Dagens dagsverke och en Tillbakablick!

Efter morgonruljangs, morgonturen till hästarna, påtåren på sofflocket bredvid liten vattenfärgsmålande tvååring, gjorde jag dagens dagsverke. Inom bygg- och renoveringsdelen av livet, alltså. Att ta oss ännu ett såpvarv mot färdigskurna golv där uppe. Det är bara trapprummet och stora hallen kvar. Och trappan. I övrigt är ju dom andra golvet ”klara”.

HÄR läser ni om hur vi gör för att enkelt ordna oss skurgolv.

Det är som en grågrön smet här uppe”, säger jag. Och ÄLSKAR det. Mår så gott i dessa färger. Okej, sköningen till färg som sitter på dörren där till vänster.. den kanske kommer ryka så småningom. Men dörrarna gör vi inget åt just nu, dom får vara som dom är. Och jag kan inte låta bli att tycka att till och med det är så charmigt; den ena sneda dörren efter den andra, olika färger, så vackra allihopa.

Jag förstår knappt att det här är samma vy. Bara det att dörren ni ser rakt fram i högra bilden, står uppställd i den vänstra.. oräkneligt många timmars arbete mellan dessa bilderna. Tre små ungar. Mycket tid och tålamod. Nu börjar det sjunka in. Att vi faktiskt lever här uppe nu. Så skithäftigt. Och så viktigt, och gott, att inte bara tuffa på… utan också landa, kika bakåt..begrunda.. och njuta..

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i kalla, kalla januarimåndagen!

Vi har 20 minusgrader ännu en dag och strålande sol. Det är så sagolikt vackert ute. Jag kom precis in från ännu en utestund idag. Nu en långpromenad med snusande Minsting i vagnen. Han fortsätter sova och jag tar mig en kaffekopp och tänkte landa lite samt knåpa ihop en Måndagshälsning till er innan vi funderar på nya veckans önskeplaner..

Veckan som gick..

… fylldes med fräsig vinter.

Snösmocka. Stark storm. Ett vinterväder vi sent glömmer. Med stora, stora mängder snö inom ett dygn. Norrlandsungarna tjoade glatt och barnslige morsan lärde barnen allt det bästa hon kunde inom snökojebygge. Tunnlar, trappar och olika rum byggdes.. och när vi var törstiga sa morsan ”ät snö”… och kastades tillbaka till mitten på 90-talet. Den barnslige 30-åringen, aka HemmaMamman, njöt också massor av att få mjukstarta vardagen tillsammans med alla barnen, tack vare att skolan var stängd två dagar pga vädret… och en utav veckans höjdpunkter var helt klart när vännerna var strömlösa i busvädret och vi fick rädda dom med häng hos oss för ett slag. nöden har ingen lag.. och just nu när vi (vuxna) är så duktiga och inte ses inomhus, var vi lyckliga över att vi nu var tvungna att göra det…. hu, vad jag längtar efter ”den vanliga livet” nu.

Det var förstås en hel del slit med den där snön och inte bara tjoande snölek. Otroligt tacksamma var vi över att denna vinter ha en traktor som kunde hjälpa oss i massor. Mannen skottade otaligt många timmar. Här i ovan vänstra bild tjavade jag runt i djupsnön och befriade stängseltråd från för tung snö/is. Puls tickande högt… och jag ÄLSKAR det där. Att jobba med kroppen, ta hand om älskade liv, KÄNNA livet i mig. Exakt vad jag vill. Så värt att slita för… och lilla Minimannen var en kämpe där i stormen också, som ni ser.

Inne varvades lek, pyssel, utdansande av julen, en Fyrverkeripjäs till mor som röjde runt och ordnade stökiga vrår… och stunder av sånt där; vila.

Långturer med gratis Norrlands-makeup på kuppen. Här behövs ingen rouge, mascara eller slingor i håret .. det ordnar kylan så fint.

Vi pulsade i snön. Både två- och fyrbenta. Frust och pust!, sa Ikran.

Massa hästgos i vanlig ordning. Här, efter en ridtur ute i djupsnön. Och januarihimlen bjöd på magi.

Och så blev det fredag och vi landade mjukt.. tänk att ha en mamma och pappa, som ringer och säger ”Hej! vill ni ha palt?” och plötsligt fanns palt på vårt bord. Längtar enormt tills vi kan äta paltmiddagen tillsammans, i samma hem, tätt intill varandra.. men tills dess kändes det här som magi. Att också kunna gå lilla biten hemifrån, tassa ner i bästa Svärisarnas källare och värma upp frusna kroppar i en bastu.. det var också magi. Livet skämmer bort oss med fantastiska människor i kring. Helt klart.

Vi fyllde helgen med massa själagott. Lördagsutflykten är värd ett eget inlägg.

Veckans sista dag fylldes med ännu mer hästande i ett helt sagolikt väder. Vi tog hästarna på långtur runt byn och mötte jag vet inte hur många bybor som var lika glada som vi över det magiska, soliga, snögnistrande vintervädret. Älskar förresten att vi bor i en liten by där man alltid hejar, ofta stannar och småpratar lite och liksom lever tillsammans på ett helt annat sätt än i till exempel storstan. Jag vet att jag inte skulle må bra i en storstad… det har jag ju provat ett år på folkis i Bromma, Hufvudstaden. Det värmer också alltid mitt och den skäggiges hjärta gott, när vi blir så positivt bemötta när vi är ute och hästar genom byn. Pippi Långstrump-Emil i Lönneberga-känsla är det verkligen. Ja den där turen var sannerligen alldeles särskilt härlig och en god uppladdning för en ny vecka! Tacksam, tacksam, tacksam.

Önskeplaner för vecka 3

-Ta en dag i taget. Varje dag är ett liv. Och den största av gåvor.

Rensa, förstås! ..nu ska min arbetshörna där nere i vårt fd. sovrum få komma i ordning… och FLYTTAS! En våning upp. Jag vet inte om det kommer bli bra.. ska prova i alla fall. Ni får förstås hänga med på det hela!

-Baka matbröd! .. älskar att barnen är tokiga i ”Mammabröd” och ”Mammalimpa”. Blandar upp med köpes förstås, men inget slår hembakt, så är det bara.

Börja planera för vår Drömträdgård 2021… jag är så pepp på att skapa oss odlingsbäddar.. och liksom växla upp, rätt rejält inom detta område… vi får se var vi landar.

-Utekalasa för älskat barn i Storfamiljen!

Förra veckan startade jag med motig, orolig känsla i kroppen. Men jag visste vad det berodde på. Ett beslut jag behövde fatta. Som kändes läskigt men minst lika självklart. Och därefter kastade jag bort den ok-känslan… så vi kan väl påminna oss om dom där orden; att påverka, det vi kan. Göra, vad vi kan, för att leva såsom vi önskar i var våra liv. Ok? Jag ser med hopp fram emot denna vecka.

Knäpper händerna för en god vecka, både för dig och mig!

Emmeli

”Jag vill rensa och såpskura hela världen, lilla mamma…!”

Å käre tid, vilket röj och rensar-il jag hamnat i.

Med tre täta ungar och oändligt med projekt sedan dag ett på vår älskade gård, så har vi nu hamnat i jagvetintevad.

Det. Finns. Så. Många. Röriga. Vrår.

Det har inte rört mig i ryggen. Men nu, nu är jag bara så ofantligt pepp på att få lite ordning. Eller ordna oss lite ordning, rättare sagt.
Droppen blev det nu innan jul också när vi kämpade på med övervåningen och så mycket önskade att komma i mål med den, att vi fullkomligt lät det ”gro” igen på många andra fronter istället. Förstår att jag målar upp en bild av absolut kaos här hemma.. det handlar om såna sär små vrår, ni vet. Till exempel ett linneskåp och dess innehåll.. som blev av med själva skåpet när vi satte in nya trappan, och sedan har innehållet bara staplats.. på en hög.. som nu rasat… i ett hörn bland tusen andra pinaler som inte ska vara där. Det handlar om min dator, som svämmar över och blinkar rött och kippar efter andan. Den är i akut behov av ’tömma och rensa’, så jag grottar i bilder, meddelanden, gamla anteckningar, dokument osv. Det handlar om en hop vrår som blivit utav allt bygge uppe… som Lekrummet nere, som är ett endaste Stökrum. Det är inte bara skrivbordet på datorn som är proppfullt utan också det där vackra, bruna, ”riktiga”, du vet. Det svämmar också över. Pysselskåpet gick inte att öppna om man inte gjorde någon slags akrobatisk övning där ena benet fick agera stöd för det som ville välla ut och man sedan var vaansinnigt snabb i själva stängandet sedan efter slutfört uppdrag. Samma sak skåpet för insamling. Där har vi haft en tävling; den som får allt över sig får åka och tömma. Ja, ni hör.

Hej ”Pysselskåpet”.. här, ser det ändå ok ut, då 200 lokaflaskor och sånt som inte ska vara där men ändå hamnar där, tagits bort.

Och mitt i allt så blir det ju ännu liiite rörigare..

Just i detta stora köksskåp utan hyllor, behövdes helt sonika; hyllor. Så jag bad den bästa (och billigaste) hantverkaren jag vet, om att hjälpa mig med det. I ett nafs hade Byggmästare M fixat. Och jag kunde börja det roliga. Flytta in prylarna igen.

Hallelujah!

Det där skåpet är, särskilt under vintertiden, halva mitt HemmaMammaliv, ju. Det vill säga barnens liv. Innehåller spel och pussel och pyssel i massor. Där finns pennor, penslar och målarfärg av olika slag. Taveldukar, experimentlådor och hundratals bitar ”plusplus”. Pärlor i olika storlekar och former till båda smycken och pärlplattor.

… och leklera, förstås. För det är bland det roligaste Bertan vet just nu. Att ”deega”. Och massa annat, förstås. Ett skåp för kreativitet, helt sonika.

