av Emmeli | feb 16, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader
Ännu en dag av full fart. Motion- och Frisklufttimmarna i morse gav oss (mig och Emmeli…) raketbränsle. Det Bäbisgosades Städades. Sen hämtade vi hem en älskad, som checkade ut för helg. Vi har sedan gäspat i kapp och undrat om det inte är sovdags nån himla gång eller om man faktiskt kan krypa ner under täcket redan typ klockan fem på eftermiddagen en pissregnig, grå och sunkig februaritorsdag?
Så vi har myst i soffan framför barnprogram på datan. Och byggt bokstavspussel inne i lekrummet. Samt ägnat oss åt idogt visseltränande med han som för första gången lyckades vissla i morse och var prick så stolt som ni anar! Den där lilla herren, som vid middagen ville känna videkissarna mot nosen, då jag precis berättat att dom ju är mjuka. Och han svarade, åh, dom luktar så ljuvligt! . Då fick jag bita ihop, om jag säger så.
Och nu är det bara jag, den kurrande katten och den där osprättade, bara-av-bäbis-lästa tidningen. I det helgfina hemmet med sovande stjärnor i rummet intill. Kvällsfriden… 
Tänk, att det redan är fredag imorn igen.
Lillafrun
av Emmeli | feb 16, 2017 | Mammalivet, Matbröd!, Recept
Torsdag!
Jag stoppade ner barnen i vagnen i morse (å så lätt det låter… jag var toksvettig, trots inga påklädningsstormar, innan vi alla var påklädda och utanför dörren!), så gick vi till Förskolan. Så mysigt nu när det är så ljust tidigt på morgonen. Jag och Lillan fortsatte sedan och tog en långpromenad i regnsnusket. Nu är vi hemma efter ett par timmar på språng. Så skönt med så mycket friskluft, trots det där regn-hagel-snö-knepiga som kommer från himlen.
Nu ska vi fortsätta torsdagen här. Här nedan finns det där receptet också förresten!
-Storans Grötbullar
(16-20 bullar)
Vad behöver jag?
2 dl havregryn
3,5 dl vatten, kallt
50 gram smör, rumsvarmt
25 gram jäst
3 dl mjölk, fingervarm
1,5 tsk salt
2 msk ljus sirap
8-9 dl vetemjöl
Och hur gör man?
- Koka ihop havregryn och vatten till en gröt i en kastrull. Lägg smöret och låt det smälta ihop med gröten. Låt det svalna.
- Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och blanda tills jästen lösts upp. Tillsätt gröten, salt, sirap och vetmjöl, lite i taget. Blanda ihop allt till en smidig deg och knåda den i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 50 minuter.
- Dela degen i 16-20 bitar.
- Forma degbitarna till runda bollar och lägg dom på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dom lite lätt. Låt bröden jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Sätt ugnen på 230 grader.
- Pensla bröden med vatten och strö över lite havregryn
- Grädda bröden mitt i ugnen i ca 14-15 minuter. Låt dom svalna på ett galler under bakduk.
- Ät sedan med (nästan olagligt) mycket smör och ost på och typ svimma på kuppen, av hur gott det är..!
Den här gången gjorde jag och S prick efter receptet och det blev tipptopp. Dubbelsats blev det också, men nästa gång tror jag tusan att vi kör fyra gånger receptet eller nåt. Och så blandar vi nog då också som vanligt, hejvilt med olika mjölsorter. Typ en blandning av vetemjöl special (special använder jag alltid i brödbak förresten!), grahamsmjöl, kanske lite rågsikt. Ja, det kan bli lite hursomhelst men jag tycker det är gott att blanda det vita, vita med lite grövre mjöl. Och såklart, ska det testas att göras med fiberhavregryn också.
Grötbullar, hörreni.
Varsågod, börja baka!
-och ha en god torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Det här med vår i luften. Det gör liksom någonting med mig. Som att både kropp och knopp varit i nån slags vinterdvala och inte förrän nu, när ljuset återvänder, solen lyser högre och fåglarna börjar kvittra igen, så förstår jag att jag varit där. I Vinterdvalan. Det bara känns nu, som att jag nästan snart börjar bubbla lite inombords. Bubblet som varit lite sovande senaste tiden. Ni vet nog precis vad jag pratar om. Jag anar att jag inte är ensam, mao. 
Och vet ni!
Jag är så himla glad att jag gick emot mig själv och istället helt brydde mig i vad min lilla dotter tyckte, om den där första Babyträffen vi hade för ett par veckor sedan. Jag kände mig allt annat än bekväm, ska ni veta. Men hon älskade det ju. Så det var självklart att vi skulle fortsätta. Idag? Ja, då älskade jag det också! Jag är en Hemmagris och Ensamvarg, till stor del. Tycker om att träffa familj och vänner. Ja, det älskar jag ju, som ni vet. Men det där med att befinna sig i nya grupper, inte riktigt känna någon. Ja, det kan jag tycka är obekvämt. Men när vi bodde i Norrnorr hade jag ju faktiskt alla vännerna runt mig/oss, och vi hängde massor. Och nä, dom flesta av dom darlingarna kände vi ju inte sedan innan. Så nånstans måste man ju börja. När vi sedan flyttade hit, hem igen, har jag inte orkat söka upp några nya vänner. Inte haft behovet. Och, det har bara inte blivit. Men nu känner jag mig redo och det här känns som ett ypperligt tillfälle och jag är så glad i goa mammorna jag träffat. Heja, heja att kliva ur sin bekvämlighetzon ibland!
Och ser ni där!
Alla Hjärtans-blommorna jag fick av mannen igår. Han är för rar, alltså. Rosenbukett med videkissar. I vasen med finaste bokstaven på. Choklad och present, fick jag också. Bortskämd så det förslår. Och tänk, vad vi fyllt vårt sju-och-ett-halvt-åriga-Tillsammans-liv med mycket kärlek. Norrnorr-liv som precis-nyförlovade. Tillsammans-kämpan med varsin högskoleutbildning, där vi samtidigt träffade massa älskade vänner-för-livet-vänner. Gifte oss gjorde vi också under denna tid och den dagen är som en Saga att ha sparad i hjärtat. En sann sådan. Så var vi till Gambia då också, bodde i hydda i tre veckor, och fick än större perspektiv på, och tacksamhet för, livet. Och det häftigaste och underbaraste med den där tiden, var att vi blev Päron till en Liten. Och med varsin examen hamnade vi sedan här. På Drömgården. Som 24-åringar blev vi plötsligt, efter hårt slit, gårdsägare. Tillsammans med en ettårig Miniman. Han som nu är Storebror till gulligaste Lillasyster J. Time flies. Och jag bara hoppas på minst typ 100 år till av Jordeliv tillsammans med min M och våra kids. Det är det bästa jag vet, liksom. 
Kära, kära härtanes vilket spretigt inlägg. Jag har ett brödrecept förberett här också, men det känns som ”att blanda ihop ärter och fårskinn”, som mamma skulle ha sagt. SÅ. Jag skiter i det där receptet. För nu.
…
Det har alltså varit en himla fin onsdag. Efter Bebbeträffen gick jag hem med en trött liten bäbisflicka. Hade låst ut mig, men blev räddad i vanlig ordning av min Räddare i Nöden (Svärfar). Mötte sedan upp Storan för Onsdagsgympa. Med skakig kropp njöts det hemmatimmar i solbadande kök, bland bäbis och kärleksblommor. Liksom ännu, ännu härligare att vara hemma när man varit iväg på vift sådär. I eftermiddag har vi varit ute, barnen och jag. Friskluftat oss och vandrat runt huset (Bland det bästa som finns ju! Bara fantisera och fundera). Till kvällen har här lagats middag tillsammans med snart-treåring och ritat med densamme. Att måla av sin egen hand är grejen nu och jag vet inte huuur många små Minimannenhänder jag målat av senaste timmarna.
Sådärja. Ett spretigt inlägg var det här. Om det där med Vinterdvala, Bekvämlighetszoner, Kärlek och sånt.
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
För idag är det onsdag.
Och Lillan, till skillnad från förra veckan, är nu friskis. Så nu ska lilla Loppan och jag traska ner på byn och möta mammor och bebbar. Det blir en mysig onsdagsstart! 
Mitt Lilla Hjärta. <3
Önskar er en fin mitt-i-veckan-dag!
Tänkte att jag kan kika in senare, när/om jag får läge, och skicka vidare receptet på vad som blivit en riktig hit här hemma. Det där brödet vi bakade häromdagen, menar jag.
Ha det så gott så kanske vi hörs senare!
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Som i ett trollslag…
..Bestämde sig Den Sagolikt Vackra Vårvintern, för att förvandlas till Det Sanslöst Stormiga Grådassiga Februarislasket. Då kan det omöjligt finnas något bättre att hitta på en Hemmamåndag, än att ta Storebror i handen och rejsa ner på byn. Handla på oss jäst och allt vad vi kunde tänkas behöva för att sedan återvända hem och dra igång en Bagardag;
Någon var i vanlig ordning mer än mycket pepp och det är en sport att bara hänga med.
Mamma? Ska det här i nu? , frågar han och häller i samma veva i vad det nu kan vara. Mamma, ska jag öppna den här?, frågar han och öppnar i samma sekund. En gång kände jag hur jag liksom knappt andades för att det gick i sånt tempo. Då säger min son, snart tre år; Mammmaa? Aaaaandaaas! och jag brister i skratt totalis, såklart. Ja, det är Sportigt att baka med en Miniman, ja visst. Men, också förbenat trevligt!
Min bagarpojke!
Idag testade vi ett nytt recept. Som vi fick från Storan igår. Och vi ger det fullpott. Otroligt gott och mysig bakning! Påminner mig om frallorna som min dagisfröken brukade baka till oss barn om morgnarna.
Ett besök med Farfar hos GammelFarfar gjorde S, medan degen jäste.
Utsökt uppstekt-palt-lunch med en rejäl klick smör. Och sen, gräddades bröden. 
Provsmak och alla tummar upp!
Det visade sig sedan att jag och M fick värsta bästa bonus-jobba-uppe-tiden som vi inte hade räknat med idag. Storebror följde nämligen med Farfar igen och hade sån där tid han bara älskar. När dom hänger i garaget och grejar med bilar och coola saker. Stor och Liten i varsin arbetarbralla och Garagekeps!. Livets Finheter, alltså.
Så när Lillasyster tog sin nästa sovning, kunde jag klättra upp ovanpå det där sovrumstaket och ha Spånfest, medan mannen jobbade på utsidan av huset. Såå nice!
Och så till dagens lite sorgliga. Som den känslomänniska jag är, dock med förnuftet att se saker och ting i perspektiv, tyckte jag att det var fasligt sorgligt när vi var tvungna att såga ner vårt stora, stora syrenträd. Ända ner till marken. Jag hoppas, hoppas att det vill växa upp igen. Jag älskar syren och det där trädet, (ja det har förvandlats från buske till träd faktiskt), är liksom ett av två (det andra är äppelträdet) som jag verkligen, verkligen iiinte ville bli av med. Tyckte så synd om M som behövde såga ner det, han vet ju att hans fru älskade det liksom. Men, trösten är att det faktiskt inte blommade i somras, mer än lite, lite längst upp. Och att vi ju faktiskt ska brädfodra om. Det är ju alldeles förfärligt roligt. Och då är det helt sonika omöjligt att ha någon slags ställning där om trädet varit kvar. Däremot, har M lovat dyrt och heligt att han inte ska såga ner mitt äppelträd. Det får vara sådär stort och yvigt och alldeles underbart, tills det själv bestämmer sig för Äppelhimlen.
Jag tog mig en skön, skön löptur då, när mörkret höll på att falla och det plötsligt blev en så bra lucka för precis det. Mannen har avslutat sin jourvecka och så vidare. Och då jag andats i mask i flera timmar där uppe bland dammiga spånet, var den där friskluften rent gudomlig. Och så kom jag hem med det där syrneträdet i perspektiv också, och det var ju himla tur….
Nu är det kväll och vi har avslutat arbetsdagen här hemma. Sånär som att Mannen är ute med skotern och kör ihop riset från syrenen. Men efter det, har vi ledig-kväll. Barnen gjorde kväll extra-tidigt ikväll och det är Kvällsfrid Deluxe som råder.
En måndag i februari, alltså. Det här Hemmalivet gör mig nipprig!
Lillafrun
av Emmeli | feb 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Salen, Stora Lilla Familjen
Lördagmorgon.
Ingen tid att passa. Alla vaknar tillsammans. Efter en natt av björnsömn. I ett sovrum som friskluftats en hel fredag och med nya sängkläder, var det inte så konstigt att vi sov som fyra björnar. Fyra björnar, i en sardinask. Ja, senaste tiden har det bara blivit så att vi samsover hela gänget. Jag nattar ju barnen i storsängen, och sen har jag bara inte haft hjärta att dela på dom där småsyskonen som sover så gott tätt, tätt intill varandra. Det är så vansinnigt mysigt och går ju så bra nu när barnen inte är större än dom är. 
Frukost, lek och smådonande. Jag hade tänkt vara ledig i helgen… från mitt mamma-arbete med tvätten och så. Men det är tusan lättare sagt än gjort. Nu är tvättkorgen så tom den kan bli, det är ju ett evighetshjul det där. Ett evighetshjul som tyder på liv. Och sånt, tycker vi ju om!
Och där är en bäbisflicka som mixtrar och grejar. Helst av allt vill hon bara kunna ställa sig upp och gå. Helst igår. Men nöjer sig med att krypa, dra upp sig mot saker, stå på huvudet och dra till med nån slags ap-gång..
Lillhjärtat. Så självklar och så älskad.
Hon har ju så att säga skaplig bushjälp av han som kallas för Minimannen och som är hennes Storebror. Han som frågar varför? på allt som går, och även det som inte går. Rabblar bokstäver, går med händerna i fickorna och har ett universalsvar på precis allt; –japp! , svarar han och går vidare.
Idag är det en riktig lördag;
Pyjamasbäbis. Pojke i favorittröja. Timmar av familjetid här hemma. Ljudet av kaffesörplande och krispiga tullisar. Senare packar vi lilla tränings- och bastuväskan. Och lördagsstassen! Och drar iväg till Lilla byn.
Vi längtar till paltmiddagen hemma hos Mormor och Morfar. Jag och mamma ska laga tillsammans. Och jag bara vet, att lilla Mormor uppe i himlen, kommer att vara med oss också. Det blir en kväll med älskade päron, min äldsta syster Storan och hennes fina familj och så mitt lilla gäng. Kan knappast tänka mig något bättre! Skulle såklart vara, om dom två andra syrrorna också var hemmahemma (<3).
Nix. Nu ska jag sno ihop två ananaspajer att ta med sedan!
Det låter som att det kan bli en alldeles utomordentligt fin lördag, det här. ?
Trevlig helg till er alla! Ta hand om er.
Lillafrun
Senaste kommentarer