Drömgårdsrapporten!
Tjohej, så var det måndag igen!
Veckan som gick både susade och masade sig fram. Vi kramade ur jullovet det allra sista och sen visade det sig att det där med att dra igång vardagen igen tog på krafterna hos oss allihopa.
Kära nån! Så trötta vi var dom första dagarna.
Sen började vi att motsträvigt stuva ihop julen.. årets julkort plockades ner. Ser ni några bekanta smånissar där? Älskar dom mest på jorden.
…jag hade en plan om att försöka ta ett rum i taget, så att det inte skulle bli kaos överallt, samtidigt. Se så bra det gick….
I matrummet, eller SALSKAMMAREN som vi nyligt lärt oss att det här rummet bör kallas (fint ju!! så från och med nu, hej och välkomna in i Salskammaren!).. i alla fall, där inne var det omöjligt att äta på flera dagar.
I köket såg det ut såhär. Nä ni anar, att det inte alls gick så bra att ducka för struligt i varje rum-grejen.. för ett slag såg hela hemmet ut såhär.
…. tjugonde dag Knut..
..granen sköt skott..
.. och vi slog till med ringdans för hela slanten. Tänka sig, nu är vi ett sånt redigt gäng att vi räckte runt hela granen när vi höll hand.
Nånstans här bara orkade vi inte feja mer.
Jag och Lillminsting tog oss ännu en svettig promenad för veckan.
.. så gick vi in på lill-coop och köpte kexchoklad som vi till sist landade med nere på byn där övriga gänget var och åkte skridskor.
Till lördagkvällen firade vi att det där struliga hemmet nu var så ordnat och rent det bara kunde.. att det var renbäddat i sängarna.. och vi kunde ta lördagsmys. Ser ni det där fenomenet som uppenbarar sig där på väggen, bakom spegeln!? … sooolen tittade in också!
Veckans sista dag, var en väldans snöig historia.
Efter utetid var det mer än gott att tjava inåt igen.. tända ljus, sörpla kaffe, påta och vila på sofflocket medan bäbis sov ute i vagnen.
Tänker att det blev en så fin första vardagsvecka.. träffat både mina och den skäggiges päron har vi gjort också. Fy så lyxigt det är att vi har dom alla så nära oss. Det är en sån trygghet.
…
..Och nu är denna juletid slut och jag stoppar den varmt i hjärteasken. Tackar för vilan vi alla behövde. För varma, trygga, mätta, glada, skitbusiga jullovsbarn. För snö och vinterpälsiga hästar. Tid med stor och liten familj. Tack och hejdå, säger vi nu. Vi ses snart igen, julen! Vi ska bara se ljuset återvända först. Och möta Lillminstings första vår, tjavandes på egna små ben alltså. Låta händerna möta ljummen jord och peta ner årets första frön tillsammans med barnen.. och se både frön och småungar växa. Vila utimellan och kramas extra mycket. Och jag önskar mig HemmaMamma-dagar, med lite lagom av allt… gärna en hop ”bara alldeles vanliga dagar”, med känslan att räcka till, åt alla håll och kanter jag vill och behöver. Ser fram emot att odla rödbetor för första gången, skörda hö, plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. För sen så möts vi ju igen, för det har du lovat, julen! .. Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet.
Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?
…
Önskeplaner för vecka 3
-Omfamna varje januaridag, en och en. Januaritider behöver pysslas om lite extra, så är det bara. Att försöka tuta i sig att vi plötsligt ska bli tvärpigga bara för att det är nytt år.. nähädu tack! Den går jag inte på. Ännu pågår kroppen och naturens önskan om vintervila.. och jag tänker lyssna. Och klappa oss ömt om kinderna…det kan vara en mörk chokladbit till kaffekoppen eller att lägga sig extra tidigt om kvällen. Att laga storkok så det blir åtminstone en restmiddag där päron får vila från matlagning. Friskluft och inhämtning av energi. Vi fortsätter med att passa på, att passa av.. så mycket vi kan. Har lovat oss själva en lugn start på året med inte allt för många planer.
-HemmaMamma! .. tänk att jag får möta ännu en vår, hemma tillsammans med barnen. Gråtlyckligt tacksam för det <3 I vanlig ordning är barnen min prio ettettettett.. och så river jag av lite foto,- och skrivjobb här och där också. En möjlighet jag är så otroligt tacksam över att ha skapat. Ni som följer oss, är en viktig del i det hela och jag är så glad att ni vill fortsätta följa oss. <3
-Skriva Vinterlista! .. älskar listor. Blir peppad av det. behöver inte ens ha prickat av det som står i slutändan.. det är bara skönt att slå mig ner en stund med papper och penna, finula lite på vad jag önskar av tiden just, just nu..
-Motionera! .. senaste veckorna har det mest blivit svettiga prommisar med ungar i vagn.. väldigt jobbigt i all denna snö. Men i veckan hoppas jag på något gympapass här hemma också.
…
Nu tar vi måndag och ny vecka. Önskar er en god, god januarivecka. Lova att ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Så tog vardagen vid och vi har det långa, långa jullovet sparat i hjärteasken.
Vi tar en liten kik på några guldiga glimtar, vetja.. innan vi ser vad vi funderar på att ha för oss här framför…
Julbarnen. Bland det sötaste jag sett. Helt opartisk, jag vet.
Julritt på lillponnyn runt byn med bjällerklang som satte pricken över stämningens i.
Brollorna bakade kärleksmums. Och Lill-Ollen fick smaka smet, där han så självklart och hemtamt hängde på Storebrors höft.
En dag grävdes det för fullt igen, denna gång för att kunna koppla ihop bergvärmen. Sån lättnad när det kunde checkas av alltihopa.
Med ens började vi prova ut radiatorer, gamla element som vi hämtat härsan, tvärsan.. bland annat ur ett gammalt ödehus, i nån skrotcontainer och diverse blocketannonser förstås.
Provade oss fram såsom vi tänkt det.. men stöp på en gång. ”Vilket av dessa blir det här?”, ni hjälpte oss bestämma inne på ig och det blir förstås det grövre.. trots att det skymmer sikten vi fönstret, lite, lite direkt när man stiger genom dörröppningen från köket. Petitess. Men i samma veva som vi bestämt oss… så kom vi på att ”näeh, fasen.. vi KAN bara i sätta oss i sitsen, med fyra små, att riva hallgolvet (vilket behöver göras för att koppla ihop nya avloppet) nu mitt i vintern.. vi fortsätter med annat istället”.. just då, damp klinkret ner, som vi väntat på hela hösten.. såå nu är det ytskikt i badrummet på g istället.
Vill ni vara med i den processen, eller bara se när det är klart? Säg till!
Vi har förstås spelat spel. Så mysigt. Men här var gänget inte fulltaligt, för Storebror var minsann på eget äventyr med precis-jämngamla kusinen hos deras FarfarsMorfars.
Det har varit så himla härligt med känslan av oändligt med tillsammanstid.. vi har passat på att hästa så mycket vi bara kunnat.
Lillalillebroren tittar gärna på. <3
Vi träffade vännerna nere på byn.
Det var svinkallt och vi grillade korv och bullar i ett virrvarr.
Och så åktes det skridskor förstås. Papporna var med större barnen på isen medan vi mammor fick chans att prata i kapp. Bäbisen sov sig igenom hela alltet.
En omåttligt vacker vinterpromenad, där mamman fick chans till återhämtning och vila på sitt sätt, medan pappan var och åkte skridskor med storasyskonen ännu en sväng.
Varm choklad med vispgrädde till alla frusenlortar efter kalla utetimmar. Och lilla stickningen har följt mig var jag än gått. När vi möttes hemma hos Mor och Far för paltmiddag med storfamiljen, var det nästan lika många olika stickningar som möttes, som människor. Mysigt!!
