Vi landar i måndag och på sin plats, en liten tillbakablick på veckan som gick, innan vi landar och blickar framåt!
Vi startade med Tillsammansmåndag i vanlig älskad ordning. Vi spelade hockeyspel, friskluftande oss och spelade fia med knuff tillsammans. Magiska stunder!!
Jag tog min premiär-ridtur med Fjödur. Turen gick fint. Galoppen över snöiga åkern, var magi. Vad som hände vi sadlingen (att F blev rädd, slet sig, hamnade ut på mellanstora vägen och orsakade smärre hjärtsnörp i några sekunder..) det låter vi hamna i kapitlet ”sånt här händer när man är en rädd liten Fjäder som hamnat på ny plats, bortryckt från sin trygghet, och nu med alllllt och alllla nya för honom”. Pappa M grejade med vår lilla högt älskade hästpojke och från att vi första dagarna knappt kunde klappa F, så har det redan hänt mycket.
På tisdagen hade jag och alla barnen Kulturdag. Jo, jo! Vi tjavade ner på byn med små och stora ben, hamnade i mamman och pappans ”gamla giftasfestlokal” och bjöds in till en underbar föreställning av den bästa Kulturskolan på jorden. En Musikalisk Resa bjöds vi!
Sen knatade vi hemåt och jag bjöd älsklingar på våfflor och nykokt hallonsylt. Tror ni på barnajubel?
Barnen hade lekstunder långa och röriga som jag vet inte vad. Men jag ÄLSKAR det. Är absolut en städnissa som älskar ordning och reda. Men lika mycket älskar jag synen av och ljuden från barnen när dom är inne i en riktigt härlig lek. Ordning räcker om jag har en stund på morgonen och kvällen innan natten.. där emellan ser det mer eller mindre ut såhär i hela hemmet. Barn ska få leka. Sådetså.
Nej, gråt inte. Det gjorde inte jag. Jag skrattade rätt gott, faktiskt när jag hade omplantering. Av mina ”övervintrade pelargoner”. Superfrodiga redan nu. Verkligen.
Jag gjorde två rysligt fina loppiskap. Kandelaber och söt kopparkittel.
Jag tog en utav Bertils långa sovningar till att sitta ute i vårvintervädret som likande april, för att jobba mig genom mailkorg, skriva utkast för samarbete osv.
Bertilen åt äpple ute i stormen och hade två kompisar som inte alls var intresserade av sitt granris utan på sitt sätt bönade om bad. Om äpplet, förstås.
En endaste femtimmarssväng var storasyskonen på förskolan. Och det räckte för att haffas av Herr Äckelsjuka. Det är tusan inte en schyst tid, Vabruari. Lilla hjärtat. Så tapper. Och tack och lov en lindrig variant och med ingen annan i familjen som blev sjuk.
Fjödur fick stanna själv i hagen för första gången medan dom andra två hästarna var på tur med alla familjens människor. Det var hopp i luften. Magis-snusket verkade ha coolat ner sig, Juniflickan var piggare. Alla var ute och tjavade runt åkrarna, solen sken och det var goood fredagsstämning.
Hade aldrig kunnat ana hur trevligt det här hästlivet skulle bli, där samtliga är så involverade.
Helgen inleddes med hästtur följt av fika ute på bron. Helgen blev så mysig. Fylld av sånt vi tycker om. Framförallt; frisk familj. Endast någon snorkråka som vägrar ge sig iväg. Tacksamt!
Vi avslutade veckan med stort Vetebullebak, jag och barnen. Den ni! Svettigt som ett gympapass! Men så himla trevligt.
Och mitt i allt där vi höll på att baka blivande 6-årskalasbullar, så kom jag på att ”men jädrans!! jag rullar några släta bullar också så haar vi ju semmelbullar till på tisdag!! hurra!!”
Farmor och Farfar kom och grillade korv med oss och provsmakade nybakta bullar. Så gott veckoavslut!
En vecka fylld med livet.
…
Nu väntar den sista februariveckan på oss…
Veckans planer:
-Mysa skiten ur sista dagarna av februari. Hujedamig som vi varvat med sjukor bland samtliga familjemedlemmar sedan sista veckan i januari. Vi satsar på hemmamys med små kära besök här hemma under veckan. Försööker hålla oss ifrån baciluskorna… och har det gott på kuppen, förstås!
-Gå på Utvecklingssamtal för Storasyskonen.
-Fira Semmeldagen! Längtarrrr! Det blev ju liksom inget finfika i helgen som var men semmelbullarna ligger beredda i frysen.
-Sända er hälsningar. Tänker mig ett inlägg med En Liten Vitaminkick! En hälsning med ritningen av Foderbordet till hästarna som så många frågat om. Och känner jag livet rätt så bjuder det på sina inslag utan att jag kan planera. Som det ska vara, tänker jag.
-”Leka” med hästarna. Varken jag eller M är ute efter någon ”härskande” position gentemot våra hästar. Vi vill mer än så. Vi vill skapa er ralation, en vänskap och en vilja där hästarna har lust att samarbeta med oss. Vi använder oss av ”De sju lekarna” (googla du som är intresserad) väldigt mycket. Just nu är jag och Lilla Fjädern alldeles i början och han är en fortfarande ganska ung, väldigt känslig själ som tycker det mesta är jätteläskigt. Så just nu jobbar jag stenhårt för att visa honom att så ej är fallet… tålamodskrävande, milt sagt. Lika utvecklande och en helt fantastisk känsla för varje steg framåt.
-Unna mig en tur till Blomsteraffären nere på byn. Hoppas att dom fått in några Mårbacka! Ni såg ju hur mina såg ut.. jag behöver nog fylla på med någon fräsching, haha!
– Njuta av livets guldstunder. Alla dagar är inte balans och superhärliga, rakt igenom. Ofta, så bjuder dagen på lite av varje, eller hur? Men med gott fokus och positiv inställning, så kan mycket påverkas till det bättre.
-HemmaMamma-njuta. Små härliga stunder tillsammans med dom där tre som är halva-halva mannen och mig. Älskar att få vara med.. mitt i samtalet ute i hästhagen tillsammans med vår femåring, .. när han pratar om hur mycket han älskar hästarna, för att i nästa sekund fråga ”vad är en stjärna egentligen?… är solen en stjärna?” varpå jag vässar mina geniknölar och försöker svara på allt så gott jag bara kan. Jag nyper åt mig av pysselstunden med Juniflickan där hon plötsligt avbryter och säger ”mamma..? jag ÄLSKAR dig!”.. eller goset med den där lilla plutten som nu är närmare 1 år och 9 månader som ena sekunden hänger under mammas underställströja och sörplar mjölk, nästa kastar yatzytärningar och försöker hänga med i spelet och tredje sekunden säger ”mamma? Klaaam!” och ger mig den mysigaste kramen jag kan tänka mig.
Önskar er en fin sista februarivecka! Ta hand om er. Som alltid; – allt ni bara kan!
Hoppas att er veckostart känns god. Tänk att fåglarna kvittrar mer för varje dag nu. Och att det är den där tiden när man märkbart både ser och känner att ljuset återvänder, mer för varje dag. Något att försöka omfamna sig med och njuta av maximalt, eller hur?
Ok. Dags för Måndagshälsningen! Håll i er angående förra veckoavslutet. Tappa inte hakan och så vidare! Veckan som gick, fylldes med…
Måndagspepp!
En ridtur på Ikran. Med Chippen bredvid, förstås. Heeemska tanke, att dra iväg utan hästvän, säger I. Men vi jobbar på med det. Stora Mammutens självständighet och förtroende för oss.
Piffade till tisdagen med plättmellis och jublande ungar!
En typisk onsdagssyn. Vardag. Älskade vardag. Storasyskonen var två 5-timmarssvängar på förskolan medan jag och lillprins myste hemmavid. Donade i hemmet med tvätt och städ, läste böcker och sånt.. ständigt med hästpublik.
Motionerade. Varav en tur med fina byavännen.
Det blev lill-lördag och pappan var iväg och sände hockey i stan. Vi här hemma struntade i matchen och myste ner oss, samtliga nybadade, med popcorn, täcken och kuddar, framför Paddington. Vilken fin film!
Det blev torsdag och mattorna hivades ut på vädring. Storasyskonen åter hel-hemma och medan Lillebroren sov ute i vagnen..
..njöt jag så av tiden med dom där två..Så fina stora små samtal om livet ur deras perspektiv. Det häftigaste som finns, ju!
Vi firade in helgen mitt i städröran. Med bullar och mjölk och äppelkinder sedan uteleken.
En tur till Tant G tog vi oss också.
Så blev det fredag. Småttingarna agerade minibagare så vi hade gott fika när Mammamormorn kom och myste med oss under dagen. Bertan visade sina skills och pekade och berättade för mormor vad han har där i sin söta pekbok. Prinskorven som pratar mer och mer för varje dag. ”Liggelin” (piggeling) och ”Chiiippss” (chips) är två utav dom senaste favvisorden… ni anar att det är ganska så härligt att vara Minsting, va?
Jag fick så himmelens fin tullisbukett. Å, vad glad jag blev och är ännu av dessa blomster!
Till kvällen hade vi Fredagsmys med Svärisarna här hos oss. Det var sån härlig kväll och jag skrattade så tårarna rann tillsammans med Svärmor. Exakt hur underbart som helst! Och den där grytan, den var välsignad minsann. Dagen efter tvärbjöd vi upp ganska-nya-fingrannen längst ner på vår lillväg. Så, då hade vi gryt-lunch här hos oss.
