Jullovets allra sista dag!
Jullovets allra sista dag..
..och det var ett hejdlöst snöande vi vaknade upp till. Storbarnen kom upp där kring 09-snåret och väckte mig och lillminsting. ”Frukosten är klar, mamma!”.
Ni hör ju, jullovet har tagit oss bortom tid och rum och här har sannerligen passats på. Att passas av.
Idag var pappan tillbaka på arbetet igen, medan vi andra kunde fortsätta en dag till i jullovstempo.
Efter frukost klädde vi oss i vintermunderingarna och gav oss sedan ut, allihopen.
Sopade av bron och skottade trappen. Bra så, resten sparade vi till pappan och Pelle-traktorn.
Storasyskonen kutade före, neråt gården. Jag tog Lill-Olof i pulkan, så drog vi iväg.
Mot dom där allra största snöhögarna där borta. Och lagårdsstallet, förstås. Ge vatten, fodra, titta till.
Det är fräsigt med vinter på riktigt, tycker jag. Snön yr från alla håll. Isolerar, så det blir sådär tyst som det bara kan bli när snö ligger packad som nu. Köksträdgården är inbäddad i ett tungt, vitt täcke. Viskar ”var sak har sin tid”, nu är tid för vintervila.
Snön gör oss trygga, trötta, glada, kalla fast väldigt varma… Nu går vi inåt igen..
..barnen önskar pannkakor till lunch. Jag kokar lite hallonsylt då vi ändå hade en burk skogshallon intagen från storfrysen.
Försöker väcka vardagshjärnan. Ber skolbarnen förbereda kläder för morgondagen. Skriver handlingslista. Och tar ännu en kaffekopp. Fyller tvättmaskinen, tömmer diskmaskinen, rensar kattlådan. Funderar på vårvintrig köksgardin… och på kakel till nya duschen. Lägger ett pussel med fyraåringen. Njuter, av en måndag alldeles i början av januari, när snön yr utan hejd.
Jullovets allra sista dag.
…
Emmeli
Att fira in det nya året!
Så blev det nu dags, att få fira in det nya året som stod för dörren.
I vanlig jullovsordning så hade det efter julhelgen börjat sprida sig ett magvirus i storfamiljen så istället för något stort ståhej, hade vi ett alldeles eget litet ett. Bara vi.
Hästgos, årets sista solljus och kälkeåkande utför lobryggan. För att nämna några inslag i firandets början.
Att sova timme, efter timme, efter timme.. sådär så att mamman och pappan till och med hann träna ett riktigt rivigt träningspass tillsammans. Också inslag i firandet. Gott, för oss alla.
Vi städade till den lite tilltuffsade julen och tände massor av levande ljus.
Kammade till oss och gjorde oss rena och finklädda, i vilka kläder man nu kände för..
Någon i full kostym, en annan i robottröja och fluga, den tredjen i glitterklänning. Vi dukade fint i salskammarn och åt god mat.
Och inne i Salen spelades det tv-spel för fullt, som vi fått jullovs-låna från gullegrannen,
..ni förstår Hedenhösungarnas begeistring.
Någon valde sin bästa buffé alla kategorier. Ammemyset är oslagbart fortfarande enligt lillminsting. Ammemamman njuter av det enormt. Mysa på sofflocket en stund med mjölkfull lillmage, är himla gott det med.
Glassbuffé för oss andra till efterrätt.
Och sen somnade ena Lillebroren, den ende som hållit kvar vid vettig dyngsrytm över lovet.
Vi andra drösade ner oss i finsoffan.. det plinkades gitarr, spelades piano.. och den 32-åriga morsan, som sedan alltid haft en inneboende tant inom sig, har möjligt börjat med något nytt under jullovet.. att sticka. Jag fick stickor av Svärmor i julklapp.. jag vill liksom bara prova, det behöver inte ens blii någonting.. men den kreativa processen, som med allt annat kreativt jag tycker om att göra, gör att jag mår så gott. Så då räcker det så. Snart ska jag knata över till Svärmor med min frågelåda som uppstått senaste dagarna.. ni vet hur det är när man börjat lära sig något nytt.
Sidospår.
Tjoff var det nära tolvslaget och vi hällde upp isande kall crush till den lilla skara som nu var vaken. Lillminsting var faktiskt också vaken.. och med mig ute hos hästarna för att prata lugn-prata med dom.
.. och plötsligt kunde vi tjoa GOTT NYTT ÅÅÅÅR! … innan vi kröp ner i storsängen, skittrötta och väldigt tacksamma över livet tillsammans. Och dom där tre coola hästpojkar där ute i hagen som inte brydde sig alls om dom människor som fortsätter lägga pengar på det där fenomenet som påminner om krig, som skrämmer slag på en massa djur, som förstör miljön, och så vidare… tror inte jag behöver yppa min åsikt mer angående detta.
Årets första dag.. och solen sken på oss. Häst-häng och kalla grader. När mörkret föll tände vi tomteblossen vi tänkt tända under nyårsaftonen men inte hann, innan vissa flockmedlemmar somnat. Men nu! Nu tändes det tomtebloss och firades livet ännu mer. För den här dagen, för precis ett år sedan, var ett trauma utan dess like för oss. Dagen då Lillminsting föll bort i mina armar och blev tvärdålig i sin RS. Nu, ett år senare, firade vi med pappa-bakad pizza, tomtebloss och hejdlöst med kramar och pussar.. och rätt så många tårar trillandes på mammakind.
Hej nya året, år 2023!
Nu vänder vi blad och det känns gott. Ja ja, det susar runt ett lurigt virus… nästan något man får räkna med såhär efter juletider. Men vi har det gott i alla fall, tänker jag och försöker trösta mig själv då det förstås innebär att en och tre härliga planer får strykas. Vi vilar och myser, tänder ljus och rår om oss. Tupplurar. Tar små stunder ute i friska luften. Passar på. Att passa av.
En dag i sänder. Januari börjas i lugn takt.
Gott nytt år och god fortsättning, kära du! Önskar dig en fin ”trettonhelg”, som Farmor Gertrud brukade säga.
Emmeli
Tack för allt, 2022!
År 2022 lider mot sitt slut..
Och det är dags att blicka tillbaka lite, innan vi blickar framåt.. mot det där nya, orörda som vi inte har en aning om vad det ska innehålla, innebära.. var det skall ta oss. Känslan av nystart, den känns god. Jag tänker tro på ett så gott 2023 det bara är möjligt.
Året som gått…
Januari.
Årets första månad, började som en levande mardröm.
Lill-Olof, 11 veckor gammal, blev så sjuk i konstaterad RS. Han föll livlös i vår famn här hemma i köket den allra första januaridagen och dom sekundrarna, när vi inte visste om vi höll på att mista honom, gick något sönder inom mig. En oro jag aldrig tidigare upplevt. Den lilla människan, repade sig sådär sagolikt väl efter några dagar med finaste sortens sjukhusvård. Tacksamhet enorm. När vi väl började slappna av, visade det sig hur mammans superkrafter, som redan hade börjat sina pga en höst med energisugande omständigheter, var på botten..ordentligt.
Yrseln kom.. huvudvärken.. det höga blodtrycket.. NÖDBROMS, skrev den ena storasystern.. och så fick det bli. Med fyra barn förstår ni att det inte var så lätt, att jonglera en ”smått utmattad hemmamor”.. men det gick. Vi tog ringklockorna på allvar. Plötsligt började jag orka lyfta blicken igen, blev fortfarande väldigt lätt stressad/rädd om det var något.. Men ljuset kom sakta åter, vi åkte skridskor nere på byn, gräddade våfflor ute på gården, hästarna visade vägen och fåglarna började kvittra igen..
…
Februari.
Solen börjar värma och vi tankar all februarienergi vi kan få.
-Vi får alla covid. Igen. Men det klarar vi väl. Känns som en baggis i jämförelse med RS:helvetet. Vi får njuta magisk vårvinter, jag tankar kraft hos hästarna och blundar så ofta jag kan mot februarisolen. Den skäggige jobbar febrilt med första tagen mot den nya värmesystemet och nya badrummet. Världen? Den känns oviss och eländig..
