Drömgårdsrapporten!
Och nu är första advent här och från veckan som gick, kommer här några glimtar!
Veckan innan första advent, fylldes med;
En trött måndagmorgon som vi tack och lov kunde ta i sakta mak.
Dagliga bestyren ute hos hästarna. Älskar den stunden. Nu är lillminsting med på ett helt annat sätt än när han varit pyttebäbis. Så himla charmigt! Och lite sjåigt förstås. Men mest bara skitgulligt.
Jag kände mig mer än trött. Kroppen sa starkt ifrån. ”Emmeli, nu har det varit för lite återhämtning sista tiden.. bromsa nu, innan det blir för sent”. Lyssnar.
Det här var en så själagod stund. När vi band krans tillsammans, Lillebror B och jag. Fruktstund mitt i allt också, ja!
Och än om jag tycker det ser så kul ut och blir så vackert, med alla komplicerade pappersstjärnor som cirkulerar i sociala medier.. så får sånt bara vänta just nu i livet, faktiskt. Vi dukade upp för eftermiddagspyssel och lät kreativiteten flöda fritt..
I timmar skapades det kring köksbordet. Nejlikoapelsiner och juliga kort, det målades gipsfigurer.. och lillplutt var så supernöjd, absolut mutad med några stjärnchips i en mugg, för att låta oss andra få pyssla maximalt. Helt ljuvlig stund.
Vi har kramats och lekt i snön. Bertil och Olof är såna bundisar.
Jag tog med mig barnen på två mysiga eftermiddagssvängar. Att gå på loppis i juletid, har du provat? Hejdlöst mysigt!
Vi ordnade oss en liten adventsgran ute på bron. Jag skrev en ganska så lång text till denna syn, inne på instagram, som jag inte trodde att så många skulle orka läsa men som det blivit ett så väldigt ståhej i kring. Fy farao, vad glad jag är över att ha så hjärtevarma människor som följer oss.
Har du missat det jag skrev, kan du läsa det HÄR.
Så blev det fredagkväll och hela familjen hade på var sina vis hjälpts åt att göra hemmet så adventsfint vi bara kunde… det tog oss ett par dagar att få någon ordning på hela alltet.
”Så tjusigt med stjärna”, menade Ikran.. som tillsammans med lilla ponnyn, nu levt med oss i tre år. Magiska varelserna. Känner mig så trygg med dom kring gården.
Det blev lördag. Barnen var hos gullvänner och lekte i granngårn först, medan M hjälpte mig att fota och filma till ett jobb. Sen tog vi hela gänget med oss till skogen.. och åh, vad jag längtat efter en sån skogstur. En så lycklig stund! Och förskräckligt, vad jag älskar den där skäggiga människan.
Det bästa med att ha varit ute i blötsnön… är att få komma in, tända ljus och tina några lussekatter. Koka kaffe.. hälla upp mjölk i en hel rad av glas.
Och så blev det veckans sista dag, första advent. En dimmig och alltigenom så fin dag. Som ni ju kunde läsa om redan igår, HÄR.
…
Veckan började skört och med en känsla av fransiga mammakanter. Men avslutades så gott. En vecka med en liten näsbränna för mig,… ”ahaa.. jag är visst bara människa, jag med…typiskt…”
Nu har vi en ny vecka framför oss. Tar oss ann den varsamt. Har en önskelista..
Önskeplaner för den andra adventsveckan!
-Tacka november för sitt och välkomna årets allra sista månad! .. jag tycker om att summera och titta lite bakåt, som ni vet. Landa. Och ladda om!
-Ha vardagsvecka, med livets olika måsten och åtaganden, förstås!.. som att beta av en veckas brandisjour! .. superjobba..och sånt..
-Ha vardagsvecka, med var dags lycka. Vardagen är det finaste vi har. Vi pysslar i vanlig ordning om den lite extra.. nu i adventstider är det inte svårt att ordna mysig stämning.. införskaffa ljus till änglaspelet ska vi göra, så decemberfrukostarna får sitt uppskattade pling-pling.
-Vila! .. har varit föör dålig senaste tiden att ”boka in återhämtning”.. tänker inte slarva mer.
-Julbaka! .. jamen nånting i bakväg ska vi nog få till i veckan, vi får se vad det blir!
-Greja med julklappsfuffens! .. det hade varit så skönt att vara färdig med klapparna i god tid.
