Drömgårdsrapporten!
Hej… long time no see…
Och nej, det beror tyvärr inte på att vi har det bara ”ledigt och härligt”. Senaste veckan har varit så tuff, så tuff. Vi har haft så många såna veckor senaste året.. att det känns som att ”nu orkar vi inte mer”-känslan smyger kring knuten. Men vi ger oss inte. Vi håller ännu hårdare om varandra, knäpper händerna och teamar ihop oss ännu mer. Det bara måste ju finnas ett slut på detta sjukstuge-år? Året efter en pandemi.. där många sjukor vilat och nu väckts till liv igen, med otrolig kraft. Ett jobbigt år, som inte bara vi och vår småttingfamilj drabbats ut av.. utan typ alla barnfamiljer vi känner, med flera små barn. Tärigt, milt sagt. Känner med alla som kämpar.
Och nu då, nu är vi mitt i sommaren. En otrolig värme, ni vet? Och samtidigt ett omåttligt elakt magvirus som behagade dyka upp just i detta. Vårt ena barn har varit så otroligt sjukt. Vi har kämpat för honom, dygnet runt. Gett vätska, teskedsvis, dygn efter dygn. Ihärdigare sjuka har vi aldrig stött på. Förstå kämpet, för en så liten människa, magsjuka i denna värme. Ett annat barn, har ”Bara varit magsjukt”.. dvs inte fullt så kraftigt… vi har fått perspektiv kan man säga. En magis på ett par dygn, är en baggis….
Jo just det, vi har ju inte bara två barn, utan det dubbla. Att räcka till i detta, har inte varit lätt. Puh. Kaoskänslan har varit påtaglig fler än en gång.
Och jo just det.. just denna vecka slogs det hö också. Maten till våra djur för kommande vintertid. Ett moment som kräver sitt, alldeles nog, om vi är friska (!). Och jo just det.. maskiner krånglade. Värdefull hö-hjälp fick ryggskott innan höbärande… jo just det, energin var inte den toppigaste redan innan…
Å puh.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Hur allt gick ihop till sist?
Vi började veckan gott. Alla var friska. Det bara ”krånglade lite” ute på åkern. Vändaren ville inte jobba med oss. Men M kämpade i timtals och övervann till sist trilsket. Kunde vända höet. Och vi fick också ljuvliga timmar vid lilla sjön tillsammans. Bad i värmen! Olof slumrade gott efteråt.
Vi hade kusinmys här hos oss. Det lektes, åts glass och vi bosatte oss också i skuggan.. i den trettiogradiga värmen. Storasyskon och storkusin var på dag-läger med kyrkan.
Jag var på en otroligt vacker ridtur. Har inte hunnit rida på hela junimånaden.. men denna tur var mer än magi och jag och Fjödur var mycket mycket nöjda där tillsammans. Nu kunde det bli juli.
En liten stjärna kom lycklig hem från läger. Kutade över åkern och det såg så himla härligt ut.
Tyvärr.. var det långt ifrån bara härligt läge. Här var två stjärnor som allra sjukast, päronkroppar värkte av trötthet. Och NÅGONSTANS, där ute på åkern.. hade en del från vändaren lossnat. Förstår ni? NÅGONSTANS i allt hö, låg den ganska så stora delen vi var tvugna att hitta, för att våga köra med nästa maskin..
”Vispen”, som vi sa. Letades. Vi gick och gick, hand i hand. Cyklandes. Springandes. På fyrhjulingen. Vände hö förhand i förtvivlan. Bad svärmor om hjälp, om hon kunde gå ett varv och titta… vet ni? Hon fann den. Längst ner i diket. Gudagåva.
M kunde till sena kvällen stränga höet. Vi gladdes över att små magar hade tett sig lugnt under många timmar. Och en stor strimma hopp föddes. ”Det här klarar vi”. Medan M jobbade ute på åkern, tog jag hand om barnen och nattade och pysslade om, friska som sjuka.
Så kom dagen som skulle bli en lyckans dag. ”Balparty” med vännerna, ni vet. Men istället fick vi ställa in det. Lämnade höet i strängar på morgonen, visste att regnet väntade inom några timmar, men struntade fullständigt i det. Nu var vi, efter dagar av ingen bättring, på väg till sjukan med en extremt slö lillunge. Tack och lov ingen vätskebrist och vi kunde återvända hemåt, där vi möttes av hjälpande händer.