Det stora i det lilla. Som när hela familjen fodrar hästarna och vi bara är bland djuren.
Och i vanlig ordning efter julen.. börjar längtat efter grönsaker och fräscha maträtter.. lördagsmyset med grönsaker, chips och dipp uppskattades av alla.
Och snipp snapp snut, så var jullovet slut. Ännu ett julfika på det!
Det som inte syns i bild.. är dom där andra nyanserna, som är lika mycket livet som något annat.
Som oron över sjuka småungar. Och smått brutal pärontrötthet. Orken som känns som om den är alldeles, alldeles slut. Tårarna vid vinterpratet av Clara Lidström, då hennes ord gick rakt, rakt in i hjärtat och gav mig flera igenkännanden och övertygelser (snälla du, LYSSNA på det, Underbara Claras Vinterprat i P1).
Sorgen. Över vår älskade lillkatt som blev påkörd nu i trettonhelgen, som behövdes tas till djursjukhus för att hjälpas till himlen illa kvickt. Det gör så ont, så ont, så ont och jag tror jag gråtit slut på tårarna. Han var ”mina drömmars katt”. Så otroligt snäll och kärvänlig oss alla. Storkatten har också sorg och det gör så ont att se.
Men vet du.. Jag är inte mindre tacksam.. för det ovan just beskrivna, det som inte så lätt syns i bild.. för allt, allt ingår. För oss alla. Och alla nyanser behövs. Det är ju det som är Livet…
…
Önskeplaner för V.2
-Landa mjukt i vardagen igen! .. jullovet har suttit som en smäck för oss alla. Nog känns det väldans ringrostigt att ställa alarm och komma i tid till skola och jobb och så vidare. Men vardag är himla, himla fint, det med. Och trots en otroligt trött första vardag idag, så känner vi oss utvilade på ett sätt jag inte minns senast..
-Dansa ut julen! Ja.. julen ska stuvas bort, men först njutas av in i det längsta. Hur ska jag klara mig utan julgran!?
.. japp, det får vara bra med planer så. Den första vardagsveckan ska mötas så lugnt och fint det bara går. Alla kommer att vara lite extra trötta och så få planer som möjligt bokas in. Skola, jobb, hemmaliv. Snöskottning, pärlspontshoppande. En tur på byaloppisen önskar jag mig också.. villhöver ”nya” vårvintriga köksgardiner..
Önskar er alla en fortsatt fin januarivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Jullovets allra sista dag!
Jullovets allra sista dag..
..och det var ett hejdlöst snöande vi vaknade upp till. Storbarnen kom upp där kring 09-snåret och väckte mig och lillminsting. ”Frukosten är klar, mamma!”.
Ni hör ju, jullovet har tagit oss bortom tid och rum och här har sannerligen passats på. Att passas av.
Idag var pappan tillbaka på arbetet igen, medan vi andra kunde fortsätta en dag till i jullovstempo.
Efter frukost klädde vi oss i vintermunderingarna och gav oss sedan ut, allihopen.
Sopade av bron och skottade trappen. Bra så, resten sparade vi till pappan och Pelle-traktorn.
Storasyskonen kutade före, neråt gården. Jag tog Lill-Olof i pulkan, så drog vi iväg.
Mot dom där allra största snöhögarna där borta. Och lagårdsstallet, förstås. Ge vatten, fodra, titta till.
Det är fräsigt med vinter på riktigt, tycker jag. Snön yr från alla håll. Isolerar, så det blir sådär tyst som det bara kan bli när snö ligger packad som nu. Köksträdgården är inbäddad i ett tungt, vitt täcke. Viskar ”var sak har sin tid”, nu är tid för vintervila.
Snön gör oss trygga, trötta, glada, kalla fast väldigt varma… Nu går vi inåt igen..
