Vilken vecka det blev.. högt och lågt. Vi gör en återblick… och försöker ladda om.. Påsklovsveckan som gick, fylldes med;
Många stunder i odlingsvrån. Vi har så himmelens roligt där. Ruffsiga, skitungar som har fullt upp med att älska vad dom gör.. helt underbart. Nu är alla dahlior i jorden. Jag var lite smygdeppig över att jag förfrusit mina knölar alldeles, från tidigare år och inte hade jag varit på hugget där i januari och beställt nya.. nätet gapade tvärtomt.. men jag är så lycklig för dom jag lyckats få tag på nu.. bland annat en butik lååångt nere i landet som varit snälla och skickat.
En vardagsmiddag. Ugnsbakad torskrygg, med kokta gröna ärter, kokt potatis och godaste enkla romsåsen; några klickar creme fraishe och/eller gräddfil, lite citronsaft, salt, peppar, dill och några teskedar stenbitsrom som vi råkade ha hemma sedan ägghalvorna under påskhelgen. Mums!
Kattpojkarna turades om att ta hand om varandra.
Pappans feber drog äntligen sin kos och vi var ute i ljuvliga tidigvårkvällar. Mätte upp en liten plan.. som vi får se om den blir av eller ej..
Vi var fyra av fem som var fulla av energi och en dag hade vi sånt flow i vårt trädgårdsarbete att vi lyckades kratta hela norrsidan fri från för tjocka lövtäcken, ris, fallna grenar och ännu mera ris från trädfällningen i vintras.. ni ser ju vilka tre hjälpredor jag hade, som körde lass efter lass med lilla fyrhjulingen.
Vi brofikade. Och pappan som kämpade på med hemifrån-jobbandet tog mysiga pauser med oss påsklovsfirare. Guldstunder.
Jag kände livet i mig. Vi plockade vårens första tussilago, njöt med slutna ögon mot solen… och som jag är glad, att jag drog det där djupa andetaget i söta soliga blomman.. kände doften…och vårpirret i kroppen..
Det blev fredag. Och vi hade fått sötaste pepp-posten av vännerna, med pyssel och kakor till barnen och det där hjärtestödet som är det dyrbaraste som finns. Snön föll … och det där jag hade anat i ett dygn eller så, blev nu bekräftat. Efter ett andra test för mig, var vi nu plötsligt Makarna Corona.
Fasiken. Som vi försökt skydda oss hela året. Men när det hamnar inom väggarna på arbetsplats, då förstod vi att det var kört. ”Men håller det sig såhär, så får vi vara lyckliga”, konstaterade både jag och M. Jag, som hela veckan sagt ”neej.. jag har inte covid..jag känner mig pigg, har nog bara en vanlig förkylning”.. M har haft mer feber.. men annars också ganska mild variant, när man nu vet hur illa det kan bli. Vi beslöt oss för att ta en stund i taget, inte hispa upp oss.. (mig… M sjåsar aldrig upp sig..)..
Tacksamheten för den där läkande typen ute i hästhagen.. ENORM. Både tacksamhet och häst, alltså. Stora, fina Ikran..
Vi skolade om tomaterna… och ungarna sa att det doftade så mycket tomat…. åhåå, jag lever NOLL för materiella ting, jag lever till fullo för att känna liiivet i mig… dofta på ungar, hästar, blommor, friskluften… jag är livrädd att lukt/smak ska vara borta länge, länge..
Vi sov ruset av oss och vaknade till helgdag. Vi hade en toppenlördag. Ruffsiga, apförkylda och helt utan lukt och smak.. men ändå med god energi. Medan barnen byggde koja i hela Salen med filtar och kuddar från hela hemmet.. var vi andra Team Spackling i matrummet.. M putsade färdigt murstocken som han plockat fram under en massa lager tapet också.
Veckans sista dag.. och jag kände mig så himmelens låg, konstig och deppig. Inte ångest. Bara som i en bubbla där huvudet både värkte och kändes ”borta”. Hänga ute i vackra vädret och grädda våfflor att äta på soliga lilltrappan.. det kändes som en ypperlig idé för att bota depp. Lyckliga barn, är lyckliga päron!
Fjödur bar mig på en fartig ridtur också. Helt slut blev jag av att rida.. men det var det ändå värt. Själen jublade!
En påsklovsvecka.. med mycket härligt och lite besvärligt. Livet, livet, livet. Tacksam är jag, som får uppleva hela alltet!
Jag är också tacksam för varje dag som går och inte mina päron blivit sjuka, det måste ju snart betyda att vi inte smittade dom på utefikat under skärtorsdagen? Men som för att späda på denna skitcorona- oro så är det också andra saker för mina älskade, näranära, som tynger. Vill bara att alla ska få må bra. Nu. Möta varmvår tillsammans. Få kramas igen.. andas in, djupt… utan detta motstånd som idag har uppdagat sig hos undertecknad.. å puh..
Önskeplaner för vecka 15 i karantän!
-Ta en stund i taget här i vår Coronabubbla! Evigt tacksamma är vi för att barnen mår bra, sånär som på lite snuva..
-Så luktärter med älskade små trädgårdsodlare! Tack livet för trädgårdsbestyr. Vi struntar i att snön idog faller idag. Snart är den borta och jorden är varm..
-Sända er hälsningar! … lite blomster, ett härligt samarbete, ett favoritrecept..
-Stöka bort påsken..
-Hoppas på en god och friskare helg!
…
Idag krävs en stor skopa peppiga tankar för att inte sucka alltför djupt. Vi haar det bra. Det hade kunnat vara såå mycket värre. Men nä, jag skulle ljuga om jag sa att allt känns ok nu. Livet bjuder på motvind, helt enkelt.. på flera vis. Hoppas på ljummare vindar snart..
Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi imorn igen. <3
Det här är soppan som får mig att minnas tillbaka till studietiden i Piteå.
Särskilt, dom där veckorna när M gjorde praktik på svt i huvudstaden och jag bodde i lilla lyan solo allena… omringad av många hjärtevänner… som till sist, när vi närmade oss sommaren och mitt och M´s bröllop.. skrev en låt till min möhippa, där texten bland annat innefattade denna soppa…älskade vänner. Med andra ord är det en billig maträtt som passar perfa under… ja inte bara under studenttider utan under precis alla tider i livet. Och nu delar jag receptet, som jag alltid gör på en höft men som brukar bli himla bra trots att löken är större ena gången än den andra. Det äär inte så noga med matlagning, en ska ha roligt, prova, och smaka av, det är viktigt!
Min godaste tomatsoppa!
Jag gör ungefär såhär (enklast möjligast)
Jag hackar en ganska-liten gul lök (eller en halv storing) och fräser i en rejäl klick smör, i en lämplig soppkastrull. Duttar sedan i ett paket krossade tomater av god kvalisort. Lika mycket vatten som krossade tomater. Och så några deciliter vispgrädde- cirka tre kanske? Droppar ner en hönsbuljongtärning. Och några matskedar torkad basilika. Låter sedan alltsammans koka upp under fem-10 minuter. Mixar sedan alltihopa till önskat slät konsistens. Smakar av med salt och peppar.
På toppen; några nävar med nykokta pastasnäckor som gör soppan än lite matigare. Creme fraishe-klicken på toppen är också väldans god… för att inte tala om ett litet vitlöksbröd till… ett par tvärtöra brödbitar som med olivolja och ingnodd vitlök fått gotta sig på hög temp under liten stund i ugnen. Brödet ger dig en oooohlala-upplevelse till Min godaste tomatsoppa!
…
Här i norr kräksnöar det idag. Riktigt aprilväder! Från våriga aprilkvällen igår med kurragömma på ganska så torr backe.. till vitt landskap idag. Häpp häpp! Soppväder kanske!?
Det går iiinte fort med inredningen på nya våningen, det vill jag lova.
Och det finns ej heller som mål, att det ska susa i fart. Av vilken anledning, liksom? I alla fall; det svåraste är belysningen, tycker jag. Stor betydelse för känslan i rummet har den. Både M och jag letar hellre ett tag, är utan lampa i taket hela mörka vintern… istället för att snabbköpa något vi ändå vill byta ut.. så fort DEN lampan dyker upp.
.. materiell lycka när månskenslampan dök upp på tradera för någon vecka sedan OCH ingen annan än vi budade på den, till skillnad från alla andra månskenare vi kikat på som blivit för dyra för vår smak. För ett litet gäng hundringar var den vår och är så vacker där i stora sovrummet.
Ett lyysande fynd, va!
… som nu inte behövs som mycket, för att det redan är så ljust om tidiga morgnar ända till halvsena kvällar. Så himmelens härligt. Fågelkvittret hörs från äppelträdet när vi vaknar.. jag kan inte låta bli att fantisera om hur vackert det kommer vara när äppelträdet står i full blom..
