-den här fredagen har jag längtat till, hela veckan. Lättnadens fredag. Veckan har inneburit utmaningar, vi har tagit en dag i taget. I vanlig ordning, ja. Men ni vet, vissa veckor är det mer att ta sig ann, än andra. Det här var en sån.
En utav punkterna på listan var att jag skulle genomföra magnetkameraröntgen på hjärnan.
Varför då?
Jo. Förra året bar jag massor, massor av oro inombords. Mötte det ena symtomet efter det andra, på att kroppen skrek; ”du måste vila. länge. mycket. intensivt. NU”. Men det gick inte, det fanns inte plats för den vilan. Eller gjorde det egentligen det, men jag pressade mig till det yttersta och lite till? Det är frågan.
Yrseln kom. Illamåendet. Huvudvärken. Domningarna. I halva ansiktet. I händerna.
Jag förstod att kroppen skrek just det. Jag förstår, att jag om jag nu inte nuddade den, så i alla fall, mötte den öga mot öga.. ”den berömda väggen”. Där ville jag inte vara. Vi bromsade, på alla sätt vi kunde. Jag började må bättre.
Men mitt i allt, tog oron bara ännu en högre växel, för… ”tänk om det inte bara är trötthet, tänk om jag också har fått en hjärntumör nu? precis som min ena syster i precis samma ålder som jag är i nu? och i samma ålder som min mamma var.. när hon fick det första (!) gången…”
När livet lugnat ner sig. Och det till sist fanns en lucka för ”att pyssla om den nu så skruttiga mamman”, så beställde jag en läkartid. Mina bäst investerade trehundratrettio kronor på väldigt, väldigt länge. Fick träffa en läkare som lyssnade och förstod. Och inte ifrågasatte det minsta, när jag önskade, precis som mina andra systrar, att få göra denna koll på hjärnan..
Nu har jag inte känt den där oron som var under förra året, på flera månader tack och lov. Och livet känns så… ljust, igen?
Jag vågar tro och drömma igen. Det var många, många guldstunder under det där förra året, men det var också väldigt, väldigt många tuffa stunder. På flera plan. Inom vår storlilla familj. Och i kring oss. Och inte, inte allra minst; omvärldsläget. Det kändes så förskräckligt dystert bitvis, livet.. (ber fortfarande dagligen om att världen ska bli sams.. men jag lever inte längre som om att vi har krig HÄR, nu.. jag försöker göra det jag kan, här och nu, för det läge som är. Att oroa ihjäl mig, för något som kanske kommer bli, hjälper NOLL och ingenting. Lider oerhört med dom stackars utsatta människorna. Vad är dyrare mat att klaga över, liksom?).
Lill-Olof höll mig i handen och vi klarade utmaningarna tillsammans. Vi och resten av ”Team Drömgården”.
Den som gjort magnetkameraröntgen av hjärnan, vet att det inte är någon härlig upplevelse, ett endaste dugg.
Särskilt inte, om man tycker att trånga utrymmen är jobbiga.. att spännas fast och måsta, måsta vara blick stilla i en så pass lång stund.. är en utmaning. För mig, i alla fall. Men, det gick. Jag gjorde det. Tårarna brände. Där jag sprang, steg för steg. Ja, sprang. Mentalt alltså. Ute på min favoritrunda. Medan sekunderna gick, ”sprang” jag.
Redan dagen efter, fick jag svar. ”Allt ser fint ut”. Obeskrivlig känsla.
.. och i samma stund, tog jag ett stort beslut för mig och gänget här hemma.. men mer om det en annan dag. Nu ska vi ge oss en återhämtningens fredag…. dona med sånt vi mår gott av, krama ungar, snickra, påta med planten..
Det är En lättnadens fredag. Så obeskrivligt tacksam. För livet. Finaste vi har.
Till lunch, eller som en rätt i mitten av buffén eller som tillbehör till grillmiddagen…
En ljummen matvetesallad, så himmelens gott och passar som ni hör, till mycket!
Här adderade jag lite nystekt (svensk givetvis) grillost och smörade för den skägggige som kämpat på i timmar i tvättstugebygget.
Här kommer ett höftigt recept, så pass att ni i alla fall får ett hum om vad i hela friden som finns i den där hyllade salladen, mer än matvete, alltså…
Ljummen Matvetesallad
-Kokar en kastrull med cirkus 4-6 portioner svenskt matvete som får utgöra grunden
-Strösslar över hackad paprika, en paket blandade bönor och ett par nävar gröna blad av sort jag har hemma, spenat exempelvis
-Hyvlar ett par morötter och klipper en näve med soltorkade tomater över hela alltet
-På toppen smulas ett paket fetaost, tillsammans med några drag med salt- och pepparkvarn
-Glöm inte ringlandet av en riktigt god olivolja på toppen, innan du försiktigt blandar ihop hela rasket.
En enkel röra av något slag är ju himla trevligt till också. Creme fraishe, citron, lite olivolja och örter, tillexempel. Eller creme fraishe och några skedar soltorkade tomaterkräm. Salt och peppar i vilken du nu väljer.
(Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel)
Önskar du bädda för en rikt blommande sommar, med enkla enkla medel?
-Att direktså blommor, är det absolut smidigaste, enklaste, och ett så ohyggligt trevligt sätt att i ett litet knyck, ordna dig just det. Odla blommorna i rabatten, bäddarna i köksträdgården, i krukorna ute på bron. När jorden blivit varm, då kör du! I slutet av maj, början av juni, brukar vara lagom här i norr, zon 4-5.
Jag ÄLSKAR att direktså sommarblommor!
Det ÄR mysigt att påta i odlingsrummet under vårvintern, men jag vill inte ha ett för stort jobb att behöva skola om små blomsterplantor och då är ju direktsådd helt ypperligt, knappt något arbete alls.
När du direktsår sommarblommor, tar du dina fröpåsar med dig i handen, den där varma i slutet av maj-dagen..väljer att antingen ”så i rader” eller ”bredså”, i din pallkrage, i blomsterbädden, rabatten eller krukan.
Så i rader – Ta skaftet av en kratta och dra en liten fåra i jorden. Fåran vattnas försiktigt innan fröna sticks ner i jorden och täcks med ett jordlager.
Bredså – Menas helt enkelt att man bara strösslar ut fröna över den önskade odlingsytan.. täcker sedan med ett tunt lager jord över alltsammans.
Du vattnar sedan lite varsamt över din sådd och avslutar med en fiberduk som skydd mot eventuellt kalla nätter, spatserande katter och sånt.
Sen i mitten av sommaren kan du börja njuta av ljuvliga blomsterfång…
..Blåklint och ringblommor. Krasse och malva. Ståtliga solrosor, vajande vallmo och ljuvliga eterneller.. ja rosenskära är också en blomma som faktiskt går fint att direktså. I år provar vi oss också på atlasblomma.
Erbjudandet gäller fram till och med 7/5. Passa på, kom till erbjudandet HÄR
Ps. Impecta har även 3 för 2 på dahliaknölar just nu, i maj går det ju att sätta dom direkt i varma jorden om man inte haft tid eller lust till förodling. Dahlian, en så sagolikt häftig och vacker blomma, eller hur? Det erbjudandet finner ni HÄR. Ds.
Det där var sista veckan i april, det! För nu är maj här, smått overkligt.
Vi tar en kik på vad vi donat med sedan sist.
Sista veckan i april fylldes med;
En måndagsstart som knarrade mycket underfötterna. Men, jag vägrar att klaga på väder. Älskar väder. Men okejdå, onödigt mycket ny-knarr under fötterna sådär i slutet av april.
Vi stoppade inte huvudet i sanden. Däremot händerna i jorden. Bertils paprikaexperiment (att så med frön från en köpespaprika) ser hittills väldigt lovande ut. 75 plantor det blev. Lagom. Med tre-fyra.
Någon upptäckte livet ivrigt, i vanlig ordning. Att sitta vid pysselbänken med stövlarna på, en hit. Mamman sörplade en kaffekopp intill.
Vi bakade storstöpa Mammabröd och mumsade till mellis och frukostar veckan lång. Lyx att ha kusinbästisen med hem efter skolan.
Och så fyllde ju älskade MammaMormor år och vi var bjudna på världsgott kalas.
Med oss hem, proppmätta magar och några böcker från när jag var barn. Så under veckan har vi läst och fnissat till Tsatsiki.
Vi klädde oss varmt, high-fivade och drog i väg i ruskvädret till byns förskola för att möta upp alla barnen födda samma år som B, för ”Rävgrupp”. B följde ju med syrran redan förra våren någon gång, när hon skulle ”skol-öva” lite inför skolstarten.. men snabbt sa fyraåringen, ”nä mamma, jag tar paus nu”. Men nu, känns det fräsigt för snart femåringen att mötas upp för lite utelek, sångsamling och att gå till gympasalen och leka och busa med blivande klasskompisarna. Är det något jag önskar oss här i vår lilla by, så är det en öppen förskola.. men det finns tyvärr inte. Så vi kompisdejtar ju hittar dittan, men det är väldigt tacksamt att vi också får möta upp jämnåringarna som håller till på förskolan, när vi känner för det.
