av Emmeli | jun 17, 2019 | Emmeli funderar, Emmeli tipsar!, Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller somriga reklamlänkar!)
Några timmar på vift.
Bland massor av trafik, skyndande människor och ett himla köphetsande. Bortom gården som är min plats på jorden. Ganska så härliga timmar, i alla fall. Där det allra bästa. Var att komma hem.
Krama skäggig pappa som smakat på HemmaPappaliv med tre små, för en stund. Och pussa småttingar. Där den ena log stort, den andre sa ”va bja du kom hem, mamma” och den tredje gastade ”mamamama!”, kröp i ilfart och letade under blusen efter något efterlängtat. 
Några timmar på vift.
Och tacksamheten. Över att få kalla det här för hemma. Är enorm.
På direkten när jag kom hem, invigde jag mitt sommarkit som jag roffade åt mig i farten under stadsturen.
Jag har hittat nya favoritlinnen förstår ni och har det nu i både marinblått (finns HÄR) och vitt (HÄR).
Och mjuka kjolen blev en favvis på en gång. Den hittar ni HÄR.
Mjukt och skönt. Och (!) fint!
Vi har varit ute i sommarvärmen prick hela dagen. Ungarna nattades under dåndimpenvacker långpromenad. Junikvällen är ljuv. Och jag vill aldrig gå och lägga mig. Midsommartid. Vackraste jag vet.
Må gott!
Lillafrun
av Emmeli | jun 17, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon måndag och Midsommarveckan!
Å, att njuta. Av precis allt vackert som är just nu. Ett mål hos mig.
Förra veckan hade jag ganska så mycket ängslighet och vemod i kroppen. Ibland blir jag bara så rädd. Ni vet, livet. Det kan bara kännas för jäkligt att vi inte, allesammans, kan få leva lyckliga långa, friska liv tillsammans och dö av ålderdom.
Vi vet inget. Om framtiden. Det är konstaterat sedan länge. Så den gamla godingen; ”ta vara på nuet”. Det är det nötta uttryck jag tänker fortsätter att leva efter, så mycket jag bara kan. Varje dag är en gåva. Om jag bara går runt och oroar mig för vad som kan hända, så missar jag ju mitt mål..
Ok.
-Vi tar måndag och samlar oss lite, tycker jag. En Måndaghälsning. Tror nog att det får bli sommarens sista, sen tar sommarlovskänslan över och dagarna blir pärlband av Sommarlov med planer som strösslas mer i stunden, ni vet.
Veckan som gick? 
Började sömnigt. Och småsyskonen började bli krassliga.
Till kvällen tog jag småttingarna i bilen, där ungarna fick göra natt medan mamma funderade på ditt och datt och plötsligt var tvungen att stanna för att lyssna på tystnad och titta på spegelblank sjö. 
Jag sprang, en endaste tur. Men den var stark. Jag tänkte på mamman som blivit en ängel och kände hur enormt tacksam jag var som fick vara precis där; med fötterna på jorden, kutandes, med barnvagnen full av snusande barn. 
…Det var samma dag som Storebroren också susade till Förskolan några timmar… för att liksom kunna ta Sommarlov. Sötnosen där. Som bjöd kompisarna på glass och gav fröknarna små blomsterbuketter och önskade glad sommar. Sen var han så himmelens lycklig. Pustade och suckade lättat som om han varit på arbetet minst en hop idoga dagar på rad… fastän det handlade om några timmar, en endaste dag. Men Sommarlov, det blev det ju!
Ljuvligt!
Jag inspekterade fynden jag tagit med hem från fjället, fäbodstugan. En skogsbukett, lite porslin, en så söt skål men framförallt vad jag letat; en ljuslampett.
En kväll bakade jag nittio (!) minipizzor. haha, vilket antal, va!
Det kändes gott att kunna hjälpa Storan inför studentfixet. Och när bagaren var tvärslut så hade jag ju världens snällaste M som diskhjälp. Älskling. 
Piggelin och lugna puckar. Sjukstugan var ett faktum. Mamman kroknade lite för varje dag. Det är jobbigt när barnen är sjuka. Och var småkruxigt att känna att jag räckte till till alla krassliga små, när jag själv också blev krasslig.
Men små guldstunder gav energi.