-Fira andra advent!
…
Önskar er en god vecka, ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Den första adventssöndagen!
Så blev det adventssöndag. Den allra, allra första.
Det var så mysigt att höra barnens förväntansfulla ”åååh!”, när dom trippade utför trappen till morgonen. I natt någon gång, i krokarna av att lördagen skulle bli söndag, hade nämligen mamman och pappan här i hemmet ordnat så att Göra-saker-tillsammans-Adventskalendern var fylld till första adventsmorgonen..
Det gulligaste var Storasyskonens iver, att nu får visa Lillminsting hela alltet!
Gänget letade upp det första paket.
Adventskalendern, inte en drös paket med småprylar i, nej. Men paket att öppna varje adventssöndag, med en hälsning i om vad vi ska hitta på eller material till något pyssel vi ska göra eller så. Hela alltet går ut på att vi ska umgås och göra mysiga saker, tillsammans.
Lillplutt var mycket faschinerad.
”Det här var ju kul! Nu öppnar vi nästa!”, menade O.
Så drog vi fram allt frukostaktigt vi kunde hitta i skåparna. Faktiskt inte cola zero, vilket man kan tro, men däremot syrlig äppelmust framtagen från frysen. Och runda köpesbröd och många pålägg. Det fick bli vanlig havregrynsgröt med äppelmos, vi iddes inte ordna med någon risgrönsgröt till denna söndag.
Lyxfrukost!
Applåder från brorsorna när syrran tände första ljuset!
Tusse-katten satt i köksfönstret och glodde och undrade vad i hela friden det var för ett liv i rummet intill. Eller egentligen så visste han ju precis vad som pågick; ”Bara en helt vanlig familj med ganska många små barn där alla vill prata och höras, breda mackan, få mera mjölk i glaset och så vidare, samtidigt..”
Disken undanstökad och första ljuset fick brinna vidare en stund. Vi spanade på stjärnorna i fönstren, innan jag tog min bäbispojke i vagnen och tjavade på tur..
Lagom till klockan slog tolv, mötte vi sedan upp övriga gänget här. Lillalillebroren sov utanför kyrkan..
Medan vi andra njöt Adventsgudstjänst.
Hemma igen dukade vi fram adventsfika. Kyrkkaffe är det godaste som finns. Barnens saffransskapelser, peppisar, mögelost och sånt. Och så tvär-ringde vi över Farmor och Farfar. Rikedom. Att kunna. Svärmor hade med sig en ljuvlig saffranskaka också, så det blev ett himla kalas till sist.
Och sen har här skapats de sötaste av sockerlyktor, vilket var första ”luckan” i adventskalendern. En himla massa sockerbitar gömde sig i första paketet, alltså.
Blå timmen pågick utanför fönstret och nu är det kvällen och kolsvart och vi alla är så trötta och sömniga att det är mycket möjligt att det blir en rekordtidig kväll ikväll.
Och det var Den första adventssöndagen, det.
Hoppas så himla mycket, att du också haft det gott! <3
Emmeli
Årets julekrans!
Och så plötsligt kom en sån där stund jag längtat till..
..då mamman kunde sätta sig ner i lugnan ro, med några enriskvistar, den där halmstommen som använts i år efter år. Lite lingonris. En snörstump. Några hittepå-lingon jag fann längst ner i en skrammellåda i köket. Bra blomsterstråd också, den är viktig.
Och framförallt; tiden.. att bara vara-vara.. och binda oss årets julekrans.
Guldstund i mitt hjärta. Och nu hänger kransen där ute på bron och sprider advents- och julstämning. Fint så.
…
Önskar nu er alla en god, god första advent!
Emmeli
Ett gäng ivriga saffransbagare skickar recept på himlagoda lussebullar!
Barnen önskade baka lussekatter, inga krångliga snurrbullar med mandelmassa i, nej VANLIGT saffransbröd att forma precis som man vill, för det är allra roligast.
Såklart stöptes en stor saffransdeg, för ”himlagoda lussekatter”.
”Mästerbagarna!”, sa ena lillungen nöjt. Haha! Jaa, kära hjärtanes.. undrar om dom kommer minnas hur mycket dom bakade med sin mor som små? Här var det full njutning, iver och orden ”hörreni, i år får ni julbaka för mamma kommer ha fullt upp med att jaga Vilda Babyn” hade tagits på fullaste allvar. Barn älskar att känna sig betydelsefulla, att ha en uppgift… att bara får vara med, helt sonika.
Plåt efter plåt fylldes. Med den ena skapelsen, ej (!) lik den andra.
Nu osade det govärme från ugnen och när ägg var påpenslat, strösslades pärlsocker och strössel hejvilt för att vi till sist skjutsade plåt efter plåt in i ugnen. Det sistnämnda var morsan noga med att ha som sin uppgift.
Du ser rätt! Ungarna önskade ha strössel på några och vad tusan, såklart dom skulle få det!
Julen är barnens högtid och blir som allra, allra härligast om man åker med i deras otvungna iver, tycker jag.
Hela familjen-fika sedan. Så förskräckligt gott, på alla sätt och vis.
Och ser ni den minsta lilla lussekatten där?
Ni anar nöjdheten. Livets första lussekatt.
Vill du baka efter vårt lussekattsrecept som är det godaste vi vet? Varsågod <3 Recept på ”Himlagoda lussekatter” – HÄR har du det!
…
En liten början in i årets advents- och juletid är tagen…
Vi tar det pö om pö. Följer med. Ser vad livet säger, vad energin finns till? Hos barnen, omåttligt stor energimängd. Hos mamman? Det får vi se.. jag tar en dag i taget. Jag är fullkomligt pyssel- och grejatokig, ni vet.. skulle VILJA hinna göra så himla, himla mycket.. men livet säger något annat just nu. Och jag tänker lyssna. För jag vill kunna njuta. Här. Och nu. Tillsammans med den finaste skaran småmänniskor jag vet om. Och den skäggige, förstås. <3
Emmeli
Lillminstings 1-årskalas!
Men hallå där, köp blåbär!
– ni har ju inte fått se några glimtar från lillminstings 1-årskalas ännu och det är ju för tusan en massa veckor sedan, huuur har ni stått uut med allt väntan? 😉
Skämt å sido. Här kommer några små kalasglimtar, som viskar om höst, såhär i snart-adventstider.. håll tillgodo;
Köket var redo för 1-årskalas!
Nog är det trevligt att ha middagskalas, men när det gäller ett så litet födelsedagsbarn, så är det schystast med lillunge-lämplig tid tycker jag. Vi bullade upp inför ett eftermiddags-kalasfika, helt sonika!
Nysoven och nöjd lillplutt. Ballonger! Så festligt påfund.
Blomstertiden varade länge, länge i år. Men det här blev den allra, allra sista storbuketten. Så väl passande.
Vår älskade lilla fjärde (!) ettåring! Större än allt stort, hela alltet.
Så slog klockan 14 och älskade kalasgäster ramlade in..
Paketöppning! I vanlig lillunge-ordning är snörena alldeles nog roliga.
Kalasfika!
Hade funnit så söta servetter som passar ettåringen mer än väl.. han älskar nämligen att gunga!
Det bjöds vaniljbullar, chokladbollar, morotskaka… men också nybakt mammabröd och goda ostar.. lite gott att börja med något matigt innan det söta, eller hur?
Och tårta! Förstås!
Storasyskonen tyckte att O skulle ha lilla kronan på sig, lillprins som han är. ”Ahapp, då har jag väl det då”, sa O som åker med på alla möjliga storasyskon-idéer utan att blinka.
Ja må han leva och hurrra hurra hurra huraaaa .. å hej vad lätt det gick att blåsa ut ljuset, med hjälp utav ett gäng syskon och kusiner. Rikedom!
Tårtan hade jag fyllt med hallonsylt och hemkokt vaniljkräm. Klassiska smaker!
Och så blev det fiskedamm förstås! Här drogs det upp både surstrumpor och tunga kissblöjor (joo det kan ha varit så att någon gått i blöjhinken och grävt fram den tyngsta kissblöjan hon kunde hitta.. livet är för kort för att inte busa till det, sådetså!)
Sicken tur att det fanns karamellpåsar också! Ettåringarna fick majskrokar och fruktig klämmis i sina napp… uppskattat!
Dom allra sista rosorna för året och många, många pussar från sin Gudmor. Så mycket härligt att bli hjärtevarm av.
Så tacksam över att ungarna är omringade av så många människor som älskar och värnar om dom så.. sån oerhörd rikedomskänsla!
…
Så så gick det till när vi ettårsfirade vår lilla fyra här hemma i gamla drömgården!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
