Drömgårdslördag!
Det är lördag här på Drömgården.
Snön faller, solen smyger bakom molnen med ett så vackert sken. Vi äter tillsammansfrukost och sen är arbetslördagen med ens igång. SnickarFarfar kommer och det är sån lyx att det inte är klokt. Storebror är med och jobbar med två utav männen i hans liv. 
Juni och jag roar oss med att åka räserkälke efter vår lillväg.
Barnen är med i det som går i arbeteb. Som att åka lite fyrhjuling och hjälpa till att lasta regelvirke från lagårn. 
Vilket gäng! Mitt alldeles egna. <3
När det sedan blir ickebarnvänligt, som vid takregling, försöker jag vara lite här och där, rolig mamma och kärleksfull fru. Donar och grejar i köket tillsammans med barnen och susar fram med dammsugaren och försöker fånga spån och damm som pyser ner från övervåningen.
Och på köksbordet ligger ett konstverk. Alldeles nya Farmorstickade strumpor till Lillan. Såå vackra.
I bakgrunden ligger bulldegen och jäser. 
Och plötsligt är Lördagslunchen klar och vi samlas allihopa för lunch. 
Juniflickan snusar i vagnen. Jag och S har Mamma-Liten-tid. Rullar semmelbullar och Lägger 70-bitarspussel. Det doftar gott. Och äntligen kan det bli semmelfika här hemma när vi vill. 
Till eftermiddagen får jag plötsligt en Emmeli-timme och vet knappt vart jag ska ta vägen. Inget barn att pyssla om(!). Omöjligt att bara sätta mig ner och göra ingenting då. Jag är liksom (typ) aldrig ifrån barnen. Om det inte är väldigt uppstyrt, att vi ska någonstans, typ på ultraljud (hah). Eller att jag tar den där promenaden mitt i evigheten alldeles själv. Eller att jag och M ska ha en arbetsdag där båda har sysslor att göra, då känns det liksom ändå bra i magen och hjärtat.
Men som idag, när barnen inte ens är med pappan utan lämnar gården till och med och jag inte alls hade något uttänkt att göra som barnen inte hade kunnat vara med på. Ja, då får jag nästan ont i magen. Inte bara nästan heller. Jag är hopplös.
Men långpromenaden var härlig och barnen hade såklart haft det supermysigt med deras Farmor som dom ju knappt träffat senaste månaderna och ingen hade saknat mamman det minsta. Jag mötte en farbror under rundan, som jag ofta möter när jag är ute på våra barnvagnspromenader. ”MEN! är du SJÄLV!?” ,sa han… och menade att det ju kunde vara skönt en gång men höll med mig om att det nästan såg ut som om jag glömt någonting.
Mammahjärtat alltså.
Ok. Bara M kommer ner från övervåningen så kan det bli lördagkväll här. Mysigt!
Hoppas att ni har en härlig helg!
Lillafrun
Tudelad Hallhörna. Och att fira!
Fredagsglimt från hallen!
Ett fasligt okrispigt hörn. På ett sätt. Och på ett sätt älskar jag det.
Älskar rosorna från mannen i vackra sidoljuset. Pärlsponten i den perfekta gröna umbran. Och pirret. För hur det ska bli sedan.
Sen det andra. Ett hyllplan som aldrig kommer att sättas upp som tänkt. Ett nyöppnat paket som inte har ben att flytta sig själv. Just nu också en dammsugare som inte får plats i städskåpet för att insamlingen svämmar över. En massa skor som inte har någon bättre plats. En bit omålad masonit. Som vi vägrar göra något åt. För snart. Jamen typ snart. Ska stort hål sågas upp där och trappa trollas dit.
Tills vidare vilar jag ögat på det vackra och det andra stör mig inte det minsta.
Å. Fredag, fredag, fredag!
Nu har vi haft en sån där vecka igen där saker och ting kanske inte riktigt varit i balans. Mycket intensivt för både mig och mannen. Jag känner att det varit en vecka där jag slagit smått knut på mig själv men att det ändå varit fasligt mycket gnissel här hemma. Visst har det varit många härliga stunder också, men sannerligen stunder där jag-drar-till-Hawaii-känslan varit på topp. Det måste såklart få komma såna dagar också.
Mannen, han har dag-och-natt-jobbat och kämpat för oss på den fronten. Han berättade för någon dag sedan att han lyssnade på samma radioprogram i bilen på vägen hem från TV-uppdraget, som när han klev upp några få timmar senare och skulle åka iväg igen morgonen efter. I natt vaknade jag, 02.30, av att någon älskad höll på att klä på sig och var på väg på jobbet. Hah!. Snurrig (och trött) man, mao. Vi skrattade gott då i natt. Sen hann han i och för sig bara lägga sig på kudden så gick det larm och iväg det bar, för att precis hinna hem innan Konstruktörsarbetsdagen började.
Så jaa, nu njuter vi av att ha en ledig helg framför oss.
