av Emmeli | jul 23, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Träning
Det känns som att den här dagen har varit lång och att vi har gjort massor.
Kanske för att dagen började redan innan Liten vaknat. Inte alls för att det är något mått på att starta dagen tidigt eller så, Liten sover ju gärna en stund om morgonen. I alla fall. Jag var ute på en springtur innan frukost. Sen mötte jag mina pojkar hemma igen, den ena jättenyvaken och den andre taggad på att gå ut och jobba.
Här inne i huset åts det frulle och slängdes in tvätt i tvättmaskinen och slets ut sängkläder ur sängarna. Utanför öste regnet ner så jag och Minimannen satte igång en deg. Morotsbröd fick det bli (Recept HÄR!). Vi spelade Krokodilen i Bilen på hög volym, dansade på köksgolvet och sen hängde vi tvätt i hela salen. Över stolar och bord och gungstolen och det blev som ett helt rum fyllt av kojor. Oerhört festligt.
När Minimannen sov eftermiddag kröp jag in i målarverkstaden och målade ett första varv med den linojlefärg som vi fick levererad idag. Jag har aldrig målat med linoljefärg förut, men jag tror det blir fint. Hipsvips fick jag ett sms från en älskad med en förfrågan om vi var hemma och såklart vi var det. Och så himla, himla mysig eftermiddag vi fick. Tillsammans med min Hästmamma, ni vet, och hennes äldsta dotter. Förutom finbesök fick jag (och mannen, men mest jag säger vi) pioner som doftar himmelskt här i köket och Liten fick en bok om ett gäng coola hästar; Till Sixten från Häst-Mormor. Jag smälter. Vänner som är som familj som man bara blir så himla, himla glad av när man träffar. Det gjorde liksom ingenting att det var smulor över köksgolvet efter Litens mellis-på-fot-stund, eller att det hängde tvätt här och där, att jag såg smått rödgråten ut (mitt ena öga bråkar..) eller att min tofs där någonstans på huvudet, var ostyrigare än vanligt. Det var bara en så förbenat fin stund. Tack för att ni kom. <3
Nu sover Liten, i ett alldeles toknystädat sovrum med renbäddade sängar. Ja till och med fönstret är putsat. Jag fick ett ryck igårkväll och putsade i köket och då kunde jag bara inte låta bli där inne idag heller. Är man knäpp om man älskar att putsa fönster? (Vi låter det vara osagt, Ok?). Nu ska jag ut på gården och greja med ett projekt jag ”råkade” starta sent igårkväll…..
Varm i hjärtat, det är vad jag är efter denna dag.
Hoppas att ni också har haft en fin torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | jul 23, 2015 | Minimannen & Juniflickans kläder och ting.
Till Minimannen.
Han är fancypancy i vad som helst, såklart. Men jag törs sätta min ena lillfinger på att jag kommer kola söthetsdöden, gällande klädsel av minimänniska, lite extra då han kommer springa runt i jeans som ser precis ut som sin pappas. Hur coolt kan det blir, liksom! Och så den där tröjan som jag vet att han kommer älska. Det är mycket bilar och brumljud här i livet just nu.
Ett par plagg att invänta hös–piiiip–en med….
Lillafrun
av Emmeli | jul 23, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
Drömmar.
Min absoluta livsdröm är;
Att vi ska få vara friska, ha varandra, tak över huvudet, mat på bordet och kärlek i överflöd. Det är min bön, varje, varje kväll. Och jag är så förbenat tacksam över allt det där. Livet.
Förutom det där basala, så har jag också drömt om att när vi börjar livet på riktigt, riktigt efter utbildningar och Norrnorr-kapitel, få bo nära familjen igen. Jag vet att jag tjatar om att vi ju är nära våra familjer nu. Men, Jag är så himla glad för det och det har liksom inte alls blivit vardag ännu. Vi spontanhälsar på varandra titt som tätt. Susar till Storan, traskar minibiten till Svärisarna.
Eller som igår;
Då jag och Liten hoppade in i Pärlan efter frukost och morgonbestyr. Styrde kosan mot Lilla byn och hälsade på Litens Mormor och Morfar. Ja, faktum är att vi spontanade så att vi inte ens ringde och förvarnade att vi faktiskt var på väg…. vilket såklart resulterade i ett tomt hus när vi kom fram. Antiklimax där en stund..Nä. förlåt Torehunden, ja. Han välkomnade oss, med ett stort skäll. Och fort var ju Mormor och Morfar hemma också.
Liten är tokförtjust i sin Morfar (och Farfar! Två av Litens favvisar!) och fick igår sitt lystmäte. Blev skjutsad av Morfar i skrindan, gungade med Morfar, kastade bullar till fåglarna med Morfar, gungade i trädgårdsgungan med Morfar. Torehunden var oerhört avis med försökte dölja det så långt han orkade.
Och jag och mor var en sväng på loppis och så strosade vi i den där trädgården som är så vacker att jag får dåndimpen. Dom har det så himla, himla fint mina Päron. Och dom har lovat att hjälpa oss med vår blivande trädgård. Storan också, som också har en makalös trädgård…. så, det låter med andra ord väldigt lovande för Lilla Familjen och deras kommande trädgård. För oooh som jag längtar och drömmer om trädgård. Gå bland blomster som doftar gott, plocka in en bukett, se liven leva, frodas, växa.