..barnen önskar pannkakor till lunch. Jag kokar lite hallonsylt då vi ändå hade en burk skogshallon intagen från storfrysen.
Försöker väcka vardagshjärnan. Ber skolbarnen förbereda kläder för morgondagen. Skriver handlingslista. Och tar ännu en kaffekopp. Fyller tvättmaskinen, tömmer diskmaskinen, rensar kattlådan. Funderar på vårvintrig köksgardin… och på kakel till nya duschen. Lägger ett pussel med fyraåringen. Njuter, av en måndag alldeles i början av januari, när snön yr utan hejd.
Jullovets allra sista dag.
…
Emmeli
Att fira in det nya året!
Så blev det nu dags, att få fira in det nya året som stod för dörren.
I vanlig jullovsordning så hade det efter julhelgen börjat sprida sig ett magvirus i storfamiljen så istället för något stort ståhej, hade vi ett alldeles eget litet ett. Bara vi.
Hästgos, årets sista solljus och kälkeåkande utför lobryggan. För att nämna några inslag i firandets början.
Att sova timme, efter timme, efter timme.. sådär så att mamman och pappan till och med hann träna ett riktigt rivigt träningspass tillsammans. Också inslag i firandet. Gott, för oss alla.
Vi städade till den lite tilltuffsade julen och tände massor av levande ljus.
Kammade till oss och gjorde oss rena och finklädda, i vilka kläder man nu kände för..
Någon i full kostym, en annan i robottröja och fluga, den tredjen i glitterklänning. Vi dukade fint i salskammarn och åt god mat.
Och inne i Salen spelades det tv-spel för fullt, som vi fått jullovs-låna från gullegrannen,
..ni förstår Hedenhösungarnas begeistring.
Någon valde sin bästa buffé alla kategorier. Ammemyset är oslagbart fortfarande enligt lillminsting. Ammemamman njuter av det enormt. Mysa på sofflocket en stund med mjölkfull lillmage, är himla gott det med.
Glassbuffé för oss andra till efterrätt.
Och sen somnade ena Lillebroren, den ende som hållit kvar vid vettig dyngsrytm över lovet.
Vi andra drösade ner oss i finsoffan.. det plinkades gitarr, spelades piano.. och den 32-åriga morsan, som sedan alltid haft en inneboende tant inom sig, har möjligt börjat med något nytt under jullovet.. att sticka. Jag fick stickor av Svärmor i julklapp.. jag vill liksom bara prova, det behöver inte ens blii någonting.. men den kreativa processen, som med allt annat kreativt jag tycker om att göra, gör att jag mår så gott. Så då räcker det så. Snart ska jag knata över till Svärmor med min frågelåda som uppstått senaste dagarna.. ni vet hur det är när man börjat lära sig något nytt.
Sidospår.
Tjoff var det nära tolvslaget och vi hällde upp isande kall crush till den lilla skara som nu var vaken. Lillminsting var faktiskt också vaken.. och med mig ute hos hästarna för att prata lugn-prata med dom.
.. och plötsligt kunde vi tjoa GOTT NYTT ÅÅÅÅR! … innan vi kröp ner i storsängen, skittrötta och väldigt tacksamma över livet tillsammans. Och dom där tre coola hästpojkar där ute i hagen som inte brydde sig alls om dom människor som fortsätter lägga pengar på det där fenomenet som påminner om krig, som skrämmer slag på en massa djur, som förstör miljön, och så vidare… tror inte jag behöver yppa min åsikt mer angående detta.
Årets första dag.. och solen sken på oss. Häst-häng och kalla grader. När mörkret föll tände vi tomteblossen vi tänkt tända under nyårsaftonen men inte hann, innan vissa flockmedlemmar somnat. Men nu! Nu tändes det tomtebloss och firades livet ännu mer. För den här dagen, för precis ett år sedan, var ett trauma utan dess like för oss. Dagen då Lillminsting föll bort i mina armar och blev tvärdålig i sin RS. Nu, ett år senare, firade vi med pappa-bakad pizza, tomtebloss och hejdlöst med kramar och pussar.. och rätt så många tårar trillandes på mammakind.