Snölek och fredagsfys idag för mig och barnen. Och nu väntar äntligen en middag med hela familjen. Tacos. Så längesedan. Så gott!
Och så firar vi lite extra. Bland annat att Vackerpappan är i mål med en utbildningsdel i sitt räddningstjänstjobb. Jag är så imponerad över hur han kunnat (och orkat) hålla även den bollen i luften senaste tiden. En hel drös med inlämningsuppgifter på toppen. Och precis som det alltid varit för honom (hej vad jag skryter. är stolt. och inte skäms ett dugg för det) så har det gått hur bra som helst. Jag är väldigt happy nu, och stolt som fru. Kommer ihåg under skoltiden hur psykande det kunde vara att han aldrig behövde plugga men alltid fick högsta betyg i alla fall. Så ikväll firar vi. Vackerpappan. Och att det är fredag. Samt att vi får inviga (ja, man vet ju aldrig) helgen som friska, efter två helger på raken av sjukstuga. Hurra!
Såklart blir det fruktsallad till fredagsmyset sedan. Den skäggiges favorit! Bara jag får en massa vispad grädde till så tycker jag också det är festligt. Barnen som är fruktgalningar, är nog ikväll dock mer än taggade på vad som gömmer sig i sina små karamellpåsar. Dom fick brev-svar av Moster G igår, på deras alla-hjärtans-kort. Så himmelens uppskattat, S var så lycklig över att få eget brev. Och förutom söta ord så fanns där också en godispeng. Ni förstår ju peppen vi hade genom lill-ica nu i eftermiddags! Och jag hade inte hjärtat att inte låta Lillan få en egen mini-påse med EN godis i. Hon såg ju Storebrors lycka och den här mamman fann inga argument till annat. Juniflickan gick stolt med sin påse ut ur affären. Och kramar den hårt ännu.
Fredag, vänner! Hoppas att ni får en härlig kväll!
Lillafrun
På köksbordet just nu.
(inlägget innehåller en adlink)
Mannen blåste mig lite häromkvällen när han kom hem från jobbet. Hade sådär vardagskärleksköpt ett fång rosor på Lill-ica och på så vis tänkte jag att han ju inte hade koll på vad det var för dag, dagen efter. För att du är en så bra mamma, sa han. Gulligt!
Men till morgonen när vi snabbsågs där i köket för att pussas, säga ”kör försiktigt idag!!” och så… ja då plötsligt hade han en bukett bakom ryggen. Igen. Från fina Blomsteraffären denna gång. Sådär rosa och röd och kärlekshärlig. Ja. Såklart blev jag en blöt fläck.
Så vacker bukett. Värmde i hjärtat. Massor. Så det är kärlek på köksbordet just nu.
Och så dom där ljuslyktorna jag aldrig tröttnar på och som finns i massa härliga färger. Från Iittala. Finns att köpa HÄR till exempel. Älskar nu när solen strålar i köket och lyser genom skålen, lyktorna och vasen.
Städtorsdag idag annars, tillsammans med mitt lilla gäng! Nu har vi precis varit ute på långrunda. Vilande syskon i vagnen och en mamma som tankat sol och energi. Det blåser idag, men är strålande soligt och ett riktigt glad-väder. Heja det!
Hoppas ni har härlig torsdag!
Lillafrun
Hjärtedagen!
En Storebror som hjälper sin Lillasyster med krångliga paketsnören denna Hjärtemorgon.
Den ena härliga stunden efter den andra.
Precis så har den här dagen varit. Känner mig så uppfylld och glad. Och framförallt förbenat tacksam. Mysmorgon med barnen först. Vi var alla tre sedan lika taggade på vad som väntade. Att packa lilla packningen och knövla oss in i gamla Pärlan för att åka till Mormor och Morfar.
Enda kruxet idag var bara det att den där (jädra) gammbilen (som nej, inte alls står högt i kurs hos undertecknad) inte ville starta. Mannen vill alltid att jag ska ha Rymdskeppet. Darlingen vi ju hämtade hem alldeles splitterny och som är ljuvlig på alla sätt. Men idag när M skulle åka på långt-borta-jobb (som S säger när pappan åker och jobbar med TV) så propsade hans fru på att det såklart var vi som skulle åka mycket kortare som skulle ta ”gammbilen”.
När vi klättrat in genom framdörren, eftersom inte dörrarna gick att öppna, och vagnen plockats i tusen delar, eftersom bagaget är minimalt. Ja, då startade alltså inte bilen. Mannen kunde komma från jobbet (han hade inte hunnit åka därifrån och till nästa anhalt, tur) och hjälpa oss. Jag hade tyvärr då redan hunnit avfyra en sjuhelsickes massa fula ord. Det finns ingen hejd när det kommer till den där bilen.
Barnen började bli otåliga och Storebror undrade; ”men mamma ska vi inte åka snart? ”. Jag svarar/fräser ”Tycker du att det verkar gå så himla bra, då!?”….varpå han svarade med fräscht, nyinlärt, tydligen väldigt användbart ord; ”nää.. det verkar gå så jävla dåligt”. Suck. Allt och lite till snappas upp, mao.
Nåväl. När vi väl kom iväg. Då fortsatte dagen helt magnifikt. Och vi hamnade till sist i älskade Lilla byn, och Hemmahemma, som ni ser ovan. Hos älskade Mamma och Pappa. Där röda rosorna stod vackert i vasen på matrumsbordet. Från honom. Till henne. <3
Sedan en dag där vi skämts bort med så mycket kärlek att det inte är klokt.
Svettigt cyklande i hardcoregymmet för Preggomamman på direkten. Överförtjust i mina svettiga cykelpass där.
Himlagod, Mammalagad lunch sedan. Där Storan också anslutit.
Följt av höjden av lyx. Att få hoppa in i Pappsens vedeldade bastu med en älskad syster (som hade feber och ju kanske egentligen inte alls borde ha bastat..)
Låna Storans lyxschampo och kleta håret i inpackning. Prata livet en stund i lugn och ro. Drömmigt(!).
Komma in bastuvarma och mer än möra. Sörpla kaffe och äta semlor som gjorde mig till liten igen. Så goda.
Vilande sedan när Lillan vilande. Höra mysiga samtal en Miniman och sina morföräldrar emellan. ”Mormor, vad vackert ni har det här!” sa treåringen. Som toppen av allt fick vi god middag och massa pussar och kramar innan vi packade oss in i Pärlan igen och susade hemåt. Pappa hade fixat med bilen under dagen så lyxigt nog inga psykbryt på hemvägen.
Hjärtedagen!
Så fin. Nu väntar bara timmar av längt efter den där mannen jag älskar så. Som liksom älskar mig också, massor och precis för den jag är, jämt och alltid. Och som alltid får mig att känna mig som den prinsessigaste och finaste på jorden…. trots sliten HemmaMammabralla och tofsen alldeles för mycket på sned.
Lillafrun
Att Hjärtans Dag!
Hjärtedagen idag, alltså.
(Idag, också!)
Vi hade egen hjärtedagsstund i söndags, när alla var hemma. Storebror ville baka Kärleksmums och så fick det bli. 
Såklart, ju. Har man dessutom en alldeles egen receptbok och fullkomligt älskar att baka och nu liksom är lite utav ett proffs på det med tanke på allt köksbestyr i sina dar, så är det liksom (knappt) någon minisvettning överhuvudtaget för mamman heller. Så fräsigt (och lite hjärtklappande) att Liten håller på att blir så stooor. Liten, fast liksom StorLiten.
Och Kärleksmums, är ju alltid hur gott som helst. Hjärteströssel på toppen också!
Ni vet väl varför det heter Kärleksmums också?
-”Kärlek. För att man äter det tillsammans. Det är ju kärlek. Och mums. Det är ju för att det är så mumsigt”. Om han bara förstod hur fantastisk han är med sina utlåtanden och kloka funderingar, lilla Minimannen.
….
Alla Hjärtans Dag… en alldeles vanlig onsdag mitt i livet, ju. Här hemma tycker vi att alla dagar är kärleksdagar. Tillsammans. Det är ju verkligen det största. Och jag önskar alla att få ha någon att krama om, eller kramas om av, varje dag. Jag önskar att precis ingen ska behöva känna sig ensam. Kikar man in här, så skickar jag en kram, till prick alla av er! <3
Mitt i denna hittepådag, så är jag ju en kärlekstoka och tycker denna dag är så smyghärlig.. och passar på att strössla lite extra kärlek, helt enkelt. Det är ju en himla fin sak att göra, ju.
Jag älskar att köpa presenter, slå in och ge. Så mitt i orden ”en vanlig sketen onsdag”, så kan jag ändå inte låta bli det, utöver pussregn och extramånga kärleksförklaringar denna dag. Barnen har fått en liten hjärtegåva av sina päron till morgonen. Mannen och jag möttes i köket i morse, där jag dukat och gjort i ordning till honom i natt.. sådär med kärleksord, choklad och paket. Och han, då.. plockade fram en så himmelens vacker blombukett som han måste gömt någonstans här hemma sedan igår. Finurliga M. En drös snabba pussar och sen susade han iväg.
Sötaste av allt är ändå dom hemmapysslade korten från barnen, som dom strösslat här och där och som också borde dimpa ner i postlådorna härs och tvärs i landet under dagen.
Vackerpappan dubbeljobbar idag… åker från den arbetsdagen till uppdragskväll och kommer hem förfärligt sent i natt. Så, vi andra tre här hemma ska ha mysdag med andra älskade. Det ser vi så mycket fram emot. Och jag tror det blir en god och härlig dag! Det känner jag på mig redan nu.
KRAM på hjärtedan!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
