Nu var vi, efter upplevelserika och äventyrliga resdagar, så himmelens snart framme… ja faktiskt bara metrar ifrån,
-älskade Moffe (den skäggiges Morfar, alltså) och Astrid. Allas vårt slutmål med resan!
Kramkalas följt av inflytt i ”vår” lilla hytte ute på gården. Nu pustade vi ut, tänk att vi tagit oss hela vägen hit!
Nu började det efterlängtade lilla pärlbandet av dagar att fylla med må gott tillsammans.
Här sov vi som grisar. I syn, ett stycke nyvaken Virvelvind… med en tröja som Astrid stickade till Storebror när han var plutt. Alla fyra barnen har sedan använt den, så klart den skulle med till Norge nu och denna vackra lilla by.
(Åndalsnäs, är närmsta större samhälle/stad för er som undrat).
Vi väcktes av fågelkvitter, brusandet från vattenfallen längs bergväggen på andra sidan Romsdalsfjorden. Och så alla små lamm som bräkte i kör.
Dagarna har varit goda och en lisa för själen. Tempot har varit vilsamt, vi har gjort små avstickare mellan gott hemmahäng.
Ni vet att min Mormor och Farmor betytt och betyder oerhört mycket för mig, när dom båda fick vingar… dök Astrid upp i mitt liv och jag tycker så mycket om henne och våra samtal. Trädgårdsintresset delar vi bland annat, här ser ni en del av Moffe och Astrids vackra trädgård.
Kusinerna har levt lajvet tillsammans!
Lekt från morgon till kväll, spelat spel, pysslat, busat, småbråkat och skrattat så dom kiknat.
Kvällsturerna längs lilla vägen…
Det spelade liksom ingen roll att klarblå himlen för ett slag byttes ut mot gråare väder. Här är som en saga.
Men okejdå, vi dånade allihopa, när vi möttes av denna dagen där vi såg vad som kändes som huur långt som helst.
Här hade vi åkt lilla biten hemifrån, för att åka Trollstigen.. men den hade visst inte öppnat för året ännu… ”det är några laviner som ska komma först”, sa Moffe coolt när vi möttes av stoppskyltarna här. ”Då tar vi den nästa gång vi här”, sa vi i kör som om det vore en självklarhet att det här gör vi om! Känslan är helt klart så.
Bara vara-vara.. sörpla kaffe, gunga hammock och äta våfflor ute på trädäcket. Åhåjaja, så ljuvligt!
Så blev det 17 mai och Norges stora firardag. Vi klädde oss fint under varma kläderna, tog bunten flaggor med oss och drog mot byns gamla skola.
Tjavade syttende mai-tåg och hurrade för vackra grannlandet!
Sen följde kakekalas! Så mycket gott! Vi passade på att prova brunost och annat Norge-fräsigt.
Tumistid med honom. Vi flinade förnöjsamt åt att det var såhär det såg ut för elva år sedan när vi var här senast. Bara Han och Hon.
Tänk så mycket vi varit med om sedan sist…
Tack Livet. <3
Vemodiga kramar och hejdå, för nu skulle hemresan börja för oss Drömgårdare. Övriga gänget stannade några dagar till.
Vi började vår resa hem under kvällen, en annan väg än den vi tog resan dit. Betade av cirka fyra timmar bilåkande (utan stopp inräknat). Slumrade en otroligt god natt i Röros innan vi bilade vidare morgonen efter, resterande typ 7 restimmar (utan stopp inräknat). Just precis här, står vi på gränsen med ena foten i Norge och den andra i Sverige. Vidare nu vägen genom Vemdalen, Ånge, Sundsvall och till sist heeem till vårt älskade Höga kusten igen!
Den här resan kommer för alltid ha sitt lyckobo i våra hjärtan. Så enormt tacksamma för den!!
(Tack tack tack tack älskade Moffe, Astrid och Svärfamiljen. Och TACK, älskade hjärtemänniskorna som tagit hand om hela gården, hästarna, katterna, odlingarna, blommorna.. utan er hade vi aldrig kunnat åka! <3)
Nu var det tidig morgon och vattnet låg stilla, så stilla.
Jag tog mig ner till stranden för ett gympapass, ett utav livets vackraste helt klart.
Strax efter nio var hela konkarongen färdigpackade igen och vi begav oss för att göra Trondheim, där kyrkklockorna ringde så det dånade över staden.
Vi tjavade kring Kristianstens fästning och våra världsgulliga och entusiastiska guider (min älskade svärisar) berättade om än det ena, än det andra.
Medan några fick ilningar i ryggraden över vad som hänt i och kring fästningen, klättrade andra bekymmersfritt på ställen man inte alls skulle klättra på.
Historia? Det enda ämne som jag i skolan tyckte var uuuuurtråkigt. Jag gjorde det jag skulle. Men särskilt intresserad var jag nog inte. Nu däremot? Så spännande!! Och mycket låter ju som bara hittepå. Tänk att vi, just precis nu, är med i en tid, som plötsligt kommer vara historia…
Ner mot själva stan nu. Och den här backen var så himmelens brant.
Jag och den skäggige spejjade färgsättningar och mumlade linoljefärgsspråk oss emellan…
Vi tjavade över Gamle Bybro, vilken är en typisk symbol för Trondheim…
Vyn från den.
Och vidare gick vi för att spana på vad som är Nordens näst största domkyrka, Nidaros domkirke.
Medan vissa häpnade över storleken och vackerheten av kyrkan,
..struntade andra fullkomligt i det och satte sig för att plocka blommor istället.
Medan Farfar drog Lill-Ollen i vagnen, fick föräldrarna gå hand i hand och tjuses och sörpla gudomligt gott kaffe.
Nu kurrade magarna och vi skulle tydligen ”äta lunch i ett torn”. Något jag bara hade hört i förbifarten och liksom viftat bort… ”äta i torn”, sånt kan man ju inte hålla på med.. ser ni tornet där längst bort? Ditåt pekade gänget. Men jag trodde alla drev med mig, så höjdrädd som jag är, kan man ens äta där? Och var det verkligen sant, att det är en restaurang där OCH att golvet där inne rör sig… för att man ska, på en timme, ha åkt runt ett varv och därmed sett hela Trondheim ovan ifrån?
Jodå. Det var sant. Vilken galen grej!
Jag parkerade Olof vid bolibompa på telefonen då jag själv kände mig som en frusen get, ni vet? För rädd för att både röra sig eller prata. Puh, så glad jag var när vi var nere på marken igen. Troo, om jag sålt in denna flådiga restaurang väl nu? (haha!)
”On the road again”. Genom ljuvlig natur, genom kilometerlånga tunnlar som gick under flygplats ena gången och under fjord nästa..
Nu hade vi åkt och åkt och åkt. Och åkt och åkt och åkt. Huvudet var fyllt av synen av fjälltoppar, dånande vattenfall längs bergsväggarna, illigaste av klorofyllgrönt och nu, var det rast och vila igen.
Det fullkomligt rasade ungar och pinaler och kaffestinna päron ur bilarna. Svärmor spisade middag inne i husbilen till hela familjeskocken. Ett- och tvååring kutade på småbenen, storbarnen plockade snäckor och klättrade så föräldrarna fick hopphjärta.
”Vilket äventyr!!”, tjoade någon.
Mätta och belåtna, ammade, kissade, blöjbytta… nu drog vi!
Vidare, på den otroligt vackra Atlanterhavsveien. En 8,3 kilometer lång väg mellan Kristiansund och Molde. Atlanterhavsveien sägs vara världens vackraste kuststräcka, vilket jag förstår helt och fullt. Den slingrar sig mitt i mellan himmel och hav över öar, holmar och skär och förbinder Averöy med det norska fastlandet. Vackra kusten och vackra Geirangerfjorden. Vilken upplevelse det var! Rekommenderas!!
-Och nu var det bara den sista biten kvar innan slutmålet...
Så kom den där morgonen vi så in i minsta detalj förberett inför, länge, länge.
Var det sant? Hade allt klaffat? Var alla sju barn friska samtidigt? Osv? – Ja! Hurra, nuu drar vi, mot Norge! Tillsammans med Farmor, Farfar, Faster, Farbror och jämngamla kusinerna. Som en liten kortege drog vi iväg från byn, hade bestämt ”vi startar 06.00” och småbarnsfamiljerna höll nästan på att skita på sig av stolthet när bilarna möttes prick, prick då.
Resan dit, skulle göras till ett äventyr! Vi stannade för frukost vid Döda Fallet.
Vidare sedan mot Östersund och Åre,
..där vi lunchade hela gänget och små och stora ben fick leka av sig innan vi fortsatte igen. Fast vänta, först en liten, liten avstickare;
Till Tännforsen!
Milda makter, så häftigt!
Det bara dånade av den vackra forsen som var i sitt vårigaste esse. Tackade naturen för upplevelsen och drog vidare mot dagens slutmål;
Trondheim.
Vi har här kommit fram till en helt fantastiskt vacker Camping/Stugby, Storsand. Där ska vi sova över natten.
Här drar kusinerna iväg mot den roliga lekparken.
Hytterna och vidunderlig utsikt i bakgrunden av en susande Virvelvind som helt fått nog av stillasittande för denna dag. Småttingpäronen pustade ut, vad BRA det hade gått att åka med alla barnen!
Snäckplock på Storsand en majkväll tillsammans med kusinerna.
Tacksamheten över denna resa tillsammans, så enormt stor!
StoraLillebror i solnedgången. Innan vi tjavade till hytte och husbil och la igen allas blå för natten.
Det var i slutet av april och vi gjorde oss vårens första utflykt.
Vi möter upp vännerna, som tänker samma lika som vi; vi lever inte för att jobba. vi jobbar för att leva. Och vill samla all tillsammanstid som det bara går, var dag. Alla har haft ledigfredag på var sina håll och direkt efter att alla skolbarn slutat mitt i dagen, så beger vi oss..
Vi drar iväg, korta biten från byn, mot Skuleskogen. Entré syd.
Släpper ut spring-glada ungar, småkompisarna sedan pluttar. Tjavar genom skogen, med packning för både mellis och middag.
Det var otroligt snödjup så länge i år.. allt det kalla, samsades med massor av vårtecken. Dagen var varm, bäcken porlade, fåglarna sjöng.
Blåsippan ute i skogsbacken stod.
Vi tjavade ner till Kälsviken. Lät timmarna gå. Själar fyllas med friskluft.
Första turen i kånken för Olof.
Havets brus och spring i små ben.
Stora och små. Utbyter livet. Delar livet. Stort som smått.
Lek. Busiga barn smådoppade sig till och med i det blå.
När barnen börjar bli trötta, tjavar vi mot bilarna igen. Genom skogen. Förbi blåsipporna. En fredag mitt i livet, där vi alla givit oss det som är det lyxigaste vi vet; tid och liv, tillsammans.
Önskar ni veta mer exakt hur denna så lämpliga höga kusten-tur med småbarn går, kan ni läsa vägbeskrivning och ytterligare vandringstips HÄR.
”Slutet av april” har blivit ”snart i mitten av maj”.. små illgröna pyttelöv syns på björkarna i samma syn som snön ligger kvar uppe på berget.
Idag är det lördag och vi är på väg på ny utflykt… precis hela familjen är alldeles pirriga i magarna över den!
-vaknar förstås med lite grus i både små och stora ögon men med sån god känsla och energi. Var det våren som väckte oss till morgonen? Tror starkt på det!
Vi tar en kik på veckan som gått, vetja! En del vet ni ju, ”lilla förvandlingen” av hemmet var en central del förstås.
Påsklovsveckan fyllde vi med;
Måndagslunch hos Mormor och Morfar. Jag flyttade in med ”lilla ligan” för tre dygns påsklovsäventyr i lilla byn. Så himla charmigt!
Påminde mig själv och mor och far om att jag var inneboende med liten ettårig Sixten, för åtta år sedan… vi var veckor ifrån att kunna flytta in i det där huset vi kämpat för att kunna köpa (det vi lever i nu), veckor ifrån att flytta från älskade Norrnorr och hem till älskade Höga kusten. Hur vi då räknade dagarna, dag för dag, längtandes efter han som var i Tjeckien och jobbade med Hockey-VM. Nu var det inte alls samma längt, haha! Inte för att jag älskar den där skäggige mindre, tvärtom! Men dels handlade det ju bara om några dagar nu och så ”återvände” jag ju hem med inte bara en, utan fyra småungar… intensiteten, något högre, mao! Förresten! Äär det någon som hängt med ända från denna tid jag minner mig tillbaka till?
Dagarna i lilla byn fylldes med så mycket själagott. Så fint att få ta morgon i Morfars knä. Springa på hemtama vägar. Tjava lilla villavägen till ”lekparken” (byns förskola) för lek i kvällssolen.
Leva life i påsklovande Mosters coola glajjor och bli ompysslad av densamme. Spelat Playstation ”på Morfars stooor-tv”. Fikat, pysslat och ätit mormors frallor till kvällsfika. Somnat gott till kvällen. Så tacksam för hela alltet.
Det var himla gott att komma hem sedan också, efter några dagar på vift. ”Borta bra men hemma bäst!”, stämmer så väl. Vi firade, efter att vi tagit oss igenom den rätt så galna byggstädningen som återstod efter bygginfernot och så allt uppackade och tvättande. Firade, med nytvagade stora och små, samt sommartidens första grillmiddag. Sov som grisar den natten.
Solig lördag! Utehäng i massor. Olof satt i gungan i en smärre evighet och var så nöjd över att ”vara med” i storasyskonens lek. Storasyskon och gunga utgjorde därmed världens bästa barnvakt och vi päron kunde mata på med röjet som nu väntade oss utanför bron.
Vi har under veckoslutet också sett till att pusta och tanka. Vila mot en solvägg. Turats om att springa. Gosat pälsfällande häst och klappat kurrande katt. Sovit ut om morgnarna.
Avslutade påsklovet med en ljuvlig springtur, jobbig som bara den men så vacker..
-jag tror det var våren som mötte upp! Passade på att sätta mig i ett torrt dike för ett slag, pusta lite, plocka varsin tussilago till barnen. Och tacka vintern som varit, för himmel så härlig den varit. Lång och rejäl, inte tvivelaktig och isig. Bara omhuldande med sin stadiga kyla, värmande mitt i sina snöstormar. Fått mitt inre att må sitt bästa. Är våren på intåg för tidigt och vintervilan tvingas avbrytas i ett hafs, då jublar vissa. Men inte jag. Då brukar jag kunna få skoskav i själen. Men se inte denna gång.. nu har vi fått ha vintervila och mött ljuset i lugnan ro. Vårvintern har varit sagolik. Nu, möter småsolar upp oss i dikeskantena, fåglarna drillar och snön smälter i rasande fart. Hej våren, jag är så så redo för dig!
…
Önskeplaner för vecka 16
-Välkomna vardagen! Det är härligt med lov, men vi älskar vår vardag också. Förra veckan var rivig för oss alla sex, så vi ska försöka ta det varligt (mohaha, vem föröker jag lura? För mycket roligt är på gång just nu, så visst ska vi ta det varligt, men att GÖRA är det bästa vi vet här hemma, däremot behöver det inte gå i det dundrande tempo som vi hållit senaste tiden).
-Olika möten och bestyr utanför hemmet! -jobbmöte, bvc-besök, en tur till stan för rekvisitainköp inför kommande samarbete…
-Texter ska skrivas och inspirerande content skapas åt olika företag.
-Påta i odlingsrummet! Dom sista dahliorna ska få komma i jord och sen försår vi det allra sista där inne; zucchini, gurka, rosenskära och zinnia. Sen återstår bara, kanske den allra härligaste delen av sådden? –direktsådden!
-Har vi skit-tur (höhö)… så kommer en skitrolig leverans i slutet av veckan… toalett och handfat, menar jag. Men det dröjer nog längre än så befarar vi. Leveranstideeeerrrr. Tills vidare lever vi utan handfat i nya badrummet.. styr ungarna från toaletten till andra vattenhål för handtvätt. Typiska spektakel som vi gjort oss så vana vid, haha! Byggmästaren börjar på bygget av handfatsmöbel också denna vecka, det blir kul att se. Ritning till verklighet!
-Möta aprilhelg! Vi är utflyktssugna!
….
Önskar er en god mitten av april-vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi imorn igen!
Tack tack tack tack, för att ni ids följa detta halligalli-gäng till ”Drömgårdslivare”.
-Låt oss aldrig glömma den! För kära hjärtanes vilken solig historia, på alla sätt. Senaste tre påskarna har varit goda dom med, men ni vet.. först pandemin.. sen inställda planer i sista stund pga smittorädsla..påsken därpå någon elak magbacill.. osv.. vi har inte firat med nära och kära på flera åår. Den här påsken, har vi fått gotta oss i att vara krya, påta med sånt vi blir glada utav och kunnat träffa nära och kära. Dessutom med aprilsol på snokarna, dag efter annan. Sån himla lyx!
Vi tar och kikar några påskglimtar vetja! Eller vad säger jag, helt hejdlöst många glimtar….
Påskveckans första dagar var proppade till bredden med, ja förstås älskade vardagsbestyr, skola, jobb osv.. Men också trevligheter som musikalupplevelse. Och krångel med gamla lagården vars sträva som suttit i över två år som plötsligt höll på att lossna. Det var också lite brådis med vissa grejer i badrummet… saker vi behövde få klart till ”Måndag vecka 15”.
Vi dök in i Skärtorsdagen med en lättnadens suck.
Påskade, rantade runt sjungandes med täckningar och fikakorgen.
Brakfikade tillsammans, sådär så att ingen av oss orkade någon middag sedan.
En liten syn av städat påskhem.. med nyshoppat påskpynt, andrahand förstås. Det ena påskägget tror jag är svingammalt. Övriga nedervåningen skyltade tydligt med att renovering- och byggröra pågick.
Promenerade längs skoterleden till Långfredagsgudstjänsten.
Följt av långtur med storhästarna och M.
Långfredagsmiddagen. Lax och pärer och godaste syrliga såsen vi vet om. Den som Moster M lärt mig. Receptet har ni HÄR.
När kvällssolen sken som allra vackrast kutade vi ut på bron och brände av tre svinsnabba bilder med hjälp utav stativ och självutlösare. Ur det hela, en påskig Familjebild jag tänker förstora så fort jag kan. I färg eller svartvitt?
Det äär ju så kul att föreviga livet, i stort och smått. Vardagsglimtar blandat med mer uppstyrda bilder som den här, den finaste konsten jag kan tänka mig.
Påskaftonsfrukost!
Följt av årets Äggjakt!
I år hade vi, eller vad säger jag; PÅSKHAREN! .. hade inte orkat göra någon avancerad grej. Ungarna möttes av ett stooort ägg på bron med ett brev i. ”ingen karta, inga ledtrådar, bara leta”. Typ så. Och det blev succé! I vanlig ordning; det enkla… är ju så nice. Att barnen är paprikatokiga hade Påskharen snappat upp och ni ser peppen hos den som i veckor undrat ”varför kan man inte få paprika i påskägg egentligen?”.
Det teamades och letades.. och Haren hade humor i år. Vissa ägg var tomma och bara luriga.
Så kul och uppskattat hela alltet.
Vi hade lovat oss fokus på vila också.. så här, när Lillminsting sov sin långlur och större barnen var fullt upptagna med eget påtande.. så valde vi bort att greja inne med bygget.. och slog oss ner på gårdshustrappen istället. Efter kaffekoppen somnade jag i famnen på M. Sov som ett barn. Väckte oss sedan med en varsin springtur.. som var exakt lika tung som jag är röd i fejjan. Men! Premiär med alldeles vanliga springskor, vilken vårkänsla!
Påskaftonsmiddagen. Mammalagad och så sagolikt god sådan.
Vaknade till Påskdag med sol trots utlovat regn.
Jag pep upp till odlingsrummet och tvärsådde alla luktärter, duttade med vatten över torra bredsådder och tittade med svag stresskänsla på alla dahliaknölar jag inte hunnit få ner i någon jord ännu. Men äsch! Dom hamnar säkert i jorden så småningom, vägrar känna stress för något dylikt, faktiskt.
Ut det bar igen! Nu mötte vi upp Svärfamiljen hos oss, grillade järnmackor, fikade, lät kusinligan susa fram på räserkälke bakom skoter och rida på Chippenponnyn. Någon tog det hela med ro..
Påskdagsmiddagen hos Svärföräldrarna sedan, så hejdlöst god.
Jag missade att fota den ljuva älgköttgrytan ”med kantareller från Drömgården” som söta svärmor sa. Till förrätt serverades en varmrökt lax-röra på kavring som var så god att tandvattnet rinner när jag tänker på den. Till efterrätt, en himmelskt god pannacotta. I morse när jag skickade ”tack för igår<3″-sms.. kände jag mig fortfarande mätt, haha! Ni hör ju så bortskämda vi varit denna påsk!!
Och i morse vaknade vi till Annandag Påsk, någon visste inte till sig hur mycket han skulle pussa, nosa och gosa med sin pappa.. vi skulle säga hejdå sedan, ju.
.. Nu är det Påsklov för hela slanten! Några dagar nu i början av lovet, är jag och barnen på eget äventyr medan pappan jobbar för fullt i vårt älskade hem. Men mer om det en annan dag, för nu är jag så trött så att ögonen går i kors.
Hoppas att DU haft en god påskhelg!
Önskar er alla en god vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer