Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?
Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?
Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.
Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…
Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!
Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.
Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.
Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!
En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!
…
”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.
Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.
Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.
Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.
Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.
Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.
Sommarlovsmorgon i Salen.
En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.
Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.
Badade och badade.
Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?
Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.
Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..
Tråden trasslade sig i vanlig ordning.
Men till sist…
… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.
Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.
Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.
-Ja-a-då! Kalastätt är det här denna tid om året, med familjens alla sommarbarn. Nu var det pappans tur att fylla år och vi andra i familjen var såklart überpepp på att göra ett härligt kalas för honom, än om han tyckte att ”Emmeli du behöööver inte göra kalas för mig nu efter barnens kalas och allt”.. men det känns som att det är flera år sedan det blev kalas på något värdigt vis för honom och nu fanns både ork och lust, såå nu skulle det bli kalas, sådetså!
Vi hade dukat så det gick att slå sig ner lite här och var. Som i gammköket.
Eller i Salskammarn! Ja, eller i Salen intill, förstås!
”Uuuääh, vad äckligt, nu pussas dom igen, hörni!!”, utbrister barnen till varandra. Samtidigt som dom ska låtsas tycka att det är så himla drygt, så syns det på dom, hur dom älskar, att vi älskar varandra så. Och jag hoppas så, så, såå..att det ska få vara såhär, länge, länge, länge till.
Det dukades upp med allt gott som vi bakat senaste dagarna.
Tårtor och somriga kakor! Den ena tårtan hade en botten med valnötter, medan den andra hade en botten av mandel.
Tårtan närmast i bild, den med valnötter i sin botten och med en fluffig vaniljgrädde som också har en dutt gräddfil i sig… den, är så hejdlöst god och har liksom blivit ”Martins tårta”, då den faller honom så väl i smaken.
Valnötstårta, men vaniljfluff och bär på toppen! HÄR har ni receptet till den, förresten!
Den andra tårtan får jag ge er recept på en annan dag.
Gästerna började trilla in och här har ni två utav kalaskvällens stjärnor! Ett stycke Enhörning och en Pytte-Zorro!
En så extrafin gäst för kvällen också, min fina, fina Moster Marianne! Å, som vi har längtat efter att få ses, det var så längesedan nu. Och prick hur härligt som helst! Det känns förstår ni, som att en liten skvätt av min Mormor Syrena plötsligt kom in i vårt gamla hem för ett slag. Och det var så, så såå gott i hjärtat! Ni kan inte tro att den där donnan bredvid mig, snart snart fyller 85 år, va!?
Det sjöngs och skålades för jubilaren och strax efter, ringlade en kalas-kö sig genom köket.. Sixten kände sig trygg mellan kusse och Mormoster.
Och i Salen skapades en liten ”ungdomshörna”, Lillminsting tyckte det var helnajs att hänga där, med stoorbarnen.
Väck med fikat och fram med kex och ostar och iskall äppelmust och frukt och allt annat gott vi kunde hitta åt.
Jag är Team Digestive med Kvibille gräddädel eller brie på. Det bästa med att vara Kalasfixaren alltid, är ju att man får bestämma eeexakt man önskar bjuda på…det jag tycker är godast, alltså. Hehe..
Sommarnatten var ljus trots det efterlängtade regnet som fallit i timmar… och den här kvällen stoppar vi varmt om i hjärteasken. Plötsligt började det ju närma sig mitt i natten och precis ingen lillunge var ens nära att vilja gå i säng.. men efter många hejdå-kramar så small vi av allihopa, en efter en.. vilken kväll det blev!
…
Så så gick det till, när vi firade Livets Människa! Japp, det är just precis det han är för mig. Älskade M, alltså. Evigt tacksam för honom.
Den som vi började ute på bron, i värmen.. strax innan Storebror skulle dra iväg på första dagen på Fotbollsskolan och vi samtidigt kramade ur den allra sista stunden tillsammans med efterlängtade vännerna som vi haft ett så fantastiskt fint, intensivt 1,5 dygn tillsammans med.
Jag ville bara vara mina älskade nära, nära, nära. Vi åkte till mina föräldrar och möttes av öppen famn, bubblande liten pool, gofika och kärlek.
Midsommaren var sitt vackraste jag. Samtidigt kändes det som om tiden stod stilla. Livet skörhet hade krupit oss alla så nära.
Jag nattastökade… slog in paket till en liten flicka som skulle fylla 7 år.
I vanlig ordning går denna moder som på rus denna tid på året.. och under junimånaden, är inte sova det som läggs så mycket fokus på. Jag kan sova en annan månad, svamlar jag långt efter midnatt. Nattastökar och kliver upp i ottan. Inget undantag denna sommardag..
Och svar ja. Det var en mycket nöjd sjuåring över sina presanger. En vit tröja och textiltröjor, är ett utav tipsen vi skickar vidare!
Och vilken ljuvlig 7-årsdag det blev! Läs mer HÄR. Denna pavlova med rabarberkompott, grädde och jordgubbar… den blev inte dum, inte alls faktiskt!
Så blev det dagen efter födelsedagskalas och dagen före midsommar. Jag snodde runt i hemmet med såpan i högsta hugg… hejade på både tvätt- och diskmaskin så dom där GUDOMLIGA mackapärerna (!) gjorde sitt yttersta. Lagom till att regnet och åskan kom, var vi (jag och Emmeli alltså.. om jag inte ska räkna med dom fyra busiga ”hjälpredorna” 😉 ) klara och kunde slå oss ner bland överfull kaffekopp, chokladkaka och pirriga magar för åskans muller…
Sen solade det upp igen! Och doftade såå gott efter regnet…. som hade kunnat fått komma i mycket, mycket större mängd. M grillade medan jag snodde ihop tillbehören. Som den där kallas såsen av creme fraishe till exempel, med citrontimjan, olivolja, salt och peppar i.
Till kvällen kutade jag en snabb nattatur med Lillminsting. Det är lyxigt, att under jourveckan som den här, ha Pinglangrannen åt ena hållet och barnens Farmor och Farfar åt det andra, så jag ändå kan ge mig ut på en sån här tur.. någon behöver då bara vara ”ajour” en stund, beredd att kuta över till storasyskonen som då blir själva när Brandispappan drar iväg. Som tur, så gick det inga larm under någon av dessa turer.
MIDSOMMARAFTON 2023
.. och jag sänder er en hälsning på instagram.
”Här, några glimtar från byns Midsommarfirande vid Lillsjön, ett sånt där otroligt fint arrangerat firande med allt, allt man kan tänkas önska.. och lite till. Så perfekt också att Brandispappan som är i tjänst, kunde fira med oss övriga i familjen då Räddningstjänsten var på samma plats. . Mm.. jag brukar ju prata mycket om det här med ”att välja, är att välja bort”.. och att vi alla, till mångt och mycket kan ”skapa vår vardag”. Ni ser att vi är mycket hemma, tillsammans… ”lediga”… Men sanningen är ju, att vi knypplat ihop vårt egna ekorrhjul som innebär att vi styr väldigt mycket själva över vår tid, men sådär lediga att vi är helt åtagsfria, det är sällsynt.. men vi längtar inte bort, ett dugg… behöver inte semester från vardagslivet för att orka vidare. Vi älskar vår vardag :’) Och här ser ni alltså hur det kan gå till, i ”vårt snurr”. .Den skäggige är Deltidsbrandman, vilket innebär att han året runt, var fjärde vecka, dygnet runt 7 dagar i rad, är i jour. Inom 6 minuter ska han vara kör-redo i brandbilen nere på byns brandstation. Jag? Hemmabondmoran som med stolthet ror vidare gårdsskeppet. En extra slant, förstås…något som kan ge oss möjlighet till mer tillsammanstid under hela året, men mest ett så stort uppdrag, för att bidra till bygdens säkerhet. Nog är dom värda en emoji-applåd, älskade Brandispappan och hans kollegor? 😉”
Det blev en alldeles särskilt fin Midsommarafton, bland familj och små och stora vänner.
Barnen misströstade inte alls över att åka med pappa utför berget i brandbilen sedan!
Midsommaraftonens afton, tillbringade vi och njöt utav, hos Världens Bästa Svägga med familj. <3 Serverades så mycket gott och kussarna lekte kvällen lång.
Vi hade knytis och jag smörade för Svåggen med att ha gjort Crème brûlée. Så förskräckligt gott!
Midsommardagen!
Den Tvättstugesnickrande Brandispappan lämnades hemma medan vi andra ännu en sväng åkte till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Vi blev bortskämda dagen lång. Så kom vi hem… och mötte brandispappan som just då fick larm om skogsbrand. ”Hejdå pappa!”, ropade barnen medan den nu kvällströtte mamman påbörjade kvällsstöket med nattande av fyra småttingar.
Den kvällen somnade en övertrött toddler kl 23.00 (!?). Mamman var ju trött, men kunde ändå inte sova då hon inte visste var hennes älskade befann sig. 03.00 var äntligen brandismannen hemma. Då tog vi natt.
Tacksamma. Och så trötta. Vaknade vi till Söndag. Vi tog en långsam förmiddag.
Sen fylldes dagen med litet äventyr för mig och barnen. Vi drog till Nora på loppis! Följt av brakfika när vi kom hem. Lite trädgårdsstök.
Och så avslutades veckan med ännu en helt fantastiskt vacker ”Nattatur” där Lill-Olof fick göra natt i vagnen.. somna gott på stuberten, istället för att brotta sig övertrött med morsan i ett kvalmigt sovrum till alldeles för sent..
Tack Livet. För en Midsommarvecka, som var allt och lite till. Som innehöll hela livets nyanser.
Önskeplaner för vecka 26
-Omfamna dom sista junidagarna, allt vad vi bara kan. Juniljuset är magi…. ”jag sover en annan månad”, osv…
-Sommarlovsbarn ska på Skapandeläger! Blir varm i hjärtat bara jag tänker på det.
-Födelsedagsfixa! Hah! den här tiden på året alltså.. kalas, kalas, kalas! En sådan ynnest!
-”Liten slutspurt!”Fota och filma och skicka in det sista utkastet. Det sista pappersarbetet ska också göras. Mailen jobbas igenom. En skäggig ska checka ut från kontoret. En liten nedtrappning görs på vardagssnurret, mao..till förmån för Sommarvila. Det ska bli så fint, med Tillsammans-Sommarlov.
-Barnen sjunger med byns lilla barnkör på Gudstjänst på söndag! Pappa M kompar och Farmor leder <3 . Längtar efter att få sjunga med, tillsammans med Lill-Olof där lite bakom…
….
Jag vet redan nu, efter denna veckostart, att precis allt kommer att rymmas på dessa sju dagar också. Både lycka och sorg. Hopp och förtvivlan. Livet. Vi tar en dag i taget. Ett ögonblick i sänder.
Önskar er en gott avslut på denna sagolika månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Vi vaknade till en så otroligt varm och vacker Årets Längsta Dag… somrigare dag blir det liksom inte.
Och den sammanfaller, vid vår älskade Juniflickas födelsedag.
Tänk att det är sju år sedan, hon kom till oss. Vi samlade ihop alla paketen, förutom rockringen, den fick vänta nere i köket. Bullar som är Skrållans favorit.. och jordgubbar. På frukostbrickan. Ja nu var allt klart, ljuset tänt till och med!
Vi rumlade in i det varma, efter natten-kvalmiga sovrummet och sjöng allt vad vi kunde.
Brollorna satt på rad i kring henne och tittade storögt. En egen klocka. Woow… och den gick rätt också, bara en sån sak!
Här fanns ingen tid för särskilt lång frulle inte, nu skulle det grejas med nya födelsedagspresenterna. Som textilpennorna.. något han där i blurret inte bör få tag i precis. Så kul, va! Pennor att kunna skapa sin egen tröja med!
Och önsketårta bakades!
Och ni vet hur det är, med barn i väntan på något världsroligt… som sitt eget födelsedagskalas.
