av Emmeli | dec 4, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jul på Drömgården, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller två pyssliga reklamlänkar)
Något som hör till juletiden för mig, är att binda oss en julig krans.
Att bara slå sig ner. Bland ris och blomstertråd, en halmstomme och tid. Tid för påtande och kreativitet. Som att landa i det skönaste hav av puffiga vintertäcken, tycker jag.
Enris. Eller gran- och tallris, som kransarna från förra årets julmarknad, som ni ser ovan.
Lingonris. Så himla vackert.
Där har jag bara haft en lite kraftigare ståltråd som jag format till ett hjärta och sedan bundit lingonris kring. Men också så himmelens fint att ha en riktig halmstomme och göra en lite kraftigare lingonriskrans!
Enris. Med blåa bär. Det är en favorit. Sticksigt. Men så vackert.
Jag kommer ihåg förra året, hur jag hade Juniflickan i kånken på ryggen, och Minimannen i min hand. Hur vi kämpade oss till skogen genom snöyran. Var så lyckliga där vi fann enris, under snön som fallit överraskande tidigt. Såå trött gäng innan vi var hemma, och så saligt nöjda över att vi lyckades;
I år, kom min älsklingspappa och överraskade med säckar av pappa-knipsat enris. Gulligt så det förslår. Och liiite mindre svettigt än förra året, hehe
Mosskrans. Alltid lika fint. 
För att inte tala om lummerkransar!
-Som nu hänger där på vackerskåpet inne i Salen. Lummer är fridlyst, men får plockas för eget bruk. Sådetså. Lite slingrig att jobba med, men så så fint!
HÄR finner ni mitt ”recept” för Lummerkrans!
Årets krans som får hänga ute, band jag och Minsting tillsammans…
han var sådär lagom road och låg och blinkade långsamt med storögonen där på ullfilten och undrade vad mamman pysslade med egentligen…
Sådärja! Årets Julekrans. Med röda bär och juleröd rosett med guldig kant!
…
HÄR finns halmstomme och HÄR finns bästa sortens tråd, dock finner jag den inte i grönt som jag har. Men kika i närmaste pysselbutik eller i blomsteraffär, förstås!
Tipsigt från mig alltså, för skön landastund och tid för kreativitet; -Bind din egen krans!
Må så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | dec 1, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Första December.
Julens tid är här!
Ni må tro att synen var alldeles ljuvlig (och glädjetjutet lite för högt) när storasyskonen klev upp i morse, knatade ut i hallen och såg den paketdignande adventskalendern. Himmel, alltså. Jag bara njuter av allt adventspåtande.
Barnens Adventskalender 2018.
”Å taack mamma, för att du har fixat det här till oss”, sa han med glittriga ögon.
Ni förstår ju själva. Värmen. I mammahjärtat. Saliga var dom, över sina fyra (!) guldpengar var, i första-december-lördags-luckan. Älsklingar.
Nu råder adventsmys i varje hörn här hemma.
Första adventshelgen är ju något alldeles särskilt, eller hur? Sån härlig myspirrig förväntan. Jag dyker in i barnens värld och det är fantastiskt att få uppleva, precis allt, tillsammans med dom och deras syn.
Igår morse frågade jag (när jag i tystnad precis konstaterat att ”fyy vad grått det är idag!”) vilka färger dom såg när dom kikade ut genom fönstret… ”ääh… grönt! blått! gult!… inte vitt!…fast jo, vi har ju vitt hus så då ser vi vitt också!” …. dom nämnde förstås inte ens grått. För vad är det att lägga fokus vid liksom…?
Idag har vi äntligen samlad familj, bästa som finns.
Är så stolt över min tusenkonstnär som susar från husritande, till tv-sändande, till att landa hemma och vara världens bästa pappa och man… alltid med en puss eller kram på lut till oss alla. Rätt som det är kanske han susar iväg och räddar någons liv också, brandismannen. Själv skulle jag bli alldeles yr av att arbeta som han gör, med så många olika saker. Och han säger detsamma om mitt arbete, som HemmaMammaFru. Beundrar mig, lika mycket som jag beundrar honom. För jo, nog är det ett arbete alltid, här hemma också. Nummer ett är att ta hand om tre små barn på mitt allra bästa sätt. Ett ganska så slitsamt arbete stundvis, men mest livets lyx, tycker jag. Sen kommer hemmet med allt vad det innebär. Men jag känner mig som en prinsessa här idag. Alla uppskattar så allt mys och piff och det gör mig så lycklig. Vi är ett familjeteam, helt enkelt.
Nu är ugnen på i köket och alldeles strax redo att grädda ett par limpor. Jag tror nog vi tar och kokar lite karameller idag också. Och som toppen av den här dagen, ska vi senare få träffa hela storfamiljen. Det blir mer än fint, att ha alla storasystrarna samlade hemma hos mor och far.
Jag känner sån evig tacksamhet. För jag vet, vet, vet att ingenting av någonting ovan, är någon självklarhet ett endaste dugg.
Och ni!