Jag kämpade på med sjuklingar. I timmar bosatte vi oss i lagårn, för att sjuka små skulle få svalka. Fina vännen J och Svärfar och den skäggige, hjälptes åt och tog in höet.
Allt hö kom under tak och det hö som skulle hämtas från gården, hämtades. Äntligen, flöt något som det skulle.
Mitt i allt, ska det ätas. Jag försökte ge lillungen vätska var femte minut, amma en annan varje timme och laga mat till höjobbarna, mitt i allt. Nånstans här, höll jag på att brista.
Var. Så. Slut.
Men även den dagen, ”släcktes alla bränder”.
I kastrullen? 1,5 liter vätska. Vad man behöver få i ett barn per dygn, om det är så pass magsjukt i denna värme. Var femte till sjunde minut ringde larmet på telefonen under dagen. Varannan timme om natten. En och två teskedar i taget. Kämp kämp kämp. Och nej, ungen drack inte vattnet ur kastrullen såklart.. men för att vi skulle ha EXAKT koll på hur mycket vi vätska vi gav, så plockade vi för varje vätskedutt, bort samma mängd från kastrullen. Då kunde vi ha koll. Ett heltidsjobb.
Vad hade vi då gjort..
Utan vår älskade granne som gång på gång ställer upp för oss i vått och torrt. Vår A som barnen bara älskar. Här kom dom tjavandes i ösregnet längsmed vägen efter mysiga timmar tillsammans. Hon tog hand om våra två friskisar tre dagar i streck. Medan jag och M fullt fokuserade på det vidriga här hemma. Ovärderlig hjälp.
Satte mig en natt på trappen. Tillät mig tycka att det var viktigt att jag fick pusta lite, titta på blommorna som växer så vackert där i hinken. Blommorna som vi drivit upp, jag och barnen tillsammans. Nånstans kände vi en liten ljusning… små magar kaanske, kanske började lugna ner sig.. regnet hade kommit, temperaturen var en annan.. nu vänder det..
Till lördagkvällen orkade vi baka pizza utefter önskningar från småttingar.
Skrållan vet var största glassförrådet finns och i tråkig sjukstuga får man äta hur mycket glass man vill, sådetså. Här kom hon, nöjd på livet trots allt, med sin glass i handen.
Det blev veckans sista dag. Jag hade snott runt i precis hela hemmet och städat bort veckans sjuka, ännu en gång. Plockat in färska blommor. Och slagit in paket. Tillsammans med fyra älsklingar, sjöngs det ja må han leva med skrovliga morgonröster…
För idag, var det älskade pappans födelsedag. ”Lilla frun” serverade nybakt bröd, rykande varmt kaffe och fruktsallad. Vi strösslade presenter och kramar och störst var lyckan hos Vackerpappan, över att någon ville äta mat, efter dagar utan och enbart teskedad vätska.
Veckan, och 32-årsdagen, avslutades med en kramhög ute på bron. En kubbmatch hela familjen tillsammans. Extremt trötta föräldrar. Men hela/friska/på bättring-ÄLSKADE barn… och för dom orkar vi allt.
Som sagt.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Tänker på dagen vi fick köttbullar av svärmor. Eller lasagne av mamma. När pappsen kom och jobbade på gården. Eller igår när mina storasystrar tog hand om två utav barnen och gav dom en härlig sommarlovsdag istället en dag i sjukstuga. Alla omtänksamma telefonsamtal och meddelanden hit och dit.
Tuffa dagar. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Vi är helt värdelösa på att be om hjälp i vanliga fall.. men i nöd, så har vi ett fantastiskt skyddnät i kring oss. Evigt tacksam. Precis så.
…
Och nu?
Ett ögonblick i sänder.
Med det sagt. Och också för att vi nu har Tillsammanssommarlov. Så finns det inga sommarlovsplaner att rada upp.
Vi tar en stund i taget. Jag hoppas att ni har det gott. Ta hand om er. Så hörs vi, när vi hörs!
Ps. Jag vill aldrig ge sken av att allt bara är lätt, det vet ni. För så är ju livet. Därför berättar jag för er, lätt som svårt. Men jag håller det personligt. Inte privat. Så, ni behöver inte komma med några råd, angående något. Angående sjuka barnet i fråga till exempel. Vården har hjälpt oss på vägen hela tiden. Det var bara det. Ds.
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Åhå vilken SOMMAR det är!
Har ni också så varmt att ni nästan smälter bort? Perfekt hö-tork-väder 😉 . Vi drar igång denna sommarlovsvecka med en liten rapport här från gården.
Midsommarveckan fylldes med;
Glassmakeri! Hoppas hoppas det blir en bärsommar i år, så vi får fylla frysen till bredden med bär inför kommande vinter.
Medan vi väntade in kompisar för liten kvällsdate, provsatt jag denna urtjusiga bänk som vi fått ärva då den klassats som ”skräp” på en plats på jorden men med lite kärlek kommer bli så vacker här hos oss.
Den djupröda mormorspionen blommade, samtidigt som syrenen blommade på sista refrängen, hästarna blänkte i massor och vår Juniflicka fyllde 6 år. Kära hjärtanes, vad det finns mycket att njuta av just nu… jag blir nästan vimmelkantig.
Sommarlovsbarnen bjöds på nybakt till frukost.
En vrå av ett sommarlovshem.
Våra barn är lärda att ”i en familj? –hjälps man åt!”. Att ta bort sitt porslin efter avslutad måltid, det är standard. För hela storasyskontrion. En frukost i soffan, där mamman serverar där inne i salen och plockar bort alltsammans efteråt, klassas därför som lyxens lyx. För oss alla. Jag älskar ju att pyssla om mina små, och barnen uppskattar då verkligen ”mamma-servicen”.
Vi bullfikade ute på solig bro. Även det, väldigt uppskattat.
.. och det eftermiddagsslumrades i somriga Salen.
Lillminsting var ständigt på nya äventyr!
Gäspande ponny och snart-sovande lillunge. Det här är lajvet på en pinne i bild! Om ni frågar mig, alltså.
Njöt av juniljus, att hänga tvätten ute, äntligen få ut tomaterna i växthuset och strössla ännu lite mer gräsklipp kring blommorna i bäddarna.
Tankade också kraft med ett gäng springturer.
Vi landade gott i tillsammans-sommarlovet, med en midsommar så varm och vacker. Spela kubb tillsammans, i lite för sena sommarkvällen. Sånt vill vi fylla sommarlivet med. I liite för sena sommarkvällen, sa jag… väääldans lätt att det blir lite föör sent då precis ingen har något natta- eller nattas-intresse denna tid på året.
Vi åt sommarmat. Potatissallad och grillad lax. Kall sås till med rom, dill och citron i. Enkelt och så gott.
Vi blev bortskämda hemma hos mor och far. Åt gott, bubbelbadade gott, doftade gott. Kramades gott.
(Tack mamma och pappa för att ni pysslade om oss så! <3)
Midsommarveckan avslutades med slåtter och årets första dopp i lillsjön. Livets (!) första dopp Lill-Olof, och soom han njöt!
Och till kvällen somnade bäbisen i min famn och jag ville aldrig gå och lägga mig. Allt i sin juni-ordning.
…
Idag är det måndag och den allra första riktiga tillsammans-sommarlovsdagen. Det känns så otroligt lyxigt! Och skönt.
Idag påtas det med lite allt möjligt. Försöker få undan lite tvätt, lockar i små barn extra vätska i värmen, M laddar för att vända höet.. men mest lockar sjön, så så snart vi får läge så drar vi dit!
Önskeplaner för sommarlovsveckan, V.26
-Sommarlovsnjuta! Så förskräckligt trevligt att kunna börja dagen med en morgonrunda om jag/M vill, äta frukost i lugn och ro allesammans, sörpla morgonkoppen med den skäggige bredvid. Ja, sommarlovsmorgnar.. det är ju bland det härligaste varma dagar som dessa. Dagarna är härliga också. Men sen, kvällarna… ääälskar ljumma sommarkvällar!
-Måla! .. ja, kanske lyckas jag ta mig ända fram till den där falurödfärgspytsen… som jag tänk på sedan i början av våren, ungefär.. med andra ord, är målning av köksträdgårdens staket inte så högt i prio.. men nu kanske tid kommer finnas. Ork? Lust? Vi får väl se.
-Ena lillungen ska på skaparläget i stan under ett par dagar. Så det blir lite skjutsande hittan, dittan…, kombinations-åkande, tänker vi. Ni vet; ”ska vi liks till stan så kan vi ju ta med en släpvagn och åka på tippen också”, hinna besikta storbilen och göra något stadsärende. Är kända för våra ”kombinationsresor”, som storfamiljen kallar det,haha!
-Skörda hö! Häpp häpp!
-Sjunga och spela på gudstjänst med både make och barn. Drömgrej för oss, att musicera tillsammans!
-Fira den finaste människan på jorden!
