otroligt. Minns också vår utflykt till Kälsviken, med vännerna. Eller när Småbrorsorna hjälpte mig att anlägga det nya jordgubbslandet. Å just det! Morsdagsmiddagen var en trerätters, där vi bjöd hem både mannens och mina föräldrar… förrätten? -Nässelsoppa! Med ett gott snurrigt bröd till. Kul att testa göra något av alla brännässlor som poppat upp..
…
Juni
… det blir inte ljuvare än såhär. Junimagi. Lilla växthuset var proppat med plant som önskade få komma ut, helst ”igår”. En del brändes bort av solen men det mesta hamnade där det var tänkt. Men så torrt det var! Potatisen sattes tidigt på månaden medan sådden blev sen, pga livet och mycket pga torkan. En helg hade vi otroligt efterlängtat besök av våra älskade vänner som vi bor alldeles för långt ifrån. Vi tog i kapp livet tillsammans under några intensiva dygn och så fick vi guld värd hjälp att ordna större bete till hästarna. Vi badade i sjön och firade Midsommar med en Brandispappa i tjänst. Och… nu blev allt klart, kära lärartjänsten som väntat på mig under alla hemma-år, fick skickas vidare och med ens kände jag hur andetagen blev djupare än på länge. Läskigt att fullt ut ”stå på egna ben” … men, livet är för kort för att inte följa hjärtat. Just nu i livet, ett så rätt beslut. Vad som händer ”sedan”, det får vi se. Men just nu i livet vill jag inget annat. HemmaBondMora… med en hel hoper av trevliga skriv och fotojobb som jag kan göra utefter livet. Ypperlig kombo.
…
Juli
Utöver att jag bloggar, skriver för mig själv, skriver ”Livetböcker” till varenda unge och utöver fotoalbumen som är dyrbara med bilder och ord…ja, utöver allt det där, så brukar jag föra en liten Årsdagbok, sådär månad för månad, sammanfatta hur vi haft det. (Ja, jag ÄLSKAR att skriva, NOLL av allt det där, är något måste). Julimånaden, var sannerligen skral men tydlig i sin beskrivning; ”Fantastisk Gotlandstur med vännerna. Svintrög odling. Inget höväder”. Så var det med det, juli!
…
Augusti
Årets åttonde månad innehöll så väldigt med spänning, vi gick som på nålar, dag för dag jag och den skäggige.. ”kan det bli några dagar höväder snart?”. Odlingarna levererade, ääntligen, fint. Vi njöt av sommarlov och jag nattade Lilla Lillebroren under många vackra kvälls-löpturer. Och tänk! Den tjugonde augustidagen, bara puttrade gården av liv. Dagarna innan också, men då ”av bara oss”.. dvs; Årets slåtter gick ÄNTLIGEN av stapeln. Höet hade slagits, fått lite regn i sig, men torkat väl till den där lördagen när det vällde in kära människor som hjälpte oss från start till mål med bärgandet. Känslan efteråt, helt otrolig!
…
September
Det här har blivit en utav årets absoluta favoritmånader på senare år.. i år var inget undantag. Vi fortsatte skördadet, tog upp pärer, plockade äpplen och mustade och gjorde mängder av äppelmos. Den skäggige byggde stor hönsgård till våra nya vänner; Hönapönorna och Tuppen Ture. Och! Ja kanske det fräsigaste på hela månaden, var att jag, Isabell (@livetpabacken) och Ida (@sodra.byvag) gjorde slag i saken att äntligen ses och den dagen, var helt, helt fantastisk på alla sätt och vis (läs mer om den HÄR, vetja!)
…
Oktober
Årets tionde månad.. och både natur och människor saktade ner i sin fart, markant. Jag minns morgonstunderna hos hönsen tillsammans med småpojkarna. Turerna upp på berget. Tänk att det gick att plocka trädgårdsbukett till min födelsedagsmiddag. Och tänk.. att vi äntligen blev klara med vår (oss så löjligt kära) Badrumstvättstuga! Familjens Lillminsting fyllde två ljuvliga år. När oktober gick mot sitt slut, tog vintertidsmörker och det första snötäcket sitt fokus.. Björnmamman i mig, gick i ide.
…
November
Det här blev en oerhört tuff månad, som ändock började så gott med Höstlov.. som mer liknade vinterlov. Jag minns dagen tillsammans med mina systrar, ute vid havet. Höstlovsdagarna med barnen. Vi firade Farsdag, med järnmackor grillade över elden. Och mysiga påtet när vi gjorde hemgjord fågelmat. I mitten av månaden började sjukstuge-utmaningarna köa, med en väldigt otrevlig influensa… varje barn, förutom det ena, checkade av 9-10 dagars feber, var. Det hela toppades också med att även päronen i familjen blev dåliga. Så väldigt krångligt. Men vi klarade det, älskade team Drömgården… men ej förutan att vi var helt knäckta efteråt, i många dagar. <3
…
December
Årets allra sista månad och jag bestämde mig så, återigen, för att prioritera liv framför julestress. Det är en sådan succé-grej. Å, som vi har haft det gott. Påtat och bakat när andan fallit på och det passat. Pysslat på lämplig barnanivå, hängt med kompisar och hurrat över att små unghönorna börjat värpa. Ett extra kärt minne är också när vi hade Kyrkkaffe här hemma hos oss, efter Första Adventsgudstjänsten.. ja, och alla andra små och större julebalunser vi haft här hemma och hos våra nära och kära.. sannerligen julens höjdpunkt, att få må gott tillsammans! Jullov pågår och fy farao, så gott det är!
…
… idag är det årets allra sista dag och jag känner mig så otroligt tacksam. Året har varit så mycket gott. Glimtarna viskar om det. Men jag vet också, att året innehållit både stor oro och stor sorg. Ni vet, livets alla nyanser. Med ödmjukhet, tackar vi för att få möta ett nytt år nu. Det känns pirrigt. Det puttrar en hel del drömmar och idéer hos dom där två här ovan… men också, en längtan efter att bara Här-och-Nu:a.. bara vara i det som är vårt liv, just just nu. Vi har inte bara hamnat där vi är idag, utan ansträngning… tvärtom! Nu är tid att fortsätta landa och omfamna det vi har, ännu ännu mer. Varje dag, är en gåva. Så är det.
TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2023 och ett….
Gott Nytt År!
.. önskar oss alla ett fantastiskt 2024!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