…
mars.
Kanske livets mest ångestfyllda månad.
-Det fruktansvärda kriget. Skyller allt på det. Men mitt i allt, sa jag åt mig själv på skarpen.. att VI faktiskt inte är i krig. Det är inte synd om oss ett endaste dugg. Det är synd om och oroligt för människorna som är mitt ibland eländet. Men här, ska inte en massa onödig energi sippras ut på att känna sig alldeles lamslagen av oro. Sådetså. Gör vettiga saker istället, Emmeli. Så det fortsattes att skicka slantar till behövande.. och efterskick gjordes av för många fröpåsar. Det dundrades ner tomatfrön och första blomsterfröerna. Vi firade födelsedag och hade barnkalas med skoteråkning och ponnyridning där vi dukade upp med höbalar som sittplatser. Motionerade hästar och mötte älskade vårtecken… som barbacke och doft av lera.
…
april.
April kom med känslan av hopp,
– Odlingsbestyr.Så firades det påsk, för oss själva då magsjukan härjade i kring. Den lilla påskharen blir 6 månader och fullkomligt älskar det där nya påfundet i smygvåriga livet; att få gunga! .. mamman, hon njöt av att vara igång med löpningen igen efter fjärde barnafödseln.
…
maj.
En utav årets mest hektiska månader, maj..
-Så energisk. Så innehållsrik. Med vårbruk. Lite föör mycket jobb. Lite föör mycket plant. Lite föör mycket skit i hästhagen. Vi hade dop för Lillminsting också och sjöng hans alldeles egna låt för honom. En stund jag aldrig glömmer. Och under fredagseftermiddagarna var på bönhuset och kompade byns lilla barnkör, jag och den skäggige. Det bakades bullar, vi blev plötsligt med Pettson-och-Findus-växthus… och plötsligt var det sista söndagen i månaden och med hela barnaskaran nära, nära, kunde jag inte få en vackrare morsdagspresent. Kanske var det nånstans här vi började landa på riktigt, i att vara en familj om sex personer.
…
juni.
Vi möter årets första sommarmånad.
Och energin fortsatte att bara spruta ut. Mycket av sig självt. Men långt ifrån alltid. Jag minns med värme dom ljuvliga små stunderna med barnen när vi sådde i landen. När vi fick sommarlov. Junibarnens födelsedagar. Dagen vi satte pärer tillsammans med mamma och pappa… än fast jag hade, tillsammans med bäbisen, spenderat natten på akuten efter ett ormbett (orkar knappt minnas detta.. ”kunde vi inte bara få det lite lugnt från sjukdomar och krångel nu!?”, tänkte vi då).. Midsommarafton var så vacker och vi tog med oss gräddtårtan upp till fjället och fäbovallen… junimånaden avslutades med årets första slåtter…. samtidigt som 4-åringen insjuknade i den elakaste varianten av magvirus som vi någonsin mött.
…
juli.
Julimånaden..
-önskar att jag kunde säga, ”och efter att 4-åringen blivit frisk från sin 8 (!!!) dagar långa magsjuka, som innebar dygnet-runt-passning med vätska, två sjukhusbesök osv… såå fick vi vara friska hela månaden…”. Men icke! Dock fick vi en liten paus att hämta andan.. Som stunden där på trappen.. bredvid han jag älskar mest på jorden.. dom där nu riktigt slitna småttingföräldrarna som firade tioårig bröllopsdag mitt i allt. Och så åkte vi till Gotland. Tillsammans med vänner och familj. Mellanlandade i huvudstaden och syster-mostrar på väg hem. Och den resan, var själamagi. Fest var det också, dagen vi tog in hö tillsammans med vänner och familj och gården kokade av liv. Månaden avslutades tyvärr med det HÄR. …. tårarna rinner längs kinderna på denna mor när jag tänker på det..
…
augusti.
Och nu blir jag tårögd, av lycka istället!
-Hela augusti var som enda lång kram till oss hela familjen. Vi fokuserade allt på att ”ta igen oss”. Bokade av både måsten och roligheter. Och ägnade oss åt ”Projekt komma på fötter igen”. Alla var nu friska. Vi återhämtade oss i hallonskogen där vi plockade mängder av både hallon och blåbär, bara vi och också tillsammans med vännerna. Vi hade hemma-spa. Storebrorsorna målade staketet till köksträdgården och det blev så himla fint. Jag började känna igen mig själv igen, orkade åka och bada själv med hela ligan, gång efter annan. Njöt ofantligt av alla blommor, styrde ut buketter till vägen när andan föll på och ni ”grabbade och swishade”. Njöt av Augustiljuset. När Fjödur barn mig på tur. … sommarlovet var långt och skolan drog inte igång förrän alldeles i slutet av månaden. Vi fick verkligen njuta i kapp av sommaren. Hemmabarnet J lämnade hemmalivet och började förskoleklass. Aj mitt mammahjärta.
…
september.
Nu var det september,
– frosten nöp tidigt. Men inte så hårt, så vi kunde skörda i massor, vecka efter vecka, vecka efter vecka. Vi landade i nya vardagslivet, äppelmustade och äppelmosade i massor. Och förenade nytta med nöje, ljuvliga skogsutflykten som också blev till bilder för Naturkompaniet.. ett utav alla årets samarbeten. Jag låtsades ta en dusch i nya badrummet också.. men än om vi jobbat där så mycket vi kunnat, så har det gått i snigelfart. Renoveringstiden åts istället upp av min arbetstid, vilket är en lycka i sig förstås. Att få ha mitt egna lilla hörn av internet där ni hänger med oss, skriva och bilda och jobba tillsammans med noga utvalda samarbetspartners, så tacksam för det. Övrig tid, har vi ägnat dom viktigaste små människorna vi vet, dom är vår prio ett i alla lägen.
…
oktober.
Kort och gott sagt om oktober,
-vi var bara så omåttligt tacksamma över att känna hur vi, efter ett år av ”släcka bränder”-känsla, fick slappna av. Hösten var varm och vi ammemyste mot husväggen, jag och lillminsting, på min födelsedag. Vi dansade vals över badrumsgolvet som den skäggige och jag flytspacklade tillsammans en utav lediga fredagarna. Vi gjorde vintertidstjusigt i matrummet. Firade vår älskade Lillminsting på hans ettårsdag. Beundrade den sagolika dimman och höstens första norrsken.
…
november.
Nu var årets näst sista månad här,
Vi jobbade på, på många fronter, samtidigt. Klappande på varandras kinder ömt och teamade ihop oss. Det är ”inte bara” att få hela Drömgårdslivet att rulla. Energin kändes som en skör balansgång och vi tog det hela på allvar.
Guldstunder. Som när vi fyllde hemmet med älskade för paltfest på höstlovet. Tankade kraft ute bland hästpojkarna.. som ena veckan stod i gul höstsol.. men dagarna senare, fick hemmet förvandlat till ett vinterhem, då snön kom. Vi bestämde oss också för att möta adventstiden mjukt. Att vägra stressa för oviktigheter och bara bara satsa på mys, enkla medel för adventsstämning och låta livet styra helt och hållet. Vinnande koncept.
…
december.
Årets allra sista månad, december, är här!
-Ett enda virrvarr av julpyssel, hästande och grävande kring gården för att ”Projekt byta värmesystem och bygga badrum” skulle kunna fortgå. Adventstiden, på det sätt vi bara kunnat drömma om. Där fokus varit på att må gott tillsammans, passa på att passa av så mycket vi kan, fylla själarna med saffransdoftande lekdejter, ta med fika till ålderdomshemmet och gamla familjevännen där. Baka och sjunga julsånger på bönhuset med barnen. Slå in framkallade foton i julklappar. Baka pepparkakor och leka ute i snön med barnen. Och på toppen av allt få njuta jul och jullov tillsammans… där all snö och dom kalla graderna sannerligen bidragit till den gemytliga jullovs-känslan.
Året började milt sagt trevande.. månad efter månad fick vi ge oss den på att hålla fokus på det positiva.. livet kändes många gånger övermäktigt. Så evinnerligt lyxig känsla nu, att få avsluta året på detta vis. Med gott hopp och mod, inför det nya året. <3
Bring it on, 2023! Vi är redo!
…
Och till alla er som följer oss… den här småflummiga, hjärtat-följande skaran människor som är helt vanliga homo sapiens sapiens, levande på en gammal gård i norr, med övertygelsen om att varje dag, är en gåva. Ni! TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2022 och ett….
GOTT NYTT ÅR!
Emmeli
En utav årets höjdpunkter!
Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..
En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…
Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…
Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.
Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.
Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.
Någon var på upptäcksfärd.
Medan andra jobbade hårt.
Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.
Dags för kaffepaus!
Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.
Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.
Snällaste J och älskade pappa <3
Lilla H lekte i löshöet.
Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!
Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!
Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..
Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.
Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..
Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.
Det här är livet!!
Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..
..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.
På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..
Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…
–Ett minne för livet!
… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…
Emmeli
Julen 2022!
Nu kommer julhelgen 2022 i många bilder och några ord, häng på!
Kvällen innan julafton, eller vad säger jag.. klockan var 01.30 och nuu var ”Tomtemor & Tomtefar” redo att möta kudden.
Vi är två nattugglor, så är det bara. Och att få tjava genom lugna julehemmet, sådär timmarna innan en ny julafton tar vid.. faktiskt helt makalöst fint.
Uppe hängde julstrumpan från min barndom, bredvid barnens alldeles egna lilla gran. Tre små klappar där under också. Alltsammans med lego härs och tvärs och den där virkade gardinen jag bara tryckt på plats..
Så blev det julaftonsmorgon!
Tripp Trapp Trull vaknade enligt gissning, först av oss alla och kutade ut i långa hallen.. fanns klapparna under granen och medan dom där nattugglorna snoozade lite till, ritades det med nya pennorna där nere kring köksbordet. Väckta blev vi sedan med ett;
”.. okej, nu kör vi.. ett.. två… tre… -GOD JUL!”
Så vaknade Lillminsting till sist också och nu var alla vakna och redo för Julafton.
”Va ä de dä!?”, undrade den minsta. Paket och tjusiga pomlor i överflöd. Vi dukade upp liten fikafrulle i salen, framför sista avsnittet av kalendern. Vi har älskat årets julkalender. Än fast mamman nästan skitit på sig ibland av skräck.
Dagens första dos av väntan. Bertil satt och skrev stäver i sin nya skrivbok. Såg så ordenlig ut att det inte var klokt.
Julbarnen!
Allesammans i ärvda kläder från sina syskon eller kusiner. Eller förlåt, Junis klänning är ny. Eller ja inte ny förstås, men från tradera. För 19 kronor.
Jag som nu inte är ett dugg partisk, höll på att kolavippa av synen.
Mamman och pappan grejade och grejade. Och barnen väntade och väntade.
Äntligen kom dom, älskade MammaMormor, PappaMorfar och Moster M.
Vi satte oss till bords och njöt av allt det goda.
Lillplutt njöt tomtegröten för fullt, innan det bara fick vara nog med fir för några timmar, för nu skulle han minsann långsova ute i vagnen, menade Lillminsting.
Fram for gottat och halvtomma kaffekoppar fick sina påtårar.
Hoppsan hejsan. 8-åringen förevigade sina pjåskiga päron.
Sen blev det paketöppning. Ivern… hejdlös.
Sen gav vi oss ut. I den kalla, soliga, julaftonen. StoraLillasyster skulle nämligen på klappjakt..
Lycka! Att få en alldeles egen spark.
PappaMorfar hade förstås även tänkt på hästarna.. och slagit in morötter i egna julklappar. Fluffiga hästpojkarna mumsade morot efter morot… älskade pappa, alltså.
Mina kärleksförebilder.
In det bar sedan.
Lite värmande glögg inne i Salen, innan vi kramade älskade hejdå.
Nu blev det brådis en stund. Lite som sig bör ju. Ägghalvor tjoffades ihop, pärerna hämtades från matkällaren, limpor från frysen. En liten värdinnegåva snoddes ihop.. hemkokta karameller i en burk.
Nu var klockan några minuter i Kalle. Ungarna drog på sig sina nya pannlampor, mysfleecar och så tjavade vi lilla biten hem till mina fina svärföräldrar. Inga problem att hinna på några minuter, nej. Lyx att vi har varandra så nära.
Ljuvlig julafton.
Kalle, småkusiner och dignade julbord.
Någon njöt för fullt. Förresten, det gjorde vi, allihopa!
I sena kvällen rumlade vi hem, så trötta och mätta att jag och M som inte hunnit dela julklappar med varandra under dagen.. inte ens orkade det utan slockande med småttingarna i ett endaste virrvarr där uppe i stora sovrummet.
”När juldagsmorgon glimmar…”
Jag vaknade av mig själv på juldagsmorgonen, 06.14. Utsövd efter en lång natt. Det var nästan tjugo minusgrader när jag for mot kyrkan. Min julestund, från mig till mig, väntade.
Julotta. Med alla tända ljuskronor, en helt fantastisk körsång och prästens predikan som gick rakt in i hjärtat. Orden ”Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det finns en mening med det också”, sparar jag extra i min hjärteask.
När jag kom hem sov fortfarande delar av familjen. Medan vissa var i full gång med att leka med sina nya julklappar.
Juldagen fylld med lek, en stunds friskluft och till sist lite tillkammande av frillor och i vi hoppade i julkläderna igen.
Till Mäjadalen det bar! Hos Storan och hennes familj firade vi nu juldag tillsammans. Ettåringarna var så gulliga tillsammans att vi stundvis bara stod och glodde på dom.
Magiskt gott julbord!
Och utan att vi visste ordet av så var Taikons igång och spelade och sjöng julbitar, för fullt. Att få spela på Storans flygel var en fröjd!
Efterrätten som systersonen och söta fästmön S ordnat..med marängbotten, kolagrädde, granatäpple och pistaschnötter.. ja kära nån, EXAKT så gott som du anar!
Ännu en julkväll somnade vi varma i hjärtana, mätta och mer än belåtna.
Så blev det julhelgens sista dag. Annandagen. Och jag lät kameran vila helt och hållet. Knipsade bilden här ovan och under, idag.
Annandagen var ett endaste långs mysmarathon. Jag sov till 10.30 (!!) med lillminsting. Vid den tiden hade Brandispappan klivit på sin brandisjour sedan några timmar tillbaka och hunnit vara på två, på väg på sitt tredje, larm för dagen. Blixthalka.
Storasyskonen hade ordnat sig frukost själva. Men var halvt lunchhungriga när vi andra vimlade ner. Hela dagen blev ett enda ätande på knasiga tider, fikande, brinnande ljus dagen lång.. att det regnade ute struntade vi i, var bara ute för att ta hand om djuren men myste sedan innan dagen lång. I timmar påtade vi inne på Junis rum. Hon har länge önskat mer förvaring och nu var det ypperligt tillfälle att gå på loppis ute i gula huset, ”Gårdshuset”.
Vi fann en liten gul möbel. Som förmodligen är en del ur ett gammalt kök som funnits här i begynnelsen. Hisnande. Såptorkade den och häftade fast en stump tapet på hyllplanen.
Blev en så bra ställe att ha alla legobyggen på också. Den lilla spegeln är från mitt flickerum och passade fint där.
…
Det var vår julhelg 2022.
Om vi förra året hade det kämpigt med RS-virus och hejdlöst oro.. så fick vi sannerligen vår revansch i år. Fy farao, om ni bara anar, vad jag är lycklig för det. En frisk familj, som fått umgås med älskade Storfamiljer och njutit till fullo av hela julhelgen.
Jag hoppas så innerligt, att ni också haft det gott. <3
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