…
Önskar er alla fina i slutet av juni-dagar och en god julistart. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Just så, precis som vanligt.
Emmeli
Årets första slåtter är igång!
Tänk att vi brukar vår egen mark nu.
Det är inte klokt, vilken fräsig känsla det är. Det känns som att älskade gamla gården njuter av allt liv.
”Bara en massa jobb”, säger någon. ”Så himla härligt att få göra oss trötta på det vi älskar och brinner för”, säger vi.
På bästa läktarplats, sådär precis i skuggan av den trettiogradigt varma junidagen, där satt Lillminsting. Mycket fascinerad av grässtrån och traktorbrummande. Lillhjärtat, som kastats in i ett fartigt liv med full fart, bara finner sin plats så självklart och hänger på alla hittepå med sånt ljuvligt humör.
Så, nu har M slagit första delen. Den del som vi sedan gör sommarhage utav och låter hästarna efterbeta på. Under kommande vecka ser det ut att bli kanonväder… om än kanske någon skur.. så vi är spända och hoppfulla.
Nu ska höet torkas, vändas, vändas.. slutligen strängas och i slutet av veckan blir det ”bal-party”. Vet att vi i slutet av den dagen kommer vara helt knäckta av trötthet. Men jag längtar. Så mycket! Vi alla längtar. Det är en trötthet med så mycket lycka i!
Knäpp händer och håll tummar mer än gärna för oss!
Men nu är vi igång alltså. Årets första slåtter! Tjoho!
Emmeli
Midsommar 2022, på fäbodvallen!
Det är Midsommarafton. 2022.
Vi vaknar i ett varmt, varmt sovrum hela hopen människor. Inser att vi tagit den längsta sovmorgonen i mannaminne.. ”HALV TIO!?. Så löjligt, men både jag och den skäggige fullkomligt avskyr att sova för länge om morgonen… ”halva dagen har ju gått”. Men, vi skärpte till oss och konstaterade att sömn nog var precis vad vi alla behövde, lite extra. Morgonen var varm och frukosten ute på verandan, god. Vi bakade jordgubbstårta, sörplade kaffe, gosade hästar och rev av ett tabatapass under äppelträdet. Nu var vi vuxna människor igen. Hehe..
Idag skulle vi egentligen ha träffat kompisar och firat tillsammans, men pga. småttingbaciller fick vi ställa in. Vi beslöt göra det allra bästa utav dagen i alla fall.
Efter hemmahäng tog vi jordgubbstårtan med oss och gjorde oss en utflykt upp på byafjället.
Till fäbodvallen. Och vår fäbodstuga.
Å, vilken sagolik plats det är.
Vi ställde upp oss och rev av en familjebild. ”Midsommar 2022, på fäbodvallen”, liksom. In i familjealbumet med den, ja!
Så dukade vi fram fikat och slog oss ner i gräset. Minisockerkaka och jordgubbar och/eller jordgubbstårta. Saft. Och kaffe, förstås!
Så roligt att få berätta för barnen om fäbodvallen som tillhör vår lilla by. Fäboden, som ingick i vårt köp av hemmanet som vi nu fått kalla vårt i hela sju år. Att få berätta att just här, i lilla stugan, bodde den som tog hand om djuren om somrarna .. kanske var det en piga? kanske en dräng? och djuren, som stått i lagården där hemma på ”drömgården” fick under somrarna tjava upp på fjället istället och äta..
Den turen var underbar. Tystnad på det sätt det bara är där uppe på fjället. Koltrastens klara sång. Bäckens porlande. Okej, sju tusen mygg också, men strunt i dom. Vi hade det så himla mysigt där. Och jordgubbstårtan smakade mer än väl.
Lill-Olofs allra första tur till fäbovallen. Och han älskade det. Han tog gräddtårtan i amningsform istället. ÄLSKLING.
Så låste vi igen lilla stugan, sa hejdå och tjavade utför vallen igen..
Hejdå lilla fäbodvallen!
…
Spenderar Midsommaraftonen med god middag, blomsterplock, kubb och ungar som hamnar i säng lite för sent. Sen en stund bara Vi.
Nu drar dimman in över åkern. Bara fåglarnas nattakvitter som hörs.
