Att duka lite extrafint. Tända ljus. Spela mjuk musik. Och samlas kring middagsbordet. Själagott, visst?
Tillsammans med vännen. Eller kanske bekantingen du bestämmer dig för att bjuda hem? Kanske någon du aldrig träffat? Med familjen eller släkten. Med någon, som hänger med på facetime för att avståndet råkar vara för långt just där och då?
Ptjaa, bara fantasin sätter gränser tänker jag. Och ingen, precis behöver äta middag ensam. Sådetså.
Här kommer fyra små middagstips jag tycker passar väl dessa jämngrå dagar när regnet inte tycks bevisa sin hejd ett endaste dugg. Och ni vet väl, att ni kan söka i den välsorterade receptkategorin HÄR?
Gulaschgryta med goda baguetter till, recept hittar du HÄR
Den bästa, mest snabblagade, gooodaste grytan jag vet om. Kycklingsgryta med fetaost och soltorkade tomater. Receptet hittar ni HÄR.
Vegetarisk lasagne, ljuvligt god. Receptet hittar ni HÄR
Köttfärskrans med bacon, ädelost och svamp (maaagnifik!!), receptet hittar ni HÄR
Jag vill muttra på vädret men hejdar mig..för världsligt, ju. Vi äter långsam frukost, som lyckades skrapas ihop från det näst intill tomma kylskåpet som väntar på helghandling, men med nybryggt kaffe och ”mammabröd” blir det ändå alltid en höjdare. Tusen pålägg behövs faktiskt inte.
Så gav vi oss ut. För ut vill vi, oavsett väder. Både småttingar och mor mår gott av friskluft. Och medan vi gick där längs lillvägen, Storebror rullandes Lillebror i vagnen. Juniflickan med handen i min. Så tänkte jag; ”å, vad gulliga dom där!! och tuuusan, vad grått det är, idag IGENNN!”.
Sekunden efter min tanke, säger Storebror; ”kolla vad vackert det är med stenarna och löv, ta en bild!”. Gullungen.
Och han har så rätt. Surväder är vackert på sitt sätt, det med.
Vi leker ute innan vi går in och lagar lunch och spisar mjuk musik. Trots att jag har en muttrig dag och inombords undrar ”måste vi äta idag!? kan vi inte äta typ luft till lunch?”, så är det himla härligt när väl maten är lagad och ungarna mm:ar.. och jag vet ju, att jag bara är lite trött idag. Och har många tankar som snurrar.
Pappan kommer hem, fredagstidigt och nytränad, som alltid på fredagarna. Företaget han arbetar för friskvårdar som avslutning på fredagen. Sånt bra påfund. Själv önskade jag den skäggige god helg och sa ”maten står på spisen och här är din gulliga lunchdate” medan jag pekade på ettåringen som precis vaknat efter marathonsovning. ”vi andra har ätit, jag tar min friskvårdshalvtimme nu, ok?”. Fredagsgympa. Och det skingrar tankarna och ger mig styrka, inifrån och ut.
För nej. Allt är inte alltid rosenskimrande i livet. Allt har sin tid. Lycka har sin, olycka sin.
I förrgår hamnade en älskad i knipa och sedan dess kan jag knappt tänka på annat. En sån där grej jag inte kan påverka, då det inte handlar om mig. Men jag lider med personerna i fråga och skulle vilja kunna trolla. Går ej. Skit också.
Och så har jag ett kapitel i livet, som gör mig alldeles nervös av lycka men som jag inte vet om jag ska våga fullfölja. Fast Våga är ju kärt ord..
Och det största livskapitlet, är mig så enormt tacksamt och kärt och handlar om dom där fyra människorna jag älskar så hjärtat värker.
En blyertsgrå oktoberfredag, alltså. Med ännu en HemmaMammavecka i hjärteasken. Lite sådär fredagstrött nu, känslig och längtade efter Tillsammansdagar, är denna mor.
Livet, hörreni. -En ynnest! ..men inte alltid så lätt!
Hoppas att ni får en god start på helgen så hörs vi snart igen!
-Löven faller så det bara prasslar om det. Naturen andas lugna djupa andetag. Visst kan vädret kännas lite moloket när det spöregnar, är blyertsgrått och mörkret faller på tidigare för varje dag. Men..
Allt har sin tid.
Eller hur?
… och var tid har sin charm!
Nu är tid för lugnare tempo, långkok och tända ljus. För mjuka filtar, stickade sockar och eftertänksamhet. Jag känner själv hur jag förvandlas till en björnliknande varelse denna tid.. vill boa, samla truppen här i lyan och bara vara tillsammans med människor jag håller kär.
Vi omfamnar hösten. Känner den själagod. Och vilsam. Och dagar som ovan, när solen skiner mot löven i eldiga färger, då är det så ljuvt att det inte är klokt, ju!
Och jag, sätter vårlökar i jorden och fylls av hopp om en ny vår.
Min Farmor hade ingen brådis med vårlökarna. Det kunde vara småfruset i marken till och med, innan dom hamnade där det var tänkt. Så du som inte hunnit ännu, hinner! ”Hellre tjäle än för varmt, så lökarna inte sätter igång redan på hösten och fryser bort under vintern”.
Eftersom vi bor i norr, har jag landat i vad jag tycker är värt att sätta inför våren. Narcisser. Min favorit.
Dubbla och alldeles ljuvliga narcisser!
Och några krokus.
Det får räcka. Så himla fint.
Vi bor så högt upp i norr (Höga Kusten) att tullisarna jag tidigare satt, brukar blomma när jag liksom är pepp på sommarblommor. Det är inte så roligt, liksom. blomma.
Men en hoper dubbla pingsliljor och krokus. Det blir finfint!
Det känns på ett sätt som igår. På ett annat, som en evighet sedan jag i våras gick och plockade dessa buketter som en start på sommartiden.
En kvist alldeles nyutslagen björk, lite hägg, något strå ogräs som var så vackert och så dom där ljuvliga små pingstliljorna.
Så hur gör jag när jag sätter mina lökar i jorden?
Gräver en grop. Sätter lökarna som ett kärt vännergäng. Inte en och en här och där. Ihop, i klunga, ska det vara. Det är vackrast, tycker jag.
Täcker med jord så att löken är täckt med några centimeter. Sen bäddar jag om med granris. Mest för att inte katterna ska skita och sprätta sönder hela alltet.
Förskräckligt lättsamt och trevligt, hoppingivande göra!
Löven faller och jag är fylld av hopp om att få uppleva ännu en grönskande vår. Livet. Här och Nu.
Har ni satt några vårlökar? Vad i såna fall? Så roligt att höra.
Min dyrbara skatt! Den vill jag ge allt det bästa jag förmår och skydda från allt ont, så gott jag bara kan. Att ha bra vinterdäck, nu när vinterhalkan närmar sig. Det känns som något Livsviktigt!
Jag är ohyggligt glad över att kunna erbjuda er något så himmelens bra! -Med min kod EMMELI15 får ni just nu 15% på Pirellidäck från Däckia, allt ni behöver göra för att få rätt däck är att gå via länken (HÄR) till Däckia, skriva in registreringsnumret på er bil, så matchas ni automatiskt med rätt modell. Passa på att uppgradera säkerheten, NU!
Erbjudandet gäller fram till 10e november.
Vill ni se vårt besök hos Däckia, kan ni kika i stories… där samtliga i familjen var mer än nöjda över besöket!
Det är måndag och på sin plats med den sedvanliga Måndagshälsningen!
Veckan som gick fylldes av..
En tidig måndagstur till stan. Med ärenden kombinerat med filmande av ett samarbete. Jag var så trött att jag mådde illa när vi kom hem. Stan, äär inte min favoritplats. Inte alls. Och det var ni många som höll med om, när jag visade mitt trötta jag på stories.
Att torka örter och dra upp årets allra sista morötter tillsammans med Juniflickan. Det, är så själagott att det förslår.
Bredvid en vissen men älskvärd okroberbukett; husmanskost av godaste sort. Potatis från byn, köttbullar av köttfärs från norr, morotsstuvning gjord på morötterna StoraLillasyster skördat.
Oktoberdagarna var sådär lugna, färgstarka men melankoliska. Smärtsamt vackert, tycker jag.
Storebroren styrde upp höstkrattningen av dom tjockaste lövtäckena. Satte sig sedan i trägungan, pustade förnöjt och lät sina småsyskon jobba ihop det sista. Här är inte tanken att blåsa gården fri från löv, bara ”ta det värsta”, resten blir bra gödning.
Vi vagnnattade på långprommis.. i det svartaste av mörker. Ungarna sov gott och flyttades från vagnar, en och en.
Veckan fylldes av fräsigt som frissabesök med Storan. Och tapetspaning med mannen. Kära nååån, så svårt att bestämma tapeter. Ett hutlöst, lyxigt ”krux” som jag bara njuter att få ta mig ann.
Det blev fredag och vi hade så mysiga planer. Men redan här, med ungar ute på förmiddagslek, märkte jag att det inte stod rätt till i lägret. Halsont och småfebrig pojke. S blev tröstad av sin Mormor och Morfar, för att han inte kunde åka på fredagsmyset hos kompisen (med ett färskt litet lillasyskon som inte alls bör träffa storebrorsbaciller), och vi fick i stället fredagsmys i lilla byn. Till natten hade vi en 40-gradig Miniman… som vaknade till lördag, feberfri. Barn och deras febertoppar, alltså..
På lördagen väntade renoveringsdate för mig och M. Under tiden B sov hade Farmor hand om storasyskonen.
Målet att hinna gipsa klart under vardagveckan, uppfylldes. Däremot stuvade vi om, och gick vidare till andra rum för riktande av väggar, istället för att spackla och slipa här inne i sovrummet, som först tänkt. Vi har inga mål som säger ”då ska sovrummet vara klart”. Däremot sätter vi upp små mål hela tiden. Det gör det hela peppigt och roligt.
Jag kvistlackade nacken av mig.
Till lördagkvällen blev vi bjudna på middag hos Svärisarna. Vilka lyxknösar vi är alltså, med denna kärleksfallskärm i kring. Vi hade det världsmysigt. Kollade fotoalbum från 90-talet och jag fick dåndimpen. Min söta, söta skäggige.. som där i bild bara var en plutt… som åt morgongröt lika koncentrerat då, som nu.
Söndagen fylldes av skogsturen, matlistaskrivande, renovering. Och veckans sista löpning. Med snusande kompisar. Älskar dessa turer!
Nu är det måndag igen och ny vecka!
Veckans planer!
-Alla-tillsammans-måndag!
-Jag hoppas, innan helgen, ha hunnit kvistlacka varv två i taket på övervåningen. Jag tycker det är skitroligt nu, efter en lång period av bara-M-renoverande, att det dels går att börja ha barnen med här uppe så vi hänger här allihopa (ok, inte B.. fortfarande för osäkert för honom) och dels så känner jag mer och mer att ”det här kan jag faktiskt göra”. Regla, rikta, lägga golv, dra elslangar osv.. det har känts för slösasamt på tid om jag skulle lära mig..faktiskt. Jag är skitbra (och tycker om) att rodda hem och ungar medan M är enastående med bygget. Vi har valt att ”göra det vi är bäst på”. Helt sonika.
-Författa texter och redigera bilder och film till ett samarbete jag är stolt att kunna presentera. Viktigheter handlar det om, förstås!
-Kvälls-gå med Storan.
-Lökarna ”måste” komma ner i jorden, snarast. Jag prioriterade bort det förra veckan.
-Högst troligt åker jag, den skäggige och lilla toddlern B iväg i slutet av veckan. För en roadtrip som gör mig pirrig i magen.
-Andas. Insupa hösten. Nuet. Livet. Det, kan man liksom aldrig påminna sig nog mycket om, tror jag. Kanske veckans viktigaste ”att göra”!
…
Nu väntar måndagen, med minusgrader och sol från klarblå himmel. Vi har en mjuk start på veckan, bland tända ljus och pusselbyggen. Och jag är så innerligt tacksam för precis det… det mjuka, varsamma, lugna och oskyndande. Ett livet-mål för mig, att kunna ge barnen det.. för hur det är, så är min vardag, deras barndom…
Senaste kommentarer