av Emmeli | mar 31, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Minsting 7-9 månader, Shopping
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Tjingeling!
Bland livets djupa och hjärtinnerliga delar, så tänkte jag nu att vi snuddar vi något hela annat. Lite flärd. Som lite urgulliga barnkläder och en fin vårig mamma-outfit!
Tripp Trapp Trull-skaran har fått en liten uppdatering.
Allt ni ser kommer ifrån Lindex och Zara. Uppifrån och ner;
Ljuvliga blommiga leggings (HÄR), varsin skjort-tisha till pojkarna (HÄR), en i blått och en i vitt. Och som nummer fyra i högen en gullig topp till Juni, (HÄR).
Därefter, Junis klänning!
Som ni hittar HÄR
Den är så himla söt och blev en favorit på en gång. Och det mina vänner, vill inte säga lite om denna bestämda lilla pinglan. Där drar man liksom inte på sig vad som helst, inte! Pippi-tröjan ligger fortfarande allra högst upp i kurs, men det är ju trevligt med lite ombyte….
Efter söta lilla klänningen kommer ett par rosaprickiga leggings (HÄR) och en blus till Juni (HÄR) och ljusblå leggings till Bertilen (HÄR).
Till sist, tre plaggen jag hann visa i fredags men visar igen nu så ni inte behöver undra.
Hummeltröjan (HÄR), Ljusblå leggings (HÄR) och söta fågeltröjan (HÄR).
Jag anade att plutten skulle vara gullig iklädd humlor … håll i er nu!
Dom där djupblå ögonen kan jag drunkna i, som ni förstår.
Älskade unge. Som du gör mamma lycklig, prick varje dag. Precis såsom dina syskon.
Spelar förstås ingen roll om ni är tjusigt klädda i klänning eller lervälling eller är naken in på baraste skinnet. Vackrast på jord är ni alltid.
Men nu har ni dessutom lite vårfint i era små garderober!
Och så till sist morsan, då!
Är det inte träningsbralla eller snickarbyxan nu, så är det gärna ett par sköna mammiga, högmidjade jeans och en gossig tröja. Nedan kommer ett litet kollage mer vårfint för mor;
Jeans, HÄR
Så himla fin stickad tröja, HÄR
Favoritlacket, HÄR
Och ett snyggt skärp, HÄR
En himmelsblå pärlhyacint, från mig till er!
-Nu kör vi söndag. Den allra sista i mars. Och årets första dag av sommartid. Så mycket härligt vi har framför oss nu!
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
… jag ska hoppa i snickarbrallan nu…. spisa Lisa Ekdahl och njuta renoveringstid.
Lillafrun
av Emmeli | mar 29, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller reklamlänkar för småttingfint!)
Lite så känns det ju,
-Att ha livet åter igen!
När vi nu trevat oss igenom en sjukstugevecka som minsann inte var trevlig på en fläck där till en början, men som sen ändå varit rätt så mysig eftersom vi fått vara precis hela familjen tillsammans, hela veckan.
Pappan har till och med jobbat hemifrån istället för att riskera smitta ner någon arbetskollega.
Vi har kurerat, karantänat och dag för dag blivit med mer och mer god energi.
Helafamiljen-promenaden mynnade ut i lungor fyllda med friskluft och också ett fång med videung att sätta i loppade lilla urnan jag fått av älsklingsmamma.
Efter utelek smakar varma mackor så gott. Svampstuvning toppad med god herrgårdsost och timjan. Mums!
Här och där ligger kattpojkar utslagna. Alltid redo med kurret så fort en liten hand stryker dom längsmed ryggen. Tänk så bra det blev, det där. Kattpojkarna.
(Om det är så att någon undrar var Minimannens fräsiga tröja kommer ifrån så hittar ni den HÄR.)
Storasyskonen, aka ”Radarparet” (så tighta alltså <3 ) tyckte att vi skulle fira fredag med att baka en kaka.
Mycket bra idé, ju! Kärleksmums var önskningen…
…och kärleksmums det blev.
Smakade otroligt gott till eftermiddagskaffet!
Innan vi gav oss iväg på en liten utflyktstur. En sväng till grannbyn för att hämta paket och njuta vacker Höga Kusten-natur.
Jag har skickat efter lite nya kläder till småttingarna. I bilden ovan ser ni ett litet kit till Bertilen. Jag tror förstås att han kommer var dö-gullig i alltihop. I svalor och humlor, å. Lille B växer så det knakar så minsta bäbisstorlekarna hoppades förbi nu, kära hjärtanes.
Jag fann alltsammans på Lindex.
Leggingsen som var supermjuka inuti hittar ni HÄR.
Och tröjorna HÄR och HÄR.
Nu är vi hemma i gamla gården.
Redo för fredagsmys och en lång och förhoppningsvis hjärtegod helg tillsammans. Jag vill så! Åh, vad jag längtar efter det. Kanske ska vi elda ute på gården också. Det är ett vårtecken tycker jag. Och ni vet, det finns en määängd av gammal brädfodring som behöver eldas och det är ju fiffigt att passa på nu när det är lite snö kvar fortfarande. Vi får se, det beror på vinden.
Önskar er alla en fin helg och hoppas att ni får lov att fylla den med en massa själagott!
Lillafrun
av Emmeli | mar 26, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Håhå, tisdag ju!
Men vi tar en Måndagshälsning idag. En liten tillbakablick, inför-nya-veckan-landning och några små planer i vanlig ordning. Ni förstår snart anledningen till lilla förseningen.
Helgen var så himmelens härlig!
Vinden tog i allt vad den orkade men solen sken, så gott. På lördagen hade vi bett om barnvaktshjälp av Farmor och Farfar, så Storasyskonen knatade dit medan Bertilen och vi päron jobbade här hemma.
Bertil är en sömntuta och med stora barnen på vift kunde jag passa på att renoveringsjobba medan Minsting marathonsov. Så himla roligt! Jag lindrevade och isolerade. Medan M sög spån timme efter timme. 
Ooh, man blir alldeles vingelkantig av stökiga bilderna, jag vet. Men! Vi har aldrig varit närmre ett färdigt sovrum än vi är nu…!
Till kvällen var det Familjemiddag med Svärfamiljen.
Förfärligt lyxigt att få avsluta arbetsdagen så. Och mysigt att träffa storfamiljen, förstås!
Än om Brandismannen fick avbryta mitt i och susa iväg för timmar på Brandislarm. Men jag och barnen hade det gott och sen knatade vi hemåt när kvällen var mörk. Har sån knyck på det här med att bolla tre ungar nu att det ”går som hejsan!” som S säger. Jag nattade barnen och hade sedan långsammaste lördagkvällen i mannaminne. Sådär småtråkigt och smyghärligt, på samma gång.
Så blev det söndag!
Och på planen stod alla-tillsammas-jobb på övervåningen, medan bäbisen sov. Hur gulligt med en tvååring i snickarbralla?
Och titta här, några som hade det kungligt i sitt ”jobbande”;
Vi har ju ingen tv som ni vet. Men där uppe på övervåningen så fungerar såna moderniteter och det utnyttjade vi. Jädrans så festligt. Chips och film, mitt på cellulosaisoleringen! Haha, gulliga renoveringsbarn!
Så, där satt dom. Lilla Radarparet. I alla fall en liten stund.
Så tinades fika från frysen, grädde vispades och kaffe bryggdes. Älskade mamma och min Moster M kom på besök.
Det strösslades vackerblommor och karameller och kramar. Och så fikade vi, förstås. Så mysigt stund. Den lille nästan-tandlöse plutten höll med som ni ser.
Söndagsbad med efterföljande tuppis. Prick hur skönt som helst.
Inne i köket passade pappan och mamman på att träna. Dubbla pass. Något som händer väldigt sällan. Men ibland är det roligt med en riktig utmaning och vi anade att en brutal träningsvärk kunde vara på ingång dagen efter.
Till eftermiddagen hade vinden gett sig och vi gav oss ut medan middagen lagade sig själv i ugnen. Skitiga barn, är lyckliga barn! Vårtecken med geggig lillväg och vattenpölar att hoppa i. Ljuset, så enormt vackert! Äntligen är jag så redo för alltsammans och längtar efter varje lite vårtecken.
En helg. Så himmelens fin. Så blev det måndagmorgon;
Och det kaosigaste av kaos ni kan tänka er utbröt. Herr Äckelsjuka.
”Neej, vi skulle ha avvaktat att träffa små precis-friska darlingarna i lördags…”.
Men men.
Den maximala oturen här var att jag och M blev hutlöst dåliga båda två, prick samtidigt. Med tre barn att ta hand om. Kaos, sannerligen. Att amma var en pärs. Men mitt i dagen igår kom Mormor och Morfar och hämtade två pigga storasyskon så att tvärsjuka föräldrarna fick vila… bredvid mjuka bebben. Vilken bragd dom gjorde.
Nu är det tisdag. Vi lämnar ett helt vidrigt dygn bakom oss. Alla har (yes, dom pigga storasyskonen åkte också dit till sist…och Minsting en mini-sväng)varit igenom äckelsjukan med efterföljande hög feber och sån värk i kroppen… som skrattsylta, så fick ju förstås jag och M dunderträningsvärk av dubbelpasset så kära hjärtanes som vi åmat oss, aldrig varit med om dylik kroppsvärk. Fascinerande hur pigga ungarna kan vara med hög feber, och själv känner man sig halvt kolavippad med 39 grader i kroppen..
Ok. Vi är igenom tunneln. Karantän deluxe pågår och vi klorinar och tvättar. Vi tar en stund i taget, vilar i massor. I veckan har jag planerat att visa er lite mer renovering och vad som gör mig alldeles vårnipprig just nu. Hoppas ni hänger på!
Önskar er en god vecka!
Hälsningar en lycklig över att vara ute ”på andra sidan”-tacksam..
..Lillafrun
av Emmeli | mar 22, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Aahh, Vååårvintern är här och i sitt esse!
Vänta ska ni få se! … Det här är en så otroligt härlig tid här i norr, när det bjuds på dagar som ser ut såhär;
När solen är ivrig och reflekteras mot snön och gör världen så ljus, att blunda är det skönaste att göra där ute. Gärna mot ett varm södervägg. Med en kaffekopp i handen, efter grillade utelunchen. På toppen av det goda; amma bäbis mitt i vackra snölandskapet. Och bara-vara-vara. Fågelkvittret är ljuvt och takdroppet, likaså. Till kvällen är vi rödblommiga om kinderna och alla så trötta av friskluft att efter kvällsbadet finns det bara ett att göra, krypa till kojs och sova vårvinterns rus av sig.
Jag älskar den här tiden som nu är i sitt esse. Det är både vinter och en känsla av hoppfull vår, samtidigt. Vårvinter. Norrlands femte årstid. Och vi skapar Vårvinterminnen tillsammans. Hurra!
…
På toppen av att det ännu en dag varit så ljuvligt vårviskande väder, så har vi Freedag. Och nej, den äär inte uttjatad… Fredagskänslan. Milda makter, så härlig.
Vårdagjämning är precis passerad och den här veckan har jag och barnen fyllt dagarna med jagvetintehurmånga timmar av friskluft. Med takdropp, värmande sol och fågelkvitter. Mycket skratt och härliga stunder och en del stunder där gänget låter som gnisslande, gamla gångjärn, förstås. Så lyxigt, hela alltet. Att kunna forma dagarna som vi själva önskar.
Jag minns utflykten kring gården. Sköna springturen. Söta kompisdaten för Minimannen med grann-barnbarnskompisen. Stunden där jag plötsligt tog mig ett fotbad. Eller som igår när vi åkte till Lilla byn och hade vårvintertimmar med två älskade. Jag njöt så av promenaden längs hemtama vägar tillsammans med gullegrannar som alltid varit som mina extrapäron, ända sedan pysseliten. Till kvällen kom vi hem, sådär trötta och möra som man blir av all friskluft och solljus. Det stektes småplättar och städrejsades, bäddades om barn, jag och M pusslade ihop oss ett träningspass och till natten var det en hop människor som sov mer än gott… ja, minus svängen när jag låg på aga för att min darling från ena minuten till den andra, tog sig från slumrande och i ilfart ner mot brandstationen för att susa iväg som Brandis. Kära nån, alltså. Den där radion tjuter livet ur en.. men jag får ju ändå ligga kvar under täcket och somna om (om jag kan), min andre hälft, han kopplar på Brandisrollen på en gång och agerar skärpt. Mycket imponerande.
Idag vaknade vi till fredag. Njutbart. Nu står helgen för dörren och vi börjar med en god middag. Följt av fredagsmys, förstås!
Önskar er alla en tvättäkta, skithärlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | mar 22, 2019 | Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Litens Lekrum, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller en liten skara lekfulla tips och reklamlänkar till er från mig!)
Vi kikar in i Lekrummet, vetja!
Rummet är som tillhör S, J och B, som ni ser.
Kartongbokstäverna finner man hos till exempel pysselbutiken, Panduro.
Tavlan där som ni ser, är en utav livets favoriter hos mig. Blir pirrig i magen när jag tänker tillbaka på stunden jag knipsade fotot. När vi precis, precis börjat få helt klart att Drömgården skulle bli vår.
Jo, jo.
Där samsas ungefär en miljard pinaler. Leksaker högt och lågt, lego, roliga spel och pussel, gosedjur. Det Stora Leksaksskåpet sväljer massor och är så tjusigt att se på också, visst? 
Det fann vi uppe på övervåningen i Gårdshuset.
Kånkade in. Rengjorde med jag vet inte hur många omgångar såpaskurande. Sen så. Bara att fylla med småttingarnas pryttlar.
Vimpeln pysslade jag när S var plutteliten (HÄR kan ni kika hur jag gjorde den! En inlägg från 2015, jag blir alldeles hutlöst nostalgisk!)
Skolbänken är loppad förstås. Det är ganska ofta jag ser skolbänkar på loppisar, såå gulligt och fiffigt att ställa i ett barnrum, ju!
Pussla lite eller bygga något annat roligt.
… som det ni ser i den där sköngröna lådan. Pinaler som Minimannen fullkomligt älskar.
Ett tips till er med småttingar som också gillar att skruva och greja.
Dessa brio-bygg-grejer finns både HÄR ochHÄR 
Jag kolavippsar av synen när dom leker där inne, alla tre tillsammans. Storasyskonen är så himla omhändertagande av sin lille Lillebror. Lyckos Bertilen!
Där;
Skrållans Drömmiga Juleklapp. Villavillekulla fyllt av Pippi och hennes vänner.
Villavillekulla finns HÄR
Pippi med vänner finns att hitta HÄR
”Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert!” /Pippi Långstrump
– ganska så bra ord att plocka ner i sin livetficka, tänker jag!
…
Ett litet hej från Lekrummet, alltså!
Andra delen av rummet har det hänt grejer med, om man säger så. Men mer om det en annan dag.
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården
När vi vaknar till blå, blå himmel och sol. Beslöt vi att äventyr var på sin plats.
Lagom till att morgonbestyren var gjorda, kokades den varma chokladen. Ostmackorna breddes. Gamla plastburken fylldes med chokladgott.
Skrållans lilla kånken-ryggsäck packades, på önskan av henne själv.
Vi klädde oss varmt allesammans.
En efter en droppade ut genom dörren. Lillprinsen sovandes gott i vagnen. Stora prinsen väntandes, lekandes ute på gården.
Medan vi tjejer till sist blev klara vi med… det var bara det att en liten älskling absoluut skulle ha alllt fika i sin lilla ryggsäck. Så när hon väl fick den på sig, ramlade hon baklänges. Jag fick bita ihop då, för att inte bubbla ut mitt skratt.
”DET HÄÄÄJ ÄJ INTE JOOOLIGT, MAMMA!”…
Så vi mötas på mitten, plocka ur några fikadelar, och alla blev nöjda och iväg det bar…
Målinriktade steg för den ena och spark för den andre.
Framme!
Vid vår alldeles egna Solsida och där ungarna älskar att leka.
Sån makalöst vacker dag.
Som bara blev vackrare och vackrare för varje minut som gick.
Kanske den sötaste lilla fikaryggsäck jag sett!
Storebror och StoraLillasyster slog sig ner.
Och det slurpades festis och varm choklad i en salig blandning. Det var ooomöjligt att ta miste på njutningen som pågick.
Någon annan njöt också. På ett annat vis, bara.
Och den här mamman?
-Med ett face som uppenbarar sig när man inte känt sig på banan men nu sannerligen börjar göra det igen. Mycket, mycket tacksamt. Lycka, helt sonika!
Återigen slog det mig hur glad jag är över att vi hamnade precis här, på vår gamla gård.
Javisst, med skavanker och mängder av önskan om tid och kärlek. Men för det mesta är det bara så roligt och spännande.
Vi bor i en by med hjärtevarma människor. Det händer knappt att någon går förbi här utan att säga ”vad fiint ni gör!”. HUR gulligt är inte det? Människorna. Snälla, alltså.
Och omgivningen? Vårt Hemmahemma och det aboslut vackraste vi vet.
Gården är stor och barnen har såna ytor att leka på. Varje utelekstund är ett äventyr. Jag kan hitta mig själv dagdrömmandes nu och då.. jag drömmer om hästar galopperandes över vår åker. Om höns kacklandes. Om mig och mannen och skaran barn lyckligt i kring. Vi har absolut allt vi kan önska, redan nu. Men det är härligt att drömma, visst? Aldrig, aldrig sluta drömma.
Så, så gick det till.
När vi gick iväg för det största av äventyr. Ja, alltså. Inte största som i längst bort, mest penga-kostsamt eller så. Bara störst, som i känslan hos dom små barnen och därmed hos mamman. Dom pliriga ögonen där dom satt i sin ”Koja” i lagården. Ätandes sedan-födelsedagskalaset-rullade chokladbollar. På en tisdag.
Att vara mitt i livet. Tillsammans med dom. Få göra morgon, ha dag och gäspa kväll. Fylla dagarna med liv. Det är banne mig det finaste jag vet!
Detta HemmaMammaliv, alltså. Jag är inte mätt. Inte på en fläck.
Lillafrun
Senaste kommentarer