En utav årets allra sista måndagar är här och här kommer årets allra sista Måndagshälsning, en gedigen sådan (hah!). Vi tittar tillbaka på veckan som gick, den fylldes med högt och lågt. Och därefter, planer för veckan och vad längtan är så stor efter..
Jag fick börja veckan på mycket älskat vis; med en springtur i snön med smygande sol och bara mig själv som sällskap.
Tisdagen var som en drömdag. Såg ut sådär. Jag och Tripp, Trapp och Trull höll oss utomhus en god del.
Tjavade ner på byn och sedan hem igen, små ben kämpade tappert och mysigt var det att komma hem till hästarna sedan.
Så drog vi till med Det Stora Julelimpabaket. Vansiinnigt mysigt. Och gott!
…. så, till kvällen skedde något jag var noll procent beredd på; Storhästen Ikran provade plötsligt rejält vem som skulle vara den nya flockledaren, egentligen.. han eller jag? En mörk decemberstund jag förmodligen aldrig kommer att glömma, följt av en sen kväll och natt som var mer eller mindre kaos. Drömmen kändes som en mardröm. Både jag och M kände oss otroligt ledsna.. och villrådiga. Samtidigt, som vi hela tiden sa att ”han är en häst. hästar är flyktdjur. han är inte trygg ännu. han testar oss”.
Dagen efter, kände jag mig som mitt vanliga häst-Emmeli igen.. Fullt påhejad av familj och älskade vänner. Från mitt räddaste jag, plockades uppenbarligen det där häst-modet fram igen, det som ju var jag för en hop år sedan men som nu känts ovant och dammigt för ett slag. Jag beslöt mig för att VÅGA, som vanligt. In jag stegade i hagen, och berättade för Ikran att ”det här är min hage också. Framförallt min mat också, flytta på dig”. Varpå hästen backade, frustade, sänkte huvudet och förstod. Sen dess har vi inte tjafsat mer. Ni förstår; högst i rang, kommer först fram till maten.
Jag skulle aldrig kunna sova om natten om min teori gick ut på att bestraffa hästen och ta i med hårda tag, för att få honom att lyda mig. Jag vill inte kuva min häst, jag vill skapa mig ett språk med min häst. Och vi är på god väg. Fler testande bakslag kommer garanterat komma, men tillit håller på att skapas, det är tydligt. Hästkillen har stor kostym, men behöver min (och M´s) tydliga hand… precis som alla nordisar. -Fortsättning följer, resan har bara börjat..!
En dag kom mina älskade föräldrar och kramade om småslut dotter och tre små glada barnbarn. Vi fikade julefika och hade det gott.
Storebroren susade till förskolan två svängar och en dag var det lusse-firande. .. småsyskonen hakade på, dom också. Tre små nissar satt och åt frulle tillsammans och det är ungefär den gulligaste synen jag vet; dom där tre tillsammans, snicksnackandes om ditt och datt.
Jag knatade långprommis med snusande sällskap.
Och bjöds på alldeles underbart fint luciafirande i kyrkan. I bild, min vackra Musikfröken-Storan.
Det blev fredag, lugn luciamorgon hemma, följt av att vi stillade oss för avsked av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet. Sorgligt och så vackert, på samma gång.
Det blev helg och i hallen, en hel hög av nya hästgrejer.
Barbacka-pad, nytt repträns till liten ponny och långa rep till träning med Ikran. Lördagen gick åt till att försöka få hästpojkarna till ligghallen för att torka lite i det otroligt blötkalla vädret. Vi lockade in dom genom att flytta maten dit in.. egentligen inte som vi vill ha det, men i kallblöta nöden, så kändes det gott. Vi vill ha långt mellan mat och vatten och så, för att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt och söka sig emellan allt, och däremellan få vardagsmotion.
Till kvällen; mys och bastu hos mina föräldrar. Maj gadd, så skönt. Julepyssel vid köksbordet också!
