av Emmeli | maj 3, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Alltså, ser ni!
Som mamma är det högsta sortens vinst, det där. Och som Vackerpappa också, förstås!
Som hon kämpat med Basiluskan senaste veckan. Hon, och många fler småttingar i kring.
Jag förstår att det är svårt för en 1177-are att avgöra på telefon och att dom nog nästan måste säga ”åk in” i många fall. Vi blev nog onödigt uppskrämda där i måndags, såhär i efterhand. Men hellre vara på säkra sidan, förstås!!
Eftersom Hälsocentralen var stängd och det var helg så drog vi ju till sjukan. Fick Penicillin utskrivet, för ”nånting”.. öron eller hals. Meducin som jag och J åkte åter dom tio milen dagen efter, för att lösa ut på sjuhusets apotek, det enda som var öppet den första-maj-dagen.
Men det gick verkligen inte att få i henne det där.
Och så många tips vi fick..
…allt från brottningsmatch till glass, till att ge i sömnen. ”Mamma, burr!” , säger J om glass så den lockningen funkar liksom inte riktigt än. Stämningen var ju inte precis härlig som vid den där chokladglassen på lilla glasshaket nere på byn heller… J genomskådade allt.
Hon blev ännu mer slut av att försöka brottas med den där medicinen (läs: jag och M höll på en hel dag med försöket att få i henne EN utav dom tre dagliga doserna och ungen bara kräktes upp prick allt, och lite till).
Såå, vi följde päronmagkänslan…
Vi valde att avvakta lite till för att se om lillkroppen kunde bråka klart. Och som en skänk från ovan efter massa sov-vila, så lugna lekar det bara gått, hennes favoritdrycker och favvismat i repris… så verkar lilla kroppen ha ordnat upp denna tjuriga Basiluska själv. ”Mamma, du har verkligen kämpat aaaallt du kan för att Juni ska bli frisk!”, utbrast fyraårige Storebrodern igår där jag kånkade runt på Skrållan på magen. Älskade S, alltså. Så uppmärksam och klok. Han med det så stora hjärtat.
Idag har S varit och lekt några timmar på Förskolan. Här hemma försökte vi till en början torsdagsstäda med en dammsugare som är helt trasig. Gick dåligt. Vi fick mysigt spontanbesök av PappaMorfar en sväng istället. Och sedan drog vi ut i solen. Gungade och åkte lite rutschkana, innan skön långprommis. Är så glad i den där lekställningen som mannen byggde för typ prick ett år sedan. Ja, barnen är förstås allra gladast över den!
Älskade Skrållan.
Älskar, älskar, älskar att hennes busiga ögon är åter. För övrigt har både jag och J lite svårt att slita oss ifrån den där rosa jackan… med bara tröja under är den bara mysvarm sådär om morgonen och i vagnen. Så himla fin!
Finsortens helgbukett, visst!
Tillsammans med Sallekatten njöt jag i solen när vi kom hem efter turen. Klappade mage vars inneboende lever rövare och typ är på väg ut ibland, eller nåt! Livet är alldeles märkvärdigt spännande faktiskt..
Nu är det kväll. Jag har dunsat ner i soffan för första gången på.. jag säkert nån månad eller så. Jag njuter av lugnet som råder.. barnen sover gott och hemmet är alldeles nystädat. S och jag har också sötaste vårsoarén i hjärtat efter att ha varit iväg på han-och-jag-kväll. Men ja, soffan nu… egentligen en stund mitt på dagen vore det bästa.. dock inte så lätt att få till…jag är ju dessutom expert på att hitta på saker som känns viktigare också. Men jag måste, måste, måste försöka ordna mig lite daglig vila nu och framåt.. preggokroppen behöver och är värd det.. får påminna mig om att livet ju är mer av allt nu, som snart-trebarnsmorsa. I natt vaknade av så ont i ryggen och preggomagen att jag trodde jag skulle kolavippa. Det var nog prick hur dumt som helst att hålla på och lyfta en massa fulla klädkartonger igår, fastän det kändes bra då…. plus att jag senaste veckan burit runt på Junihjärtat alldeles för mycket. Lärpenning, morsan!
Hoppas att ni har haft en god torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 30, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Sista aprildagen.
Med vad som kändes som största vinsten i morse; att lilla Juniflickan vaknade utan den minsta feber. Mycket och tjurig feber som följt hela helgen. Usch. Sån lättnad när den var puts veck…
Fantastiskt väder. Så vi har njutit. Långhelg, så bra påfund!
Hela tiden försökt hålla J så lugn det bara gått, såklart. Gunga lite. Det funkade ju. Jag har njutit av att kratta och göra fint på gården. När Juniflickan sov jobbade jag vidare, och firade också med en stunds klappa-bebbemagen-vila på min blivande lastpallstrapp.
Ett utegympapass hann jag också. Helt ljuvligt alltihop!
Och pojkarna har jobbat med ditt och datt tillsammans. Så söta att jag får dåndimpen.
Mammas älsklingspojke som kutar efter sin pappa!
… och ungefär där tog det härliga slut.
För efter Lillasysters slumrande timmar vaknade sedan lillhjärtat… med samma jädra höga feber, igen.
Suck.
Mest för hennes skull, såklart. Men också suck för päronens skull. Mamma- och pappahjärtat har jobbat i helgen också, om man säger så. Och så typiskt det kändes alltsammans, för jag pratade med vårdcentralen i morse för säkerhetsskull, liksom… men då lät ju läget stabilt och som att J nästlat sig förbi den elaka Basiluskan… men, nu var läget plötsligt annorlunda igen och lilla flickan var inte alls pigg. Efter samtal med 1177 blev rådet ”åk in”.
Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, febriga barn nästa, kaskad-ni-vet-vad i bilar, skrik över öron och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också.
Håhå…
..att det behövdes åkas ända till sjukan, var ju för att vc hunnit stänga och det sedan är ”söndag” imorn mitt i veckan och vi inte ville vänta i två dagar till ifall nu dumma Basiluskan tänkt fortsätta vara elak. Så det var lika bra att åka. Kändes återigen som lycklig vinst när vi snabbt fick åka hemåt ”bara” med penicillin mot öron- eller halsbasiluska… troligtvis öron känns det ju som? ..eftersom det är vad som svassar omkring bland småttingar här i byn och just precis vad Storebror ju tagit sig igenom… dock med så mycket starkare motståndskraft än lilla Skrållan.
Tacksam är jag för att S fick gå på majbrasan med Farmor och Farfar istället, träffa morbror och kusiner medan vi var iväg. Och vi hann ju se rekordmånga brasor under bilfärden, vintern har rasat ut och vi är hemma på Drömgården igen, med en liten flicka som tacknämligt ”bara” är sjuk av vanlig basiluska.
Sista aprildagen. Som innehållit Livet… med sina goda och mindre charmiga sidor.
Hoppas ni haft en god Valborgsmässoafton!
Lillafrun
av Emmeli | apr 28, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen, Träning
När det varit kaosigt, så uppskattar man det där alldeles vanliga så himmelens.
Som en vanlig lördag som börjar lite som man är beredd på. Dessutom starten på långhelg, håhå så härligt!
Efter monstermigrän, är jag så urbota less att ligga ner och idag var inget undandag. Det är minsta lillhjärtat som det idag varit allra mest synd om. Hoppas så på att hon får bli kvitt feber och hosta-svängen så smidigt som S… och helst inte då med något efterskalv av öronont, om man får önska.
Med (såklart) lite mindre energi än önskat, men lika mycket tjurighet som vanligt, så fick preggot sitt lystmäte när dubbelsatsen bulldeg sattes tillsammans med barnen och en sjuhelsickes bullbak tog vid.
Teamwork på den högsta nivån!
Och efter x antal timmar var köksbänken fylld med vårigt- och perfekt-att-ha-i-frysen-fika.
En del alldeles vanliga kanelsnurror (efter älskad mans önskan) men dom allra flesta med hemgjord vaniljkräm i. 
Receptet på dessa drömmiga Mormorsbullar har ni HÄR.
Vi firade med att bjuda barnens Mormor och Moster på lördagsfika. Himla gott!
Förutom bullbak; Vårens första utegympapass. Lite mera krattande. Rutschkaneåkande. Bilstädande. Och den första grillmiddagen. Fönstermålande (i denna skrivande stund.. jag inne med småttingar och M, idog, i Målarverkstaden). Det, har också dagen bjudit på.
Så många Guldstunder på en och samma dag att det inte är klokt.
Som godast skrattade jag nog när barnen busade i köket efter middagen och jag och M unnade oss inte bara en snabbpuss vid disken utan några på rad sådär, ni vet.. S utbrister lite förbryllat ”Juuni!? Fattar du vad som händer nuu..!?..?” varpå hans lilla trogna följeslagare snabbt svarar; ”Nääee? ” lite smått uppgivet.
Livet.
Hoppas att ni har en härlig Varlborgshelg!
-och tack fina ni, för alla era gulliga ord och hjärtan och krya på, både till småttingarna och deras mor. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 27, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var en fin aprildag.
Förutom liten Skrålla med feber. En dammsugare som totalt ramlat sönder. Och en katt som grävt upp en drös av mina tulpanlökar (morr!!!).
S hade haft en så bra dag bland småvännerna. Så fint. Tjuriga hostan som jag var lite orolig över skulle störa i snabb lek, hade inte gjort det ett endaste dugg. Lillan yrvaken i vagnen, pojken till fots bredvid. Premiär i livet att gå hela vägen hem från Förskolan. Som önskat av honom.
Över forsande ån, genom kära byn. Plockande av tussilago i dikena till mamman. Varmt och så skönt. Ljuvliga utetimmar. Gungande och första små krattningsdragen på torra gårdsfläckar. Jag var lyrisk. 
Till kvällen var det så gemytligt att det inte var klokt.
Första riktigt vårvarma kvällen kändes det som.
Medan jag skulle städa det sista, bäddade mannen ner småttingarna i Springvagnen och drog på löptur. Tränade och sövde barn på samma gång. Så möttes vi hemma sedan, småttingar sov gott och vi tyckte att det nästan var en föör behaglig kväll för att vara sant. 
PANG
Fars!
Småttinglivskaos
…
Från ingenstans vaknar S i gallskrik. Klagar på ont öra. Vi har aldrig varit med om det tidigare och försökte läsa oss till vad vi skulle göra. Gråt, gråt, och till sist så vaknade såklart även den andra tungsovande lilla människan. Så då hade vi två som gallskrek. J med hennes feber och S med ont, ont öra. Vi försökte locka i S alvedon tillsammans med favoriten crush. Så äckligt, och så en slemdryg hosta som satte igång, så plötsligt var alvedonen uppe igen…! Åh. Efter lång stund av skrik fick vi lugna barn framför en pettsonfilm.
Men bara en stund, sen fortsatte ledsamheterna.
Vi bestämde oss för att packa oss ut i bilen i sena kvällen, så Miniman kunde somna upprätt, vilket skulle vara skönare än liggande. Med varsin glass i barnens händer, klockan 22 på kvällen, åkte vi iväg. Vad gör man inte liksom…
Men inte ens glass hjälpte. Så vi återvände hemåt för att göra ett alvedonförsök till för smärtstillande. Efter många om och men har stackars Liten lyckats truga i sig äckelalvedonen när vi åker iväg på småvägar i byn. S somnar gott…men några få minuter senare händer mardrömmen i bilen.. alvedonen stannar inte den gången heller, om man säger så.
Kaos.
Sanering av bil och barn och ännu mera gråt i vad som nu blivit natt.
Jag och M tittar på varandra och undrar ”har han fått Äckelsjuka nu plötsligt eller vad!?”…S har inte varit på föris på en vecka, vi har bara träffat familj, inte varit bland äckelsjuka ett endaste dugg, men vacklandet började. Får råd från andra päron att precis det här kan hända med brusig alvedon i liten kropp… det verkade sannolikt.
Hemma i natten bäddar vi ner småttingar i storsängen. Från ingenstans sover dom båda lugnt. Jag och M röjer hem, pustar och hamnar på kudden alldeles för sent. Ber för en lugn natt. Vaknar svintidigt i morse och tittar på varandra… barnen sover, i typ samma position dom somnade.. tacksamt.
M åker på jobbet. Jag somnar om. Någon timmar senare vaknar vi. Och mamman känner direkt att ”nu får jag h-vetesmigrän”. Hinner peta i mig två alvedon, ringa M och sen är talet nästan putsveck.”Jag förstår inte vad du säger, mamma” sa lillvännen. Jag försökte behålla lugnet så gott jag kunde tills M var hemma. Men den här typen av migrän är så fruktansvärt obehaglig. Syn, känsel- och talbortfall även idag alltså. 8 timmar plåga. Och därefter nu ”bara” migränbakis…
Håhå, vilket dygn, alltså. Jag sa redan när vi la oss så sent igår att det här bäddar nog för ett migränanfall, eftersom sömn verkar vara något som stör. Samma visa var det ju förra veckan när jag drömt och sovit dåligt. Då kom h-vetesmigränen.
Jaa… så, så kan livet vända från härligt till är-det-någon-som-skämtar-med-oss-drygt, i en grisblink.
Tacksam är jag över att vi ändå är så förskonade från sånt här tråk. Att M kunde komma hem fort idag. Att S inte klagat det minsta på varken öra eller annat idag utan mått tipptopp (hur är det ens möjligt?). Att J´s allmäntillstånd är så bra trots feber dag två. Och så är jag lycklig över att vara igenom den här svängen av ont. Hoppas på en lugn kväll och god natt så det kan få bli en härlig valborgshelg här hemma på gården för hela familjen!
Ta hand om er alla ni så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 25, 2018 | Emmeli funderar, Köket, Liten 4 år., Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Det är ju alldeles förskräckligt härligt att få vakna till strålande sol!
Precis vad vi gjorde denna onsdagmorgon.
Hoppas att ni fått göra detsamma. <3
Det växer så det knakar i fönstersmygarna.
Basilikan ska få bli delad på en sista gång. Har pyttsat ut till både mor och Storan redan. Så fiffigt. Och så roligt att kunna dela och byta sinsemellan. Förra året var ju mitt första så-själv-år.. då enbart med (massor) av luktärter. I år har jag några sorter till. Och det är med stor iver jag går och kikar till lilla planten varje dag. Zinnior är en gladblomma, så dom längtar jag massor efter!
Pellisarna har börjat blomma för fullt.
..och jag veeet, att jag borde knipsa av dom första blommorna för att inte få för rangliga darlingar när sommaren närmar sig. Men det är ju så svåårt att göra det.
Storebror önskade göra trolldeg nyss.
Så här har måttats, räknats deciliter och valts färger.
4 dl mjöl. 2 dl salt. 2 msk rapsolja. 2 dl vatten. Och karamellfärg efter behag!
Larvigt enkelt att göra och lika uppskattat. Nu sitter småttingarna med varsina degar, medan mamman påtar en stund med sin lilla bubbla här inne.
Måste tipsa om dom där söta vattenkannorna som jag fann på Jula häromdagen. Det fanns väldigt mycket ute-gulligt där. Till små priser!
…
Ok. Nu ska vi fortsätta onsdagen här.
Vi ser fram emot att slå in paket och klä oss kalasfina sedan, för att gå på Mäjadalenkalas. En älskad Kusin H fyller år idag. Och världens finaste MammaMormor imorn. Så idag blir det tillsammanskalas och det känns som att vi omöjligt kan få en härligare sista onsdagen i april! … särskilt glad är jag att denna onsdag inte liknar den förra…
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Så verkligt det blir.
Eller så verkligt det bara kan bli.
När man börjar bäbispyssla på riktigt, menar jag. Hittills har jag betat av sånt där rensande och städande, röjande och mycket sånt där ganska-så-tråk-fixande.. för att det är så himla skönt att ha gjort och på något vis ännu skönare när man är i boa-fas.
Men nu har här börjat ordnas med sånt där vansinnigt roligt och nipprigt, som ni ser ovan.
Dom första små plaggen till Minsting är inhandlade. Det blir nog inte så mycket mer innan bebben är född, mer än det här lilla setet att åka hem i från BB. Det finns en hel del kläder från syskonen, om man säger så. Fast det är roligt att ha något till en början som är just Minstings.
Gulligt, visst?
Bodyn finns HÄR. Byxan HÄR. Och strumporna HÄR.
Så fiffigt med 3-för-2 på byxor,strumpor och leggings. Tips tips!
Hittade några bedårande småkläder nu som jag inte såg i butik igår… alltså titta HÄR. Jag kolavippar lite.
Syskonen står och filosoferar.
Bebbenappen och lilla nallen gosprovas och båda verkar överens om att det blir bra, det här.
Storebror pussar magen varje morgon och säger god morgon Lillebror….”eller Lillasyster”. Dom tillagda orden som han nu verkar ha bearbetat sig till. Vi vet ju inte om det blir en MinstLiten eller MinstLillan, liksom.
”Mamma? , jag kan böja mig ner heela sommaren åt dig”, säger han också, Minimannen. Han ser och hör att mamman stånkar och pustar just vid det skedet. Mamma är ju grrravid! , säger han viktigt och stolt. Jag känner mig övertygad om att Minsting föds till stor kärlek från två småstora syskon.
Jag är känslosammast och kärleksskörast på jorden, känns det som. Och gråtylyckligt tacksam. Över att få vara med om det här. Mammalivet. <3
…
Nu väntar lunchfix här hemma för lilla gänget!
Kikar kanske in lite senare men ett så enkelt och gott middagstips som vi åt häromdagen!
Ha en fin tisdag alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer