Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.
…
Önskar så, att ni får en fin Första Advent. <3
Så drog vi igång och saffransbakade, jag och minstingarna. Alldeles innan vi satte igång hade vi dundrat ner lite enris här och där i vattenfyllda kärl. Letat fram favorit-julmusik. Tänt många ljus. Ja ni förstår, enkla små medel som gjorde att stämningen var på topp!
Det var två urgulliga, mycket ivriga Lussebagare. Vi använde förstår det HÄR receptet.
Degen blev modell väldigt stor.
Vi fyllde bullarna med en kräm av rumsvarmt smör, riven mandelmassa, vaniljsocker, vaniljpulver och nymortlad kardemumma!
Vi bakade och bakade.. och det doftade himmel.
Nånstans på mitten fick jag ett genidrag och tänkte på mammas ljuuvligt goda lussekransar. Såklart det skulle få bli det. En hel hög av lussebullar och en vacker krans på toppen.
Hur man gör en lussekrans?
Kavla ut degen till en rektangel. Bred på fyllningen. Rulla ihop degen till en lång rulle som du sedan lägger som en cirkel, på en bakplåtpappersklädd plåt. Skarva ihop cirkeln så gott det går. Klipp sedan centimetertjocka skivor näästan igenom, ner till botten. Lägg skivorna omlott. Låt jäsa (1-2 timmar enligt detta magnifika recept). Pensla med ägg, strössla över lite pärlsocker och skjutsa in i ugnen. Beroende på hur stor krans du gjort, förstås.. men cirka 20 min tog min krans att grädda.
När vi hämtat Storerbror på skolan var det så vansinnigt härligt att kunna säga ”ät så många bullar ni ooorkar” till ungarna, som inte visste till sig hur mycket saffransbullar deras små magar skulle mäkta med. Mumsandet varvades med pyssel. Hela alltet var en enda nyp-mig-i-armen-stund för undertecknad. Alltsammans, just vad som alltid varit min stora livsdröm. Att få vara mamma till en skock ungar, feja och greja, baka och pyssla om dom små liven.
Saffransbaket är gjort för julen, mao.
Och att baka ut degen som längder eller krans, det blir min nya hit. Så mycket Mormor Syrena över det. Så mycket Mamma. Så lättsamt också. Så vackert. Framförallt, otroligt saftigt och GOTT!
Tips inför ditt lussebak, alltså; Lussekransar!
Önskar er alla en hjärtevarm Första Adventshelg!
Att få skapa en pirrigt längtande Adventstid för barnen, är bland det mysigaste jag kan tänka mig att göra.
Adventskalender och liten inneboende NisseNissa kommer att finnas här i gården, även i år.
Och vet ni, det behöver varken vara krångligt, jobbigt eller kosta mycket pengar. Nixfilipix, som Juni säger. Med fantasin, naturen och framförallt Tillsammanstiden sammanslaget, så skapas magi och en minnesvärd Adventskalender….
Såhär ser Adventskalender-myset ut i år!
Dom fyra adventssöndagarna får barnen öppna ett paket som hänger i deras Adventskalender.
Den första söndagen får barnen varsin chokladkalender… som NisseNissan har lämnat åt dom, som en rivstart av adventstiden. Ett litet brev ligger i NisseNissans postlåda, till barnen.
Resterande söndagar så innehåller paketen ledtrådar till det tillsammanspåhitt vi ska göra, hela familjen. Som non-stop, för att vi en adventssöndag ska göra pepparkakshus. Här väljer ni, baka eget eller köp i byggsats (vi har gjort det sistnämnda alla år och kommer köra likt i år. Det där med bygga själv tar vi i framtiden, kanske!). En annan söndag ska vi julpyssla något fint att spara på sitt alldeles egna rum. Och den sista, kommer NisseNissan lura ut oss på Nissejakt.. . i år har vi steppat upp det hela och samplanerar med kompisar så att Nissejakten kommer att sammanfalla och jag LÄNGTAR till denna stund. Barnens miner när plötsligt vännerna dimper ner på samma plats som NisseNissan tyckt att dom själva ska gå till… med oss har vi förstås go-fika!
Och som ett strössel på sidan av dessa söndagar, kommer NisseNissan med olika små busiga spår (som att det en vardagsmorgon plötsligt är GRÖN mjölk när barnen börjar hälla upp i glasen (karamellfärg vet ni, himla enkelt men roligt!)). Små breven i postlådan är så spännande! NisseNissan kommer bjuda in till film- och popcorn mys, MITT I VECKAN. En lördag kommer NisseNissan locka ut ungarna, till Sockerdrickaträdet (äppelträdet) och där kommer små chokladtomtar gömma sig. Vi ska pyssla, koka karameller och julbaka tillsammans. En utestund där heela familjen leker kurragömma, åker pulka eller dylikt är EJ att förminska.. dessa stunder som kostar INGET, kan bli dom största! I små OCH storas hjärteaskar.
Barn. Är världens häftigaste skapelser. Dom uppskattar så lite, så mycket. Jag kör på feeling med det här, är det en dag jag inte har ork att hitta på något från NisseNissan.. jamen då skriver jag väl bara ”idag hann jag inte hem, är på långväga vift och grejar i Nisseverkstaden med dom andra nissarna”… Kravlöst och härligt ska det vara!
Att med små medel skapa minnesvärd Adventskalender för våra barn! Ja, just så.
Så vad blev det nu då, av den där pysselstunden ute på verandan?
Lite allt möjligt faktiskt. Lite vinterfint på verandan. En krans att hänga upp. Granris härs och tvärs. Och, en Ljusets krans.
Enrisdoftande krans. Med hemstöpta ljus från Mäjadalen där i. En krans att vila ögonen på….av flera anledningar!
En krans som sprider ljus och inger hopp.
Kanske vill du göra en likadan? Jag tror att den kommer vara bedårande vacker att ha till advents- och i juledukningen.
Kika vidare så får du se hur jag gjorde!
Jag köpte mig en oasiskrans på blomsteraffären som jag blötte i vatten. Knipsade små, små kvistar av enris sedan. Satte ner ljusen lite här och där i kransen. Följt av dom små kvistarna.
Det var så enkelt som det låter. En stunds pyssel. Kvist för kvist sattes på sin plats. Sen knövlade jag ihop lite vaxpapper som kransen sedan fick stå på. Innan jag tände ljusen och bara .. beskådade synen.
Var inte rädd för mörket, tänd ett litet ljus…
Och så var det kväll i gamla gården här i norr…
..I hjärtat på denna mor, ryms massor.
Jag kommer somna med bland annat tankarna på dagens Julgransplundring tillsammans med barnen. Tjaa.. om en dutt var det ju Tjugondedag Knut och det passade så väldans bra att skicka det sista av Julen ut (!)
Vi hade så roligt. Sjöng och dansade, med hela familjen som ett litet pärlband genom hemmet. Bertilen i mitten, springandes på sina små ben.
Sen plundrades granen. Lillebror njöt.
Vackra Julegranen. Den som skjutit skott och var så vacker från början till slut. Jodå, ingen hejd på hur malliga vi är. Vi är nämligen dom som brukar ha hela granens barr liggandes på golvet och ha självdansande pumlor som hoppar ifrån sina kala grenar en efter en. Och det, är ju inget fel i det. Nädå! Men det var fräsigt att få uppleva det här också.
Är så kär i guldiga pumlorna som barnen fick av Faster K och Farbror H.
Dom sköra pumlorna packades varsamt ner, en efter en.
Smällkaramellerna var visst inte så goda, så barnen sökte choklad ur kylskåpet istället och levde sedan rövare med dammsugaren. Och mitt i allt var Han och jag. Två stolta päron till tre söndagstrassliga, sjövilda småungar. Vilken ynnest!
Vilken fin Juletid det där var.
Julafton har passerat och ligger i hjärteasken. Över människor och moder jord, sköljer det där lugnet, ni vet?
-Juldagarna är som ett pärlband av kravlöshet, umgänge och julens värme.
När Juldagsmorgon glimmar, går jag på Julotta. Det är så sagolikt vackert. En stund jag njuter innerligt utav.
Juldagspåtandet är ljuvt. Barnen leker med sina nya julklappar. Gäsparna avlöser varandra. Fint så.
Till Juldagskvällen knatar vi pyttebiten till den bästa Svärfamilj jag kan tänka mig. Firar jul tillsammans. Och det är så lyxigt alltihop.
Att vakna upp till Annandagen. Titta ut genom köksfönstret och se det här. En vy som gör gott, varje dag.
Småfåglarna äter från sin Julekärve.
Hästar med avslappnat kroppsspråk kommer lunkandes. Huvudena är sänkta och varje litet tecken på välmående, trygghet, tillit och respekt,gör mig alldeles salig.
Hästar tränas och den där dagen stämmer så mycket. Kort sagt, så har jag valt att nu grotta ner mig i den naturliga hästhållningen så mycket jag bara kan, vilket på ett sätt inte alls är nytt men på ett sätt, så är det väldigt mycket nytt. Men både jag och M är pepp. Att med så små medel som möjligt, få maximal kontakt med sin häst..
Ikran lär oss, något nytt för varje dag.
Och Chippen är den coolaste lilla pluttponny jag mött.
Det blå Berget och Pluttponny.
Hästsagan.
..Som bara börjat. Och som jag inte har en aaaning om slutet på. Resan är målet.. och förutom att få bli mamma, är det här det häftigaste, och mest utmanande och förtrollande jag varit med om.
Om julekvällen läses julklappsaga.
Lillebror kommer på att det där med att bygga torn är helfestligt.
”Tredjedag jul”.. en extra juledag uppfinns. För såna kan man inte för många utav. Graderna är kalla och vintern är sagolikt vacker. Ungar åker räselkälke utför lobryggan medan vi inväntar darlingar.
Där bor vi!
En Lillebror snusar gott i ullsäcken i barnvagnen. I trappan ligger ett trassel av hästrep och repgrimma. Innanför dörrarna samsas julefint, renoveringsstök och Klassiskt Småbarnsliv. Allt får plats. Högt och lågt. Kakburkar är fyllda där utanför dörren. Snöskyfflar trängs med någon snuskig kattlåda som stuvats undan och ”glömts”. Inget är på något sätt felfritt eller ”perfekt”.. men gården är fylld av människor som älskar och känner livet-lycka, och det är jag till fullo övertygad om är viktigare än något annat.
Plötsligt fylls gården av älskade människor. Brandispappan kommer hem från brandlarm lagom till den bästa grillglöden är..larmet, en bilolycka där någon voltat på E4an (nix, M säger inget.. men jag brukar spåra honom via Allehanda.. för att stilla mina nerver). Allt verkar ha gått bra. Jag beundrar den skäggige. Och tänker också på, så skört livet är. Stunden med Storfamiljen är extra själagod. Vi grillar korv i långa rader. Och familjen konstaterar att Ikran är den största häst dom sett.
Sen går vi in i varma hemmet. Dukar fram Julefika, med en hop hemkokta karameller på toppen. Sörplar kaffe och värmer oss så gott. Samtalen avlöser varandra. Ingen har bråttom någonstans. Timmarna går. Och Julen är, som den är när den är som bäst.
Flisan snarkar i finfotöljen, tills människor börjar så sakteligen röra sig och det är dags att kramas hejdå i trånga, röriga, ÄLSKADE (jamen, vad tusan! det är LYX att ha en, ju!) hallen..
…
Dessa Juldagar.
-Lysande trivsamma!
Njuts av till fullo. Här har vi inte bråttom någonstans. Jag vet att det är många som stökar undan julen nu.. men alltså här, har den bara börjat!
Önskar er goda, goda dagar!
Emmeli
Senaste kommentarer