Så blev det veckans sista dag och Tredje Advent. Vi var ute i skogen hela familjen och letade (och hittade, hurra!) en julgran. Dyngsura kom vi hem och svirade om för att sedan gå till gullegrannen på mysfika. Till kvällen skrev jag och Bertilen julkort.
En adventsvecka så omtumlande, orolig, sorglig, lycklig, mysig…. och alltid, trygg. Tacksam, är ett fjuttigt ord.
…
Och nu då? Juleveckan, med bara (tyyp) en vecka kvar till jul. Ska vi kika på vad jag har i görningen?
Veckans planer
-Tillsammnsmåndag. Ni förstår Nissenissan gav barnen en badpuff i adventspaketet igår.. som en ledtråd till denna dag. Där NisseNissan i samråd med föräldrar, hade gjort upp om att göra drömmåndag för ungarna, med besök på Äventyrsbadet! Och ni kan bara ana hur roligt vi haft, hela familjen tillsammans. Rutschkaneåkande, lunch på Restaurang och ännu mer vattenbus. Ungar och päron är omåttligt glada över dagen.. och sådär efter-bad-i-flera-timmar-trötta-nu. En lugn måndagkväll väntar!
-Hade som mål förra veckan att bli klar med julklapparna. Det sket sig totalis. Men jag tror nog att det ska ordna sig inom kort! Eller jag HOPPAS det, haha!
– Skicka julkort!
-Bvc med Lillebroren B.
-Hjälpa Minimannen att ordna små frökenpresenter.
-Beta av lite pappersjobb i mitt älskade lilla företag. Är så enormt tacksam över den här platsen, där jag får orda och bilda och dela med mig av livets höga och låga, till er.
-Skapa små äventyr för barnen.. älskar det!
– Sända er hälsningar, förstås!
-Fira julllllooooov!!! Och jag längtar så att det värker i hela mig när jag tänker på det. Ska bli så ofantligt gott.
…
Tack, igen och igen för att ni alltid finns som ett bollplank ,precis alltid. Förra veckan var kruxig, bitvis. Jag uttryckte hur jobbigt det kändes med hästkrångel… och som ni högg in och hjälpte till på alla vis ni kunde. Tack. <3 Ta hand om er och ha en så luuugn, mjuk och snäll veckan-innan-jul ni bara kan ha. Det kommer liksom bli jul än om du prickar bort någon av dom där alla punkterna du ”villhöver” göra. Jag försöker träna på det, redan från start som småttingmor i juletider.. jag vill liksom inte bli den där utarbetade som inte orkar hålla humöret uppe. Förstås måste man alltid få bli trött och tappa modet, tiden nu är tuff med så mycket mörket och minimalt med solljus. Men ni förstår nog hur jag menar…
Tänk att just jag får ha er som min följarskara. Det är lyx.
Hoppas att ni hade en god andra advents-helg!
På sin plats med en Måndagshälsning, tillbakablick och liten veckoplan, visst?
Vi kör.
-Veckan som gick..
-Började mjukt. Tillsammansmåndag. Bertilen i pappas famn.
.. Lillebroren, som där var på väg att få vad som senare visade sig vara Tredagarsfeber. På toppen av Vattkoppshärvan liksom. Jag grät en skvätt. För att mammaoron tog över, ”varför har han feber, inget snor och krax, bara feber!?”. Men efter prick tre dagar kom små prickar på magen och sen var lilla pojken som vanligt igen.
Jag mockade mig lycklig och orosfri och fick grav träningsvärk till på köpet. Hade glömt hur tungt det är med frusen hästskit.
Barnen mötte post i NisseNissans postlåda varje dag och ”det är det bästa jag vet” uttryckte en utav ungarna. Så uppskattat med den lilla inneboende, mao. En dag bad han barnen skriva önskelistor.
En annan dag hade NisseNissan skickat en liten slant var till barnen, att loppis-shoppa preciiis vad man ville för. Det var lycka så det förslog! (morsan, mäkta nöjd över att ha fostrat ungarna till riktiga loppistokar!)