Jag kan inte låta bli, att dra en djup suck och bli lite vemodig. Precis varje midsommar, hela mitt liv, har jag firat där ute i sommarstugan vid havet. Men sedan några få år finns denna plats inte längre för oss. Vi har firat på lite olika vis senaste åren, så fina fina firanden det med. Men oj, som jag saknar det där Smultronstället i mitt hjärta. Bara vet att alla barnen hade älskat att få vara där nu. Lilla lilla stugan. Sprakande elden. Hemtama köksgolvet. Kan än idag om jag drar mig till minnes, höra Morfars tunga, masande fotsteg mot kaffepannan om morgonen. Måsarnas skrik och strömmingslukten efter att pappa och Morbror S tagit upp näten efter natten. Känslan av den lena, lena grusvägen mot mina bara sommarfötter. Stenen jag kallade min, där mitt i bäcken..
Midsommar i mitt hjärta. Med stor tacksamhet, värme, goda minnen, nya traditioner.. och lite vemod på toppen. Precis så.
Emmeli
SAnna Sommardrömmen, 6 år!
Jag minns det som igår.. när hon föddes, vår älskade Juniflicka.. så evigt tacksam för all tid jag fått och får spendera med henne och hennes brollor. Tiden går så fort ändå! Det är härligt att känna att vi har kvantitetstid med varandra. En dag i sänder.
Det är mitt i sommaren, årets ljusaste dag.. och som det mest självklara, firar vi 6-årsdag här på drömgården.
Vår Sanna Sommardröm, vår älsklingsJuni.
Köket, somrigt och kalasigt. Och kalasmorgonen började tidigt. Paketen låg och väntade i höga travar och lilla frukostbrickan var preppad med det jag snappat upp att Skrållan önskade..
Kärleksmumstårta!
Morgonrostiga röster sjöng ja må hon leva och hurrade för familjens coolaste tjej!
Och efter grattis- och kramströssel, blåsa ljuset och så.. då öppnades det paket. Ett efter ett. ”Kindness always wins”. En kepa som passar Skrållan så väl. Omhändertagande, omtänksamme, guldhjärtade StoraLillasystern.
Pappan vinkade oss andra hejdå och drog iväg på jobbet, medan vi andra hade födelsedag här hemma. Det lektes med nya prylar och mamman preppade vidare för kalas! Här, fångad i farten av 8-åringen.
Så härlig och varm sommardag! Bäbisbror slumrade gott under äppelträdet.
Ett stycke fyrklöver på en och samma kvadratmeter. Sicken skatt!!
Det stektes pannkakor till lunch med sån iver att brandvarnaren slog igång. Somrigt med fönster på glänt! Blir så omåttligt glad av dom mormorsrutiga köksgardinerna. Här bor en 31-årig tant, ja.
Nu började det närma sig kalas. Hela familjen samlad igen. Vi kammade till oss lite och jag hoppade i en gammal favorit till sommarklänning. Så bra att amma i också!
.. det dukades ute på verandan. Det är sån rikedom att barnen (och vi) omringas av alla dessa människor. Långa traven tallrikar, till ett vanligt familjekalas. <3
Och jag njöt över att kalasplaneringen hållit väl och att vi till och med hann med en stunds vila innan kalastid. Det är ”inte bara” att rodda storkalas med fyra små, men med god planering så blir det kul hela vägen!
J hade önskat hamburgare till födelsedagsmiddagen. Vädret drog ihop sig, men det var ändå så varmt och skönt så vi beslöt äta ute i alla fall..
Kalaset drog igång och Juniflickan fullkomligt överöstes med gratulationer och fina presenter..
Hambrugeätande och paketöppnande i salig blandning.
Sen drog vi oss inåt till sommarhemmet som var fyllt med lila syrener. Väldigt passande när Juni Syrena fyller år och allt.
Det här har blivit Skrållans kalasgrej. Hon som inte tycker om tårta, ett endaste dugg. Men älskar glass. Då är glassbuffé en höjdare!
Så mumsades det glass härsan tvärsan.
Modern njöt av synen av sin nyblivna 6-åring som satt där med nya halsbandet, nypärlade armbandet och med önskade glasstruten i handen, ute på trappen.. i ljumma luften, med småregnandet intill.
Drottningglass (hallon & blåbär), kaffekolaglass, vaniljglass och hallonglass. Hallon-blåbär-sås att ringla på toppen. Med olika strössel och små minimaränger.
6- årskalaset avslutades med busig fiskedamm uppifrån balkongen. Kallt om småfötterna nu så barnen stod på kök och trängdes på lilla handduken. Här var Lillebror sist ut och omåttligt taggad.
En så himla härlig 6-årsdag, alltså!
…
Recept på denna glassbuffé, (glassar, bärsåsen, minimarängerna) det finner ni HÄR!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
