av Emmeli | mar 10, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Kalas i Drömgården!, Liten 5 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller några reklamlänkar från Kalasmamman till er!)
Så äntligen blev det den efterlängtade fredagen i början av mars. Som vi längtat. Räknat ner. Planerat. Fantiserat. Bakat. Påtat. Och längtat lite till.
Den i syskonskaran som har härligt humör även som nyväckt, han fick följa med päronen upp för att ordna i köket. Så tågade vi in i sovrummet igen, med frukostbrickan, stora ballong-femman, paketen och ett härligt skräänade Jaa må han leeva för fullt.
Lyckliga små pliriga ögon slogs upp på direkten och ivern visste ingen hejd.
Det var hans dag…. ”tänk att jag fyller en hel hand!”.
…och hon som iiinte väcks med gott humör fick sova tills hon vaknade. Lugnast så.
Storebroren firade med att smaka på födelsedagsbrickan, den största chokladbollen han skådat bland annat. Sen ääntligen vaknade Skrållan och det sista paketet kunde öppnas.. nämligen en hälsning från föräldrarna, en slant och en skattjakt som skulle delas med sin syster…
Hurra, dom fann skatten! Roliga vinterleksaker!
Födelsedagsmorgon, alltså. Så mysigt! Följt av bus och lek med nya grejerna.. som det där 100-bitarspusslet som var först ut i ordningen.. 
Ballonger i taket, ett så tydligt tecken på födelsedagsfirande!
På toppen av allt hade Vackerpappan tagit ledigt hela dagen och vi kunde födelsedagsfira tillsammans hela familjen, hela dagen lång.
Och förstås, var det en lååång lista att beta av för Kalaspäronen!
Tårtmakeri!
..Dukande och piff.
Snöskottande förenat med friskluft och lek.
..att ordna storkalas med tre pluttar kräver sitt teamwork, puh alltså. Men high five, M. Min älskade dreamteamare!
Tullisarna som storan gav oss vid semmelfikat i tisdags, stod sig så himla vackra även på femårsdagen.
Utöver blommor, dukade jag med ett vitt lakan klätt med spetsgardin (både ock från ikea, tips tips!), en drös ljus och en rosa stump serpentin. Fint så!
Jag klädde mig i nya jeansbrallan (finns HÄR) och en finstickad vintervid favorittopp (finns HÄR).
Här hemma skålar vi för livet varje dag, med mjölk i glasen eller med kaffekopp för ett päron, går också lika bra. Men den här kvällen var det bubblor i allas glas och vi skulle klirra i glasen för Världens finaste femåring.
Så lycklig över vårt nya familjefoto!
Kalasmamman och bebben!
Blänkande femman i bakgrunden finns att köpa lite varstans. Bland annat HÄR.
Ett kalasredo hem fyllt av kalaslängtiga människor. En pirrig liten femåring stod vid dörren med sin lillasyster.
Till sist, så trillade gästerna in.
Storfamiljen!
Morfar, Mormor, Farmor, Farfar, Moster, Morbror, Farbror, Faster, Kusinerna… Nu, skulle det bli Födelsedagskalas!
Bertilen satt tryggt i sin älskade Morfars famn medan det var fullt av liv i precis hela hemmet, vilken ynnest hela alltet!
Önskade favoriträtten (näst efter palt, förstås!) bjöds. Tacos. I stora lass.
Massa lek och bus, roliga paket och vad han önskat sig;
-”pengar, så att jag kan spara till en elfyrhjuling”.
Något han pratat om sedan pluttig nypratande tvååring.
Med det guldhjärta han besitter så ville han först inte önska sig pengar, ”Men mamma, jag vill inte att alla ska behöva ta från sina pengar och ge mig”. Men vi har förklarat att istället för presenter så kunde han ju önska sig pengar. Och det gjorde han.
Överöstes med både kronor.. och fina presenter. Så himla kärleksfullt. 
Så blev det kalasfika!
(Födelsedagståget tändes. Det fick S av sin moster när han fyllde ett år. Så himla fint att tända vid alla barnens födelsedagar. Finns ett liknande HÄR.
Födelsedagstårta, fylld med vaniljkräm och chokladmousse. Chokladbakelser. Chokladsnittar. Och chokladbollar (ni anar det önskade fika-temat va?).
-Choklad till chokladälskaren. 
Hela tjoget med människor sjöng och hurrade och femmanljuset blåstes ut ännu en gång.
När vi mumsat kalasfika och kvällen började närma sig natt för småttingarna, strösslades kramar härs och tvärs och vi vinkade hejdå till den där hopen av människor vi är så evigt tacksamma över att ha i våra liv.
Det var inte prick alla i hela Storfamiljen som kunde komma, vi är ju lite spridda i landet också.. meen då ringdes det och födelsedagssång sjöngs i telefonluren gång efter annan.
Det var en otroligt nöjd och lycklig liten pojke som somnade till kvällen. Så tacksam, från morgon till kväll. Rödblommig och alldeles nyss fyllda. Fem år.
Så, så gick det till när Drömgården fick sin första femåring och vi firade dagen lång. Hujedamig, så fint alltsammans.
Lillafrun
av Emmeli | mar 5, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården
En tisdag i början på mars. Det är semmeldagen. Fettisdag. Sportlov. Och här hemma på gamla gården i norr huserar en drös mycket engagerade bagare. I åldrarna noll, två, fyra och tjugoåtta år. Vilket gäng, va!
Nymortlade kardemummakärnor spred doft ni kan ana. Storasyskonen delade på sysslorna hejvilt där vid mormor-ärvda köksassistenten. Egentligen skulle det ju bara vara ett ägg i degen, men att knäcka ägg är alldeles för roligt så lilla radarparet hivade i ett till och ni vet väl hur bra det är med ett ägg i vetedegen? Rumsvarmt smör förstås. Och ja, stött kardemumma är så mycket godare än färdigmald.
Mandelmassan tillverkades i ett nafs..
..runda bullarna rullades och medan bullarna och Juniflickans ”bullekoojv” (bullekorv) jäste, klädde vi oss varmt hela gänget och gick ut. Där jag småpustade mitt i påklädandet gav Lillan sin mor såna där ord i precis rätt tillfälle; ”Du äj en stajk hjälte, mamma!”. Den meningen… rakt in i hjärtat.
Happy Mami!
Plötsligt var vi ute. På soliga gården.
Minsting sov. 
Juniflickan kikade in i lekstugan. 
Minimannen gjorde en utav sina utefavoritsysslor.. skotta, gräva, greja med snön.. eller grus och sand för den delen. Så tjavade vi längs vår lilla väg innan vid gick in. Lunchfix och bullegräddande i en salig blandning.
Fram med gammalt kärt uddaporslin sedan..
..sånt som fanns här när vi flyttade in, sånt jag loppat och lite nytt. Vi dukade för Semmelkalas, jag och barnen, förstår ni!
Och nu ska ni få se hur semmelmakeriet går till i Drömgårdens semmelbageri..
1. Ett litet lock skärs bort från semlan och en del av semlans innanmäte tas ur bullen och läggs i en skål. 
2. Innanmätet, blandas med den hemgjorda mandelmassan samt en skvätt grädde. Alltsammans fördelas sedan i bullarna. 
3. Grädden spritsas. Så roligt med sprits och det blir så himla fint, visst? Ett mycket stort plus, ju. Gott och fint. 
4. Lockets duttas på och florsocker pudras över hela ljuvliga lilla bakelsen. Redo för njuteri!
…
När allt var fixat och klart, då anlände darlingar.
Hemmet fylldes med liv och vi njöt semlor kors och tvärs. Bakade med så mycket kärlek. Och lycka. 
Så satt vi där i solbadande köket, mumsade gräddig bakelse och sörplade kaffe, pratade livet, kattpojkar och konstaterade att fönsterna här i hemmet är makalöst vackra om än inte alls sådär superlättsamma att putsa… jag försökte säga att ”nu har vi fikat klart, nu tänkte jag att vi skulle putsa varsitt fönster”. Meeen… precis iiinget låtsades höra dom orden.. jag förstår inte..?
Som toppen av kalaset, fick jag chansen att följa med Storan på hennes prommis i dagens sista sol, då mannen precis kom hem från jobbet när vi här hemma kalasat färdigt. Vilken tajming! När jag knatade in på gården efter turen, kände jag sån lycka. Det här är min plats på jorden. Jag älskar våran gamla gård.
Och jag som senaste veckorna liksom känt att det blir sådär ööövermäktigt vackert när solen skiner och jag nästan, nä inte bara nästan, får ont i hjärtat av hela alltet. Idag, bara njöt jag. Åhå, kanske är jag på bättring. Dagarna fylls av så mycket härligt tillsammans med småttingarna, att även den deppigaste dagen, är fin, för att jag får dela den med dom jag älskar mest. Men nä, på topp har jag inte varit senaste tiden och är ej ännu. Jag vilar i det skavande och tänker att var sak har sin tid…. sinom tid.. och så vidare..
Den här dagen. Jag har känt mig så själaglad, gjort sånt jag mår gott utav och träffat människor jag älskar. En drömfin semmeldag.
Hoppas att ni har haft en god dag och fått miiinst en semla i magen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Dags för uppdatering!
-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.
Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.
Ok. Helgen!
Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.
-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.
= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.
Men. Shit happens!
Vi slog in fina presenter. 
Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.
Det blev lördag.
Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.
Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.
Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.
Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. 
Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.
Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR
-och jackan, den finns HÄR.
När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 
Sötisar!
Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.
Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.
Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.
Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.
Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.
Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!
Hoppas ni haft en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 28, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
”Kom nu Lillebror, så går vi på din allra, allra första pulkatur i livet!”
Och så gick dom. Lika beslutsamma, alla tre. Tripp, Trapp, Trull.
Helgens sötaste glimt.
Drömgården är täckt av den vackraste snö man kan tänka sig. Fjäderlätt. Och vitare än allt vitt.
Januari, sol och kalla, kalla grader. Sådär närmare tjugo stycken, faktiskt. Men det gick att simma i snön i alla fall, konstaterade Juniflickan som ni bara ser mösstoppen av.
Det är gott att starta den här nya veckan med själagoda helgdagar i hjärtat.
Jag var uttömd på energi innan helgen tog vid, men ni vet… att bromsa in, vila och ha helg, gjorde susen. Mannen har visserligen haft jour ännu en helg, men det har gått bra det med. Inga nattlarm, då får man vara glad. Bara dagtid. Det är halt om vägarna. Olyckor sker.
Vi har haft en helg där vi kramats massor, tränat, husjobbat och umgåtts massor med Storfamiljen, både lördag och söndag. Så värdefullt. Söndagmiddagen hos Svärisarna igår avslutade allt härligt umgänge. Gott. Och himla fiffigt att vi har så nära hem. Pappan var iväg och räddade liv längs snöiga vägar, och jag tog mina tre och knatade lilla vägen hem. Himla vacket! konstaterade tvååringen.. om snöfallet som föll.. ja så hiiimmelens vackert..
Älskade ungar. Som Mamma är lycklig över er! Jag ger er mitt allt. Älskar er tusenfalt. Och jag bär dom gråa hårstråna mammalivet ger, med sån oändlig stolthet!
…
Så är det en ny måndag.
-Januarimånadens sista!
För precis en vecka sedan var det kallt, så kallt och jag promenerade med kinder utan känsel. Idag, planerar jag att möta upp Storan i mörka kvällen, i inte alls så många minusgrader. Dra på mig pannlampan jag fick i julklapp av mannen och ha sån där efterlängtad Storan-Lillan-tid. Det är alldeles för längesedan nu. En snökanon väntas komma under dagen, det blir spännande!
Vi har också en snutt kvar av Karlsson-på-taket-filmen som väntar för hela familjen.. älskade bestyr alltså. Älskade Tillsammansmåndagar, med alla hemma.
Kanske spikas det lite innertak på övervåningen en stund, då det minimerades tid i lördags på grund av snöskottning.
En liten matlista ska jag knåpa på också. Och på riktigt fundera ett varv till på det där med höns här på Drömgården… tänk så drömmigt!
Här inne i bloggen funderar jag på att kika bakåt i livsarkivet och kanske knåpa för ett 10-years-challenge-inlägg att publicera under veckan,.. vart var jag i livet för tio år sedan?… ett ganska så livsavgörande år faktiskt. Skulle ni vilja läsa?
Men tills vi hörs igen, lova att ta hand om er och ha en så god veckostart ni bara kan!
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Ser ni!
Ni minns i början av veckan när jag tipsade om söta Stenugnsbageriet, Skogs-Hilda?
Samma dag hade jag och barnen bjudit hit lilla mor, barnens mormor alltså, på eftermiddagsfika. Men ni förstår, gulligaste MammaMormorn hade visst ”blivit inspirerad av en blogg” vars pennfäktare hon känner ganska så väl, och sedan åkt till bageriet och köpt med sig semlor. Så det blev visst MammaMormor som bjöd oss på fika i slutändan.
Alltså åhåhå, dom var magiskt goda! Årets första semla.
MammaMormorkärlek på en tisdag mitt i blanka vardagen. Så himla fint! Och gott!
…
Och nu är det plötsligt fredag. Det var ju nyss måndag? Varje dag är som ett liv ibland, alltså.
Den här veckan har vi fyllt till bredden. Och nä just det, kanske inte så många stunder av pustande för någon utav föräldrarna. Så det är med andra ord en trött trebarnsfamilj denna fredageftermiddag. Men jag törs lova, att det är fler med oss som har ”å så skönt med fredag”-känsla. Eller vad säger ni?
Jag och tre barnen har roat oss med massa mys om dagarna. Varit ute och lekt i snön. Skottat och donat. Här inne har det lekts med leklera, lego, tågbanan, byggts galna mängder pussel (vi har en ivrig pusselfas.. så jädrans roligt när bitarna börjar bli så många att vuxna mamman får sig en utmaning också) och trött-tittat på Emil i Lönneberga. Tvååringen har checkat av sin andra vecka som trulle-flicka… i ett knyck var blöjan veck, så impad av lilla coolingen J. Och nu medan allt är så nytt, så varendaste gång det ska susas till ”toovan”, är heela hemma-gänget så engagerat. ”Braaa Juni, viilken duktig tjej!”, säger Storebroren där hon nöjt babblar på om diverse toalett-lyckanden.
För varje dag som gått den här veckan, har den här mamman veknat likt en tjusig julgran som närmar sig tjugondedag knut. Något jag kanske glömmer, är att klappa mig själv på axeln ibland. Tusan alltså. Det är ett gediget Mamma-arbete jag gör om dagarna här hemma, med våra tre små darlingar. Från mysiga frukosten med tända ljusen, till nattasagan om kvällen. Vackerpappan är bäst i världen, absolut. Men vi kör intensivt nu med övervåningen och ja, ni vet. När han kommer hem från jobbet så fortsätter han att vara idog en våning upp… och jag, en våning ner.
Jag ger mitt allt, dag ut och dag in. Älskar vad jag gör och tycker verkligen att det är fantastiskt roligt och att det för det mesta ”går som hejsan!”, som min mor skulle ha sagt. Dom är meningen med livet, älsklingarna!
Och så jädra bra humör jag håller. Vilket tålamod jag har. Faktiskt. …..Men senaste två dagarna… uuuäh. Hujedamig.
Det har liksom bolmat rök ur näsan på mig. Varit Lilla My upphöjt till evigheten. Jag har bett om ursäkt redan på morgonen när jag vaknat och sagt till barnen att ”mamma är sur idag.. okej?”. Alltså. Jag har varit så mycket gnällig att ni anar inte. Tänker inte trötta ut er med detaljer. Mer än att jag ska bli bättre på att uppskatta mitt vanliga jag, orken, energin och humöret. Det är livet, alltsammans. Allt ingår.
Barnen har pussat på modern och sagt att dom inte alls tycker jag varit sur… sötisarna. Men dom vet heller inte kokandet jag känt inombords, mot dom tänker jag inte vara något oförtjänt åskmoln. Jag är mänsklig som alla andra. Jag vet. Försöker inte påstå något annat. Men det äär så mycket roligare att vara glad än sur och skör. Förstås.
Jag tänker såhär… fredag i helgfint hem, god middag, knösa ner oss allesammans i finsoffan, mumsa chokladmousse (den HÄR har Storebroren önskat!), se på något mysigt tillsammans och liksom varva ner och låta helgkänslan ta vid. Det blir nog himla bra just nu.
Fast först, ett träningspass med skäggigt sällis. Vi har inlett året med en gympautmaning förstår ni, fasligt roligt och peppigt! En hop endorfiner kommer också sitta fint.
Hoppas att ni får en god helg fylld med sån ni mår bra utav!
Lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Precis inga ord behövs, egentligen.
Kärlek. Och tacksamhet.
..Så stor. Att tårarna trillar på mina kinder när jag tittar tillbaka på helgminnena. Jag känner livet i mig och önskar så att få dela så himla, himla många dagar till. Med precis dom människorna ni ser på bilderna. Tre småttingar jag älskar så mammahjärtat värker. Och en skäggig, som är min klippa genom allt. Inget att ta för givet och därmed något jag är så ofantligt lycklig över, varje dag.
…
Helgdagarna har innehållit allt vi kunnat önska oss.
En lördag, med efterlängtat för oss alla. Mannen teamade med sin far under dagen och tillsammans hann dom massor på övervåningens takspikande. Jag tog mina små. Åkte för att handla lördagsgodis med och till storasyskonen… med hela åtta (!) karameller var i sina små påsar, stod dom där i kö i lilla affären, och var så söta att jag fick dåndimpen. ”Äntligen, mamma! Är det den här dagen vi har längtat efter!” .. sa pojken när vi susade vidare mot barnens Mormor och Morfar. Mina älskade föräldrar. En lördag hemmahemma. Med gott att äta och fika, en sparktur där morfarn tuffade sparktåg med småttingarna, ett svettigt cykelpass i favoritgymet för mamman, tid att vara dotter i sitt föräldrahem.
Tjugondag Knut. Och precis hela julen susar ut! . Barnen plundrade. Det efterlängtade peppishuset som var kvar. Så släckte vi stjärnorna i fönsterna. Sjöng ”Nu är glada julen, slut, slut, slut!” och konstaterade att hemmet osade nystart så härligt. Hela-familjen-utetimmar, en hel drös. För lek ute på gården. En promenad. sötaste lilla skridskopojkarna som hade det så roligt tillsammans. Far och son. Att spontankvista till barnens Farmor och Farfar sedan, bli bjudna på mellisfika och som om det inte var nog; middag, också! Traska hemåt i mörka söndagkvällen. Skönt trötta i kropparna efter en helg, med så mycket gott. Natta småttingar. Sedan landa lite. Bland brinnande ljus och kvällslugnet. För att sedan få somna och vakna, tillsammans.
En januarihelg i våra hjärtan! Tack livet.
–Jag hoppas så att ni också haft goda dagar, fyllda av sånt ni mår bra utav. Vi hörs imorn!
Lillafrun
Senaste kommentarer