Majdagar i våra hjärtan!

Vår landskapsblomma. Styvmorsviol. Lilla buketten plockad ute på åkern.

I samma iver som solen strålat, har vi donat med olika kära bestyr på från morgon till kväll, och in på natten, dag för dag. Majdagar som man bara inte vill ha ett slut på.

Älskar varenda dag och är helt saligt lycklig som får uppleva ännu en vår som HemmaMamma.

Det cyklas och lekstugeleks men oj som vi trädgårdspåtar, jag och barnen. Det grävs och planteras och vattnas hejvilt och småhänderna är skitiga mest hela tiden. Lyckan lyser om dom.

En dag när Storebror varit och lekt på förskolan med småvännerna för ett slag, så njöt jag av att kunna överraska med lekparkshäng och glass direkt efter hämtning. Tre pluttar som tyckte livet lekte lite extra så att säga. Små äventyr, som blir stora äventyr.

Så landar vi hemma och hela familjen är vi lika förtjusta i att få komma hem.

Minimannen är så engagerad i nya rabatterna som han grävde med Morfar. Viktigt att se till så att allt lever. Och så konstaterar vi att det ju blev så himla fint med dom där stenarna som Farfar kom med traktorn och hjälpte oss att flytta till halvmånerabatten, häromkvällen.

Vintertäckena hivas ut, dörren i sovrummet står på vid gavel, somriga sänglinnen bäddas in och det viskar försommar om hela alltet. Till kvällen går vi promenad med nybadade pyjamasbarnen i vagnarna. Småttingarna somnar och lyfts sedan in en efter en och bäddas ner i renbäddade storsängen.

Morgonen därpå vaknar dom och jublar högt över att ”det är sommartäcken! med BLOMMOR på!”… och jag vill nästan gråta en skvätt. Det finns ju liksom inget så bra, och lovande för ett lyckligt liv, som när man kan glädjas åt det lilla. Tänker jag.

Idag har regnet strilat och det har varit så himla skönt och mysigt.

En hjärtestund var när jag myste under filten med Juni, medan Storebror var på kompislek och Lillebroren snusade gott ute i vagnen. Nicke Nyfiken, varmt kaffe och vila med liten flicka. Så mysigt.

Så har hemmet blivit städat. Jag började med att plocka in ett par regnblöta häggkvistar, innan skurandet liksom. Mycket bra ordning på hela alltet.

Mammakroppen fått sig styrketräning och många stunder har spenderats vid pysselbänken… där Storebror byggt och byggt med sitt älskade plusplus.

Majdagar i våra hjärtan.

Nu är det torsdagkväll och lugnet har lagt sig. Denna mor ska vila innan natten.

 

Hoppas att ni haft en god vardagsvecka, imorn är det fredag ju!

Lillafrun

Mellan hägg och syren!

Det är majkväll.

Solen sjunker sakta ner. Fåglarna sjunger. Himlen är sagolik. Dagen landar i kroppen. Barnen snusar i vagnen härs och tvärs. Han och Jag, påtar med ditt och datt.

Och det doftar av himmel på jorden.

Jag går en tur runt gården. Älskade, älskade gamla gård. Du är skitjobbig ibland, gör att vi tröttar ut oss så infernaliskt. Fast för det mesta, mesta. Helt underbar. Vilket lycka, att få ge barnen sin barndom just här.

… så doftar jag en sista gång. Och bara en gång till.

Innan jag lommar vidare..

Förbi gamla bagarstugan som är igenspikad och som gör oss väldigt nyfikna. Genom lilla skogsdungen. Det prasslar under fötterna. Det är kvällslugnt och så tyst.

Så möts jag av något som gör mig alldeles varm.

Vårt hem.

Med solnedgångens vackerhimmel som bakgrund och det där äppelträdet bredvid som kan göra vem som helst salig, det är jag säker på.

Till sist är jag framme. Hemma igen. Och inget kan få mig så lycklig, som precis just det.

Drömgården. Min älskade plats på jorden.

 

Lillafrun

Nya snabba tights!

(Inlägget innehåller reklamlänkar!)

Inget nytt under solen, nej. Att jag gillar att frisklufta, motionera, röööra på mig. Blir så glad av det. Älskar det. Hemmagympa, varvat med sköna rundor. Med Thulen är det så lätt att få till både prommisar och springturer, fastän jag (oftast, oftast) alltid har småttingar i sällskap alltså.

Och nej, det där med kondis eller styrka sitter inte alls i hur fräsiga träningskläder man har.

Fast ibland, kaan det ju tusan vara roligt att unna sig något nytt, om det så är för att höja motivationen lite extra… eller helt sonika för att brallan inte satt uppe längre. ”Någon” kan sätta check på det sistnämnda.. men då ska ni veta att den favoritbrallan hängt med sedan norr-norr-tiden och kramat om mig, såväl som superpreggo som icke. Gång på gång.

Röhnisch är ett utav mina favoritmärken. Kvalité. Till ok priser. Och nu har jag alltså ett par nya, blå, fräsiga, darlingar i min ägo!

Mamma och ungar på språng!

Just den här färgen som jag har verkar ha gått åt som smör i solsken men finns i alla fall i någon storlek, till det gottigt reducerade priset, HÄR  

Fann nu också två par till så najsiga ”snabba tights”, HÄR och HÄR

Rhönisch alltså. Rekommenderar varmt, från hjärtat.

 

Ska prick nu ge mig ut på en tur i det helt sagolika majdagen. Är så springpepp nu så det inte är klokt! Förra våren var ju Minsting i magen och löpning låg på längtlistan.. det tar vi igen nu, med Minsting snusandes i vagnen istället!

I övrigt fyller vi nog dagen med lekstugehäng, cykling längs lillvägen och kaanske, kanske vågar jag mig på att plantera ut luktärterna…

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

När Trädgårdsdrömmar blev sanna!

Nu pratar vi trädgård, tycker jag!

Vi har spikat och målat och jobbat på hemmets utsida i massor nu, och huset ju är så himla fint.. så himla imponerad av M. Och nu så blev det äntligen dags för sånt där fix jag längtat som bara den efter.

Trädgård.

En del har vi ju redan ordnat oss, men bara med små knyck, små stunder. Nu skulle det bli rejält.

Längs med södergaveln skulle det få bli en stor rabatt.

Ni anar lyckan, när min mor ringde för några dagar sedan och sa ”Imorn tänkte jag och pappa komma till er och hjälpa er att gräva rabatter. Jag har grävt upp en hel massa perenner idag som ni ska få”. 

 

(Jag hoppade på stället av pepp!)

Redan förra året började vi rabattspåna här och när mannen fick en vacker ros i födelsedagspresent, beslöt vi att den skulle få vara där i.

Den rosen har nu sett ut lite som om den stått mitt i ingenstans. En för lång bit ifrån pionerna där längre bort. Omringad av sju tusen syrenskott. Ogräs. Gräs. Och förstås rosa, kära aklejorna som är dom enda blommorna som fanns på gården när vi flyttade hit.

Så kom mor och far, med arbetsiver och kärlek, perenner och mängder av kunskap.

Alla var vi med och hjälpte till på var våra vis. Det var en så himla trevlig dag.

Torehunden satt och glodde. Och blev då och då påhälsad av Katten Fransson.

Minimannen var enormt idog och arbetade sig svettig, men inte less på en fläck.

PappaMorfar grävde en 110 centimeter djup rabatt. Ca 7 meter lång.

Det kändes världslyxigt sedan att bara kvista ner till ladugården och ta brunnen gödsel från gamla gödselstacken. Perfekt att blanda upp med den nya planteringsjorden.

Sen planterade MammaMormor. Stjärnflocka och dubbel ljusblå akleja, bland annat. Hon skrattade gott åt sin dotter som inte visste till sig, fortfarande. Fastän timmarna gått och vi ätit lunch och jobbat lite till. Men jag var så hjärtans glad. Det var en så bra dag.

”Du är så foglig idag, Emmeli! Man får liksom göra som man vill!”… (haha, Emmeli-kan-själv släppte allt vad kontrollfreak heter och tog emot alll hjälp med öppna armar. Fräsig känsla!)

Och hur blev nu Den Stora Rabatten?

Tada!

Älskar den!!

Såhär ser det ut nu. Med rosor, en skara perenner och mycket plats för både dahlior och andra ettåringar.

Å. Jag är så kär i den där rabatten redan nu och tänker vårda den som en bäbis.

Vi firade med sockerkaka och en uppfylld dröm hos Minimannen; kokosbollar!

Jag njöt. Av att bara serva med mat och gulla med ungar fastän det samtidigt hände drömmiga grejer? Ohlala, alltså.

Som om det inte var nog med så lyxig trädgårdshjälp.. en urfin rabatt, så grävdes ännu en rabatt!

En maffig, halvmåneformad darling.

Som också fylldes med gamla perenner från mina föräldrars trädgård.. det vill säga, även från mina mor- och farföräldrars trädgårdar. Så fint, att ärva av varandra! Vi tog en sväng till Svärisarna också och med därifrån fick vi ett par perenner till. Som ni kanske anar är denna rabatt inte färdig… vi tänker att det ska flyttas tre stenar som ska hamna där.

Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut.

Men nu har vi en start. På något som känns så himmelens själagott!

Så, så gick det till. Den där dagen när mina Trädgårdsdrömmar blev sanna… att få börja göra vår alldeles egna Drömgårdsträdgård, alltså.

Så vansinnigt roligt. Och fortsättning följer förstås!

Tycker ni om trädgårdsinlägg såhär förresten?

Lillafrun

Måndagshälsningen!

God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!

Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.

Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.

Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.

Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.

Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.

Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.

Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!

Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.

Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.

Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..

Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.

Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.

Trötta Glädjetårar, alltså.

Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.

Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.

Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.

Majnatten är vacker.

Plötsligt var det söndag!

Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.

Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!

Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!

Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!

Låt mig visa en före-bild!

… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.

Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.

Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.

En majhelg i hjärteasken.

Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!

Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.

Mer trädgårdsfix tänker jag!

Ääntligen kvällsgå med Storan!

Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.

På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.

Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!

Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…

 

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4