Typiska Torsdagsbestyr!
Precis så.
Torsdag idag.
Och typiska torsdagsbestyr här hemma. Ni vet. Extra mycket tvättande. Renbäddande. Omåttligt mycket diskande och vattensörplande för Juniflicka och Sallekatt. Helgstädningen. Med rosa trasa och älskad linoljesåpa. Då går det som hejsan. Alltsammans sköna sysslor när dagen började på fel sida. Bara hos mamman, tack och lov. En tur ute i snön till morgonen, spatserande efter vår lillväg. Det gjorde också susen.
Så längtar jag till vi ger oss ut igen och knatar iväg för att hämta hem liten Storebror. Han som pratar om ”Lillebror” varje dag och undrar om han har det bra där inne i magen, eller.
Snart helg, mao. Fast vår helg är inte av drömmigaste slaget, med tillsammanstid i massor alltså, då mannen har smågalna veckor nu. Men vi får i alla fall ses på morgnar och kvällar. Och det är ju ändå helgfeeling när det vankas fredag och sånt.
Har ni några trevliga helgplaner? Så roligt när ni berättar. <3
God torsdag!
Lillafrun
Att drömma sig bort lite och sånt.
Alltså.
Morgon tillsammans med dom där två små stjärnorna. Följt av timmar tillsammans med bara den minsta. Vi degar, blåser högt i blockflöjten. Mamman tränar ett pass och efteråt följer mini-spa för flickorna. Att bada är bland det bästa som finns om man frågar Juni. Så äter vi lunch i lugnan ro, snön får vräka bäst den vill. Det är ljusare idag än igår, när det knappt blev dagsljus alls. Men det är fortfarande alldeles vansinnigt grått ute. Idag gör vi ett alldeles förfärligt mysigt undantag. Våra barn har alltid älskat/älskar att sova ute i vagnen. Men någon gång jätte-ibland, så bara måste jag få njuta den där stunden, nära. Där vi kryper ner under fluffiga rosa filten, läser en liten saga och sen bara ligger tätt intill.
Lillan sover så gott, så gott. Och jag lyssnar till det vackraste ljudet jag vet. Det som är som den ljuvaste musik för mina öron. Lugna, snusande andetag från en människa jag älskar så hjärtat värker.
Och medan Lillan sover, så drömmer jag mig bort lite.
Å.
Än om det är väldigt skönt, med vinter. Att all den där spirande och över öronen-nippriga tiden ligger oss framför. Att vi nu har tid att samla kraft och energi, drömma, planera. Förutom att det är gråväder nu, så märks det faktiskt redan av. Det där ljuset. Som kommer mer och mer för varje dag.
Men jo. Jag drömmer mig bort lite denna stund. Till nya fröpåsar. Solvarm jord. Värme. Skitiga händer. Både mina, och mina garanterade hjälpredor. Jag längtar efter att se det första lilla gröna komma ur jorden. Känna doften av basilika och luktärt. Jag bara drömmer om att få ha en sån där luktärtsvägg, i år också. Hoppas.
Snöfallet utanför. Ljudet bredvid, från en sovande Lilla jag älskar så. Med känslan av att tycka om det som är nu. Och ändå längta och se fram emot, det där som kommer. Att längta, längta, längta. Men ändå dra en lättnadens suck. Och njuta. Av att det är precis just nu, och ingenting annat.
Ta hand om er!
(Nu tänker jag klicka hem några fröpåsar. Sådetså. Och håll utkik, vettja. För alldeles snart dyker en härlig tävling upp här på bloggen! …. som kanske, kanske har med drömmarna ovan att göra..!)
Lillafrun
Oönskat besök och så vidare.
Jomen, titta!
Så fort mannen kommit hem igårkväll, slirade jag ner på byn i stormen och köpte mig en så fin tullisbukett.
Mycket bra start på veckan! Utöver den där buketten också.
Så blev det tisdag och fyllt av dramakomedi till morgonen.
Dagen började med att jag kände å, nej. En sån morgon.
Där jag tror att jag ska svimma bara jag kliver upp. Blodtrycket är någon annanstans och hela kroppen är som sockerdricka. Såna morgnar hade jag några gånger med Lillan i magen också.
