Barnens drömmiga ”Lilla Vackerhemma”!

Nä,

..det var ju inte min älskade, fortfarande så vackert blommande, rabatt jag skulle visa er.. det är ju vad som skymtar där borta… det där Farfarsnickrade, så drömmiga. Som en liten kopia av vårt egna, som vi kallar det; Vackerhemma..

Lilla Vackerhemma!

… alltså, har ni sett.. jag är fortfarande mållös.

Lekstugan. Från Farfar och Farmor, till alla småttingarna. Den är så fin att jag vill gråta ett skvätt. Hur mycket kärlek är det inte, liksom…Åh. Svärfar som sa att han bara skulle snickra ihop en lekstuga och fick det att låta ej så märkvärdigt. Så typiskt honom att komma med denna sedan. Som ett smycke för hela gården. Och barnen älskar den förstås.

Vi har susat runt på loppisar och handlat lite smått och gott att fylla lilla huset med.

Som en väska att packa en massa viktigt i (Juni äälskar att packa. I. Och ur. En aktivitet man kan pyssla med länge om ni frågar henne). Korgar också… S tycker om att ha sorterat. Var sak på sin plats. Då är korgar bra. Och så en broderad duk för en tjuga.

Perfekt ju!

Till lilla möbeln jag håller på att måla och som också ska bo där inne.

Höstfint har dom ordnat sig också.

Sopen och lilla skyffeln hittade jag på gårdsbutiken i Nordingrå, finns så himla mycket fint där.

Lyckans småttingar, va!

 

Hoppas ni haft en fin lördag!

Kika in på instagram, vettja..har varit flitig på att posta stories idag..ni vet, små filmsnuttarna man ser om man klickar på min runda profilbild?

 

Lillafrun

Första vardagsveckan, bästa fönsterputsreceptet och så vidare…!

En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).

En bild med lite Livet kan man säga.

aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!

Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.

Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.

Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.

… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?” 

… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.

Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.

Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.

Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!

 

Ikväll njuter jag.

Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.

Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..

Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.

Älsklingar!

En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.

Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.

Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det!  Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.

 

Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

En helande skördedag med älskade små! (..och recept på vinbärsgelé!)

Oh.

Vilken dag, då.

Vi vaknade trötta. Hela hopen. Jag förstod inte hur i hela friden jag skulle kunna samla oss alla och ta oss iväg på ännu en inskolningsdag. Men hur det var så stod vi där i dörröppningen och skulle bara ta oss ut genom den. Juni var ledsen och inte på hugget.. så jag anade att det där som är så väntat vid inskolning (första förissjukan) skulle vara på ingång. Kollade febern. 37.5…. antingen bara på grund av varmgråt, eller också något som var på ingång…Jag ville absolut inte chansa. Så vi beslöt oss för en hemmadag.

Och precis hela gänget suckade en lättnadens suck.

Vila. Mysa framför barnprogram. Bygga pussel. Äta pannkakslunch. Skriva lång Sensommar- & Höstlista och börja känna nipprigheten i kroppen så smått. Ta sällskap av småttingar och plocka vinbär.

Gullebarnen!

Några röda vinbär, några svarta. Ett par, tre krusbär. Och ett äpple. Förmodligen sötaste skörden jag skådat.

Sen gick vi in. Och kokade gelé, medan regnet föll utanför.

Alltsammans kändes som när Lotta på Bråkmakargatan hälsade på hos sin Mormor om sommaren, och mormorn fejade i köket medan Lotta drällde i kring och hade sådär nyttigt lite småtråkigt.

Vissa somnade på golvet bredvid sin Lillebror..

Tacksam till himlen över att det inte blev någon feber av morgonen. Vi behövde bara vila allesammans.

.. nu kommer geléreceptet också!

Drömgårdens vinbärsgéle!

  1. Koka upp en liter vinbär med en dl vatten
  2. Mosa vinbären efter en stunds kokande
  3. Sila av bären och häll saften i en ren kastrull
  4. Koka upp saften och ös på med socker. (450 gram gelésocker per 5 dl avrunnen saft)
  5. Häll upp i väl rengjorda glasburkar!
  6. Låt svalna och stelna… och servera till höstens grytmiddagar!