Vi lekte ute i snön och hängde hos hästarna.
Plötsligt försvann vintern och kvar blev hösten… inte så kul, alls. Nu har jag ett Hästmammahjärta, ju. Och blött och kallt är ingen favorit, alls. Men vacker solnedgång, det var det i alla fall!
Jag visade er Lekrummet på instagram stories, som det ser ut allra mest (till vänster) och ni överöste med tack, för att ni inte längre kände er ensamma med era stökiga lekrum där hemma.
Men alltså, kan vi bara en gång för alla mota den där grejen, att tro att ”alla andra har det så tipp topp, i liv och hem, jämt”?.. alla lever ett liv, tänker jag. Och ett sånt, har nyanser. Alla sorters.
Nåväl. Vi gjorde ett ryck och tvärstädade Lekrummet och det höll sig i ungefär tre och en halv minut… precis som det ska vara i ett Lekrum, tänker jag!
Jag njöt av Hemmaliv tillsammans med alla barnen. Vattenfärgsmålningen var poppis. Det tyckte även Bertilen.. fast han målade mest på möblerna och sig själv.. det hann jag inte få någon bild på, av någon anledning…..
Det blev fredag och vi fick trevlig julklapp skickad till oss från Akademibokhandeln. Nissenissan hade passande nog utmanat oss i pusselbygge den dagen, och vi beslöt att bygga det där nya 300-bitarspusslet, hela familjen tillsammans… vilket fredagsmys! Ett utav livets mysigaste. Inte för att vi fick ihop pusslet, det var så rackarns svårt.. men såna där tillsammansbestyr är det bästa jag vet.
Det blev helg för hela slanten och Svärmor tog hand om våra barn en stund, tre dagar i rad, för att jag och M skulle få bekanta oss med hästarna i lugn och ro. Det var enormt härligt. Och det är svårt att beskriva hur det känns att leva häst igen…
Fina stora hästpojken. Svettig och nöjd efter lördagens tur i skogen.
.. meen igår, söndag, var vi för ivriga och provade att ge oss iväg utan lilla hästkompisen. Jag och M till fots, tillsammans med storhäst. Det gick bra, en bit. Tills Ikran kom på att han var tvungen att springa hem och skydda sin lilla flock. Ikran är inte van att bo hos oss, han är inte van att vara flockledare, han är inte van att gå själv… som ni förstår, har vi en del att jobba på.
Vi hade inget att säga till om när den där 550-kilosälsklingen stegade hemåt. Vi blev i alla fall varse om att han nu vet vart hem är….. puh. Vilken puls vi hade jag och M där ett tag, innan vi visste det.. det var bara att gå hemåt och backa i svårighetsgrad. Hämta liten ponnyvän och gå iväg igen, mao. Fortsättningen följer… jag och mannen är lika pepp båda två på att vinna I´s förtroende. Det får ta sin tid. Ännu har vi inte haft två veckor tillsammans.
Vi avslutade helgen sådär.. -med början till foderbordsbygge.
-Pepparkakshusbygge… med alldeles ohyggligt många ”chokladpluttar” att tillgå till pynt… och för att äta. På toppen av veckan var vi på mysig Julskyltning nere på byn, i snön som precis börjat falla. Varm i hjärtat stöp jag i säng en bra bit efter midnatt och mitt kvällsjobb vid datorn.
Är så förbenat tacksam över att få skapa dagarna, precis som vi önskar, här och nu i livet.
Och här är vi precis just nu, med en alldeles ny decembervecka framför oss.
Veckans planer:
-Mysa vidare i decemberbubblan tillsammans med småttingarna. Att tända änglaspelet om morgnarna är en kär tradition.
-Skapa Julkort
-Försöka göra klart inköpen av lilla hopen julklappar
-Springa!
-Ta farväl av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet
-Fira lucia
-Sända er inlägg, Årets Julekrans, något smarrigt recept och som vanligt så är livet min vägvisare, så vi får se vart vi landar!