… jag är väldans o-allergisk för stök som blir av att det rör sig liv i hemmet. Älskar när hallen är fylld av småkläder och skor i ett virrvarr, från en hög kompisar som leker järnet. Eller kojbyggen och annat, ni vet. Det råder kreativt kaos hos oss, mest jämt, det tycker jag bara är härligt. Får jag bara en stunds ordning om kvällen och vakna till det på morgonen, då är det tipptopp. Men alla dessa vrår… hujedamig. Dom gillar jag inte alls. Tappra försök har gjorts i detta stora skåp, otaligt många gånger, oh så bra att vi till sist kom till skott med hyllsnickrandet. Nu är det en fröjd att öppna detta! .. och barnen älskar sitt Pysselskåp och möjligt, än mer nu än tidigare!

Och samtidigt som julen stökats bort, i jullådor som även dom fått sig en rens- och städomgång (ja, jag säger det ju; ett iiil är vad jag hamnat i) så fick hemmet först en tom känsla… men med lite nya blommor och soool.. så kändes det så väldigt härligt!

Jag ska inte trötta ut er med att nämna fler röriga vrår, det finns många. Men nu är vi på gång.. rensa och röja, ordna och greja. Och det är så skönt. För nu med stora projektet övervåningen ”klart” har vi tid för såna där småsaker. ”Jag vill rensa och såpskura hela världen, lilla mammaa…! sjunger jag för mig själv där jag mellan barnasytande, utelekande och Vintervilande stunder med kaffekoppen på sofflocket, går fram som nån slags blixtsnabb fyrverkeripjäs.

Så det här tänker jag, bland annat, ägna mitt Januari åt. Röja. Rensa. Städa kaosiga skåp och lådor. Strukturera. Boa in oss än mer på övervåningen. Organisera. Ta tag i vrår som är bortglömda sedan länge. Och gotta mig i känslan av ordning sedan. Det är liksom som att städa sitt inre, på samma gång.

.. nu pausar Röjande Fyrverkeripjäsen detta il. Och tar helg. Tillsammans med favoritmänniskor. Familj och vänner.

Jag njuter i ett nystädat hem utan discodans av dammråttor. Att öppna ett fräscht kylskåp och skafferi.. som befriats från kladd, gamla pepparkakor och stenhårda skumtomtar. Känns nymodigt och fräsigt alltihopa! .. ironiskt nog, när jag nu bara skulle ta mig en lov genom Den Nystädade Salen, på Den Nytvättade Stormattan, bredvid den Nytvättade Finsoffan… då hade förstås katten storkräkts, precis där i soffan och ner på mattan… Jag ryckte på axlarna, tänkte ”liiivet!” och valde att skratta åt pyttespektaklet. Det var fort ordnat, och det är inte det där überpedantiska jag är ute efter, inte alls. Jag vill att livet ska få plats, åt alla håll och kanter… två- och fyrbenta ska må gott här hemma. Och ordning och reda, var sak på sin plats, är faktiskt tillfredsställande på mer än ett ytligt vis.. förstår du hur jag menar?

Känns som att jag såpskurat själen den här veckan..

Må gott i helgen! OM du absoluut inte vet vad du ska hitta på för att fylla själen med helggott, frisklufta dig mycket, andas djupa andetag, släpp telefonen, och städa en låda eller två, vetja!




Emmeli

Tack och hejdå, vi ses snart igen!

Till en början kändes det så förskräckligt vemodigt, att börja stuva bort. Julen, menar jag!

Trots allt som råder i världen, har vi haft en så fantastisk jul. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den. Tacksam är bara förnamnet.

Än fast det då nästan gjorde lite ont idag att dra igång Julgransplundringen denna Tjugondedag Knut, så var ju gullungarna så taggade på den festliga stunden med hela familjen som dansar genom hemmet och sjunger ”småååå grodorna” och ”prästens lilla kråka” och andra klatschiga bitar innan plundrandet, att det ju helt sonika bara var att åka med. En höjdare blev det! Och när vi väl hade börjat, ja då tusan gick det ju av bara farten det andra också. Ut med enris och lummerkransar, varsamt packa om små juleprydnader, allt barnahändigt tillverkat julepyssel och varendaste pumla förstås. Slira runt bland glitter och juleljus och se hur dammråttorna bara dansade med i vår iver…stjärnorna och alla ljusstakar sparar vi lite till!

Den här julen glömmer vi aldrig. Av flera anledningar. Granen sköt skott som aldrig förr och vi hade det fint i trygghet och värme, trots en orolig tid. Tack och hejdå, sa vi nu. Vi ses snart igen! Vi ska bara se ljuset återvända först, möta en vår, stoppa fingrarna i ljummen jord och sätta årets första frön och se dom gro. Gå på livets första skolavslutning, som mamma. Ha oändligt långt sommarlov. Plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. Och sen, så möts vi igen, för det har du lovat!

Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet. Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?

Emmeli

Måndagshälsningen! -Årets första!

Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!

Jullovet 2020..

Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.

Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..

.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!

Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.

Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!

Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.

En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!

En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.

Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.

Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.

Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.

Veckans Önskeplaner:

– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.

– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!

– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!

-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!

-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.

-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?

-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.

Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?

Emmeli