Mm.. då räknas nästan minutrarna. Men vilket himla bra tillfälle vi hade att öva klockan på då! Vi hann med på kvartar i och kvartar över, halva timmar och räkna fem plus fem plus fem plus fem.. osv.
Det finns få saker som är så häftiga att vara med om, som när barn glittrar av ”jag kan-känsla” efter att ha vågat/provat/lärt sig något nytt.
Medan någon i detta gäng hoppade och hoppade, var det en annan som var heeelt slut efter en liten stund. Undertecknad alltså. Visserligen var det trettio grader varmt. Oavsett, så himla roligt! Hoppa rep och rocka ring! Exakt sånt jag tyckte om som barn.
Så äääntligen blev det kalas!
Somrigt kalasfika!
Med den absolut sötaste sortens fika-kö!
Vimpeln vajade och ute i trädgården var det dukat som ett smärre sommarcafé.
Broderade loppisdukar och kalasfika på loppade fat..som åts med loppade skedar. Ja, ni fattar. Loppis är livet. Finaste jag vet!
Efter barnens fiskedamm var det dags för ”rond 2” ute på det gula gammbordet. Kexar och ostar, frukt..
.. och dessa så goda och suuuperenkla tunnbrödsrullarna!
Jag hade rört ihop ca 100-150 gram coops naturella färskost, saltat, pepprat och duttat i så mycket pepparrot jag tyckte var gott. Brett på mjuka tunbröd och strösslat finhackad rökt skinka över. Rullat ihop rullarna och skurit i önskat stora rullar. Lite gräslök på toppen och vips, en så otroligt god liten tunnbrödssnitt!
Vi hade det gott i den varma, varma sommarkvällen. Pratade om hur otroligt tacksamma vi var, över hela alltet. Ödmjukheten till livet… större än allt stort. Minstingarna våra satt och snicksnackade till långt efter läggdags.. familjens minsta små älsklingar.
9-åringen förevigade ett småtrött kalaspar till päron och dess Lillminsting som nu faktiskt var gaanska nära nattasömnen ändå.
Älskade flickebarnet, som slängde sig om halsen på sina föräldrar… och tackade för dagen.
Älskar henne så. Och hennes trio till brollor. Älskar också.. och känner sån lycka i, hur dom små liven redan vet hur fint livet känns när tacksamheten får spela huvudroll, dag för dag. Det finns så otroligt mycket att vara tacksam över, varje dag.
…
Tack Livet för en så fantastiskt fin 7-årsdag. Nu står Midsommarhelgen för dörren.. och jag önskar er och oss så goda dagar det bara är möjligt.
..där vi klev upp tidigare än vanligt, klädde oss så fint vi kunde, kammade håret lite extra noga. Trulade ner småpresenter och handplockade blombuketter. Inte glömma små korten med väl valda ord, heller! Så drog vi iväg, hela familjen. Till byns storlilla kyrka. För en helt makalöst vacker skolavslutning. Hjärtat sprängs liksom.. av stolthet. Som dom kämpat, hela året, allas våra älskade barn. Så bra jobbat.. tårarna trillade av kärlek, inte bara på denna moder. Och kramarna om barn och betydelsefulla vuxna, fantastiska lärarna, tog nästan aldrig slut.
Nu är det Sommarlov!
Vi mötte upp vännerna för livetfir.. vid Lillsjön förstås. 30 grader varmt och det var helt himmelskt att kasta sig i vattnet.
Vi hade en helt sanslös packning med oss. Det såg ut som om vi skulle flytta till sjön. Typ. Massor att äta.
Äntligen skulle ena lillungen få sin majskorv, som fyraåringen.. jag menar femåring, brukar säga. Men se, nu när han fyllt fem, har han plötsligt börjat säga majskåååålllv så riktigt, istället.
Njuteri i sikte. Så glad för dessa människor, att dela livets höga och låga tillsammans med. Det är så fint.
Hjärtan! Som njutit av lillsjön i flera dagar i rad nu. Samlar grodyngel, tränar på att simma, vara under vattnet.. och någon, upplever sommaren på egna ben, för första gången. Livet!
Som sagt, vi hade sannerligen slagit på stort gällande packningen idag.. i precis hela lägret. Allt från liten, liten myggspray till stora, stora badmojänger.
Så dukade vi upp för lite jordgubbskalasigt! Firade livet, junibarnen som fyllt/ska fylla år.. och sommarlovet, förstås!
Ett litet presentöppnande gäng!
Enkelt är gott.
Min lilla fyra i famn.
Fäbodarna i kring.
Smörblommorna längs gärdesgården. Denna plats är fantastisk. Så tacksam för den.
..Åh.. Sommarlov… ljuva sommarlov.
Jag önskar oss friska, glada sommarlovsbarn. Med skitiga fötter efter barfotaspring, trötta kroppar efter lek och bus. Jag önskar oss massor av bad, ljumma sommarkvällar, fågelkvittrande sommarmorgnar och friska luften efter ösigt sommarregn. Jag önskar oss ett långt pärlband av dagar för tillsammanstid, att bara få vara… ta sommarlovsdagar som dom kommer, varvat med såna med riktning. Jag önskar oss jordgubbar, morötter, gurkor och potatis i stora lass. Lyckad höskörd och galopp över åker och äng. Jag önskar få hålla Lillminsting i handen och följa han dit han vill. Titta ”Taktoj” och plocka ”ommoj”.. och säga ja lite för ofta, till storasyskon-frågan; ”mammaaa… får vi en glaass?”.
Är så tacksam, som ska få spendera ännu en hel sommar, tillsammans med dom häftigaste människorna jag vet.
Det var majlördag i den gamla gården. Dagen innan Morsdag. Och till kvällen, hade vi bjudit hem dom där fyra människorna vi är så omåttligt tacksamma över att ha i våra liv.
Dom fyra människorna, som satt oss till livet.. ni vet.
Dom som alltid finns för oss, Team Drömgården. Jämt och jämt. Ett telefonsamtal bort. Några metrar bort. ”Inga problem”, till svar. Alltid öppna famnar. Alltid obegränsat kärleksströssel. Dom är en sån gåva, våra föräldrar, barnens mor- och farföräldrar.
Jag hade plockat in hägg och bakat snurrigt bröd att ha till förrättssoppan. Medan gurkorna tog över köksfönstret, små kattflickorna tuggade torrfoder, Brandispappan var på larm, Virvelvind sov och tre storasyskon ömsom lekte ömsom tjivades.. då donade jag. För fullt.
Och jag älskar sånt. Särskilt när jag tagit till mycket i tid och får greja i ro.
Fick googla hur fasiken besticken skulle ligga.
Gjorde i ordning laxen. Kokade såsen. Preppade harrisarna.. och tack och lov kom den skäggige hem från sin utryckning så han kunde vara ”potatisansvarig” som sagt.
Tog fram finglasen. Och något bubbligt att fylla dom med.
Älskade päronen kom. Så kunde kvällen börja!
Jag var svinnöjd över att äntligen ha kommit mig för att prova koka nässelsoppa. Med topping. Och det där snurrbrödet.
En sån försommarinjektion!!
Så gott att få pyssla om människorna som alltid pysslar om oss.
Eftersom jag inte skulle hinna träffa min egen mor på självaste Morsdagen, uppvaktade jag henne där och då.
En ny klätterros, en Flammentanz fick hon. En sådan klassiker.
Är det efterrätt snart? , undrade Svea-katten.
Och tänk för att det var det. Dom som var ute och lastade hästskit på släp för att ta till sin trädgård, skulle bara komma in först.
Sedan väntade årets första rabarberpaj med knäcktäcke. Gammaldags vaniljglass till. Oslagbar kombo, tycker jag.
När barnen hållit låda, inte allra minst Lill-Olof som med både ord, brum-ljud och yviga gester visade hur han kört, FORT, med traktorn där ute alldeles nyss och dagens friska vindar börjat mojna. Då kramades och vinkades det hejdå.
Varma i hjärtana var vi. Att få pyssla om älskade. Njuta en kväll i maj, tillsammans. Bland det bästa som finns, ju.
Senaste kommentarer