av Emmeli | maj 19, 2019 | Emmeli funderar, I samarbete med.
(Inlägget innehåller reklam för Smartphoto!)
Där sitter Juniflickan i kökssoffan och äter banan, medan jag står och donar med nyaste konstverket här i hemmet.. konstverk av allra finaste sort om ni frågar mig.
En förevigad glimt från en alldeles vanlig måndagsfrukost, från en utav dom där dagarna där vi väljer bort pengen och istället investerar i Tillsammanstid, ni vet.
Hos Smartphoto kan man beställa nästan oändligt många olika fotoprodukter.
Fotoböcker, canvastavlor, tavlor i trä (så himla speciellt och fint). Muggar, kuddar och mobilskal. Och så vidare. Alltsammans med personliga bilder.
Kikar ni in på min instagram nu så kan ni ta del av ett fantastiskt fint erbjudande, där ni får 40 % rabatt på hela sortimentet
HÄR kommer ni direkt till min instagram!
Må så gott i söndagkvällen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.
Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.
Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.
Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.
… menar Lillprinsen!
… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.
Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!
Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.
Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” eller ”viss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.
Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.
Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.
Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.
Så tacksam som får uppleva hela alltet.
…
Nu väntar helgdagar.
-Må så gott alla ni!
(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Mammalivet
Har ni sett så vackra vitsippor!
Storasyster Storan susade in genom dörren igår, mitt i Hemmamammalivet när jag höll på att baka matbröd med småttingarna och förbereda för kvällen middag med vännerna. Hon förgyllde min dag med en kram, några minuters systerprat och den vackraste sortens blomster, plockade med kärlek i vackra skogen. Så susade hon vidare. En liten guldstund. Är så evigt lycklig över att ha Storfamiljen nära.
Så fortsatte dagen. Och kära nån, så vi njuter dagarna nu. Förutom några småstunder här och där, inne. Så är det njuteri ute i det grönskande som gäller. Så himla underbart väder, man blir ju alldeles löjligt glad, visst?
Och till skillnad från förra veckan när precis ingenting stämde och jag enbart kände mig otillräcklig som mor och liksom stööp på kudden varje sena kväll. Så är det här en god, god vecka. Det är ju sådär, upp och ner. Oftast har allt sin förklaring.
Nytt för denna vecka är att vi försöker vänja Skrållan, snart-treåringen, att klara sig utan sin efter-lunch-vila.. hon vill sova aaalldeles för länge då, timtals, och blir liksom surare om jag väcker henne efter en lagom timme, än om hon inte får sova alls. Så nu testar vi inte-sova-alls-grejen, och då somnar hon plättlätt på kvällen, till skillnad från senaste veckorna där hon varit bananasbusig vid nattningstid och hennes brorsor som varit sovtrötta har blivit störda vid nattningen och hela kvällarna har blivit nattningsbestyr. Men nu tusan har vi en ny god rutin. Inget behöver ju vara skrivet i sten, vissa dagar får hon sova och sen går det ju att dimpa ner i mammans knä och läsa en bok eller se en snutt Pippi Långstrump också, för att pausa.
Älskade små liven, alltså. Som sagt, ibland är det ofantligt uttröttande, men jag älskar verkligen det här Hemmamammalivet. Det här är det lyxigaste liv jag kan tänka mig… känns så gott att finnas här för småttingarna.
… jaa och så till sista ämnet som jag har på hjärtat… ”MARDRÖMMEN”.
När det blev kväll och barnen sov, skulle mamman vila innan kudden.. vilket kan innebära att gå en kvällsrunda över gården, hänga tvätt i tystnad, sätta sig på sofflocket för ett slag och knåpa ihop ett blogginlägg eller så. Så förstår ni, så tappar jag ner minneskortet till kameran i golvet.. inget särskilt fall alls, det har varit med om värre om jag säger så.. men det där blev tydligen droppen..och 1600 bilder är nu låsta i kortet. Kortet går inte att läsa, varken i kamera eller dator. Jag fick typ panik, alltså. Såg bara framför mig alla bilder som är där, på barnen. Det är liksom det viktigaste. Utöver att jag har gullungarna i min verkliga syn, så är förevigandet i bilder något som är så viktigt för mig också.
Mycket är i album. Sen har vi en superstor NAS att lagra bilderna i… men det har inte blivit gjort nu på några månader.. och mitt fotohjärta blöder när jag tänker på alla Bertil-bilder, hans första år liksom och förstås på alla barnen.
Så idag pågår research för att försöka få hjälp med det här världsliga, men ack så dryga, problemet. Jag knäpper händerna och hoppas att det ordnar sig. Snälla, håll en tumme för mig? .. har en känsla av att det kommer att bli dyrt.
…
Vi har börjat dagen med ännu en vacker springtur.. som nu då sker iiinnan lunch, för att bara det ena barnet ska somna. Mamman får älskad motion, Lillebroren snusar och Skrållan hejar på, ”foottaje mamma!” (fortare mamma) och sjunger ena sången efter den andra. Typiskt härligt! Storebroren är och leker med sina småvänner, någon småsväng/några småvängar dit under veckan gör min storlilla pojke gott. När han kommer hem är han så glad efter att ha fått Storebrorsvilat lite och lekt med sina jämnåriga och konstaterar hjärtligt att; ”borta bra, men hemma bäst!”. Gullhjärtat.
Näpp. Färdigbabblat för denna mor. Nu ska jag och Juni sno ihop lite god efterrätt inför kvällen med vännerna!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2019 | Emmeli funderar, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
Och så svänger vi av in mot Drömgården!
Det grönskar och cyklar är härs och tvärs.
Det här är precis den vy som gjorde mig så nyfiken på platsen, för sisådär fem år sedan. Ni vet, när jag kommer hit där vi nu är i bild.. så infinner sig en hemma-känsla utan dess like. Har så alltid gjort, menar jag.
Snart, snart har gården varit våran i fyra år. Och är vi schysta mot oss själva, den skäggige och hans frruuuga (som Minimannen busigt säger), så tittar vi bakåt för ett slag och ser att, ja just det, det haar hänt en del. Än om det känns lite som att det är hajchaparall här och där just nu..både inne och ute.
Låååt mig presentera ”Bonden Bloms”, aka Min Älskade Mans, senaste uppfinning!
Vi kan kalla den; Den Svischande Spånkanan!
På andra sidan Verandan står fortfarande åbäket till Spånsugarmackapär kvar, men kompletteras nu med denna nya ”uppfinning” för att kunna kana iväg det sista spånet från övervåningen.
I vissa rum är det liksom föör risigt och ratigt i spånet för att kunna suga upp med ett smalt rör. Skitjobb deluxe att handskotta, men det går ändå bra och vi börjar se ljuset i spånraskets tunnel.
Det är tacksamt med majskrud, tänker jag.
Jag väljer att vila ögonen på annat än det ratiga..
Som superkoncentrerade på-jakt-Fransson i grönskan,
… efter att inte alls ha fått tag på den där flugan han gav sitt allt till att fånga. Så spatserar han vidare längs lillvägen..
En liten stund av renoveringsluftande, ja. På renoveringsplanet så lever vi för målbilder just nu, för hujedamig så vi är less på spån nu, som ni kan ana. Men samtidigt har det reglats golv och ordnats för trappa och så emellan, för att inte helt bli tokig. Sssnaaart går vi uppför den där vackertrappan… genom rummen med rejäla trägolv och väggar klädda i pärlspont eller vackra tapeter…
…
Tisdag då! Det här känns som en revanschvecka. Idag har jag sprungit med minstingarna i vagnen, serverat lyckliga storasyskon glass ute på gårdshustrappan efter mellismackan och flinat så stort åt lillprinsen att det nästan värkte i kinderna, där han försökte säga ”wooow” i gungans fart. Typiskt bra majtisdag.
Vill man se glimtar i filmforma<t så rekommenderar jag er att följa oss inne på instagram (@lillafrunsdagbok) och kika små storisarna!
Hoppas att ni har haft en bra dag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Musik, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Hej alla ni! Hoppas att ni haft det gott i helgen. <3
Min helg blev verkligen som en endaste varm kram. Jag kände mig lite som ett korthus som föll i fredags. Alltså, alltid alltid är det en trötthet när helgen tar vid, ju. Men ibland lite extra, när det varit lite extra, helt sonika.
Så blev det helg och vi fyllde dagarna med hjärtegott.
Tillsammanstid. Två föräldrar här hemma. Chans att inte göra så många saker samtidigt (vilket det mycket är när man hemmamammar med tre älsklingar.. något jag ju för det allra mesta tycker går ”som hejsan”, som Minimannen säger, men som ibland kan ta ut sin rätt).
Helgen, med lyckan över sjukstuga som upphörde, ungar som började vara sina rätta jag igen. Lillprinsens små, stora framtänder som ääntligen fick se världens ljus. Och mammahöften som fick vila en del från bärande på ledset barn. Framförallt; Mammahjärtat som fick njuta av ljuvliga synen av glada barn igen.
Storasyskonen cyklade för fullt längs lillvägen. Gullebarn.
Skogsluft. Pyssel vid pysselbänken. Löpning, en längre tur för mig och skäggig tillsammans, två barn i vagnen också.. Storebroren hade Farfardag och levde liivet. Ja, båda storasyskonen har svishat till Farmor och Farfar härs och tvärs under helgen.. den rikedomen. För oss alla, på alla sätt. Att ha våran Storfamilj nära.
Vi har samlat på sömn. Träffat efterlängtade vännen. Och så avslutade vi alltsammans med att åka till Grannbyn på fantastisk gospelkonsert. Där jag träffade gamla vänner från mitt folkhögskoleår i huvudstaden… det där året för alldeles snart tio år sedan. Det var så enromt roligt att återse fina människorna. Och njuta hjärtevarma musiken.
Bertilen och jag dansande och njöt och till sist somnade han i min famn, och sov sig igenom världsbra, ösig gospel. Mammas lillprins.
Ja, ni anar att helgen varit som ett plåster på en lite för trött småttingmor, va? Mycket riktigt. Känner mig alldeles varm i hjärtat. Hoppas, hoppas, hoppas ni haft det gott, ni med!
…
Nu tar vi måndag!
Tillsammansmåndag. Lyxigaste sortens veckostart, alltid. Nu ska jag ansluta mig till gänget som är ute på gården. PappaMorfar är här och hjälper oss att elda idag, så snällt. Det är så himla mysigt med eldningsbestyr tycker jag, barnen gillar det också! Och förstås är det fräsigt att få bort dom där stora högarna av gammal brädfodring. Win-win-win, alltså!
Planer inför veckan?
Våren har stått på paus för ett slag, men det känns som att den är här för att stanna nu. Det ska vi njuta av i massor denna vecka, tänker jag. Tussilagosolarna har vaknat igen i dikena, gräsmattorna blir grönare för var dag och små knoppar syns på häggen. Ljuvliga vår! Jag har ett par utkast att jobba med inför fina samarbeten som ni ska få ta del av också. Och vännermiddagen här hos oss längtar jag också massor till. Lite så. Vi tar en dag i taget.
Önskar er en hjärtegod start på veckan!
Lillafrun
Senaste kommentarer