Som när jag och barnen gick på lite långsam tur. Minstingarna sov i vagnen och Storebroren, (som då ännu inte fått sin feber) hade sin ”blomstervagn” med sig och vi plockade liljekonvaljer och jag visade S en hemlig väg hem genom skogen, lärde honom vad harsyra var och så fick vi till sist samtalet från pappan att han hade klarat uppkörningen av lastbilskortet. Lycka!
Så blev det studentdag och vi firade en alldeles fantastisk student med efterföljande himlagod middag i Mäjadalen.
Så blev det fredag och Vattkopporna hälsades välkommen. Hej, hej! liksom. Ingen tvekan på att prickarna var koppor.
Helgen bjöd på det ljuvligaste sommarvädret och ännu en blomstertur togs med havet som tavla bredvid.
Storasyskonen susade till Farmor för mys, där vi sedan samlandes hela Storfamiljen på mannens sida.
Vi firade Farfar/Pappa/Svärfar som fyllt år förstår ni. Och ser ni så söt liten bukett han bland annat fick? Jag blandar hejvilt när jag gör buketter. Blommor från skogen, vägkanten, gräsmattan och rabatterna.
Vi har njutit av sena juninätter och till sist, motvilligt, krupit till sängs och somnat bums. Veckans sista dag tog jag barnen på en liten utflykt till Mamma och Pappa, vi fikade go-fika och myste och när natten kom skrev jag alla dessa ord ni nu precis läst.
…
Nu är det måndag morgon och jag ser så, så fram emot den här veckan.
Vi har en 2-åring i hemmet. Den ljuvligaste Juniflickan på jorden. Som fyller år. 3 år. Alldeles, alldeles snart. ju. Och Midsommarhelg stundar. Allt på samma gång. Jag tänker mig mysiga förberedelser, lite bakning och matlagning, presentfix och sånt där jag av bara tanken blir alldeles nipprig utav. Och firande på toppen av allt, tillsammans med älskade.
Så ska jag göra ett nytt försök att sända er en renoveringsuppdatering. Och klänningstips, just det! Kanske är ni sugna på receptet på minipizzorna också? Kanske det perfekta tilltugget på midsommar.
Nu har M klivit av sin jour igen och med tre dygnet-runt-jour-veckor av fem, så känner vi oss såå friiia nu. Jag ska göra något så busigt som att lämna hela gänget några timmar, för att bege mig till stan och småshoppa lite inför lilla Skrållans dag. Hoppas att det går finfint och att jag hinner hem till amning.. lillprinsen som ännu inte verkar tänka hoppa över ett endaste mål. Morsan strejkar inte emot, alls. Tvärtom!
Önskar er alla en god midsommarvecka, så hörs vi, ok?
Lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var dagen efter Lillebrorens 1-årskalas
..och vi alla var lite efter-kalas-trötta men ändå sugna på en liten utflykt. ”Vi åker till fjället!” … det stora berget här i byn alltså, där vi har en alldeles egen fäbodstuga. Sagt och gjort.
Jag packade barnen i bilen och M tog fyrhjulingen med vagn efteråt… jaa för självklart hade makarna inte bara vilsam utflykt på agendan (vi är hopplösa) utan tänkte att vi ju kunde förena nytta med nöje och samtidigt längs vägen ta ett sandlass hem till den nya sandlådan.
Så enormt mysigt där uppe på fäbodvallen.
Minimannen fick fyrhjula sista biten och ja, alla var mycket pepp på den där turen. Själv njöt jag skogssus och fågelkvitter och synen av småttingar på en så vacker plats.
Vi fikade bullar och sörplade festis och kaffe.
Och jag inspekterade noggrant stugan och lät er följa med (kika på instagram, där bland sparade höjdpunkter finns ”Fäbodstugan!” som en alldeles egen).
Pluttebondpojken som sitter vid sin alldeles skog, fräsigt ändå.
När vi fikat och njutit ”fjälluft” drog vi neråt igen.
Då också med sand från vår sandgrop.
Vi är en bra bit på väg, när jag ser hur sandkörarna plötsligt får punktering på fyrhjulingsvagnen. Typiskt. Det var ett parti med alldeles för elaka stenar att köra över med ett så tungt lass… såå vi får lämna ekipaget och åker bil ner till byn.
För att barnen fortfarande skulle tycka att livet lekte så drog vi och shoppade en hel hop med korvar i bröd och susade till byns Lekpark för lite busigt lunch-häng.