Mannen fick vänta hemma några extra minuter men jag hör ändå mig själv säga det är lugnt, åk du! Det brukar ju ge sig om ett tag.
Mannen är inte riktigt nöjd över att lämna sin fru som ett litet vitt korthus, men har ju fått ”order”…. han går ut genom dörren och in flyger katten. Och musen (!!!). Och frun som ju typ inte kunde stå, flyger upp ur kökssoffan och skriker genom dörren MAAARTIN!!!! EN MUUUS!!!
Så. Då vände den där skäggige om och in igen och försökte reda ut paniken i lägret. Det såg så förbenat roligt ut. Där Sallekatten och M, den sistnämnde fullt påklädd för att ge sig iväg ut i stormen för dagen, stod där, och jagade pyttemus, tillsammans. M stod med papperstussen redo och skulle fånga in lilla livet, när Salle enligt planen emellan dom båda, skulle skrämma fram den från skåpet.
Där sitter jag på kökssoffan. Sådär svimfärdig och illamående och försöker få i mig lite att äta för att höja blodsockret i alla fall. Ser hur dom där två pojkarna står som ljus, på knä båda två, så koncentrerade och redo…… medan den där lilla lilla musen bara spelar dom ett spratt och smyger iväg förbi dom och under nästa skåp… synen gav mig ett gott skratt.
Nåväl. Det blev tisdag till sist. Mannen kunde åka iväg och hinna i tid. HemmaMamman blev hyffsat människa, där hon satt i morgonrock och moonboots (för att skydda sig för den där jääääääättelilla musen). Jag fick tag på den lille rackaren på en gång sedan. Kunde snabbt släppa ut det lilla livet som nästan vinkade glatt åt mig där den kutade utför trappan och vidare i livet, ute i snöstormen. Ingen var gladare än undertecknad över att det besöket drog sin kos.
Sallekatten? ..Mycket snuvad min på honom.
Så, så kan en tisdag också börja.
När jag väl väckt sjusovaren S berättade jag om hela alltet. Varpå han på farbrorvis, med små grusiga ögonen och mjuka leendet sa; helt otroligt, mamma.
I övrigt stormar det jäkelen (som Gustav i Mandelmanns skulle ha sagt!) idag, också.
Mysa inne, pyssla, leka och spela sällskapsspel. Det bestod gårdagen mest av. Idag, en Storebror på föris några timmar. Vi här hemma har donat med lite olika; brottats med tvättberg, sorterat ut urväxta storlekar ur barnens klädlådor och tjuvlånat Storebrors radiostyrda bil och rejsat genom rummen med. Idag bara ville jag ut också, trots storm. Tung, oplogad, gaaalet stormig långprommis fick det bli när Lillan skulle sova.
Vips är det eftermiddag och mellishäng och alldeles strax middagsfix och kvällsruljans.
En alldeles vanlig tisdag mitt i livet, mao. Med oönskat besök som start på dagen. Jo, jo.
Ta hand om er!
Lillafrun
Måndagsrörelse och Bar Preggolya-bild.
Medan mörkret höll på att lämna, och ljuset göra sig redo för dagen, satt ungarna vid köksbordet för favoritig dega-stund. Mamman rullade ut fina rosa mattan hon fått av sin Syrra, precis bredvid. 
På med skön peppig musik och fram med tabata-timern. En gympapass skrevs ihop.
Och sidär; En, som till synes, skitglad mamma som var mer än redo att sätta igång. En allra första magbild togs först. Med Liten i magen har jag nog bilder från typ alla veckor och mer där till… Minsting-darling hamnade på bar-mage-bild i fjärde månaden. Fint så!
…
Så går timern igång och mamman börjar röra på sig.
Mitt i allt måste jag bara avbryta ungarna och säga; hallå, barnen! Mamma älskar er! … för så förfärligt rara alltså, där dom sitter och påtar tillsammans. Bara mer och mer och mer av den varan nu och både jag och M är överförtjusta. Syskon, liksom. Så stort och vackert. Dom har liksom sin alldeles egna relation.
4 minuter per block. Sex block totalt. Och en stunds Hitte-på-yoga som avslut.
Måndagsrörelse för Preggomamman, tätt följt av Alfons Memory-spelande inne i Lekrummet. Älskade Mammalivet!
Som småbarnsmorsa är jag bara så nöjd över min lilla rörelsestund. Oftast är inte mina pass mer än 30-45 min långa. Räknar nu inte in långpromenaderna, eller löpturerna utan självaste ”gympapassen” här hemma. Oftast någon form av intervall- eller cirkelpass där man ändå hinner bli rejält slut på kort tid.
Jag och M pratade om det bara häromdagen.. när vi bodde i Norrnorr och hängde på gymmet, sprang löpbandsintervaller bredvid varandra med exakt vetskap om vilken fart vi kunde pressa oss till, hur många reps vi kunde kräva av oss och så vidare. Det finns såna pass nu också…där vi pressar oss massor, menar jag. Men fokuset är liksom flyttat.
Då kanske det kändes viktigt med dom där repsen och kikade sig i spegeln, det hann jag nog också då. Nu är mitt mål att hålla mig stark, hel och framförallt att få massor av energi till att vara en så bra mamma jag bara kan. Och så vidare. Och det är så häftigt, för jag känner mig som mitt starkaste jag, sedan jag blev mami.
Det tuffaste uppnådda ”målet” under 2017, var att orka löptur med två barn i Snabbvagnen. Det målet uppnåddes ju. Det känns liksom allra coolast just nu i träningslivet. Att kunna kombinera Mammalivet med träning. Stor lycka för mig.
Jag mår så bra av att röra på mig. Med andra ord, är träning något jag prioriterar. Jag är helt och håller beredd att i vissa pass ha både en och två kompisar som hänger och klänger på mig (och gör passet ännu jobbigare och bättre). Det där med att kunna bestämma en särskild tid under dagen att träna, är såklart betydligt kruxigare nu än förut.. men lyckan är desto större när ens plan går i kloss, att någon gång under den där dagen få till ett träningspass. Ibland tycker jag att det är hur skönt som helst att träna alldeles solo. Men det viktigaste för mig, är att passen blir av. Så ser livet ut nu. Och det vill jag liksom heller inte byta mot något.
Denna måndagmorgon bjöd jag kroppen på ett skönt, känna-in-kroppen-pass. Efter en vecka med hemsk hosta och förkylning, och enbart promenader, kändes det klokt med just ett sådant pass. Allteftersom kände jag att kroppen var på banan och kunde till exempel i block tre helt och hållet hoppa över vilan med 20-sekundersintervallerna och få skön puls av att trampa raska utfallssteg under hela 4-min-intervallen. I vanlig ordning, tabata går att göra precis hur svettigt som helst.. man bestämmer alldeles själv. Idag fokuserade jag på att känna efter och göra vad som kändes bra och rätt. Preggokroppen tyckte till exempel att ”hallå, du ligger PÅ en pyttebäbis nu!” .. så rygglyften byttes snabbt ut mot bara diagonallyft istället. Efter 6 tabatablock följde en skön stund hitte-på-yoga och därefter var modern tankad med både ny energi och än mer mamma-tålamod för dagen.
Måndagsrörelse och Bar Preggomage-bild, ja…
…
Vilka roliga frågor ni ställt, förresten! Jag låter frågestunden vara igång några dagar, så än är det inte för sent ifall ni undrar något särskilt just nu.
Hoppas ni har en god veckostart!
Tulpanens dag och allt! … hade tänkt ge mig ut på byn för en bukett, men det blåser storm så vi skiter i det och myser inne idag. Det var alldeles nog att stå ute på bron och vagga Lillan liten stund. Storm är mitt värsta väder, typ.
Lillafrun
Tid för Frågestund!
Ok. Det var längesedan. Väldigt längesedan tror jag till och med. Sedan vi hade frågestund här inne, alltså.
Jag svarar er ju alltid i kommentarer och så, löpande. Men nu kör vi ett race i samlat inlägg.
Fråga vad ni undrar över. Ja, alltså jag är varken Gud eller övermänniska… så jag kanske inte kan lösa världsproblemen och så vidare. Men svara på typ en färgkodsfråga eller något annat som gäller livet här på Drömgården. Ja, ni fattar.
Fråga på!
-Och ha en god söndag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
