av Emmeli | dec 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det var kvällen innan Julafton och det knastrade tomtebloss ute i stjärnklara kvällen..
Som vi peppat här hemma, särskilt jag och Minimannen. När barnen somnat, tomtenissade pappan och mamman in i det sista. Paket gömdes i julestrumpan, julskinkan griljerades och provsmakades och vi kröp ganska sent ner i Storsängen, jag och M. 
Jag var uppe på vinden typ tre vändor. Jag bara gav mig inte. Jag skulle hitta åt den där julestrumpan som jag haft sedan jag var liten…
Till slut.
Och så blev det julafton;
Julaftonsmorgon. Med skinkmackor och extragott kaffe (nymalda bönor, ni med) och morgonpaketöppning och en Storebror som inte trodde att det var sant. Äntligen var det den där omtalade dagen, liksom.
Det mystes och tändes ljus, lyssnades på julmusik. Barnen julebadades och hoppade i sina nya pyjamasar dom fått under morgonen och plötsligt blev det sådär typiskt julaftonsbråttom och vi gav oss iväg ut genom dörren. För att traska över till Farmor och Farfar och ha krubbstund och grötätande och klappöppning för dom minsta i familjen.
Sen blev det ett litet glapp på ett par timmar med sån där göra-vad-man-känner-för-tid… jag och mannen valde såklart ett träningspass var. Han här hemma och jag drog ut med mina monsterspikar under fötterna, dom som gjorde att jag kunde julaftosspringa hur bra som helst, trots ishalka. Det var makalöst vackert!
Och så duschades det och piffades och småttingar kläddes julefina och så vidare. Till och med småkusinernas små gullehänder blev glittriga.. Minimannen slog till med både rött från mamman och silverglitter från Farmor.
Han. Så fin så klockorna stannar. Alltid.
Sen samlades vi alla för Julaftonsfirandet.
Jag bara gick och Ferdinandsuckade och höll på att dö söthetsdöden över mina barn ikädda julstassar. Juniflickan i den där känningen hon fått av sin älskade Mormor. Och Minimannen i hängselbrallan och vitskjortan och flugan. Och så känslan, över att få vara deras mamma. Åh.
Vi firade Julafton. Min älskade Stora Lilla Familj, tillsammans med mannens kusiner och faster, farbror. Mina Svärisar, gulliga Gammelfarfar och hans M, och så mina småttingars kusiner och faster och farbror. Åt och åt och skrattade åt ett par små tvåochetthalvt-åriga kusiner som är den allra bästa underhållningen.
Och här;
…har precis S hjälpt sin Gammelfarfar, som han är mycket mån om, med att ta på honom kepsen innan Gammelfarfar skulle ta sin hemfärd. Man behöver inte vara en stor människa för att vara omtänksam.
<3
Till sist hade vi klappöppning, vi vuxna. Småttingarna hade också några klappar kvar. Så ännu en gång, var det papper och snören och leksaker och paket och bortskämtglada leenden och bultande tacksamhetshjärtan, precis överallt.
Som alltid, den bästa julklappen;
Ynnesten, att få ha det sådär. Med dom allra käraste runtomkring, få äta sig mätta, vara i ett varmt hem, krama den man håller kär och pussa gullungar tusen gånger om. Det, var det allra bästa med Julafton, även i år.
Med varma hjärtan och julaftonströtta kroppar och knoppar, traskade vi hemåt i Julaftonsnatten. Dom minsta sov på två sekunder, medan dom två vuxna hade ännu en stunds Julafton. En älskad provade sina nya skor han fått av sin fru. Och den där frun och hennes julklapp från mannen… det tar vi i ett annat inlägg för nu blir det här så långt att ni storknar snart!
Hoppas, hoppas ni också hade en så fin Julafton, ni med! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 22, 2016 | Jul på Drömgården, Liten två år., Norra Drömgården, Salen, Stora Lilla Familjen, Träning
Ja;
Nu står den där, nu med glitter och allt. Inget lagom alls, bara helt proppad med röda och guldiga pumlor. Finaste granen nååånsin. I år, igen. Och där bredvid, hänger den dyrbaraste av konst. Ett alldeles sprillans nyuppsatt familjefoto.
Vilken rikedom!
Julklapparna är inslagna och ligger nu där under granen. En del av dom i alla fall. Såna som inte är så otåliga och klarar av ett litet kläm av en Miniman, Sallykatt eller så.
I natt när jag satt och paketpysslade medan barnen sov, så hade jag Sallykatten som hjälp. Hon kröp liksom in i paketen.. sådär när man hunnit tejpa ena sidan men det fortfarande finns ett hål in på andra… knaskatt, alltså. Idag fick jag piff-hjälp av en annan älskad. Han tyckte visst inte att jag tagit i nog, så han hjälpte mig lite på traven kan man säga…
Sötaste paketen jag har sett!
Det där är till MammaMormorSvärmor, som ni ser.
Jag gillar den här typen också.
Tänka sig… att det är jul igen…
…Och nu är vi fyra i familjen. Vilken lycka <3 .
Och nu är det kväll. Dan före dan före doppardan, är snart till ända.
Här har julestädats precis hela dagen. Men nu är det klart. Ni vet, kaklet blänker, spis och ugn är tokrena. Lampkronan glimmar och så vidare. Hemmet skinande och redo för jul, helt enkelt. Klapparna är klara, granen står så grön och grann i stugan, allt är bakat och klart och vi kan bara krypa in i mysiga julebubblan.
Så himla fint!
Jag har gått sakta genom hemmet och bara njutit av allt det vackra och vetskapen av att gullepojken sover gott i renbäddad säng, rödblommig och lycklig. Det viktigaste. Och bästa. Att vi alla får må bra och vara tillsammans.
Efter ett småsent träningspass och en skön dusch efteråt, har jag och mannen nu slagit oss ner i Finsoffan och bara pustar ut. Till vårt sällskap har vi en sovande liten flicka som nattsuddat lite med oss, och en kurrande katt.
Så himla Underbart, att ha hela familjen samlad igen.
Juletid, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | dec 21, 2016 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
Alltså.
Åh..
..Vår älskade, älskade, äälskade lilla Juniflicka. Idag är det inte bara årets allra mörkaste dag, det vill säga vändningen av mörkret. Utan också, Juniflickans Halvårsdag. Precis så; Lillan kom till jorden för precis 6 månader sedan, idag. Det var årets ljusaste, sommarens för oss vackraste, dag när hon föddes. Lilla J som så snabbt kom till oss, och så självklart gjorde livet än vackrare.
Ja. Ni förstår ju själva.
Lillan, som fortfarande badar i sin sockersöta overall. Fasligt skön i alla fall!
Det är helt magiskt att ha två, så himla små men samtidigt så stora människor, i ens liv. Såna som liksom kramar om ens hjärta så mycket att det gör ont. På kärlekens vis. Och med sånt där medföljande hjärteont i magen. Och med sån där sprudlande lyckokänsla, som bara dom kan ge. Som jag älskar den där lilla solstrålande, koladoftande lilla flickan och hennes fantastiska Storebror. Dom är mitt allt.
Livet nu är så mycket på alla sätt. Det är nästan så att man gör rivspår i gruset eller springer runt med vindpinad frilla. Det svischar, om man säger så. Men vi bara är i allt och försöker njuta så mycket vi bara orkar. Det är en ynnest. Hela alltet.
Och nu har vi bara tre dagar kvar till Julafton, dessutom. Julruschen gör såklart att det svischar än mer! Mannen är iväg sedan svintidiga tisdagen och kör sin sista uppdragssväng innan jul. Vi längtar inte alls lite efter honom, utan typ hur mycket som helst. Jag och barnen är här hemma och försöker stöka med allt möjligt, så gott vi bara kan. Varvar innepysslande, bakande och lekande med barnsvagnspromenader och lek ute i dagsljuset.
Där ligger mina två nyvakna stjärnor efter dagens promenad. Två slagna hjältar som snusat gott i decemberluften.
Mitt i allt, småbarnsliv som snurrar i 120, julrusch och en vild kattflicka som fått fräs på det där med jakt och liksom springer som en galning upp på bron och försöker lura in sig genom dörren för att få visa oss hur duktig hon varit. Titt som tätt. Och med nytt byte i munnen. ” Ååh bra gjort Sally!”, säger jag i samma veva som jag försöker blunda för hur äckligt det är och hiva iväg stackarn som fått sätta livet till. Mitt i allt det där ringer älskade mor och undrar jag vattnat julgranen och jag bara hör mig själv säga; …
”Nej mamma, det har jag inte. Jag försöker hålla ihop truppen här!!”.
Ha ha
(och nu, har stackars granen fått påfyllt vatten!)
Livet som småbarnsmorsa är fullproppat. Av kärlek, småttingar som kramas, sytande, bytande. Skratt, gråt. Någon som då och då störtdyker in i den berömda trotsen och ger självlysande hår på undertecknad. Samma människa som nästa sekund är hur god som helst, hjälper till i bakandet och utbrister på farbror-vis om degen som snurrar i assistenten;
” åååh, uuundebar deeg!! mm, mamma! det hä lukta velkin velkin gott!”. Nästa stund stoppar han assistenten och säger; ”Mamma? jag äälskar dig!”
…innan han springer iväg, meckar med nån bil eller kör ett varv med släckbrandbilen. Med deg på tröjan och ruffsigt julledighetshår. Och med så mycket bus i lilla kroppen att mamman ibland får alldeles, inte bara grått, utan självlysande OCH blinkande hår (!).
Men vi var sannerligen ett dreamteam idag under bakningen!
Ett tag hade vi deg precis överallt, men till slut så var bröden färdiggräddade och vi var omåttligt nöjda båda två. Fram till imorn eller så får man stå ut med att trampa i degpluttar lite här och där. Det har nog ingen dött av, tänker vi!
Och där, en bild på från Drömgården och årets mörkaste dag. Jag blev så känslosam och varm i hjärtat, där jag stod och blickade ut över vår vackervy.
Jag kommer ihåg att jag, trots täta, täta värkar, bad mannen om att ta en bild. ”Det är ju så himla vackert, sa jag!! Tänk att få föda precis nu. Knäpp nu!”. Och han fångade min känsla i en bild…
21 juni, 04.21 är det där. 04.56 är vi framme på BB. 05.16 är Lillan på mitt bröst. Magiskt. <3
Nu pustas det ut efter en fartig dag och jag undrar om i kväll är kvällen jag lyckas slå in ännu några julklappar. Just nu känner jag mig så trött att jag inte ens vet hur jag ska orka mig upp på vinden och frysen, med bröden alltså. Nåväl. Det ska nog gå alldeles ypperligt alltihop.
Så, man skulle kunna sammanfatta saker och ting och nuet med; Att ha livet fullt av liv.
Jag önskar mig inget annat. <3
På återseeende!
Lillafrun
av Emmeli | dec 20, 2016 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Liten två år., Litens dagens outfit, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det där var igår morse, när mannen höll på att ta in Årets Julgran.
Och där är jag, ja.
Och Minimannen!
Han, stilig i snygga kusinärvda skor från Timberland, sprillans ny jacka (Reima) och dom där jeansen från Cubus han fick för längesedan av gulle-Norge-Morfar, och som nu passar alldeles perfekt från att ha varit på tok för stora, länge, länge.
Det där var strax innan vi allihopa åkte iväg på sista-stadssvängen-innan-jul…
Vi hade en dag i Södra Stora Staden.
Gjorde en drös ärenden och avslutade med att julmatshandla.
Finaste Pappan i stan.
Älskar honom.
Stjärnorna, dom bara tokälskade att julhandla mat….
Hihi.
Under kvällen var M iväg på brandövning och jag och kidsen hade kväll här hemma. Stökade undan dagen, tvättade, hängde tvätt, hjälpte M att packa sin väska och så provade jag och S oss på att lägga in egen sill. Eller egen och egen, sån där 5-minuterssill som Ernst tipsat om, som kändes alldeles ypperlig att hålla på med nu när jag ju gör allt med en liten Prins Darling bredvid mig. Vi var skitpepp båda två, där vi hackade morötter och lök och så, men när vi skulle hålla på med dom där slemmiga fiskarna tjöt jag rakt ut och S ropade ”hejarop” som; ”Mamma!! Det här se siiitäckligt ut!”
När pappan kom hem hade vi för en-snarttreåring, sen, sen julekväll. Julgranen kläddes och precis alla i hela familjen var med. Maj gadd så himla mysigt! Lillan krälade på golvet, Sally sparkade runt på nån pumla och vi andra tre hjälptes åt att hänga upp så mycket pynt vi bara orkade.
Juleveckan är här, mao.
Ta hand om er. Kör försiktigt på vägarna. Stanna upp och andas några extra andetag. Och ha det så gott ni bara kan! Typ så.
Lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Min Prins Darling.
Jo, precis. Han lyssnar likväl till Prins Darling som till Sixten.
Det där var igårkväll, när vi hade kväll i kyrkan. Minimannen myste med farfar, lääängst fram. Jag tänkte ”å kära nån, hur ska det där gå?” . Längst fram med någon lite som bara ääälskar att prata precis hela tiden. Fast han kan vara precis knäpptyst och lyssnade, också. Efter första låten ropar S högt; ”Braaavo Farmor!!”, ”Braavo Allihopa!”.. och efter låt tre, så sov han. Gullvännen.
Det var en helt fantastisk konsert. Mormor och Moster M i kyrkbänken, Farmor, Mormoster (Storan) och pappans gullekussar i kören. Vackerpappen som skötte ljudet. Det där dreamteamet; Farfar och Minimannen där längst fram. Och så jag och Juniflickan som dansade järnet och sjöng med allt vi kunde. 
Samuel Ljungblahd, Daniel Stenbaek och Höga Kusten Gospel. Precis hur bra som helst!!
Jag stod där och förundrades. Över livet och hela Alltet. Förra julen stod jag och sjöng där i kören, med en pytte, ännu inte synlig, bebbemage. Med lilla Pyret där i. Och nu?
Tacksamheten är obeskrivlig.
Efter en kväll fylld med eftertanke, määädjik bra musik och finsortens familjehäng, så åkte vi hemåt. På kalabalikhala vägar, sakta, sakta. Landade hemma på en Drömgård som hälsade välkommen hem. Och så somnade vi, i en endaste stor familjehög i Storsängen. Alla fyra. Och med en kurrande katt på toppen, såklart. Med våra hjärtan fyllda av Livsgnister.
Lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2016 | Emmeli funderar, Julerecept!, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Recept, Träning
Fantastiska lördag. Med sån himmelsk lättnadskänsla.
Jag och barnen har skrotat på tillsammans och haft det så fint.
Dock en ”smått” dryg fadäs..
Precis efter morgonröjet, kraffsar Sally på dörren och fullkomligt flyger in i huset. Så vaaansinnigt nöjd. Och jag? Jag bara skriker som en stucken gris. Minimannen gör allt han kan för att rädda situationen, typ springer och hämtar sopen morsan ber om, hjälper att dra fram sängeländet, dammsuger och skurar. Kattskrället hade ju släpat in en blodig jädra hackspett. Som hon sprang med igenom huset och under Stårsängen. Där latjade hon runt med den som en pingisboll, typ. Alltså fiiiii, så äckligt!! Ja, så då kolavippade jag lite, men som sagt så redde vi ut det där tillsammans, jag och Minimannen.
Efter lunch klädde vi på oss och gick ut, Storebror höll mig i handen och Lillasyster bäddades ner i vagnen. Sen gjorde vi äventyret att knata med små och stora ben, ner till affären. För att hämta ut det där paketet som är Den Skäggiges juleklapp. Och S var så himla duktig, alltså. Gick och gick. Sista hundra meterna innan vi var hemma på Drömgården igen, började han bli trött, trött. Och precis då kommer Farfar körandes, så då fick lillvännen till sin stora, stora lycka skjuts. Av någon han beundrar så.
Och sen har det skrotats vidare med efter-fågel-kalabalik-tvättande, smygig julklappsinslagning, mellisfikande med kardemummakaka och småpratande tillsammans med Storebror. Och en rent himmelskt skön stund i finsoffan där det småslumrades för samtliga. Lillan i min famn. Alltid så mysigt!
Nu är det kväll och Storebror sover. Jag har precis tränat efter övekroppspass och tagit en sån där världslyxig dusch efteråt. Nu är jag redo för senkvällens tomteverkstad. Bara mannen kommer hem (han är i norra staden och gigar med vår gospelkör och Samuel Ljungblahd) , så ska vi slå in julklappar tillsammans. Det blir mysigt! Tills han kommer hem ska jag och Juniflickan bara mysa.
Och just det! Gottisreceptet jag hittade inne hos Hannas Bageri, kommer här!
Mjölkchokladfudge med jordnötter
150 g mjölkchoklad
50 g smör
1 msk honung
1 dl ljus sirap
3 dl socker
3 dl vispgrädde
1 dl salta jordnötter (ta meer, det gjorde jag. minst en halv deciliter till!)
Blanda ihop grädde, socker och sirap i en kastrull och låt koka upp. Koka sedan på medelvärme tills blandningen får en temperatur på 120 grader (tar ca 20 min) och rör om då och då. Hacka jordnötterna under tiden det håller på att koka. Ta bort kastrullen från plattan och tillsätt smöret och honungen. Ställ tillbaka på plattan och låt koka upp i 2 minuter. Bryt chokladen och häll ner den i blandningen och rör om tills du får en jämn smet. Tillsätt sedan dom krossade jordnötterna och rör om. Häll upp i en form klädd med bakplåtspapper och låt svalna i kylen. Skär upp i bitar! Och njut.
♥
Gullbarn, blodiga hackspettar och mjölkchokladfudge. Typ så.
Ha det så gott!
Lillafrun
Senaste kommentarer