Vidare sedan och hämtade en släpvagn hos svärföräldrarna.. för att återvända till fjället…
Nånstans här var både jag och skäggig ganska så nöjda (läs enormt andfådda).
Efter att först ha skottat sand till en vagn. Som sedan fick punktering. Därefter flyttat på samma tunga sandlass till släpvagnen… samt åbäkat upp tunga fyrhjulingsvagnen på släpvagnen.
”Sug in magen mot ryggraden och lyft rätt”. Jojo. Skitstarka var vi tillsammans. Faktiskt.
Timmarna började ha tickat och i bilen satt tre busar som ömsom skrattade ömsom skrek.
Samtliga klappade händerna när vi började åka neråt.
Pappan med bil och barn och släpvagn. Och morsan…
Überlycklig över att få köra fyrhjuling jättelångt.
Från fjället och hem. Typ bästa på hela dagen, hah!
Nä, det bästa.. förutom mysig utflykt (som visserligen spårade lite till ett himla äventyr), det var det här;
Lillprins äntligen på plats i sin nya sandlåda.
Som M timrat. Åt alla barnen, förstås.
Djup som bara den och rolig att leka i.
Fylld med gratissand från svettiga föräldrarna (haha) och på toppen fin köpessand som B fick i present av sin Farmor och Farfar.
Inte ett ljud hördes från Lillebroren.
Förrän han var tvungen att kliva upp där ifrån… ett gott betyg!
Så, så gick det till den där dagen när vi beslutade oss för att åka på ”En liten lagom utflykt” till fäbodstugan och samtidigt ta med oss lite sand till sandlådan.
Det tog bara fyra timmar… Ett äventyr!
Lillafrun
av Emmeli | jun 14, 2019 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk!)
Jo, ni läste rätt.
Regnet öser ner. Det är fredag. Och utan att blinka kan man konstatera att ”joo, det äär vattkoppor lillprinsen har”.
Igår hade B några prickar på ett ben.. såg ut som.. ptja, han-har-haft-hög-feber-och-det-kan-det-komma-någon-prick-av-prickar…. men när vi klär av B till kvällen har det blossat upp och han ser ut som en prickig korv. Vi får sms från andra darlingar och även mail från förskolan. Vattkoppor, vattkoppor, vattkoppor. Som en löpeld har dom spridit sig i byn.
Men vad tusan. Vi har till och med önskat att ungarna ska få vattkoppor när dom inte är för stora. Jag var 12 år och var superkrasslig och såg mer eller mindre ut som en hel prick hela jag.
Så med ganska så gott mod ändå tog vi fredag.
Doft av sommarregn och blomsterplockning. Lillprinsen somnade gott i vagnen medan mamman njöt av att spatsera några meter fram och tillbaka längs lillvägen.
Storasyskonen slumrade på storsängen samtidigt som Lillebror och lugnet dom timmarna, var smått galet. Jag satt bara och tomglodde, sörplade kaffe och tittade på regnet. Lyssnade på tystnaden, norpade några gamla blommor och konstaterade att J absolut har början till koppor och att S nog är på väg in i samma sväng..
Jag passade på att fylla i det senaste i Bertilens Första År-bok. Plita ner några rader hur han firade sin 1-årsdag. Mysigt bestyr. HÄR finns förresten prick lika fylla-i-bok. Så fin.
Så kom pappan hem till eftermiddagen och vi har checkat in för en helg vi inte alls vet hur den blir… Vattkopporna får styra.
Jag är egentligen hoppfull och tror att den här nya sjukstugehärvan ska gå fint. Fast nu är det kväll och jag känner hur tröttheten är stor. Storasyskonen ser en film med Vackerpappan. Jag orkar faktiskt inte ens det, känner mig nästan ledsen så trött är jag efter den här veckan av så mycket ompysslande om och oro (Emmeli i ett nötskal) för småälsklingar.
Ja, sen blir jag typ alltid såhär lite smådeppig efter en heldag av spöregn och fööör luuuugnt tempo.. först tycker jag att det är döhärligt och tänker och känner ”åå så skönt att viiila, sådär som man bara gör när regnet öser ner, så bra, jag behöver det här”… sen hinner ofta rastlösheten krypa mig in på skinnet och till kvällen vill Emmeli klättra på väggarna av energin som kokar inombords, samtidigt som man känner sig seg som sirap (!?). En springtur eller lite trädgårdspåtande hade suttit fint. Men jag är ju verkligen inte kry jag heller (när jag hinner känna efter), så jag funderar på att krypa ner bredvid lillprinsen som sover i storsängen, med handen på magen. Det ser så skönt ut. Så glad att han inte verkar bry sig i alla prickar.
Gosa ettåring, tanka sömn och energi och ladda för piggelindagar. Så får det bli.
Gott med en hel helg framför oss. Önskar er, fina ni, en god junihelg!
Lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är måndag!
..och vi vaknar av solen som strålar in genom sovrumsfönstren och gör oss smått dingelidong av värmen. Bebben ammar och vi andra vaknar till i lugn och ro. Stora äppelträdet har snart tappat alla sina blommor och vi pratar om veckan som gick, den var ljuvlig och ”det känns nästan som om vi varit i bäbisbubbla igen”, konstaterar jag.
Jag har liksom marinerat mig i somrigt fixande med känslan av boande innan förlossning och kalasfixat och för varje dag det närmade sig Bertilens 1-årsdag, så var jag i tankarna hur det var för precis ett år sedan. Är alldeles varm inombords efter senaste dagarna, ofantligt tacksam..
Vi kikar tillbaka en smula. Sen tar vi veckans planer efter det!
Veckan började med regntunga skyar. Och vattenpölsplaskande barn.
Men redan på tisdagen sken solen igen och vi tog turen över lilla åkern och hälsade på Tant G.
Och vissa firade sommar med bullar och saft på verandatrappan!
Veckan bjöd på flera turer tillsammans med M. Löpturer och prommisar. Älsklingsdejter för oss!
Vi omfamnades av junimagi!
Doftade på favoritblommor.
Barnen nattades i barnvagnar.
När ungar sussade gott passade pappan på att renovera och mamman påtade i köket. Att sommarkvällsbaka är bland det mysigaste som finns!
Det blev många, sena, sena nätter. En utav dom satt jag och mannen och nattafikade alldeles nybakta bullar och sörplade iskall mjölk. 
En annan junikväll planterade jag sommarblomster som jag fått från Storan och det sista av mina egna. Livet på en pinne, med trädgårdstider!
Det blev Nationaldag och jag firade med en blågul (och vit) bukett som doftade himmel och som står sig fin ännu!
Vi njöt av familjeutflykt tillsammans med småkusinerna!
Det närmade sig 1-årsdag och alla var engagerade. Storasyskonen hjälpte till i köket med den ivern ni kan ana!
Så plötsligt hade vi vår lilla Lillprins. 1 år och firad i massor.
Dagen efter kalaset, veckans sista dag alltså, hade vi skön ”After kalas”- känsla. Något småtrötta men glada. Vi packade fika och åkte på utflykt till Fäbovallen.
Och till Söndagskvällen, susade vi till mina föräldrar och fick en stunds barnvakt för att ge oss ut på skön springtur tillsammans jag och M, dofta barndomens syrener och också njuta av timmar ute i vedeldade bastun. Trillar baklänges. Ville aldrig att förra veckan skulle ta slut.
….
Nu, en ny vecka! Den här veckan blir lugnare än förra, på ett sätt. Men ruschasam på ett annat. Förra veckan myste jag med barnen om dagarna och donade inför födelsedag till sena nätterna, den här veckan tänker jag inte jobba på så mycket ända in på natten.. den här veckan ska jag bara vara uppe supersent i alla fall..och göra typ ingenting… Äääälskar ljusa sommarnätter. Utöver juninjutande.
Har vi födelsedag i Storfamiljen. Och en älskad skäggig man som har sin tredje jourvecka inom tiden av senaste fem veckorna, puh. Allt som hör en jourvecka till, med lite extra pusslande inom familjen. Bertilen ska till bvc på 1-årsbesök. Jag har ett par samarbeten att jobba ihop. Tänkte också att en tur på övervåningen är på sin plats för att visa er var Snickarmannen är i projektet just nu! Ni ska få en berättelse om en utflykt vi gjorde igår, till Fäbovallen och fäbostugan vår, turen som slutade i ett äventyr. Och så ska ni få somrigt klänningstips. Jag har hittat drömklänningen.
Så har jag lovat att hjälpa älskade Storan med ett litet handtag inför kalas. Vi har en härlig student att se fram emot att få fira, förstår ni. Så ska Minimannen få gå en dag till på Förskolan, som sista snutt inför Sommarlov. Älskar det ordet. Sommarlov. Fast vi får se, tycker det verkar som att en viss sommartjurig snuva har återvänt, igen.
Så som alltid, tar vi en stund i taget. Doftar syrener och liljekonvaljer så vi nästan blir yra, hänger en tvätt och småler över småklänningar och tishor med glasstrutar på och undrar hur det går för M som redan nu fått sitt första larm för veckan och är ute och släcker brinnande skog…
Önskar er alla en god junivecka, ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 9, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Kalas i Drömgården!, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det den där junilördagen när vi skulle fira lille Bertilens ettårsdag med Födelsedagskalas här på gården!
Hemmet var sommar- och kalaspiffat som bara den. Det var dukat med nystrukna broderade gamla dukar härs och tvärs och färska blommor inplockade och stoppade i udda vaser. Dukar, både inne och ute. Hela gården osade kalas! Ljuvligt ju!
Ungarna prydde sig med finkläder och önskade olika nagellacksfärger att snajsa till sig med. 
Till och med katten hade tvättat sig som ni ser ovan! 
Vi grejade och donade och till sist var det bara en pyttestund av väntan..
Kalasmamman med ett kalaspeppat gäng, med huvudpersonen så lycklig som om han kände på sig att något väntade.
Plötsligt blev det kalastid.
Astrid Lindgren-bitar spelades ur högtalarna, solen värmde gott och äntligen började älskade Storfamiljen att ramla in. Överöste med kramar och hurra och paket och lyckokänsla.
Mormor och Morfar, Farmor och Farfar. Storkusiner och småkusiner. Sötaste stokusinens S. Faster och Farbror, tillika Bertilens Gudpäron. Mormoster Storan och Morbror J. Och Gammelfarfars fru M. Och så vi, ”familjefemman”, som Minimannen säger.
Bertilen badade i kärlek. Och paket!
Mannen tog i från tårna och serverade bubbligt som passade både stora och små,
Så hälsade vi hela hopen människor Välkommen till Bertilens 1-årskalas!
För det mesta var B i sin Livets favos famn. Mormor. Så vackra tillsammans. 
Sen blev det Varsågoda!
Inne i köket stod det dukat och klart.
Bara att lyfta fram pajerna ur ugnen!
Sallad och ”mamma-bröd” (som Minimannen säger om mammans bakta bröd) och skink- och ostpajer med mycket herrgårdsost i.
Det spriddes darlingar ute i trädgården, alla åt och hade det gott. Jag satte mig lite, lite i skymundan.. bara under några minuter.. mest för att få lyssna. På suset. Pratet. Känna i stämningen. En sån ynnest, hela alltet.
… och ammemysa med lillprins, förstås!
Så sjöng vi ’ja må han leva’ hela hopen människor för den älskade lilla ettåringen, hurrade och han såg så nöjd ut där mitt bland all uppståndelse.
Sen blev det kalasfika..
En hittepå tårta med jordgubb- och rabarberkompott och väldans mycket fluffig grädde. Chokladbollar förstås. Rabarbersnittarna ni vet. Och kanelbullar!
Småkusiner lekte sig rödblommiga men kunde tänka sig att pausa lite, för att proppa några chokladbollar och tårta för att sedan susa ut på gården och leka järnet igen.
Och någon fick göra något drömmigt;
Livets första kanelbulle.
Sockersöt, med mycket smör och kardemumma i.
En tugga. Sen var det så bra med det. Men jag tror ändå att några provgånger till kommer göra Bertilen till en bulleälskare, jag känner det i mammahjärtat.
Kalassöta Tripp Trapp Trull-gänget.
När vi haft somriga kalastimmar ute i trädgården, kramade vi darlingar hejdå. Varma i hjärtana och uppöver öronen tacksamma över att ha våran älskade Drömgård, med vår egna storlilla familj och våra älskade i Storfamiljen att dela alltsammans med.
Varje dag är värd att firas, men den här gången var det Bertilens 1-årsdag som firades. Och vi gjorde det med stuns!
Lycklig, är bara förnamnet… Att få dela livet med den där skäggige, som gett mig det vackraste i livet. Våra älskade barn. Där vår ”lilla trea” nu fyllt ett år. Större än allt stort.
Bertilens 1-årskalas i somriga trädgården! En dag att minnas.
Lillafrun
Senaste kommentarer