…
Ta hand om er! Och var extra snäll mot dig själv nu inför jul. Det kommer bli jul, i år igen…
-Gör juletiden kravlös, och på köpet så ljuv. Fokusera på det som är viktigt för dig.
Det är fantastiskt med sociala medier.. där det kan insupas inspiration i massor. Men det är också en farlig fälla att lätt gå i; både gällande det jag tog upp ovan, att ”alla andra har det så perfekt i hemmen” och särskilt som nu i juletider..”alla andra hinner så rackarns mycket”… och så vidare. Men alltså, det funkar inte så.
Hos oss här hemma på gamla gården i norr, finns det en människa som älskar att pyssla och greja (undertecknad erkänner sig) och därför är det bara roligt för mig, liksom. Men! ..jag får också hejda mig, för att inte sätta orimliga krav och istället känna stress… än fast det är så mycket som ”bara är roligt”. Jag håller hårt i vad jag tycker är viktigast; att barnen får ha juletid med tindrande ögon och en mamma och pappa som är närvarande med på tåget, utan stress och press i korsryggarna. Vi upplever julen tillsammans. Bland stökiga lekrum, vattenpölar i hallen från snön som smält från vinterskorna efter snöleken, ordning är varvat med kreativt kaos…mest överallt,… ljusen brinner, musiken är mjuk och det känns varmt i magen… på oss alla. -Tacksamt.
Neejdå, jag har inte gått i ide eller så. Har bara tagit mig en dag av pustande. Oooj så trött jag varit. Ni vet, när man jobbat hårt för något och går i mål och känslan efteråt bara är så NÖJD. Men tröttheten lika stor.. så.
Barnen snusar så gott bredvid varandra i Storsängen nu, kvällslugnet är. Så glad att jag hann kika in här innan natten väntar. Bara älskar ju det. Fortfarande, efter mer än sju år som ord- och bildströsslare här. Tack för att ni finns här inne med mig!
Nu tar vi en sen liten Måndagshälsning.. med en tillbakablick på veckan som gick och den här veckans planer!
Veckan som gick…
Vi vaknade till måndag, bakade bröd och hade M´s faster och farbror på mysig frullestund här hos oss.
Det blev tisdag och jag vet knappt om jag varit så nervös någon gång, som då. Jag sysselsatte mig prick hela dagen. Promenerade i novemberregnet, plockade mossa och så. Det var dagen när hästarna kom.
Hästlycka, absolut..
… men på plats ett i livet; barnen. Och den där veckan var inte lätt alltså. Fy tusan så elak vattkoppsomgång Juniflickan fick. Febern var skyhög, tog om igen, det exploderade med koppor.. som sedan blev infekterade.. som vi kämpade på tillsammans. Att äta piggelin funkade föga.
Men så blev det äntligen en vändning i sjukstugan och vi firade med att feja, finstäda och pynta loss inför Advent. Barnen gick bananas och ställde tomtar på långa rader fastän mamma kanske inte tänkt gasa på så hårt.. meeen vad tusan, såklart vi ska ha tomtar i långa rader om barnen vill det. Älsklingarna! Det tindrar i deras ögon och det är en ynnest att få vara med.
Vi kokade karameller och bakade. Adventsivern visste ingen hejd, liksom. Det här äär en så njutbar tid tycker jag!
När barnen slumrar för natten vaknar Pysseltokige Husmodern till liv. Dom där stunderna är bland det mysigaste jag kan tänka mig.
Den första söndagen i advent ligger mig så varmt och hjärtat och jag älskar startskottskänslan; Juletiden är här! Mysa, pyssla, baka, påta, vara tillsammans. Bland det bästa bästa jag vet ju.
NisseNissan flyttade in och sprider bus och påhitt för barnen. I Adventskalendern hängdes småpaketen upp, i sena, sena natten.
Och det blev Första Advent. Och det där var en utav dagens guldstunder. Gudstjänsten tillsammans med min förstfödde son. Min älskade Liten.
…
Nu är det Måndag och vi har en hel decembermånad framför oss.
Under senaste tiden har vi grejat massor inför hästarnas ankomst, alla tre barnen har haft varsin vattkoppshärva, mannen har haft Brandisjour, nervositet har bubblat, hästarna landat och så har det har bakats och stökats, fixats och grejats inför Advent. Dagarna har fyllts till bredden om jag säger så. Lyx alltihop enligt mig. Men nu väntar lite balans i energiflödet…
Den här veckan ser planerna ut såhär:
VECKANS PLANER
-Bromsa och landa i december och det nya livet… ja, det känns lite så. Vi har två pållar utanför sovrumsfönstret, hur häftigt och omvälvande?!
-Decembermysa tillsammans med mina tre älskade barn. Storebror har sin förskoleplats sedan mitt jobb-år (15/16) ni vet.. men det är sån lyx att bara använda den precis som S/jag känner. Den här veckan är vi pepp på hemmamys 100%.
-Vi ska fortsätta lära känna hästarna. Små steg framåt. Inte skynda (lättare sagt än gjort när man är av ivrigt slag…)
-Julklappsfundera.. det blir några få klappar, främst till barnen.
– Sända er hälsningar.. med bland annat tema pyssel och också något jag unnat mig själv i julklapp samt något som gör en alldeles pirrig i magen.. och så bara lovar jag er att visa hur det blev med nya trappan. Har helt sonika glömt det!
– Till helgen är det både Julmarknad och Julskyltning. Om inte båda, så i alla fall något av det, fyller vi nog hjärteaskarna med.
…
Jag ser så fram emot den här veckan. Den känns snäll och mjuk.
… nu ska jag hjälpa NisseNissan att skriva en liten hälsning som barnen hittar i morgon bitti i lilla brevlådan.
Sov gott alla ni! Och hoppas er första decembervecka startat gott.
Ny vecka. Och vi startar som vanligt med en Måndagshälsning!
Veckan som gick, fylldes av..
Vinterns första snögubbar.. Tripp Trapp Trull, i snögubbeformat, förstås!
..Innan Vattkoppsfesten var ett faktum och dagarna präglades av den där sjukan man som mor (och far <3) både bävat för men ändå vill göra bort. Bland ganska så tappert mod, med undantaget av ett riktigt jobbigt dygn, pysslade vi om varandra så gott vi kunde. Som att mysa och äta alldeles för mycket sockerkaka. Iklädd pappas tunna, håliga renoveringstisha som inte skavde någonstans..
Minstingarna var det full fart på och jag vet inte hur många timmar dom lekte koja i den där stora, stora kartongen. Med en massa klistermärken och egenritade konstverk, flödade kreativiteten och kartongen blev en kär koja.
Vilda Babyn blev plötsligt kär i Bolibompa. ”Boompaa!” sa han och satt nerbäddad i fotöljen säkert sju och en halv minut, i streck, stilla(!!!)… innan nya äventyr togs omhand.
Mitt i veckan hade vi hjärteont för Storkatten Salle, som varit i slagsmål och hade så gruvligt ont i ett framben. Jag grät en skvätt på hallgolvet. Var förstås trött efter intensiva, novembergrå, pyssla-om-dagar av småttingar och förstås var mannen iväg på extrauppdrag, så typiskt… med bilen, alltså. Rymdskeppet, som jag hade behövt för att ta katten till en veterinär. För det var vad som kändes som ett måste. Men, jag hade telefonkontakt med Veterinär och pysslade om Sallekatten så gott jag kunde, bar honom dit han behövde, typ på katt-toaletten, till maten och så.. fick en extra bäbis… Efter många, många timmar av sömn så vaknade han. Haltade. Men stödde på lilla tassen.. jag kände hopp. Ett dygn senare skuttade han runt som om inget hänt. Tacksamheten…. oooh.
Jag ägnade en dutt torsdag åt att putsa köksfönstren. Och göra hemmet helgfint. Det kändes gott efter Sjuktstugedagar.
Vi firade fredag, med friskluft och solstrålar på allas våra kinder. Och vidare solnjut i ett solbadande kök.. där strålarna tog sig in genom reeena vackerfönster. Så världsligt. Men så vackert! Att Vattkoppsunge nummer ett var betydligt mer på banan också, gjorde det där till en strålande Fredag.
Jag fyllde den lilla ”Hallförvaring” (som står precis innanför köksingången) vi har med Hemstickat i massor. Vi är vinterrredo!
Det blev helg och Sallekatten vaktade den lilla flickan som nu fått hög feber och verkar vara näst på Vattkoppstur.
Förutom att pyssla om smått, göra ett par fotouppdrag, motionera och släppa fram vår Adventslängtan.. så gick jag med lie runt Hästhagen och slog ner sånt som kunde vara i vägen för trådarna..
.. som mannen kämpat så tappert med. Tre trådar. Gud i himmelen.. gööör så att darlingar inte går igenomoch krakarna hamnar ute på någon väg eller så.
Ni förstår. Jag har såna fjärilar i magen nu. Vi. Men M är mest bara pepp. Jag är nervös. Det närmar sig..
…
Ännu en Novembermåndag är här!
Det är ”en stund i taget”-läge här hemma. Vattkoppsfesten styr. Lite, lite stressande stundvis, men inget att göra. Så är det.
Vi kör en KANSKE-veckans-planer-lista..
Veckans (kanske) planer:
-Något som är helt säkert; -Pyssla om i Sjukstugan. Febern är borta.. så prickarna boorde komma snart.
– Om ungefär en vecka anländer hästarna. Det är liite kvar att hinna fixa inför dom. Men det är många nattatimmar innan nästa vecka… ni vet, i september hade vi ingen aning om att det här skulle bli hösten vi blir med hästar. Men så blev det. För vi föll pladask. Och allt kommer ordna sig innan nästa vecka, sådetså.
-Igår kväll var jag på underbart kör-rep, men vet ännu inte om jag kommer kunna medverka på konsterten till helgen… Vattkopporna styr.
-Jag har flera skriv- och fotouppdrag som nu hopar sig. Tacksamt, roligt och också lite trixigt att ordna men det ska nog gå finfint.
– Jag ska unna mig tid att göra det Vinterfint ute på Verandan. Det är blött och ruttet höst”piff” där nu..
-Åå, om Vattkoppsfesten tillåter har vi Mysdag hos Mormor och Morfar att se fram emot, hoppas hoppas den dagen blir av.
-.. och den där garanterat Fantastiska Konserten
-.. och Treårskalaset.. (inom familjen… som redan dejtat oss med tanken att småpluttarna i den familjen ska norpa vattkoppssmitta..)
… sååå, vi får se vad denna vecka bjuder. Vi tar en stund i taget.
Vi startar mjukt med Tillsammansmåndag här! Jag längtar efter skogsturen vi tänkt göra oss om en stund. Hämta både ett par granar, granris och så. Jaa, lovligt från vår egen skog, förstås!
Önskar er en god start på denna novembervecka! Ta hand om er, allt ni bara kan, ok?
Tänk att det redan är i mitten av november, alldeles snart. Känner att det svischar nu, alltså. Ni med?
Det är mycket på alla fronter här. Och än om jag vill vara här och nu, alltid. Så lääängtar jag till om några veckor när det lugnat ner sig lite, längtar till när hästarna står där ute i hagen och hemtamt tuggar hö. Längtar efter Adventstid. Och Jullov med familjen. Dagar som flätas samman av tillsammanstid med ta-dagen-som-den-kommer-bestyr.
Men en sak i taget. Jag vill ta vara på novemberdagarna som kvarstår också. Vi tar en titt på veckan som gick innan vi tar tag i denna!
Jag började veckan med att känna mig helt slut och i absolut behov av en långtur till fots i friska luften. Vilken lycka, att jag kunde få precis det. Återvände hem med snusande B i vagnen, och en helt annan energi i kroppen, efter kilometrar, skogsluft och stilla hav. Dessa novemberveckor som är nu, strax efter vintertiden slagit till, dom äär inte fyllda av energi precis. Inte för mig i alla fall. Att vara lite extra snäll mot sig själv, är ett måste.
En helt fantastisk guldeftermiddag var det när vi fick finbesök av älskade Hjärtevännerna.
Graderna sjönk rejält och jag fick en smärre sköldchock. Kände mig rikast på jorden när jag gick till ”stickeförrådet” och hämtade ett osprättat par Svärmorstickade strumpor. Eller kanske är det till och med M´s Mormor som stickat dessa.
Storebroren drog på sig sin senaste Farmorstickade tröja (så vacker, visst!?) och spelade munspel ”som pappa lärt mig”.
Jag var Duktig På Riktig. -Och lyssnade på kroppen. Sände er hälsningen på instagram stories och ni var så många som skickade hjärtan och kände igen er. Det är en balansgång, att driva på sig själv, lagom…särskilt (tror jag?) när man är en sån som är väldigt bra på att driva.
Den där dagen tog jag det så lugnt jag kunde. Ungar snusade i vagnen. Jag blundade mot solen. Tankade energi. Stod mitt i en solig skogsdunge och passade på att skicka ett mail och ringa viktigt samtal. Ett lyxigt arbetsrum.
Vi hade pysselstuga.
.. och ännu mera pysslestuga. Så enormt mysigt! Jag ska visa vad det blev av detta, under veckan!
En kväll överraskades storasyskonen med frågan ”vill ni se på en film och äta popcorn?”. Varpå lyckojublet kunde blåsa liv i vilken vintersovande björn som helst. Lite extra lugn och återhämtning behöver även barnen denna tid på året. Sådetså.
Vi var på loppis! Och spanade på juligt.
Under helgen hade vi Världens Snällaste Människa hos oss, som hjälpte till att gräva här på gården, medan vi andra jobbade i blivande Lösdriften.
Den första snön la sig på marken. Så stämningsfullt! Lite som bomull för själen också, kände jag. Jag startade helgen med en springande mil, bara jag och jag. Och avslutade helgen med en liten halvmil, i nyfallen snö med två barn i vagnen. Dom turerna var jämbördigt jobbiga och gjorde mig så saligt lycklig, båda två. Jag älskar att springa. Helt sonika.
Vi avslutade veckan med Farsadagsfirande dagen lång. Kunde inte låta bli att fnissa lite åt dom där två stollarna i bild som tyckte sig vara klara och redo att gå ut genom dörren, mot Farfar-och-Morfar-firande. Gullisar!!
…
Ny novembervecka nu! Med god känsla från veckan som gick. Livet är fint. Och oändligt kärt. Så känns det.
Veckans planer
Tillsammansmåndag. Med renoveringstimmar, långpromenad för mig och snusande bebben i vagnen och massa ompysslade av småttingar där Basiluskan kommit på ovälkommet andra besök för denna hösten. Blåsor i liten mun och hög feber.. suck.
Laga middagsmat som Findus fiskpinnar och nyvispad potatismos. Huvudsaken barnen äter. Och att mamman inte tar kål på sig själv.
Göra foto- och skrivuppdrag.
Motionera i nyfallen snö (härligt ju!!)
Vara glada över om vi lyckas få till några renoveringstimmar under kommande veckodagar. Allt är bonus.
Förhoppppningsvis (om nu hela familjen är frisk) ha ett drömmigt veckoavslut tillsammans med Älskade Hjärtevänner.
Och på toppen av veckan, väntar Gospelövning inför en konsert jag längtar efter att få delta i. M också. Älskar att sjunga tillsammans med honom.
…
Önskar er alla en god novembervecka. Ta hand om er, tänd många ljus, norpa andetag av friskluft så många du kan om dagen, var snäll mot dig själv. Ok? Så hörs vi under veckan! Både här och HÄR!
Veckan, då oktober mötte november .. och vi hade Höstlov, som ni vet. Och förutom Höstlovsmys, några fler glimtar?
Jag krattade löv under äppelträdet och spridde på rabatter och kompost.
Bertilen sussade sött i vagnen. Och förutom vid sömn och ammemys, var han knappt stilla en sekund. Stundvis flåsade jag som en gammal urlakad hund.
Jag bjöd på Husmans av bästa (tycker vi) kvalisort. Som köttgryta, som fått puttra och puttra och puttra..
Jag sände er en hop filmsnuttar och bilder på instagram stories. Fullkomligt älskar det, ofiltrerat och härligt. Just med denna bild handlade det om pepp till att röra på sig… den peppen vill jag alltid försöka låta hamna hos er alla.
Vi åkte och hämtade Drömtrappan på snickeriet!! Tjohoo! Och på plats hamnade den också, av mannen och Svärfar (så enormt tacksamma för såna där guld värda-timmar, med extrahänder som hjälp!!).
Vi var på det allra mysigaste och sötaste halloweenpartyt som någonsin existerat. Det törs jag lova!
Det blev Allhelgonahelg och jag och barnen och MammaMormor susade kyrkrundan och tände ljus hos våra älskade som inte längre vandrar här på jorden men som vi tänker på jämt och jämt. Dom där människorna som varit så stor del i att jag är den jag är idag.
Alltid i mitt hjärta.
Så gott att efter ljuständning få åka hem till Mamma och Pappa och bara umgås, äta Mammalagad mat och värma sig framför Pappaeldad brasa. Dom stunderna känner jag mig så hutlöst bortskämd. Till kvällen rullade jag och barnen hemåt Drömgården och mötte så småningom en Brandispappa som snickrat under dagen, men varit på otäckt larm under kvällen.
… kände mig än mer bortskämd när det blir söndag och jag kände mig så fransig i kanten, urtrött och kommer på att mor skickade med köttbullar från gårdagens middag som vi kan äta till lunch. Så himmelens lyxigt! (och gott!!).
Juniflickan avslutade veckan med att önska fräsig färg på naglarna. Såklart hon fick.
Och så bjöd vi hem Världens snällaste Farmor och Farfar på söndagmiddag. Så väldans mysigt avslut på veckan!
Den allra första hela novemberveckan väntar nu, och jag tänker i vanlig ordning att Livet styr men önskar veckan lite såhär;
VECKANS PLANER:
Ta dagen som den kommer tillsammans med älskade barnen. Förhoppningsvis är Förkylningsbasiluskan på väg att dra sin kos, för den här gången!
Landa i november, njuta av naturens lugn på långa promenader och springturer. Jag och barnen gjorde ordning fågelbordet till småfåglarna igår och det, är ett härligt vintertecken vi börjar med denna vecka; att mata småfåglarna.
Gå på föräldramöte. Alltså, så ohyggligt vuxen grej, är jag ens vuxen, liksom!?
Träffa älskade, älskade vänner från norrnorr, som vi prick alltid längtar efter.
.. och börja smygdrömma om Advent.
Planera kommande samarbeten så att dom blir så inspirerande som möjligt för er.
Plita ihop en gäng inlägg till er, tänker att ni ska få se trappan, förstås. Så kan ni vänta er det där himlagoda, chokladiga receptet. Just det! Jag har ju heller inte visat er min alldeles egna lilla arbetsplats jag ordnat mig här hemma. Mjaa.. lite så. Sen till det allra, allra roligaste (tycker jag).. tänker jag berätta en hjärtans härlig hemlis, som (nästan) är för drömmig för att vara sann..
Och till sist, Fira älskade pappor!
…
Är så glad för att ni är med mig här och på instagram. Det vore inte ens en bråkdel så roligt annars! Vi gör den här platsen tillsammans, liksom. Tack. <3
Önskar er en god måndag och en fin novembervecka, kom ihåg och rå om er lite extra i dessa mörka tider!
Senaste kommentarer