Pärlan vid havet. Och annat lördagshittepå.
Himmel. Vilken lördag. Så fin på alla sätt. Med försommarvärme och allt.
Vi åkte ut mot havet i morse.
Till den där älskade, älskade Sommarpärlan. Smultronstället. Barndomsminnenas näste. Sommarstugan. 
Där man ätit rökt abborre som liten. Fångat spigg. Byggt koja med sommarkompisen uppe i skogen. För att inte tala om det där minnet när jag var tolv år och ääääntligen fick hyra en egen häst (pappa! Fortfarande en drömmens sommar!!). En alldeles förbaskat tjurig ponny. Som hette Fiffi. Och INTE fick äta gräs. Jädrans så besvärligt. Första dygnet rymde hon fyra gånger. Det var kaos och jag kommer ihåg pappa i typ nattsärk och snickarväst. Och Syrran springandes efter hästen i trullor och frisläppta svalor…. oj, oj. Vilka minnen! Det var både skratt och gråt det där första dygnet.
Och det är där, som man sovit som en prinsessa. Av havsluft och sköna sommarlovsdagar. Fått vakna till Morfars tunga steg och kaffekokande om morgonen. Haft noja över att inte kliva i mormors nattpotta och alltid tagit årets första dopp. Det är där jag vandrat längs grusvägen, barfota och blivit sådär somrig om fötterna. Plockat smultron på strå och varit kär för första gången… (jaa..i han jag är gift med nu, ja).
Varit midsommarflicka. Plockat blommor och lagt under kudden. Åkt ut på havet under snortidiga morgonen och mött solen tillsammans med coola människor. Alltid fullt av såna på den där backen. Smultronstället, som för alltid kommer vara så mycket Mormor och Morfar för mig. Min Snickare-Morfar, som en gång för längesedan, byggde älskade Sommarstugan. Pärlan ute vid havet.
Som ni kanske anar; en plats som betyder mycket för mig och har stor del i mitt hjärta.
Så otroligt fint att få timmar där ute idag. 
Hjälpa en morbror att sjösätta, träffa en arbetarPappaMorfar, äta mosters fantastiska köttsoppa.
Se min lilla son springa runt och bara ha det gott, sprida lycka och vara världens gulligaste Miniman.
Njuta av synen av Lillan i vagnen, som sov så gott av havsluften. Och sedan få avsluta det hela, med hejdå-kramar och sedan en tur till ett ställe jag längtat till och som var så vackert att klockorna stannade. 
Vi rullade sedan in på Drömgården under tidiga eftermiddagen. Fick då så otroligt dyrbara timmar, där barnen gick till farmor och farfar. Lekte på lekparken medan jag och M fick arbeta här hemma. Att sedan få sätta sig vid Svärisarnas dukade bord och goda middag och träffa ungarna som jag längtat så efter. Var underbart.
Barnen sover nu sedan länge, länge och jag har precis tagit en liten tur ute runt på gården. Så härligt. Strosa, andas långsamt och liksom sakta in efter en lång och innehållsrik lördag, som jag sparar med värme i min Hjärteask.
Lillafrun
En lördagmorgon att bara drömma om…
Alltså, tjohoo!
Tredje veckan gillt, och äntligen vaknar vi till en lördag där hela familjen mår gott. Med det konstaterat, har ju helgen startat på det allra allra bästa sätt.
Att få vakna tillsammans, med solen som skiner där ute. Titta ut genom sovrumsfönstret och se hur grönskan bara exploderar och hur den där älgen där borta på lägdan, står ståtlig och äter och solar sig.
Jag lämnar gänget för en alldeles egen Emmeli-stund. Mannen lovade att ta hand om den där degen som sattes i natt.. klicka ut den på plåtar och börja grädda. Så fick jag ge mig ut på en helt ljuvlig morgonrunda. Bara jag och jag. Bland nyspruckna löv, supermorgonglada fåglar och en luft så varm att till och med dom tunna, långa springtightsen kändes varma. Jag sprang och njöt och strax var jag hemma. Mötte dom där darlingarna igen och doften av nybakt slogs emot en. 
En liten Miniman önskade för någon vecka sedan ”såna där mjukmackor som dom har”.. och jag kände så igen mig själv, hur jag var som liten. Som alltid fått hemlagat och hembakat. Och kunde tycka att det var hur coolt och gott som helst med typ den där köpestårtan jag fick vid en födelsedag. Så jag, som bakat allt matbröd i jag-vet-inte-hur-många-år.. har senaste veckorna köpt ”såna där mjuka”… men nu var vi alla så sugna på vårt eget igen. Lite omväxling och sen längta hem, på något vis. Med en treåring som önskar, så får det bli lite både och helt enkelt. 
En småstrulig lördagsfrukost och kaffesörplande tillsammans med människorna jag älskar mest på jord.
Och nu är vi hela familjen redo för L ö r d a g.
Ha en god helg alla ni!
Lillafrun
Sköngröna Varmvåriga Fredag.
Många dagar är bra, vissa lite halvpissiga, ja några kan till och med vara som skrot. Men så kommer det dagar som bara är lite extraextra bra. Som liksom innehåller många utav livets allra godaste ingredienser. Precis prick exakt så drömmig som rubriken lyder. Precis så, har det varit idag.
Fredag ju. Till att börja med. Och i almanackan två minnesbilder från maj 2016. Liten bland vitsippor och den där till höger… fredagen då efterlängtade pappan kom hem efter tre veckor på Hockey-VM. Så fint med detta sätt att ha sina bilder..
Fredag, ja;
En dag som senaste veckorna varit si och så, med sjukor hit och dit. Men som i morse när vi vaknade, kändes hur härlig som helst.
Igår spöregnade det prick hela dagen, jag hann precis klart med utemöblerna innan regnet kom och bestämde sig för att ta en heldag över drömgården. Till morgonen hade regnet dragit, solen kommit och grönskan har bara sagt Poff! Åh, nu händer det. Våren är här med besked och det är faktiskt nästan lite försommarvärme idag!
Vi har haft Hemmafredag, jag och småttingarna. Än om jag säger att livet svischar… så har vi det så himla lugnt. Jag kommer aldrig bli någon hejjare på det där att boka in lekdejter och åka hit och dit i massor. Vi tar oss någon tur på vift ibland, annars mest med vagnen när barnen ska sova och sedan har vi våra äventyr här hemma som räcker mer än gott och väl för oss. Det mysigaste vi vet, faktiskt.
Vi haft haft Städfredag, lite nu och då med pauser här och där. Varit på BVC-besök med Lillasyster. Ätit Plättlunch. Små musöron har skådats på min och Minimannens björk.
Storebror har cyklat. Och till eftermiddagen, precis när jag skurat klart och så kom mannen hem. Lite sådär fredagstidigt och allt. 
Den där viktvätten sparades och vi tog mellis i solen ute på bron. Och sen drog vi iväg. Hela-familjen-fredagsfys.Päron kutade typ benen av sig och ungarna sov gott. Så rullade vi in på gården, med fredagshandlingen och allt. 
Himla fiffigt!
Nu har här ätits hemmapizza och färska jordgubbar. Fredagsmys! Juniflickan har fått smaka jordgubbar..
..och det var så gott att hon sa mm…! för varje liten bit. Och surnade ihop när bitarna tog slut. Juni, en Jordgubbsflicka!
Lite piffning nu, sen ska hela familjen sno en del av Svärisarnas soffa. Farmor-och-Farfar-häng väntar och hejande på mannens kusin som tävlar i talangfinalen ikväll. Hittills har vi bara kunnat rösta (i rätt tid, såklart) och sen sett på det hela i efterhand. Men ikväll, slår vi på stort och letar upp en tv för att följa finalen live. Yeah alltså!
Jag sa ju det; vilken fredag!
Hoppas, hoppas, hoppas att Ni haft det minst lika bra ni med. Och att ni får en härlig helg!
Lillafrun
Äntligen!
Å.
Det där molntäcket sprack upp och efter natten och morgonens regn, var luften sådär ljuvlig att andas och det doftade så gott. Och det bästa av allt; V ä r m e n hade kommit på besök. Äntligen!
Efter några timmar av klistrande i album, satte jag mig tvärt ute på trappan och vände ansiktet mot solen. Väntade in att J skulle vakna vilken minut som helst. Det blev en lika kort, som underbar stund.
Och där ser ni en riktig Drömbild. För mig.
Två ungar i en sån där räservagn som det går som hejsan att springa med. Vagnen står på en gammal, gammal gård som vi dessutom får äran att kalla för våran. Vårt Hemma. Det, är så fint att det inte är klokt.
I förrgår tog jag och J rundan först, och hämtade S på hemvägen..full-last bara nån kilometer alltså. Igår blev det tvärtom. Det är den tyngre varianten av Förishämt, mao..men himla trevlig!
Vi kan ju verka ganska krångliga av oss i den här familjen. För oss är det inte krångel, såklart. Det är något vi trivs med. Tycker är som allra godast, på alla sätt. Annars skulle vi ju inte leva så. Det knäskuras och målas med linoljefärg och så vidare. Men den där vagnen alltså, den tusan underlättar min vardag så jag blir alldeles salig. För alternativet att hoppa över springturerna med barnen som en slags ursäkt.. det finns liksom inte på världskartan.
Världsgulliga när dom sitter och håller varandra i handen där i vagnen. Och Juni lutar sig mot sin Storebrors axel.
När vi kom hem sov Storebror så gott. Han fick fortsätta med det en stund, det såg så himla skönt ut. Jag och Juniflickan hade After Run ute. Geggade med banan över hela världen, hällde i oss vatten och hade det så skönt.
Eftermiddagen och kvällen fortsatte helt makalöst härligt. Jag och barnen lekte ute massor, medan Den skäggige och barnens Farfar monterade den där byggställningen som mannen kommit hem med. Det var så spännande att S fick sitt kvällsfika ute på släpvagnen. ”Vad trevligt!”, sa han på farbrorvis. Och konstaterade att det var en sån bra ”fikavagn!”. Det var en sån ljum och varmvårig kväll.
…
Idag vaknar vi till torsdag. Och hurraa idag är jag ute ur gårdagens tröttdimma. Jag somnade visst med barnen igår, glömde ställa väckarklocka åt oss till morgonen.. .sååå.. vi hade inte jättemycket tid på oss i morse, men hann på något vis i alla fall. Utan att behöva stressa…?.. så ologiskt. J sover förmiddagsluren och jag ska gå ut och skura utemöblerna vårfina.
Ta hand om er! <3
Lillafrun
Den här veckan.
Svisch sa det. Så var det onsdag!
Storebror är och leker med småvännerna, Lillasyster sover ute i vagnen. Regnet hänger i luften och det är riktigt sjusovarväder idag. Ett tjurigt molntäcke på himlen, som gör att den här mamman, som satt uppe och klatrade och krånglade med en grej på datan till aaaaldeles för sent i natt, behöver en drös koppar kaffe för att inte tröttvingla allt för mycket.
En mycket skön stund är det nu i alla fall.
Jag har precis dragit fram album och sax och lim och pennor och alla dom där bilderna som inte är insatta. En liten bit kanske jag hinner i alla fall. Det är så hejdlöst många bilder. Så blir jag ju stannades också. Kärlekssuckandes. 
Bilder på älskade Liten, Mamman och Pyret i magen. Och plötsligt var visst bäbisen ute och på ett papper fanns några bläcksvarta fotspår. Från en flicka, som liksom tog andan ur oss alla. Hon som heter Juni Syrena. Och är vår sanna Sommardröm.
….
Kära nån, alltså. Vilken ynnest det är att få vara med om det här. Mammalivet. Med precis allt vad det innebär. Allt ifrån att vara så ordförsvinnande fötjust, tycka att det bara går precis hur bra som helst och är så mysigt att det gör ont i hjärtat. Till att vara prick så slut som en urvriden disktrasa och ha minst ett par, tre tusen gråa hårstrån på huvudet efter att ha dividerat med någon galet viljestark (vet ej vart hen har fått det från…) som pratar i kull päronen vilken dag i veckan som helst…
Småbarnslivet i ett nötskal. Älskar det!
I övrigt innehåller veckan i vanlig ordning ett svischande småbarnsliv och annat hittepå.
När det gäller huset och renoveringen har vi inte ”gjort någonting” senaste dagarna.. däremot beslutat och beställt olika saker, vilket också behöver göras och är så skönt när det är gjort. Det där med att ta beslut kan ju göra en knasig ibland. Än hur världsligt det är, liksom.
Idag åker mannen och hämtar hem något som är så peppigt att det inte är klokt (en byggställning, så att vi kan sätta in dom två sista fönsterna på södra gavelsidan och sedan börja med vårens och sommarens största projekt; brädfodra och måla! Hurra!). Det kutas med ungar i Springvagn, Bebbegruppas och igårkväll var vi ute på en utflykt som innehöll både gallskrik och gapskratt och jag är fortfarande varm i hjärtat efter den.
Nu ska jag sörpla kaffe, lyssna på tystnaden och klistra in bilder på det dyrbaraste vi har, jag och den där skäggige. <3
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