Härligt är också, er fina fina pepp igår och idag. TACK från oss, hela familjen. Idag mår M ännu bättre och jag känner fortfarande inte av något.. utöver min lilla förkylning jag hade i helgen… viruset är lurigt, vi är vaksamma och jag kommer att testa mig igen innan jag vågar mig ut på byn. En dag i taget. Just så.
.. och det allra bästa med dagen? – att mamma och pappa bokat tid för vaccinering. Idag släpptes tider och päronen hängde på låset och om några dagar, då tusan. Det känns helt overkligt, ju. Snart, snart Päronkramar och barnbarn som får leka inne hos livetfavoriter.
Hej från två nöjda odlare! Vi älskar att hänga här.
Men hej och hå. Den där påskhelgen blev ju inte alls som vi högst önskat, men den blev himla fin i alla fall. Vi tar det från början så förstår ni var jag menar sedan. Påskveckan som gick..
Den startade med töväder och vi var ute på långtur och letade (och fann!) videkissar. ”Det är så härligt att vara ute mamma! och få friskluft.. spejellt, om man är tillsammans”. Sa mitt lillhjärta till dotter mitt i allt.
Livets viktigaste. Tiden med mina älskade.
Det började dofta vår och var plusgrader och storm, dag efter annan. Snön smälte i en rasande fart och nu känns det som att nästan allt är borta här kring Drömgården.. garanterat fortfarande mycket kvar uppe på berget där vi brukar rida när snön inte är för djup.. men snart, snart tar vi nog oss dit. För den uppmärksamme ser ni en liiiten gul prick i denna bild… vårens första tussilago såg vi! På väg till finvännerna och värdsmysig eftermiddag med dom. <3
Lilla buskissen klättrade i äppelträdet och det råkade jag visa i stories på instagram och min inkorg svämmade över… jag fick lugna er alla med en bild på den där busen efteråt, då snusandes på sofflocket efter äventyret.
Och så blev det Skärtorsdag och vi överraskade MammaMormor och PappaMorfar och påskade för dom. Det var så fint och påskigt hos mor och far!
Och ute på altanen fick vi så gott påskfika! Mamma och pappa satt på en änden altanen och vi, storlilla familjen på den andra. Det kändes nog läskigt… tänk så vana vi blivit att inte ses inne, nära, kramas, osv…bara, bara ute med långa avstånd. Himla skitvirus.
Långfredagen var lugn och fin. Med påskfika tillsammans med Tant G.
.. sen till kvällen, snorar två av tre ungar plötsligt och jag får tväront i halsen.
Det blir påskafton. Och även pappan vaknar med ond hals. Ahapp.. dom härliga planerna tillsammans med Storfamiljen, på både min och M´s sida, får ställas in helgen igenom. Men vi knåpar ihop den årliga äggjakten till gullungarna, i alla fall. Småttingarna bara snorade och var i övrigt full fart på..
Teamwork mellan syskonen gjorde att dom tog sig till ena ledtråden efter den andra.. och till sist..
.. framme vid skatten; det stora ägget som innehöll tre påskägg. Fyllda med karameller. Ooohej sockerkick! Och väldans nöjda barn!
.. vi som skulle fira med Storan och gänget i deras vackra hus vid havet. Vi tog oss i alla fall turen, hojtade glad påsk till älskade utefirare och drog vidare.. vi fick en liten utflykt och andas havets lugn. Det mådde vi alla gott av.
Påskdagen, riktiga GLAD PÅSK-dagen! Fylldes med hemmahäng av härligt slag. Mitt halsont var putsveck, barnen styrde runt med fyrhjulingen och jag hästade. Utnyttjade dom små snöduttar som är kvar på lägdan, till att både ge Fjädern motion och dessutom få rena hovar. För fy vale, vad det är lerigt hos hästarna nu. Blåst är inte roligt, men just nu är jag faktiskt glad för att den är så ihärdig..då torkar det upp så bra!
Så, ett piggt gäng… till 80 %. Men stackars pappsen blev bara sämre och sämre. Ej van att se honom slumra dagtid. Då vet man att något är på tok. Väldigt mysigt, att slumra bredvid Bertan.. det råder det ingen tvekan om…
Vi avslutade påskhelgen med en tur över höga kusten-bron och vidare till södra staden för att covid-testa oss…
Ännu en god middag avnjöts. Grillade hemmahamburgare och till efterrätt kokade vi hallonsylt till vaniljglassen.. trots en småkrasslig papps, så blev det ett fint avslut på påskhelgen.
Idag är det tisdag.. som känns lite som en måndag. Men alla är hemma. Och vi väntar på provsvar.. M är som piggast idag, tycker han själv… och prick nu (!), i skrivande stund, får vi provsvar. Jag negativ. M positiv. Ahapp… vad otäckt det känns. Det nöp oss till sist, det förbaskade viruset. Och ångesten nu, över om vi kanske råkat smitta min mamma och pappa, som vi ändå var på samma altan som, i torsdags.. uuäh. Då, inget ont ananade.. Ok. En stund i taget nu. Knäppa händerna hårt, för att allt ska gå bra..
Önskningar för denna påsklovsvecka;
-Ta hand om varandra och få må så bra vi kan i coronabubblan…
-Att inga fler vi mött senaste dagarna, ska insjukna. (Åh, jag är så ledsen nu så ni anar inte. Jag har detta året, som en galning, försökt skydda mina föräldrar… och så får vi skiten i familjen och kanske hunnit strössla den till dom… ÅNGEST nu)
-Försöka orka göra lite mysiga påsklovsdagar för barnen! Det klarar jag. Dom älskar att vara ute. Det stora i det lilla. Köra förhjuling, gosa hästar, kratta gården tillsammans, brofika.. allt sånt är fest för oss alla.
…
Så nu vet ni läget här hos oss. Inte det roligaste. Inte alls. Men allt ska bli bra. Sådetså.
Med strålande sol och visserligen blåst, men ändå så gott påskväder. Jag fejade och grejade in i det sista till familjen tog Påskhelg tillsammans. Njutbart att lägga på nytvättade trasmattor på skurade golv, kika ut genom nyputsade köksfönster och påska med sista lilla pyntet och påskduken på toppen av allt.
Lillprins var min höga lillhand och fick också hjälpa mamman.. att hjälpa påskharen.. det var en höjdare.
Och plötsligt hade vi tre små påskiga människor, som inte alls var på väg till Blåkulla, det lovade dom…Men däremot..
..till Morfars, Farfars, Kusinerna, Storans.. ja alla vi kunde nå, med lite påskande på deras broar och trappor. Övriga familjedarlingar fick påskande via facetime och så. Bra, tekniken!
Samma påsksång som jag själv sjöng i dörröppningarna när jag gick påskkärring med mina kompisar, samma sång sjöng vi nu, vår alldeles egen lilla, lilla familjekör. Det kändes stort! Pappan hade till och med ordnat så att han var fri sin brandisjour några timmar och kunde därför haka med till Lilla barndomsbyn och mina föräldrar. Förutom några timmar imorn som också är borthjälpta, (tack brandisgrannen i Sörgården!!) är det jour, dygnet runt som gäller, hela långa påskveckan. Heja M och brandiskollegorna!
När vi kom hem till kvällen, solbadade Gammköket sig.
Och idag är det långfredag. Ganska så kylig, men solig och vacker!
Jag bjöd familjen på nybakt mammabröd till frukost. Vaknade pigg, med andra ord.
Ingen långfredagsgudstjänst att gå till. Jag tog till och med och putsade ett fönster, som jag inte hunnit till igår. Först tänkte jag att Farmor Gertrud nog tittade ner på mig från himmelen lite bestäms sådär… så ogudaaktigt, på långfredagen och allt. Men sen tänkte jag, att hon förstod hur mycket jag önskade ha rena hallfönster att njuta av, sånt förstod hon och sen är ju läget som det är i världen.. jag har tänkt på min Gud i alla fall, sådetså.
En god, väldans mysig gärning, gjorde vi också hela gänget. Vi packade med oss mammabröd med ost och några bitar kaka på ett fat och ett påskägg, förstås. Sen tjavade vi över lillåkern och påskfikade tillsammans med Tant G. Det var en så fin stund.
Väl hemma har vi sovit på sofflocket, jag och Bertilen. Han fortsatte snusa, medan jag satte igång och lagade en liten enkel påskbuffé.
Ganska precis den som ni fick läsa om förra veckan, HÄR.
Goda favoriter.
Favoritgänget!
Och nu väntar kvällen. Vi kryper nog ner allihopa i storsängen snart och ser på något trevligt tillsammans. Nu har vi sett alla Mandelmanns-avsnitt och är just nu fast i ”Hjälp vi har köpt en bondgård, andra sommaren”. Tips från er som gillar det här med gårdsliv!
Hoppas att ni har det gott! Vi önskar er alla en god, god Påsk! <3
Senaste kommentarer