Vilket vårtecken!

Det blev onsdag..

Efter att vi, mamma och Bertan alltså, skolskjutsat både Storebror och Storasyster på sina onsdagsäventyr, så drog vi till affären och shoppade.

Ännu en gång slog det mig, vad jag älskar att bo i en liten by. ”Nu ska mamma baka något gott!”, konstaterade gulliga kassörskan till Bertil, av vår handling att döma. Det nära, personliga men inte nödvändigtvis privata. Känslan av att faktiskt bli sedd.. inte som en i ett myller av människor där ingen känner ingen, utan faktiskt som Emmeli. För i byn har man småkoll på alla. Jag ÄLSKAR det.

Vi dumpade handlingen hemma på bron och fortsatte utehänget. Gick ut på lägdan och skaren som bär oss vart vi vill. Bertil fick skjuts på räserkälken och tjöt av skratt. Han älskar när det susar av farten. Och så var vi förstås till hästarna. Gosade med lillponnyn som låg ner och njöt i solen. Sen, gick vi in. Och snodde ihop en stor vetedeg.

Lillebror älskar, förutom att leka med sina storasyskon. Blommor, djur, åka traktor, vara med pappa när han snickrar.. ja sen är också bakning en livets syssla om ni frågar lille B. Vi snurrade bulle efter bulle. Det blev en stöpa riktiga ”Mormorsbullar”, med nykokt vaniljkräm i..

och en stöpa vanliga kanelsnurror.

Nånstans här, när vi gräddat nånstans mellan 80-90 bullar.. var vi väldans nöjda. Och köket osade av bulldoft!

Vi åt lunch. Och struntade i disken där på diskbänken.. ”deen tar vi sedan!”, sa mamman. Och så gav vi oss ut i finvädret igen! Strax var det ju skolhämt igen!

Ni må tro att det hurrades över mellisfikat som stod förberett på köksbordet! Vaniljbullarna penslades med smält smör och strösslades med kardemummasocker alldeles innan servering.

Så dukade vi upp, ute på bron. Nybakta bullar och kall Norrmejerier-mjölk. Oslagbart. Dörren stod till och med lite på glänt. Vi hade bara jacka, mössa och skor. Förutom lillen med sin overall. Ingen frös. Tvärtom! Och vi njöt.. och bro-fikade!

Vilket vårtecken! Hela alltet!

Ni är många som hängt med oss idag på instagram stories och önskat receptet på Mormorsbullarna. Självklart ska ni få det.

Kika in här imorn så får ni det då!

Tack Livet, för idag! Du var själamagi. Förutom magkatarr-ontet efter två stora vaniljbullar. Men, det var det tusan värt. Sådetså!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Åh, det var det sportlovet, det! Vad vi fyllt våra sportlovsdagar med? Vi tar en kik.

7-årsfirandet startade veckan på så kalashärligt vis!

Vi har haft lugna stunder med spel och pyssel.

Vi har gympat tillsammans. Jag utsåg denna plats, alldeles innanför balkongdörren, till en ny favoritplats att träna på.

Å, den där dagen. När vi var till MammaMormor och PappaMorfar, den värmde allas våra hjärtan. Oj som vi längtat till Lilla byn.. vi åt grill-lunch och åkte i räserbacken… utför stora lägdan alltså, där skaren bar oss prick överallt. Så barnsligt roligt, tyckte även mamman!

Vi vilade. Och mamman fick ännu en sväng av sin fördömda magkatarr (ganska så typiskt när en slappnar av.. ”åh, så härligt.. alla hemma och lediga för sportlov…”..). Det var läängesedan nu, med detta ont. Tacksamt. Men den här svängen var förskräckligt ond och under torsdagkvällen när det blåste upp till den värsta snöstormen, likt Emil i Lönneberga när Alfred behövde tas till sjukan, ni vet? Då var vi fundersamma om vi behövde ge oss iväg.. men tack och lov lyckades vi med alla möjliga knep ordna till mamma-magen. Ett dygn av räservila och bara snälla saker att äta sedan, så började det ordna till sig. Puh.

Vi invigde helgen tillsammans med vänner. Såna man kan vara lite fransig i kanten med utan att behöva känna att det gör minsta lilla. Hjärtevänner, mao. Vi hängde hela fredagen tillsammans. Ungar och päron huller om buller. Mammorna smet iväg på en långpromenad tillsammans och tankade mammakraft. En så himla fin dag.

Lördag. Och ungarna gjorde önskelistor för godispåsens innehåll… den listan sparas i sparlådan för lilla ägaren.

Och så undrade Farmor om ungarna ville komma över, och OM dom ville. Så då passade mamman och pappan på att ge sig ut med hästarna, tillsammans. Det är så mysigt när vi får till det ibland, inte bara var för sig. M och Ikran är så himmelens duktiga, ser ni? Ikran går först (!) och tömkörs som om han inte gjort annat. Duktiga pojkar! Fjödur rullade sig och gäspade gott efter svettiga, snöpulsturen… det gjorde även vi tvåbenta, kanske inte rullade oss, men gäspade gott.

Pojkarna har snickrat tillsammans. Så gulligt att jag får ont i kroppen.

Sportlovsveckans sista dag. Vi hade ännu en långfrukost tillsammans. Med varm choklad och skogaholmslimpa.

Sen hängde vi ute i det lugna, sköna, nollgradiga vädret.. i timmar! Juni och Pappan skottade och fodrade hästar och jag och småpojkarna hängde med hästarna. Pysslade om liten ponny och tog en liten tur längs lillvägen.

Veckans sista lunch, åt förstås ute den också. Järnmackor och falukorv på tunnbröd. Fy fararo, vad gott.

Sportlovet toppades med skoterbus tillsammans med Farfar och kusinerna, ute på våran lägda. Härlig syn!

Alltsammans nu i våra hjärteaskar. Och energi är påfylld hos oss alla och nu väntar två vardagsveckor innan PÅSK, ju.

Och, JAG. ÄLSKAR. PÅSK!

Önskeplaner för vecka 11!

– Ta en dag i taget hemma gården, tillsammans med barnen och djuren. Äntligen börjar jag känna lite mer energi i kroppen.. jag skyndar långsamt, vet att det är bäst för mig. Ljuset återkommer, javisst.. men sen tar det ändå ett tag innan jag är med på banan mot ljusare tiden. Snart så!

-Motionera! Som alltid. Lika naturligt och med i vardagen, som att jag äter och borsta tänderna.

– Ta tag i några ”surdegar” … samtal som behöver ringas, mail som behöver skickas, osv, ni vet.

-Göra i ordning ett odlingsrum uppe på övervåningen! Snart, snart drar jag igång försådden med full fräs!

-Blogga! .. tog näästan en helt bloggledig sportlovsvecka, men nu tusan! Jag älskar ju det här.

– Skriva en ”Grejsar-lista”! Jag älskar listor.

-Börja påsk-påta! åhåhå, så härligt!

Önskar er alla en god marsvecka. Ta hand om er! Allt ni bara kan.


Emmeli

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen!

Som vi firat, hela dagen lång. Storebror fyller 7 år idag och det känns så alldeles hutlöst stort och pampigt.

Denna unge. Som kom till jorden och gjorde mig och hans pappa till två 23-åriga päron. Och åren därefter, är dom vackraste, svåraste, häftigaste, roligaste, känslosammaste och mest underbara vi haft. Livet började då.. och det var Du som kom med livet, Sixten.

Hurra för dig, Minimannen!!

Från morgon till kväll har vi firat.

Med hela ”familjefemman” (som du säger), hemma tillsammans.

Strax efter ottan hade ni redan varit igång en lång stund och lekte och spelade och byggde med nya grejerna.

Och Mormor och Morfar som kom mitt i dagen på lite pytte-utekalas, litet så naggande gott… och vet ni vad S fick, förutom paket?

.. något som gjorde honom så här glad! Kan ni gissa? – Mormors risgrynspudding och saftsås, förstås! .. och mamman fick kåldolmar. Jag gråter nästan. Sån lycka!

Utekalasstunden var god, vi åt järnmackor så det nästan stod ut genom öronen på oss. Och njöt av att få ses.

.. Denna syn. En skara skatter. Dyrbarste vi har. Och hej vad det gick med blåsandet, av så måånga ljus!

Kalasfikat var; kärleksmumstårta. Raw-chokladbollar. Och hallongrottor. Som önskat.

Sen var vi så trötta att efter vi vinkat Mormor och Morfar hejdå så small vi av en efter en för eftermiddagsvila. Sen blev det kväll.

Och den har fyllts med önskemiddag (tacos!) med Farmor och Farfar kring bordet. Och spel, lek och bus!

Sån lyx med alla dessa människor vi har i kring oss. Alla kärlek och omtanke. Soom det rasat in samtal, sms, meddelanden på ig osv. Tack alla! Vilket hurrande!

En lycklig nybliven 7-åring somnade gott, så gott för en stund sedan.

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen! Vi älskar dig, mer än jag kan stava till.

Mamma Emmeli