 

När burkarna var fyllda och småpyssliga lapparna fastklistrade, rullade M in på gården och jag och lilla B åkte iväg på bvc. Efter dryga timmen fick jag ett ”lever du :O ?” – sms av M. Ringde upp och berättade om finaste bvc-besöket någonsin. Alla besök är så. För att vi har världens finaste bvc-E som idag gjorde att jag gick därifrån inte bara med härlig lyckokänsla över välmående, superväxande bäbispojke, utan också med sköna känslan efter att ha fått babblat en massa livet… och alltsammans kändes som om jag varit hos frissan, fast för själen. Så gott.

Så glad för dagen. Som började si och så. Men som blev en så fin dag. Som alldeles helande. Med mina älskade små… som nu sover som tre små minigrisar. Alldeles strax ska jag göra dom sällis. Behöver bara vila lite innan sömnen…

Hoppas att ni har haft det gott idag. Det är tusan inte bara, att dra igång vardagståget alltså! Eller vad säger ni?

 

 

Lillafrun

Sensommarfin gammal gård! … och en trött Trebarnsmor!

Än är sommaren kvar.

Om än snart bara sådär i kanterna och mest som alldeles fantastiska minnen..för nu är luften en annan och plötsligt, börjar det kännas så himla höstigt. Jag älskar höst. Men har inte alls kommit in i känslan av att tycka det känns mysigt.. känner mig i dagarna nu ganska trött, lite sådär slut efter veckan där jag var väldigt sjuk och samtidigt ville ordna det finaste firandet för en älskad, det är roddigt om morgnarna…både praktiskt, att lära mig vardagsflytet med tre små.. inskolandet, som tar energi av både stor och små.. och ja, sen aaalltid renovering och bygg som kräver sitt. Roligt så det förslår. Men det hjälps inte. Energin kan sina i alla fall.

Här på Drömgården finns alltid massor, massor, massor att göra. Och är det någon gång på året jag brukar sköljas av känslan av övermäktighet. Så är det nu. Sådär precis i sensommaren, när sommaren och dess ljuvliga men ändå ganska hastiga tempo, sköljer över mig. När allt ska dra igång och det, trots masssssor av ledighetsveckor, känns som att energin är mycket liten.

Så. Jag ringde pappa. Bad om en tjänst. Som jag visste skulle göra både mig och den skäggige glad. Deet kan jag göra!, sa pappa.. och idag hjälpte han mig..

… att göra gamla gården sensommarfin.

En insats som för honom gick i ett knyck, men som för mig var omöjlig att ordna själv med tre små darlingar kring mig.

Gräset, som knappt varit grönt vissa delar av sommaren, hade nu lyckats växa sig närmar en äng än någon stilig gräsmatta. Men pappa klippte och trimmade och jag for efter med krattan.. det blev så himla tjusigt. Här och där ser man en vacker blomma.. som en älskad lämnat, bara för att den var för vacker för att slås ner.  Det var så härlig känsla att ordna till lite. Röran på gården har inte bekommit mig ett skvatt på hela sommaren… men nu längtar jag efter ordning igen. Bara eeeen vägg kvar på huset, med brädfodringsgycklet alltså. Som är påbörjad dessutom. Ska förstås visa er den vackra gavelsidan i sin färdiga skrud. Jag är så himla kär i våran gamla gård. Min plats på jorden.
Lilla odlingstäppan har varit si och så i sommar. Torkan var jobbig, förstås. Men ändå ganska så bra har det växt och vi knaprar sockerärtor för fullt och längtar efter att morötterna ska ha växt sig lite, lite större. Mitt tråg där jag strösslade ut en påse med frö av Rosenskära, blommar nu så himla vackert. Jag älskar Rosenskära. … och jag älskar rosor. … och se, så fint och prydligt det blev!

…som jag trodde blev den skäggige väldigt överraskad och glad när han kom hem från jobbet. Bertil, han sken som solen över att se sin pappa, titta här;

Gulliga Lillebror.