Några timmar av Mamma- och Pappatid, tillsammans med min Miniman. Det är aldrig fel. Och som pricken över i:et fick jag barnvakt och kunde sticka ut på min favvolöprunda; Tommelmon. Apjobbigt, men det gick sketabra trots löjligt mycket träningsvärk i hela kroppen. 
Det fina med drömmar, är att man får ha dom precis som man vill. Min dröm, är kanske inte din dröm. Och vise versa. Men det viktigaste i kråksången, är att man följer sin väg och gör det man känner att ens hjärta klappar allra starkast för.
Drömmar och trädgårdar och tid med såna man älskar så det knyter sig i magen när man tänker på´t. Kan det bli bättre?
Lillafrun
av Emmeli | jul 22, 2015 | Köket, Mammalivet, Norra Drömgården
En vacker blombukett pryder vårt stora köksbord. Det är lycka att ha en Storan. Och det är lycka att få gå i hennes trädgård och knipsa blommor att sätta i vackra vaser här hemma. Någon gång, ska jag också ha en egen trädgård. Men var sak. Har sin tid.
Håhå, jaja…
Vilken pärs. Lillvännen blev getingstucken precis och jag blev så himla, himla rädd. Få sekunder där vi inte hade 100 % procent koll (han var bland sina leksaker i sovrummet och lekte som vanligt… kan inte hända så mycket, liksom. Jag var i köket och fixade. Två meter bort). Plötsligt skrek han som en gris och jag rusade dit. En stor och apdum, halvgroggy geting vankade fram på golvet och Minimannens tumme var illröd och ungen stod med ansiktet som ett skrynkligt russinoch gastade AJ-AJ-AAAAAJ!!!! i panik efter att garanterat ha försökt lyfta upp det där djuret jag inte har mycket övers för just nu. Varav Morsan självklart blev hyperhispig. Vi hade såklart inga sockerbitar hemma och kunde ta till det gamla husmorsknepet att suga ut det svidiga via sockret, men jag försökte göra en egen variant med strösocker i blött papper att lägga om. Det funkade tror jag. Plus mys i pappas famn, fri tillgång till äppeldryck och morsans farligt goda skurna pepparkakor…. vad gör man inte i den situationen, liksom.
Med socker överallt fick Liten sedan ett bad och pedikyr och manikyr och är nu ute med sin pappa och leker i den ljuvliga kvällssolen. Jag ska göra dom sällskap. Hade tänkt berätta om dagen, men det får vänta, helt sonika. Livet kom emellan och det är mer än okej. Ni ska få se ännu en bild på den vackra blombuketten och så även ett utav dagens loppisting. Jag köpte något större också, men det tar vi en annan gång!
Kockumsprylar. Gör sig så himla bra i vårt kockumsgröna kök.
Ha en fin kväll!
Och ta hand om er. Lova det.
Lillafrun
av Emmeli | jul 22, 2015 | Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Trädgård & Odling
Jo, jo!
Och det känns lite smågalet att vi faktiskt bara rått om Gården i en månad, fast vi redan är så på språng med flera saker. Men vi har resonerat som så, att det ju vore E- och Mplågeri att sitta ännu en sommar och bara drömma. Förra sommaren hade vi ju enbart Gården som vårt Sommarhemma, då fantiserade vi i massor hur man skulle kunna göra här, men kunde ju inte ta tag i någonting, såklart. Nu, däremot. Så fort Gården blev våran, så var vi som två galopphästar innanför startfållan, så redo och ivriga att börja springa. 
Nu är hela alltet vårt och det finns ooooooäääändligt med P o t e n t i a l. Oändligt. Och som sagt, potential å ena sidan, ohyggligt med jobb, tid och pengar å andra. Men vi tar det pö om pö, och har i sommar valt att lägga krutet på att gräva för en ny infart, sätta kantsten till densamme, grusa och sedan sätta check på infarten. Förutom den så håller vi som ni vet, på med en Veranda som även kommer att ha balkong ovanför sig. Utöver detta har vi ett gäng mindre projekt, fix av möbler, tillverkande av olika saker och så vidare.
Så, till infarten!
Före: 
Mest bara som vanlig gräsmatta. En gräskulle från en gammal stubbe och så en hel del grus som kommit till från vinterns halka. Annars inte tillstymmelse till given infart.
Arbetet startas (Med hjälp utav fantastiska människor (TACK igen!!!)):
Kvällssolen var mjuk och gul och sken som en krona över verket som skapats på bara några kvällstimmar. Med proffshjälp går saker som hejsan, så är det. På några timmar var infarten grävd, planen hade gått från böljande, sluttande till plan och det var dags för nästa steg.
Fiberduk och ett lass med stenmjöl och lite grövre grus. (TACK kära Morbror S för dina magiska fingrar. ”Knäpp, knäpp!” så hade vi två gruslass här på gården. TACK!!!).
Minimannen har såklart hjälpt till hela, hela tiden.
Här funderade han dock på om det verkligen skulle vara som ett stup från gräsmattan och ner till infarten… eller om det där skulle ordnas på något vis. Mannen och Svärfar, Arbetarna med stort A, hade såklart en plan även för den grejen…. I ett nafs..
… hade vi vackra kantstenar!
Och ännu ett gruslass kom till Gården. Mannen ser lite uppgiven ut där han står. Älskade M. Som han har jobbat, alltså. 
Grus, grus, grus. Och så den där jordfräsningen runtomkring som mannen och Världens Bästa Pappa gjorde här innan helgen.
Sen plötsligt;
Färdigt!
Check!
Lillafrun
Senaste kommentarer