Men käre tid, alltså. Tänk att Lillebror fyller 5 om några veckor, lillhjärtat.
Fredag! Och stora skura-golv-dagen. Nåja. Vi hann förstås inte alla våra skurgolv, men hallen fick sig ett par omgångar. Där ser ni provisoriska hallförvaringen också. Jag kan inte låta bli att gå och kika på tidningsurklipp och gamla tapeter.. och undra, vad säger väggarna?
Nu släppte vintern taget igen, snön smälte kvickt. Vi tjavade iväg med vagnen och hämtade hem skolbarnen. Hemvägen och långa uppförsbacken blir inte lika jobbig om man får balansera och greja, menade barnet.
Nu sov Lillminsting sin långlur… och jag drog iväg med såpan till ett annat rum. Salskammaren, aka Matrummet. Rummet det är väldigt med spring igenom. Och det syntes på skurvattnet. Jag rullade ihop den stora (o)äkta mattan… känner för något lättare nu under sommartiden.. kanske inte helt utan, för fy så opraktiskt för allt spill… får se vad som hittas på, en stor, stor trasmatta kanske..luftigare gardiner också!
Lördagmorgon och vi dukade upp för lördagsfrulle.
Följt av kalaslördag! En del av oss åkte på sockersött 2-årskalas medan en del av oss åkte ut till havet och firade fina storkusinen som fyllt 14 år. En ynnest att vara dubbelbokad med familjekalas.
Den allra sista aprildagen. M byggde på det som ska bli själva tvättstugedelen. Kan inte förstå hur det kommer kännas med ett vettigt utrymme för tvättandet..
Barnen lekte och härjade och jublade när pappan satte ihop studsmattan. Och ni undrar kanske över grävlinggångarna rätt över gården… spår efter vinterns allt grävande för avlopp osv. Puh. Gillar inte synen, men det ska nog reda sig…. sinom tid.
Medan det regnade, haglade, blåste upp till storm och blev sol igen. Så skolade jag om tagetesen i växthuset. Tagetes blev en ny Mormors-favorit förra året.
Valborgsfirandet kunde börja!
Men den knäckiga äppelpajen packade vi in i bilen tillsammans med oss andra och susade iväg till Sväggan och gänget. Mysknytis och hockeykväll det skulle bli.
Några av oss pausade den för spännande och lika avgörande matchen, med att kvista till kyrkan och lyssna på kyrkokören som sjöng ”Vintern rasat”, ” Sköna maj, välkommen till vår bygd igen” osv. För charmigt! Att vi sedan fick avsluta april med att heja fram vårt kära Hockeylag (MoDo givetvis) som efter sju år nere i hockeyallsvenskan tagit sig tillbaka upp i SHL, så larvigt roligt!
Den första majdagen. Kylig, solig. Grubblande. En springtur på förmiddagen tillsammans med Lillminsting i vagnen, fick mig till god sans. Livet bjuder upp till lite storm på sina håll just nu. Och precis som för oss alla, så hör det ju till. Lätt och svårt. Jobbigt och härligt. Sorgligt och lyckligt. Livet. Finaste vi har.
…
Önskeplaner för vecka 18
-Inandas maj, en dag i sänder!Älskade vardag. Det är en häftig känsla att få känna så. Och det är ju inte så att vi är ”två lat-arslen och allt bara serveras för oss”. Tvärtom, så jobbar vi hårt båda två. Men, när vi båda lever såsom våra hjärtan säger, då är det så ”lätt” att jobba hårt för att få allt att gå ihop. Så tacksamma för vårt egna lilla pussel.
-Beta av en hop grejer, som håller på att gräva sönder min mage och trassla ihop min hjärna just nu. Men just så; livet innehåller allt för oss alla.
-Skapa content! alltså, innehåll till både instagram och blogg. Så förskräckligt roligt. Jag älskar det! Och jag är så tacksam för er, som vill hänga med oss, vecka efter vecka.
–Gå på årets Vårsoaré!
– Möta en första majhelg ..och få både göra allt det mys som är inbokat samt hinna med MASSOR som behövs göras ute på gården, nu.
…
Önskar er alla en hjärtegod första majvecka! Ta hand om er, allt vad ni kan fina ni. Så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer