av Emmeli | jun 30, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.
Vi satt en stund en dag och lurade på vad vi önskade oss, var och en berättade.
Som Mamma och Pappa önskar man sig alltid välmående, lyckliga barn först och sist. Men däremellan vore det härligt att själva få vara pigga, ha mycket energi till barnen, kunna springa mycket, greja i trädgården, orka och hinna renovera ungefär massor, träffa älskad familj och vänner och gärna, gärna komma iväg till älskade Gotland och så. Minimannen önskar sig kusintid och att bada. Lillebroren… han önskar nog också att bada. Det är livet.
Och Juniflickan? Hon önskade sig först och sist och däremellan ”att få stanna hos Mommor och morfar”. Så, den allra sista junihelgen, stod lilla rosa ryggsäcken packad.
Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.
Coolaste flickan jag känner.
Vi åkte iväg. Mot lilla byn. Jag och alla barnen.
Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.
Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!
Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.
Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.
Anar ni hur knasig känsla?
Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.
Jag trodde att min natt skulle bli sömnlös, då jag ju aaaldrig varit ifrån barnen om det inte varit absolut måste, typ. Juniflickan, har sovit utan mamma två gånger. Då, ändå med sin pappa. En gång när jag låg på sjukan och en gång när jag fött hennes Lillebror och var på BB.
Men om vi sov här hemma?
-Vi vaknade 10 i morse. Helt yra och kände oss som två tonåringar igen. Jag slängde mig på luren och ringde lilla byn. -”Allllt har gått så bra”, sa min mamma, fyrbarnsmorsan, elvabarns-mormodern, med världsvan röst. PappaMorfar planerade redan nästa minisemester för ”kidsen”, som han säger.
Idag när ungarna kom hem, kunde ingen missa stoltheten. Hos både Storebror och StoraLillasyster. Eller lyckan. Eller tröttheten över genomfört äventyr…
När en Sommarlovsönskan slog in. Vilken lycka!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Kalas i Drömgården!, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var Midsommaraftonsmorgon och på Drömgården, snusade en sovande liten födelsedagsprinsessa..
Jaa må hon leeva, jaa må hon leeva..
Vi sjöng och sjöng.
Till sist vaknade sessan. Så nöjd att ingen, ingen kunde ta miste på det. Som hon längtat efter att få fylla år. Ljusen blåstes ut och paketen öppnades… å tack! sa hon efter varje öppnande.
En superfärsk 3-åring version Mycket Nöjd. Och upp över öronen älskad.
Det blev skattjakt ute på gården och storasyskonen letade spår i form av blommor.
Hurra! Skatten hittad. Såpbubblor och småtatueringar. Ni anar lyckan.
Fransson tyckte också alltsammans var väldigt festligt!
Där gick hon.. med midsommarklänningen på, nya handväskan på axeln, solglajjorna på nosen, lilla ringen på fingret och fyllde tre år. 
Min Sanna Sommardröm. Juni.
Midsommaraftonen hade omöjligt kunnat få ljuvligare väder. Så varmt och gott. Och ser ni där på lobryggan? Jo, jo. Vi skulle minsann få äran att både vara kalas- och midsommarvärdar denna dag. En höjdare! Dröm, faktiskt.
Älskade människor från storfamiljen rasade in och plötsligt satt Juniflickan i ett hav av födelsedagssång och kärlek, små kusinritade tekningar och paket.
Så flyttades fokuset lite, från treåringsfirande till Midsommarfirande.
Sommarsånger skränade ur högtalarna och vi jobbade på allesammans för att göra Midsommar. Det hämtades björk och lövades och förbereddes för midsommarstångsbindande.
En välbehövlig paus för Midsommarlunch. Allesammans hade vi bidragit till att fylla både köksbänk och spis med god mat.
Både stora och små njöt. Kusinerna var omåttligt söta där dom satt och mumsade i sköna skuggan.
Fyllda av energi högg vi in på ett oerhört viktigt moment. Ju! Midsommarstången. Det var teamwork från början till slut.
Stången restes och ja, det kan hända att vi inte visste till oss över nöjdheten. Drömgården blev med Midsommarstång och tjopp tjopp så dansade vi små grodorna och prästens lilla kråka och en drös andra sommarsånger som osade barndomsminnen.
Jag ställde kameran på gräsmattan och kutade det snabbaste jag kunde för att själv hinna in i bild. Jag bara villevilleville föreviga den där stunden.. Bertilen sov i vagnen och Morbror M satt skönt på sin rullator. Men resten av oss dansade i full iver. Det var barnens Farmor och Farfar och Faster K med familj. Min mamma och pappa. Och så vi, förstås. Team Drömgården.
Gråtlycklig. Milt sagt.
Så blev det 3-årskalasfika och midsommartårta, på samma gång.
En klassisk jordgubbstårta med hemkokt vaniljkräm och jordgubbar. Kan aldrig bli fel.
Födelsedagssång och hipp hurra. För vår älsklingsSkrållan!
Så gick vi på åkern, vår alldeles egna blomsteräng. Plockade midsommarblommor och band kransar och någon lånade ”storgungan” och var så nöjd.
Sen försökte vi, småbarnsfamiljerna, locka ungarna med ”hörreni, ni får eeen piggelinglass till om vi tar en alla-tillsammans-bild nu, ok!?” ..
Och där; något jag kolavippar av. Synen av oss alla tillsammans. Rikedomen i mitt liv. Mannens med.
Treåringen avskyr ju storm, och den hälsade på lite tvärt där, men i pappas famn var hon ändå så trygg. Tänk, att jag och mannen får äran att vara det där lilla triogängets mamma och pappa. Bästa som finns.
Och hela den där dagen. Den byggde bo i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig, aldrig aldrig att glömma den. Hoppas så att barnen upplevde den lika härlig.. men törs jag nästan lova, med alla skratt och lyckobustjut och Minimannens ”Vilken daag!!”.
Ni vet, jag har alltid i hela mitt liv firat midsommar ute i sommarstugan. Förra året behövde vi säga hejdå till det älskade smultronstället och det kändes smått omöjligt att de underbara traditionerna kunde toppas med något. Men jo. Här hemma på vår Drömgård. Blev allt magi.
…
Efter många timmar av alla-tillsammans-firande, kramade Vi, Storlilla familjen, svärfamiljen hejdå efter en ljuvlig dag. Vi fortsatte kvällsfirandet på två håll. Så lagom för barnen som var trötta och kunde varva ner.
Vi Team Drömgården, åkte vidare till lilla byn och åt middag, bastade, slumrade lite och bara njöt tillsammans med mina föräldrar. Det var liksom pricken över i för Juni också… som alltid, alltid önskar att få åka till Mormor och Morfar.
Vi rullade in på gården mitt i natten. Och Årets Ljusaste Natt, var magivacker. Som vanligt.
…
Jag och M konstaterade. Att drömmen om småungar springandes på en alldeles egen gård, ”tänk att få fira midsommar här tillsammans med storfamiljen”. Midsommar 2019, nyp oss i armen…
-Dröm blev sanning.
Lillafrun
av Emmeli | jun 9, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Kalas i Drömgården!, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det den där junilördagen när vi skulle fira lille Bertilens ettårsdag med Födelsedagskalas här på gården!
Hemmet var sommar- och kalaspiffat som bara den. Det var dukat med nystrukna broderade gamla dukar härs och tvärs och färska blommor inplockade och stoppade i udda vaser. Dukar, både inne och ute. Hela gården osade kalas! Ljuvligt ju!
Ungarna prydde sig med finkläder och önskade olika nagellacksfärger att snajsa till sig med. 
Till och med katten hade tvättat sig som ni ser ovan! 
Vi grejade och donade och till sist var det bara en pyttestund av väntan..
Kalasmamman med ett kalaspeppat gäng, med huvudpersonen så lycklig som om han kände på sig att något väntade.
Plötsligt blev det kalastid.
Astrid Lindgren-bitar spelades ur högtalarna, solen värmde gott och äntligen började älskade Storfamiljen att ramla in. Överöste med kramar och hurra och paket och lyckokänsla.
Mormor och Morfar, Farmor och Farfar. Storkusiner och småkusiner. Sötaste stokusinens S. Faster och Farbror, tillika Bertilens Gudpäron. Mormoster Storan och Morbror J. Och Gammelfarfars fru M. Och så vi, ”familjefemman”, som Minimannen säger.
Bertilen badade i kärlek. Och paket!
Mannen tog i från tårna och serverade bubbligt som passade både stora och små,
Så hälsade vi hela hopen människor Välkommen till Bertilens 1-årskalas!
För det mesta var B i sin Livets favos famn. Mormor. Så vackra tillsammans. 
Sen blev det Varsågoda!
Inne i köket stod det dukat och klart.
Bara att lyfta fram pajerna ur ugnen!
