Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 4.
Oktober,
-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden!
Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år. 
Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. 
Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!!
Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita. 
Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det.
Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.
Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.
Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.
November är här..
… och trollska morgondimmorna, likaså. Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig!
Vi firade Farsdag!
Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!” ..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.
En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.
Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. 
Saffranskaka.
Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar. 
Samtliga njöt!
Och så årets allra, allra sista månad.
December.
Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.
Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!
Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.
Varma decemberminnen finns i massor..
Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.
Första Advent. Magi, ju!
Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!
Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.
-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.
Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader….
Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.
Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.
Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.
Lillebroren, sin allra första Julafton!
Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.
Årets sista springtur!
…
Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.
. ..
Önskar er alla ett gott slut på det här året,
-tack för att ni följer med mig på resan här!
Vi hörs nästa år…!
Det blev Vackerpappans födelsedag!
Ett ljuvligt men alldeles smågalet påhitt, med livet som nyblivna trebarnsföräldrar och två människor som har noll och inget vett att be om hjälp.. 
Men kalaset hamnade där, vid vackra, vackra Mäjasjön. High five på den, liksom! Och en så härlig kväll följde.
Snickeri!
Promenixande!
Husjobb med hela familjen! Ser ni lilla klätterapan…?
Bästismys och Bertils första möte med älskade Idan.
En kväll gick jag med dom där två på Sommarfest för min Storsvågge som fyllde flärdfullt jämt!
Julilivet innehöll en massa, massa ljuvligt hemestrande i vårt vackra höga kusten, tillsammans med Storfamiljen tog vi oss ann klippor och stränder, dag efter dag och njöt så det stod ut genom öronen på oss. Men längtan efter regn, var stor så stor också..
Äääntligen kom det en dag av rejält med åskregn. Vi jublade!
Världens Längsta Sommarlov.
Jag berättade för er om ”
Jag, tillsammans med mina tre systrar, styrde i smyg ihop stordådiga planer för vår älskade far och mor.
… där vi till sist hamnade allesammans i ett endaste ”happy birthday to you”-sjungande sällskap, på Ulvön.
Skördetider!
Något vansinnigt drömmigt levererades till gården; En Farfarbygd lekstuga till småttingarna!
September! 
Och badande i HemmaMammaFruliv. Så älskat, så älskat!
De små trädgårdsbuketterna, också något kärt i livet!
..samt känslan av att vi började närma oss vad som var vårt drömmål för husjobbet.
Bertilälskling döptes!
… och så berättade jag för er om att ju Juni inte aaalls började på Förskolan som tänkt var. Ja, alltså. Ingen i hela världen var ju gladare än jag. Som villlll vara med mina barn, som har det som mååål att få vara med dom så mycket det bara är möjligt och som vi har råd med, alltså.
Varvat med så drömmiga skoterutflykter på Gamla Bettan, dragandes pulkan vi fick av Morbror S alldeles innan han lämnade jordelivet. Så himla härligt och hjärtegott det var, att vinka till Morbror S där i himlen, samtidigt som vi susade fram!
Ivern över att börja med husets sista två sidor, var stor så stor. Mannen och Minimannen skottade och hackade sig kämpandes ner till backen genom snölagret, för att börja bygga ställningen. 
Men, livet. Fokuserade på annat. Och plötsligt låg mamman som ett töcken i ambulans med blåljusen blinkandes och en fruktansvärd rädsla. ”
Med samlad familj hemma på gården igen, började vårpeppen kännas i precis hela kroppen. 
Solkyssta preggomamman med undran om ”vem är du, lilla människorbarn?”.
Jag tog det fulaste fotot i mannaminne av vårt hus. Ju fulare förebild, desto roligare.
Svärfar var här och mannen och han bytte rekordmånga fönster under en och samma dag. 
På köksbordet stod vitsippor och ute i trädgården bjöd jag familjen på pannkakslunch under äppelträdet.
Minimannen lärde sig att cykla utan stödhjul i ett nafs.
Liiivet, med vårlökar som slog ut..liljekonvaljer, syrener och äppelträd i en salig alldeles overklig blandning.
Husväggar sågades upp…
Och en preggomage med två fröväntansfulla syskon, förevigades. 
Vi sådde i odlingstäppan..
..och inne på salsbordet stod planten och väntade på att få flytta ut. 
I väntans tider gick vi in i månaden med det vackraste namnet.
..och precis 7 dagar in i månaden, vände solskensvädret till storm och på-tvären-regn och här hemma på Drömgården var värkarna igång och ingen var coolare eller ivrigare än jag.
Och välkomnandet in i familjen kunde inte bli vackrare!
Sex dagar gammal fick jag chansen att visa B vad som i hela mitt liv var Mitt Smultronställe på jorden. Älskade lilla sommarstugan som min Morfar och Mormor rådde om i begynnelsen. Inget blev som det någonsin var tänkt. Och ur våra händer och hjärtan slets den älskade lilla gården, där ute vid havet. Absolut en utav årets allra, allra sorgligaste händelser och något som aldrig kommer att sluta sörjas.
Den blev den 21 juni, Årets ljusaste dag. Och Junis 2-årsdag.
Följt av 2-årskalas med Storfamiljen i vackra junikvällen.
Det blev midsommar. Och jag förklarade kärleken i ord, till min nyfödde lillprins.
Vi var i bäbisbubblan, för att ibland börja släppa iväg den skäggige, så stolta trebarns-Snickarpappan, nu och då.
Den vackraste Trägungan jag kan tänka mig. Och därmed blev min dröm möjlig om att sitta där och amma bäbis i sommarvärmen…. ”oooom det bara kan bli en eller par dagar så pass varmt, i sommar”..tänkte jag..
… med trädgårdsbuketten i handen, satt jag där och kände mig som den rikaste på jorden.
Årsresumé av året 2018…
”Tillbaka på brottsplatsen” var vi också. Med hälften av alla fönster kvar att måla och med drömmålet ”att klara byta alla dessa och brädfodra sista två sidorna till sommaren… men kanske blir det bara en sida”. 
Vårlängtan och knoppiga körsbärskvistar.
Varm nyponsoppa, vispad grädde och mandelbeskvier. Där ute, i snögropen. Ett helgpåhitt så kärt!
Vi jobbade på med huset. Det reglades tak där uppe på övervåningen.. som ett litet kaffepausande i penselmålningen av dom evighetsmånga fönsterbågarna och karmarna.
Det var Semmelfika här på Drömgården!
… samt ett sjuhelsickes rensningsrace! 
Pellisarna väcktes till liv och nya små sticklingar sattes i jord och växte…
… liksom jag, med Minsting i magen.
Så blev det mars.
ÄlsklingsLiten fyllde fyyyra år och det var förstås kalas för Storfamiljen här hemma! 
Så stort, så stort!
Nånstans på mitten av månaden behövde jag stanna upp. Andas djupt. 
Is-tid för pojkarna var en härlig belöning! 
Vi påskpysslade, såklart. 
Och mannen gav sin fru den vackraste påskbuketten jag någonsin skådat. 
Det där blev bland det godaste jag skapat i efterrättsväg. Så himla glad för det. Förstås.
Senaste kommentarer