-Ta hand om er. Tack för att ni kikar in här och gör lillafrunsdagbok till en så snäll plats att kika in på. Alltid bara goda, varma ord. Precis som jag önskar. Jag önskar att ni ska må bra när ni kikar in här, att ni bara suger åt er av vad som passar er och skiter fullständigt, i det ni inte hakar på. God energi. Och en mjuk känsla i magen. Det är det, jag vill ge er när ni kikar in här hos mig. Stor kram från mig till er.
Lillafrun
av Emmeli | okt 23, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Norra Drömgården
Först satt jag där och kunde absolut inte bestämma mig för om den skulle bli vit- eller grönmossig.
Årets Höstkrans, alltså!
Så jag tänkte” Äh. Det är okej Emmeli att vara supervelig om världsliga saker ibland också”. Så jag tog helt enkelt både vit och grön mossa och tänkte bääära eller brista.. håhå, så spännande, visst!
Grön blomstertråd är så himmelens bra att jobba med.
Använder den till alla slags kransar, året om. Själva stommen kommer från blomsteraffären här i vår by, för flera år sedan. Men är alltså något som går att få tag på i blomsteraffärer och som håller i flera år sedan bara man är lite försiktig.
Jag gör små mosskransar. På den gröna mossas drar jag bort det bruna skruffset, för att få så mycket grönt som möjligt.
Först tyckte jag bu om hela alltet.. det är väl typsikt, med den där okrispiga känslan jag hade förra veckan.. då tycker man själv att man ser risig, känner sig risig, det man gör ser risigt ut och allt känns risigt. Känner ni igen er, när man helt sonika går runt med ett eget regnmoln över sig? Så är det ibland. Livets nyanser. Ibland förklarliga. Ibland inte. Det bara är så. Allt är okej.
Men alltså, titta där då!
-En stund senare, efter att ha öst på med kärlek, i form av mossar, kottar och lingonris och under tiden fått så härligt utlopp för min pyssliga, kreativa sida. Jaa, då blev den ju så skogstjusig att det förslog, ju!
Och nu är ju dessutom regnmolnet borta så nu äälskar jag den, hehe
Gjorde en liten öglad av tråden för att kunna hänga den på tre år gamla spiken. Tänk, att vi bott här i tre år nu. Inte mer ändå? Känns ju liksom på ett sätt som att det här varat i all evighet. Så tacksam för vår gamla gård.
Min plats på jorden.
Det finns förstås många olika stilar på en höstig krans. Julia har gjort en helt annan variant, men så himla vacker den med. Kika in hos henne för att se, vetja!
Ute på verandan ligger fint enris som pappsen knipsade åt mig när vi var i skogen tillsammans förra söndagen. Så typiskt honom att hitta sånt där fint, med bär och allt.
Tänker mig att jag ska göra vinterfint med det framöver… 
..Men tills dess, har vi Höstig skrud och nu dessutom med Årets Höstkrans upphängd. Pyssla en ni med!
Önskar er en god tisdagkväll! Igår klarade jag ej nattningen av Tripp, Trapp, Trull som vaken, utan klubbades tillsammans med dom. Brandismannen väckte mig när han kom hem sent till kvällen efter sin Brandisövning.. mest bara för att jag skulle hoppa ur långkallingen, och i nattlinnet, borsta en tand och sen återvända till kudden igen. Men ikväll! ..ikväll skaaaa jaaag håållla mig vaken. Ok? -Ok.
…Allas sängar är renbäddade vilket kan vara något som gör en salig och sömnig för mindre.. men man kan ju alltid hoppas. Så skönt med lite vila för mamman, innan natten.
Lillafrun
av Emmeli | mar 26, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Norra Drömgården, Påsk på Drömgården, Stora Lilla Familjen
TillsammansPåskpyssel. En höjdare!
Först blåstes en massa ägg. Med den där suveräna äggblåsningsmanicken. Vi fann vår på Panduro. Då kan man liksom med gott samvete baka kaka och laga mat av äggen sedan!
Prasselpapper och en härlig drös ägg. Massa olika färger och små pysselgrejer. Håhå, himmelrike!!
Alldeles vanlig traditionell äggmålning blev det förstås. Mamman är löjligt förtjust och blev inte ens lite sur när en massa ägg från förra året råkade åka i backen häromdagen…. ett ganska säkert kort på att pysselkärleken är sann. Våra pyssellådor från Rusta är fortfarande lika uppskattade och av små hattar därifrån blev det söta äggkycklingar också.
Äggkycklingar med hatt, hängande i nyutslaget björkris. Jo, jag tackar!
Nya höjdaren för året, då. Jag hade sett en bild från panduro som inspirerat mig. Tyckte det såg ut att vara ett alldeles ypperligt påskpyssel för småttingar… från pyttig ålder alltså, och uppåt. Mysigt när man kan göra samma sak, alla tillsammans.
Magiska ägg!
-som S döpte dom till!
Du behöver:
Prasselpapper.. silkespapper heter det nog egentligen
En burk med vatten
En pensel
En drös urblåsta ägg
Gör såhär:
1. Blås ur äggen. Tvätta av dom lite snabbt.
2. Riv småbitar av valda prasselpappret.
3. Pensla vatten på ägget och ”klistra fast” småbitarna.
4. Pensla vatten ovanpå papperet också för extra fäste.
5. Låt torka
6. Ta sedan av prasselpapperet..
.. och voilá! Äggmagi av finaste sort!
Påskpyssel i våra hjärtan!
Nu ska vi ta måndag här hemma. Pappan är efter specialveckor åter igen på sitt vanliga jobb och inte på ”Brandmannaskolan”, som vi säger här hemma. Utbildningsperioderna är över, såklart superklarade (det är M vi pratar om, liksom) och vi är i vanliga vardagen igen… pappan kommer hem när han brukar och så. Så härligt!! Jag och barnen myser måndagmorgon och funderar på att göra oss en liten loppistur senare… om Loppisen är öppen idag, förstås..hoppas, hoppas!
Och det är Påskveckan nu, ju! Nipprigt så det förslår. Hoppas ni får en god sista måndag i mars!
Lillafrun
av Emmeli | nov 30, 2017 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården
Sådärja;
Årets Julekrans.
Sticksig. Vackert grön. Med en stor grön rosett. Och bara några röda bär. I det enkla bor det vackra, liksom.
Och idag är det torsdag och sista november.
Jag känner mig lite smått bakis. Efter att jag igår börjat känna mig så mycket bättre, så hade jag migränfest hela kvällen lång. Blä. Längesedan jag hade sådär kraftigt anfall. Men ja, bättre på alla sätt idag men lite dagen efter.
Just nu sover Lillan ute på bron och älskade pojken är och leker med småvännerna. Han drog visst till med tredagarsvecka där denna vecka. Kul att leka med friskisar istället för stackars Lillasyster som ju älskar att busa med Storebror, men som nu är ganska så skör, snuvig, hostig och röd i ögonen. Nä, inte så konstigt att mamman trillade dit till sist, som umgåtts med småttingar som varit sjuklingar i omgångar i två veckor nu.
Nåja.
Snön faller så sagolikt ute. Att njuta av det vackra, och då och då tippa över i en vemodens suck. Precis så. Och förstås pyssla med precis hur många saker som helst, samtidigt, här hemma. Lite så ser min dag ut. Det är just nu både Renoveringsröra och Det-håller-faktiskt-på-att-Adventspyntas-prick-överallt-stök. Just nu, inte så väldigt mysigt alls. Men jag tänker mig att, till kvällen. Då.
M är världens finaste och börjar alltid tidigare varje morgon. Idog är bara förnamnet med allt han gör. Men, så himla fiffigt att göra sig en pott att ha, om man kan. Som idag, när han vill hämta sin son på Föris och komma hem och göra familjen hel någon timme tidigare än vanligt. Vardagslyx.
Ha en god sista novemberdag, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 29, 2017 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtat känns sorgset. Men på ett sätt ändå lättat. Vår Hjärtenära slipper plågas mer nu. Och kommer garanterat dra igång en Aftondans i himlen med sina vänner som redan hunnit dit. Sorgen måste får ta sin plats. Vi pratar mycket. Kramas. Gråter och ler. Åt alla minnena vi minns. Och det är så fint. Som gåvor i hjärtat.
Som terapi har jag suttit och slagit in små, små paket till älsklingar. I glittriga och hjärtiga papper. Bruna också, förstås. Och krusat grangröna och juleröda snören, nästan, till fördärvat.
Årets Adventskalender är nu klar och det är en tradition jag har med mig hemifrån som jag tycker är så mysig.
Dom flesta decemberdagar får barnen turas om att få ett paket. Vissa dagar får dom båda varsitt. 
Det är allt från skrivpennor till Storebror till ullstrumpor till Lillasyster.
Alldeles egna skumtomar, såna man fick provsmaka hos Mormor och Morfar senast och tyckte var så goda att man visst nästan höll på att smälla av. Till Storebror.
Lillasyster får då en söt liten ask med sina fruktiga favoriter i.
En dag är det pepparkakshuspyssel och en annan göms ett litet pynt i paketet, att skriva namn och jule-år under, för att sedan ställa precis var man vill i hemmet. Ja, lite smått och gott.
Ett Hjärtegott Adventspyssel i dessa tider.
Jag vet en liten pojke som kommer få än mer glittriga ögon än vanligt, när han kommer hem från Förskolan. Tills dess ska jag försöka fortsätta kurera mig… igår när jag och Juniflickan traskade iväg och hämtade hem prinsen, kände jag på vägen hem att men Emmeli, du håller ju på att bli krasslig. Sista backen hem var en pärs. Och från samma sekund som mannen kom hem, checkade jag ut. Feber, galet ond hals och prick hela kroppen värkte. Sömn, gurglande i saltvatten och ännu mer sömn. Har gjort susen. Till stor del. Men det vilas vidare. Vad är väl en liten förkylning, när jag dessutom har en man som jag teamar med så bra och som gör allt för sin lilla fru.
…
Tack fina, fina ni för all er omtanke. Det är fantastiskt att få vara jag, med så många goda människor runtomkring, både precis mitt i livet och här inne i dagboken. Jag uppskattar er alla så. Ta hand om er!
Lillafrun
Senaste kommentarer