Ikväll har M jobbat ute i vanlig ordning. Men när kvällen började bli sen kände jag hur överhettningen var nära hos mig och jag bara behövde få komma ut, bara alldeles själv, en stund. Gick min favoritrunda. Andades. Småsvettades. Kände mig glad över att benen börjar kännas som vanligt igen, inte sådär efter-feber-spagetti-trötta. Och när jag gick där, och tänkte; ”Nu skulle jag ha velat prata med Storan”… vem tror ni jag möter, i halvmörkret….. som sänd från ovan. Min Storan.

Nu ska denna trötta mamma försöka somna fort och tanka energi. Ny dag imorn.

Ta hand om er, ni med!

 

Lillafrun

Så tog dom varandra i handen. Och gick.

Så blev det den där måndagen i slutet av augusti,

…när telefontuppen gol i högan sky och vi satt grusiga vid frukostbordet tillsammans, jag och mina tre småttingar. Den skäggige var redan på plats på jobbet.

Sommarlovet är slut.

Kära nån, vilket Sommarlov. Så mycket sol, glass, kusinlek, badande och miniäventyrande som jag bara vet att småttingarna bär i sina hjärteaskar. Så mycket Tillsammanstid, gårdsfix, underbara varma morgnar och kvällar och kolavippenvarma dagar. Så mycket Storfamiljentid och trevligheter. Allt vackert Hemestrande. Så makalöst, att få bli mamma till ännu en stjärna… liksom det allra bästa med denna sommar, förstås. Alltsammans, Ljuvligt.

Nu låg där deras små ryggsäckar packade och klara. Ääääntligen skulle Lillan få använda sin, på riktigt..

Så tog dom varandra i handen. Och gick.

Och precis inget, hade kunnat gå mer galant. Lillan öppnade dörren till Förskolan, började hiva ytterkläderna av sig samtidigt som hon sa till mig; hejdå mamma! och nog tyckte att jag kunde gå om det var så. Men mamman följde med in såklart.

Jag har haft tankar på den här dagen, men tänkt ”jag sparar det till i slutet på augusti”. Men nu har prick hela hjärnan använts till att planera och fixa inför pappsens överraskningsfirande, så jag har inte HUNNIT ha Juni-ska-börja-Förskolan-ångest.. och nu, ja nu har hon ju redan börjat.

Jag hinner nog få ångest över det i alla fall, ni vet ju hur jag är. Men starten är gjord och ungen var så lycklig. Hon började i våras och blev så deppig när hon inte fick följa med Storebror. Så jag vore ett stort ego om jag inte lät henne börja susa iväg några timmar från mamma varje vecka. Det härliga är, att jag ju äär hemma. Finns här. Precis på det sätt jag önskar. Så inget behöver vara skrivet i sten. Vissa veckor kanske Storasyskonen bara är där en dag, andra två, ibland tre. Men timmarna är ju max 15 och det ska jag försöka överleva, tillsammans med min älskade Prinskorv som är bedårande på alla sätt. Vi kommer ha det bra allesammans.

Löjligt nöjd var jag i morse när jag fick iväg oss alla fyra, ätna, påklädda, nöjda och på plats på Förskolan i rättan tid. Nybörjatur kanske… tackar för det, oavsett.

Sen har här tagits en liten, liten miniprommis med småsyskonen medan Storebror cyklade. Det har byggts tågbanor, lekts och jag har, kors i taket, också hunnit grundmåla ett varv på en så sagolik söt möbel jag ska visa er snart. Nu är det kväll och jag ser stjärnor av trötthet. Har också haft, sedan båtturen i lördags, en så obehaglig yrsel.. jag är ute på sjöiga havet ännu, liksom..allra värst när jag står. Kan tydligen ha att göra med mina sjuisdagar förra veckan.. hoppas innerligt det försvinner snart innan jag blir tokig på det.

 

Hoppas att ni har det bra!

 

Här har vi alltså just startat vardagen. Känns lite vimmelkantigt. Men härligt, för tusan! Jag älskar ju vardagslivet… hur är ni?

 

 

Lillafrun