Sallad och ”mamma-bröd” (som Minimannen säger om mammans bakta bröd) och skink- och ostpajer med mycket herrgårdsost i.
Det spriddes darlingar ute i trädgården, alla åt och hade det gott. Jag satte mig lite, lite i skymundan.. bara under några minuter.. mest för att få lyssna. På suset. Pratet. Känna i stämningen. En sån ynnest, hela alltet.
… och ammemysa med lillprins, förstås!
Så sjöng vi ’ja må han leva’ hela hopen människor för den älskade lilla ettåringen, hurrade och han såg så nöjd ut där mitt bland all uppståndelse.
Sen blev det kalasfika..
En hittepå tårta med jordgubb- och rabarberkompott och väldans mycket fluffig grädde. Chokladbollar förstås. Rabarbersnittarna ni vet. Och kanelbullar!
Småkusiner lekte sig rödblommiga men kunde tänka sig att pausa lite, för att proppa några chokladbollar och tårta för att sedan susa ut på gården och leka järnet igen.
Och någon fick göra något drömmigt;
Livets första kanelbulle.
Sockersöt, med mycket smör och kardemumma i.
En tugga. Sen var det så bra med det. Men jag tror ändå att några provgånger till kommer göra Bertilen till en bulleälskare, jag känner det i mammahjärtat.
Kalassöta Tripp Trapp Trull-gänget.
När vi haft somriga kalastimmar ute i trädgården, kramade vi darlingar hejdå. Varma i hjärtana och uppöver öronen tacksamma över att ha våran älskade Drömgård, med vår egna storlilla familj och våra älskade i Storfamiljen att dela alltsammans med.
Varje dag är värd att firas, men den här gången var det Bertilens 1-årsdag som firades. Och vi gjorde det med stuns!
Lycklig, är bara förnamnet… Att få dela livet med den där skäggige, som gett mig det vackraste i livet. Våra älskade barn. Där vår ”lilla trea” nu fyllt ett år. Större än allt stort.
Bertilens 1-årskalas i somriga trädgården! En dag att minnas.
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Måndag och Måndagshälsningen kommer här, med några glimtar från förra veckan och så vidare!
Förra veckans måndag.
Med start av något så drömmigt som Försommarsemester. Semester, med tid för familjetid javisst. Men mycket fokus på renovering och Brandisjobb.
En sväng kom Mormor förbi, nyfrissad och så fin. Lillprinsen är saligt kär i sin Mormor, delar ut pussar och myser i famnen så mycket han bara kan.
Och titta där då! Drömleverans anlände oss och vi hade snälla familjedarlingar till hjälp att bära in alltsammans. Övervåningens golv, alltså.
Operation Sommarstädning också, ja. Det gick som hejsan, faktiskt. En hop stjälredor sätter krydda på något dylikt, vill jag lova! Ni kan bland annat fantisera om synen av en morsa som står i höga fönstret och räserputsar när plötsligt bebben lär sig klättra upp i soffan och sitta där och vinglar på halvfjärs, såå på väg att tippa på oskönt vis…meen, morsan hann fånga lilla busen!
Och Kristihimhelgen var så hjärtegod!
Bilden ovan är en glimt från när älsklingsbarnen hade slumrat för kvällen och jag och M passade på att njuta av kvällslugnet tillsammans. Mörk chokladmousse med rostade hasselnötter.
Helgen bjöd också på det där;
Jag fick bland annat träffa min fina, fina vän C som var här i byn med sin gospelkör. Vi bjöds på grym gospelkonsert ledd av en vännen C som vi var så impade av. Och så avslutade vi lördagkvällen tillsammans här hemma på gården..
Pratade i kapp, åt varma mackor med svampstuvning. Smakade på somriga småkakorna jag bakat under dagen. Likaså rabarbersaften. Och så prellbokade vi in ett längre sommarhäng tillsammans!
Alla somnade vi gott efter den lördagen i hjärtat. Storasykonen som varit hos Mormor och Morfar och lekt och haft highlife och vi andra som ju också haft det så gott.
Veckan avslutades med liten kantning av sjukstuga. Förkylningsbaseluska, som hoppade på Storebror för några dagar sedan, med en febertopp som gav sig snabbt iväg men lämnade snuva efter sig. Lite smygfeber hos morsan under söndagen, men med sakta mak och ljuvligt, långsamt trädgårdspåtande bland annat under blommande äppelträdet, ända till kvällen, så tror jag tusan jag var helad innan jag la mig på kudden.
En vecka där maj mötte juni, så många härliga stunder vi hade.
…
Och nu då! Ny måndag!
Den här veckan känns redan nu i hjärtat på mig. Familjens Minsting fyller ju ett år om bara några dagar, liksom. Så stort. Min bäbis. Redan ett år!? Men jo, såklart det är så. Veckan kommer innehålla bland annat en del present-, och kalasbestyrande. Så mysigt och roligt!
… fast som veckan startat är det ”en stund i taget-läge”. Storebror som var febrig en natt innan helgen och sedan varit pigg och lekt som bara den…han, har idag så ont i ett öra. Lilla stackaren. Han har haft ont i örat en gång tidigare och den kvällen var kaos så den här dagen framstår som plättlätt än så länge. Läs HÄR så förstår ni vad jag menar.. kära nån, alltså. Ibland bjuder småttinglivet på kaosiga stunder sådär så att man tror att man är med i Dolda Kameran, ni vet?
…
Förutom liten sjukstuga, som vi hoppas inte ska sprida sig till resten av gänget här hemma, så fortsätter vi med ännu en vecka av Försommarsemester… som idag ter sig så att jag är hemma själv med barnen och M håller på och ta brandbilskort i en stad inåt landet… semester, haha! Nåja. Vi hejar på Brandispappan att övningskörandet går bra och längtar tills han kommer hem igen… och det där med semester blir lite mer sanning än just nu.
Men vi myser här hemma, jag och småttingarna. Kurerar skör Miniman. Serverar svartvinbärssaft och försöker truga i en liten dutt alvedon. Funderar på middagsmat och sneglar mot tvättkorgen som ropar på mig.
Vad ni kommer bjudas på här inne under veckan?
Bland annat ”Odlingstäppan 2019”. Ett recept på en liten, farligt utsökt kaka ni inte vill missa. Presentprepp till en snart-ettåring, förstås. Och! Ett samarbete som känns skitmysigt att få dela med er, inför sommarens lediga dagar! Ja, typ så.
Ok, nu tar vi tag i den här allra första juniveckan tycker jag! Hoppas att ni får en god måndag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 26, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Åh,
Att få väckas av morsdagssång (ni vet, födelsedagssång som skrivs om lite sådär så att den passar perfa på morsdag!) och pirrigt glada små leenden hos ungar som var så peppade på ”MAMMAS dag!”.
Teckning och kärleksbrev. Dögulliga bokstäver skrivna med stort, stort tålamod. 
Småarmar kramandes om min hals. ”Frukost på sängen dukat på köksbordet” (mammans melodi om hon får önska på ”sin dag”. En kyss och kärleksord från han jag får äran att dela livet tillsammans med. Och det där världsfina armbandet som Juni pärlade så fort frukosten var i magen.
Jag svävar på moln.
Tänk att jag, lilla jag här på stora jorden, får ha det såhär himla, himla gott.
Med en alldeles egen storliten familj som behandlar mig som en prinsessa. Att jag få vara Mamma, till tre helt fantastiska barn. Triss i skatter. Min största gåva i livet.
Jag hade sagt till M att han absolut inte fick köpa snittblommor nu denna tid på året. Jag hade önskat att få gå en morsdagstur tillsammans, hela familjen och plocka mig en bukett vitsippor i skogen.
Den önksan slog också in.
Med Storebror på sin sprillans nya cykel och Skrållan på sin från-Storebror-ärvda cykel. Bertilen i vagnen med vitsippor fastklämda i mjuka, starka handen.
Vi njöt en liten lagom tur i vårt älskade höga kusten. Det äär så vackert, med berg och dal och havet och den skira, så oerhört gröna nygrönskan. Vi stannade till. Spanade på vågorna.
Innan vi skulle ”bestiga berget” som ungarna sa. Ta oss uppför branta backen, alltså.
Ååh, älsklingar!!
Hej och hå!
.. till sist var vi hemma vid Drömgården igen.
…
Till eftermiddagen snoffsade vi till oss lite lagom och knatade till Mamma-Svärmor-Farmor och uppvaktade henne och fick så mysigt fika. Med kaka som tydligen mannen hade ordnat receptet på… när han var liten och gick på fritids. Så gulligt minne att få ta del utav, som fruga liksom.
Därefter susade vi vidare till Lilla byn, och firade min mor, mannens Svärmor och barnens Mormor. Ljuvlig middag, som alltid. Och världsmysigt att få träffa päronen och Storan och hennes fina stora familj.
En morsdag så innerligt fin. Jag har smyggråtit två gånger. Är så lycklig över att få vara med om det här, livet, med en kärleksfallskärm av människor i kring.
Det är en ynnest, alltsammans.
Och att få omringas av kvinnor med bubblande hjärtevärme. Mammor eller ej. Av kärlek-starka kvinnor, liksom. Förebilder. Några jag beundrar så och är så evigt tacksam att få ha som en Livet-kram.
I kväll somnar denna mamma så gott, med en himlafin Morsdag i hjärteasken!
Lillafrun
av Emmeli | maj 21, 2019 | Familj och Vänner, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Nu pratar vi trädgård, tycker jag!
Vi har spikat och målat och jobbat på hemmets utsida i massor nu, och huset ju är så himla fint.. så himla imponerad av M. Och nu så blev det äntligen dags för sånt där fix jag längtat som bara den efter.
Trädgård.
En del har vi ju redan ordnat oss, men bara med små knyck, små stunder. Nu skulle det bli rejält.
Längs med södergaveln skulle det få bli en stor rabatt.
Ni anar lyckan, när min mor ringde för några dagar sedan och sa ”Imorn tänkte jag och pappa komma till er och hjälpa er att gräva rabatter. Jag har grävt upp en hel massa perenner idag som ni ska få”.
(Jag hoppade på stället av pepp!)
Redan förra året började vi rabattspåna här och när mannen fick en vacker ros i födelsedagspresent, beslöt vi att den skulle få vara där i.
Den rosen har nu sett ut lite som om den stått mitt i ingenstans. En för lång bit ifrån pionerna där längre bort. Omringad av sju tusen syrenskott. Ogräs. Gräs. Och förstås rosa, kära aklejorna som är dom enda blommorna som fanns på gården när vi flyttade hit.
Så kom mor och far, med arbetsiver och kärlek, perenner och mängder av kunskap.
Alla var vi med och hjälpte till på var våra vis. Det var en så himla trevlig dag.
Torehunden satt och glodde. Och blev då och då påhälsad av Katten Fransson.
Minimannen var enormt idog och arbetade sig svettig, men inte less på en fläck.
PappaMorfar grävde en 110 centimeter djup rabatt. Ca 7 meter lång.
Det kändes världslyxigt sedan att bara kvista ner till ladugården och ta brunnen gödsel från gamla gödselstacken. Perfekt att blanda upp med den nya planteringsjorden.
Sen planterade MammaMormor. Stjärnflocka och dubbel ljusblå akleja, bland annat. Hon skrattade gott åt sin dotter som inte visste till sig, fortfarande. Fastän timmarna gått och vi ätit lunch och jobbat lite till. Men jag var så hjärtans glad. Det var en så bra dag.
”Du är så foglig idag, Emmeli! Man får liksom göra som man vill!”… (haha, Emmeli-kan-själv släppte allt vad kontrollfreak heter och tog emot alll hjälp med öppna armar. Fräsig känsla!)
Och hur blev nu Den Stora Rabatten?
Tada!
Älskar den!!
Såhär ser det ut nu. Med rosor, en skara perenner och mycket plats för både dahlior och andra ettåringar.
Å. Jag är så kär i den där rabatten redan nu och tänker vårda den som en bäbis.
Vi firade med sockerkaka och en uppfylld dröm hos Minimannen; kokosbollar!
Jag njöt. Av att bara serva med mat och gulla med ungar fastän det samtidigt hände drömmiga grejer? Ohlala, alltså.
Som om det inte var nog med så lyxig trädgårdshjälp.. en urfin rabatt, så grävdes ännu en rabatt!
En maffig, halvmåneformad darling.
Som också fylldes med gamla perenner från mina föräldrars trädgård.. det vill säga, även från mina mor- och farföräldrars trädgårdar. Så fint, att ärva av varandra! Vi tog en sväng till Svärisarna också och med därifrån fick vi ett par perenner till. 
Som ni kanske anar är denna rabatt inte färdig… vi tänker att det ska flyttas tre stenar som ska hamna där.
Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut.
Men nu har vi en start. På något som känns så himmelens själagott!
Så, så gick det till. Den där dagen när mina Trädgårdsdrömmar blev sanna… att få börja göra vår alldeles egna Drömgårdsträdgård, alltså.
Så vansinnigt roligt. Och fortsättning följer förstås!
Tycker ni om trädgårdsinlägg såhär förresten?
Lillafrun
Senaste kommentarer