Hej nya året, år 2023!
Nu vänder vi blad och det känns gott. Ja ja, det susar runt ett lurigt virus… nästan något man får räkna med såhär efter juletider. Men vi har det gott i alla fall, tänker jag och försöker trösta mig själv då det förstås innebär att en och tre härliga planer får strykas. Vi vilar och myser, tänder ljus och rår om oss. Tupplurar. Tar små stunder ute i friska luften. Passar på. Att passa av.
En dag i sänder. Januari börjas i lugn takt.
Gott nytt år och god fortsättning, kära du! Önskar dig en fin ”trettonhelg”, som Farmor Gertrud brukade säga.
Emmeli
Tack för allt, 2022!
År 2022 lider mot sitt slut..
Och det är dags att blicka tillbaka lite, innan vi blickar framåt.. mot det där nya, orörda som vi inte har en aning om vad det ska innehålla, innebära.. var det skall ta oss. Känslan av nystart, den känns god. Jag tänker tro på ett så gott 2023 det bara är möjligt.
Året som gått…
Januari.
Årets första månad, började som en levande mardröm.
Lill-Olof, 11 veckor gammal, blev så sjuk i konstaterad RS. Han föll livlös i vår famn här hemma i köket den allra första januaridagen och dom sekundrarna, när vi inte visste om vi höll på att mista honom, gick något sönder inom mig. En oro jag aldrig tidigare upplevt. Den lilla människan, repade sig sådär sagolikt väl efter några dagar med finaste sortens sjukhusvård. Tacksamhet enorm. När vi väl började slappna av, visade det sig hur mammans superkrafter, som redan hade börjat sina pga en höst med energisugande omständigheter, var på botten..ordentligt.
Yrseln kom.. huvudvärken.. det höga blodtrycket.. NÖDBROMS, skrev den ena storasystern.. och så fick det bli. Med fyra barn förstår ni att det inte var så lätt, att jonglera en ”smått utmattad hemmamor”.. men det gick. Vi tog ringklockorna på allvar. Plötsligt började jag orka lyfta blicken igen, blev fortfarande väldigt lätt stressad/rädd om det var något.. Men ljuset kom sakta åter, vi åkte skridskor nere på byn, gräddade våfflor ute på gården, hästarna visade vägen och fåglarna började kvittra igen..
…
Februari.
Solen börjar värma och vi tankar all februarienergi vi kan få.
-Vi får alla covid. Igen. Men det klarar vi väl. Känns som en baggis i jämförelse med RS:helvetet. Vi får njuta magisk vårvinter, jag tankar kraft hos hästarna och blundar så ofta jag kan mot februarisolen. Den skäggige jobbar febrilt med första tagen mot den nya värmesystemet och nya badrummet. Världen? Den känns oviss och eländig..
…
mars.
Kanske livets mest ångestfyllda månad.
-Det fruktansvärda kriget. Skyller allt på det. Men mitt i allt, sa jag åt mig själv på skarpen.. att VI faktiskt inte är i krig. Det är inte synd om oss ett endaste dugg. Det är synd om och oroligt för människorna som är mitt ibland eländet. Men här, ska inte en massa onödig energi sippras ut på att känna sig alldeles lamslagen av oro. Sådetså. Gör vettiga saker istället, Emmeli. Så det fortsattes att skicka slantar till behövande.. och efterskick gjordes av för många fröpåsar. Det dundrades ner tomatfrön och första blomsterfröerna. Vi firade födelsedag och hade barnkalas med skoteråkning och ponnyridning där vi dukade upp med höbalar som sittplatser. Motionerade hästar och mötte älskade vårtecken… som barbacke och doft av lera.
…
april.
April kom med känslan av hopp,
– Odlingsbestyr.Så firades det påsk, för oss själva då magsjukan härjade i kring. Den lilla påskharen blir 6 månader och fullkomligt älskar det där nya påfundet i smygvåriga livet; att få gunga! .. mamman, hon njöt av att vara igång med löpningen igen efter fjärde barnafödseln.
…
maj.
En utav årets mest hektiska månader, maj..
-Så energisk. Så innehållsrik. Med vårbruk. Lite föör mycket jobb. Lite föör mycket plant. Lite föör mycket skit i hästhagen. Vi hade dop för Lillminsting också och sjöng hans alldeles egna låt för honom. En stund jag aldrig glömmer. Och under fredagseftermiddagarna var på bönhuset och kompade byns lilla barnkör, jag och den skäggige. Det bakades bullar, vi blev plötsligt med Pettson-och-Findus-växthus… och plötsligt var det sista söndagen i månaden och med hela barnaskaran nära, nära, kunde jag inte få en vackrare morsdagspresent. Kanske var det nånstans här vi började landa på riktigt, i att vara en familj om sex personer.
…
juni.
Vi möter årets första sommarmånad.
Och energin fortsatte att bara spruta ut. Mycket av sig självt. Men långt ifrån alltid. Jag minns med värme dom ljuvliga små stunderna med barnen när vi sådde i landen. När vi fick sommarlov. Junibarnens födelsedagar. Dagen vi satte pärer tillsammans med mamma och pappa… än fast jag hade, tillsammans med bäbisen, spenderat natten på akuten efter ett ormbett (orkar knappt minnas detta.. ”kunde vi inte bara få det lite lugnt från sjukdomar och krångel nu!?”, tänkte vi då).. Midsommarafton var så vacker och vi tog med oss gräddtårtan upp till fjället och fäbovallen… junimånaden avslutades med årets första slåtter…. samtidigt som 4-åringen insjuknade i den elakaste varianten av magvirus som vi någonsin mött.
…
juli.
Julimånaden..
-önskar att jag kunde säga, ”och efter att 4-åringen blivit frisk från sin 8 (!!!) dagar långa magsjuka, som innebar dygnet-runt-passning med vätska, två sjukhusbesök osv… såå fick vi vara friska hela månaden…”. Men icke! Dock fick vi en liten paus att hämta andan.. Som stunden där på trappen.. bredvid han jag älskar mest på jorden.. dom där nu riktigt slitna småttingföräldrarna som firade tioårig bröllopsdag mitt i allt. Och så åkte vi till Gotland. Tillsammans med vänner och familj. Mellanlandade i huvudstaden och syster-mostrar på väg hem. Och den resan, var själamagi. Fest var det också, dagen vi tog in hö tillsammans med vänner och familj och gården kokade av liv. Månaden avslutades tyvärr med det HÄR. …. tårarna rinner längs kinderna på denna mor när jag tänker på det..
…
augusti.
Och nu blir jag tårögd, av lycka istället!
-Hela augusti var som enda lång kram till oss hela familjen. Vi fokuserade allt på att ”ta igen oss”. Bokade av både måsten och roligheter. Och ägnade oss åt ”Projekt komma på fötter igen”. Alla var nu friska. Vi återhämtade oss i hallonskogen där vi plockade mängder av både hallon och blåbär, bara vi och också tillsammans med vännerna. Vi hade hemma-spa. Storebrorsorna målade staketet till köksträdgården och det blev så himla fint. Jag började känna igen mig själv igen, orkade åka och bada själv med hela ligan, gång efter annan. Njöt ofantligt av alla blommor, styrde ut buketter till vägen när andan föll på och ni ”grabbade och swishade”. Njöt av Augustiljuset. När Fjödur barn mig på tur. … sommarlovet var långt och skolan drog inte igång förrän alldeles i slutet av månaden. Vi fick verkligen njuta i kapp av sommaren. Hemmabarnet J lämnade hemmalivet och började förskoleklass. Aj mitt mammahjärta.
…
september.
Nu var det september,
– frosten nöp tidigt. Men inte så hårt, så vi kunde skörda i massor, vecka efter vecka, vecka efter vecka. Vi landade i nya vardagslivet, äppelmustade och äppelmosade i massor. Och förenade nytta med nöje, ljuvliga skogsutflykten som också blev till bilder för Naturkompaniet.. ett utav alla årets samarbeten. Jag låtsades ta en dusch i nya badrummet också.. men än om vi jobbat där så mycket vi kunnat, så har det gått i snigelfart. Renoveringstiden åts istället upp av min arbetstid, vilket är en lycka i sig förstås. Att få ha mitt egna lilla hörn av internet där ni hänger med oss, skriva och bilda och jobba tillsammans med noga utvalda samarbetspartners, så tacksam för det. Övrig tid, har vi ägnat dom viktigaste små människorna vi vet, dom är vår prio ett i alla lägen.
…
oktober.
Kort och gott sagt om oktober,
-vi var bara så omåttligt tacksamma över att känna hur vi, efter ett år av ”släcka bränder”-känsla, fick slappna av. Hösten var varm och vi ammemyste mot husväggen, jag och lillminsting, på min födelsedag. Vi dansade vals över badrumsgolvet som den skäggige och jag flytspacklade tillsammans en utav lediga fredagarna. Vi gjorde vintertidstjusigt i matrummet. Firade vår älskade Lillminsting på hans ettårsdag. Beundrade den sagolika dimman och höstens första norrsken.
…
november.
Nu var årets näst sista månad här,
Vi jobbade på, på många fronter, samtidigt. Klappande på varandras kinder ömt och teamade ihop oss. Det är ”inte bara” att få hela Drömgårdslivet att rulla. Energin kändes som en skör balansgång och vi tog det hela på allvar.
Guldstunder. Som när vi fyllde hemmet med älskade för paltfest på höstlovet. Tankade kraft ute bland hästpojkarna.. som ena veckan stod i gul höstsol.. men dagarna senare, fick hemmet förvandlat till ett vinterhem, då snön kom. Vi bestämde oss också för att möta adventstiden mjukt. Att vägra stressa för oviktigheter och bara bara satsa på mys, enkla medel för adventsstämning och låta livet styra helt och hållet. Vinnande koncept.
…
december.
Årets allra sista månad, december, är här!
-Ett enda virrvarr av julpyssel, hästande och grävande kring gården för att ”Projekt byta värmesystem och bygga badrum” skulle kunna fortgå. Adventstiden, på det sätt vi bara kunnat drömma om. Där fokus varit på att må gott tillsammans, passa på att passa av så mycket vi kan, fylla själarna med saffransdoftande lekdejter, ta med fika till ålderdomshemmet och gamla familjevännen där. Baka och sjunga julsånger på bönhuset med barnen. Slå in framkallade foton i julklappar. Baka pepparkakor och leka ute i snön med barnen. Och på toppen av allt få njuta jul och jullov tillsammans… där all snö och dom kalla graderna sannerligen bidragit till den gemytliga jullovs-känslan.
Året började milt sagt trevande.. månad efter månad fick vi ge oss den på att hålla fokus på det positiva.. livet kändes många gånger övermäktigt. Så evinnerligt lyxig känsla nu, att få avsluta året på detta vis. Med gott hopp och mod, inför det nya året. <3
Bring it on, 2023! Vi är redo!
…
Och till alla er som följer oss… den här småflummiga, hjärtat-följande skaran människor som är helt vanliga homo sapiens sapiens, levande på en gammal gård i norr, med övertygelsen om att varje dag, är en gåva. Ni! TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2022 och ett….
GOTT NYTT ÅR!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