Lördagen hade vårvinter-och-hästfokus. Till natten när barnen sov, satte jag och M dom första tapetvåderna. MAGIII! Overkligt. Och! Vi blev nääästan osams för typ första gången någonsin. Jag, stresspulvret, tyckte att M (luuuuugnet själv) var SÅ LÅÅNGSAMMMM. Jag tänkte att limmet skulle ha torkat innan våd-eländet satt fast på väggen. Men, det gick förstås prima. Som alltid när M påtar (duktiga duktiga M). Jag tänker att ni inte är nyfikna alls på tapeten…eller? 😉
Och vad i hela friden hände då, på veckans sista dag? Som gjorde att hjärtat stannade för ett slag, sedan slog dubbelslag och bäddade in livet i rosa moln-känsla? Medan Farmor och Farfar pysslade om barnen…Vem hämtade vi då hem?
Säg hej och välkommen! till sötaste hästen jag någonsin skådat!
Ja, kära hjärtanes. Jag tappar orden. Försöker ha måndag, få något vettigt gjort men känner att fötterna är på molnen ännu och hästhagen är enda stället jag vill vara i…
…
Veckans planer:
-Mysa med småttingar! Alltid, först först först i mitt liv. Älskade ungar.
-Försöka förstå att där ute i hästhagen står det nu tre pållar. Som tillhör oss. Jag ska berätta mer för er, om hela alltet och vår hästplan.
-Andas. Jag var så himla nervös förra veckan förstår ni.. hade en pirrlycklig vecka, kändes overkligt alltihop. Den här veckan ska jag ta igen en hop djupa andetag, så att säga. Känner att min magkatarr lurar runt knuten… som den ofta gör när något varit lite för spännande eller livet varit lite väääl fyllt (M har jobbat extraextra senaste veckorna.. men nu är vi åter i ljuva balansen.. varpå lilla magen kan behöva sparka bakut en dag eller två för att säga ”Emmeli! Nu ska du coola ner dig igen!”).
-Ringa viktiga samtal och göra pappersarbete. Ej kul men nödvändigt. Samt också försöka skapa för er inspirerande inlägg, både tillsammans med ett företag jag tycker så himla mycket om (ni med, tror jag) och även ord och bilder från livet, som det bara faller sig, ni vet. Livet är min vägvisare!
-Susa till bvc med Minsting.
-Köpa hem jord inför kommande omplanteringar.
-Rensa ur Storebrorens garderob och fylla med ny storlek. Det mesta kusinärvt och hämtat ur ”klädförrådet”. Sån lyx att ord ej finns (tack mostrar för er sanslösa givmildhet!!!).
-Hantera hästar. Leka och latja och lära känna. Kanske väntar en ridtur.
-Tuffa på i renoveringen. Just nu ropar Minimannen till pappan där på övervåningen; ”Pappa!! Looova att inte tapetsera NÅGOT utan mig!?”, och verkar med andra ord inte renoveringsless ännu trots att han varit renoveringsunge sedan ett års ålder. Vi pendlar mellan tapetsering, takmålning och väggreglande just nu.
-Inleda helgen i Mäjadalen för Alla-hjärtans-dag-mys!
…
Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen, ok?
En tur tillsammans med hela familjen. Alla mår gott, inifrån och ut. Ungar och hästar härs och tvärs. I det ljuvligaste vädret. En minusgrad och värmande sol.
Jaa! -den här helgen bjöds vi på Vårvinterviskande väder! Tycker så mycket om denna femte årstid här i norr.
Vi gick på nya vägar för hästpojkarna. Men dom är ju, tillsammans, världens coolaste. Nere vid havet var det vackert i vanlig ordning. Sån lyx att ha det här några minuter till fots från gården. Vidder från köksfönstret är mitt bästa. Att dessutom snabbt kunna andas hav, är nästan för bra för att vara sant. Höga Kusten är Själamagi.
5-åringen sitter som gjuten där på ponnyryggen. Igår lärde han sig att luta sig framåt och bakåt beroende på lutningen i naturen. Det är ju mest uppför och nerför här i bygden, liksom.. så det var finurligt att lära sig, ju. Såna där små människor snappar upp allt och lite till som karbonpapper alltså.
Småsyskonen hade det gott i vagnen, dom också.
Så tog vi skoterleden hem och 650-kilos-mammuten klev inte igenom en endaste gång. Leden var som den härligaste autobahn, mao. Ikran och M travade iväg bredvid varandra, som ler och långhalm. Själv svettades jag jäkel av att styra mitt gäng framåt.. finemang gick det på leden, men sista biten hem tog vi över åkern där solen värmt upp skaren sådär lagom att vagnsdäcken skar ner.. ooom och om igen. Äschdå. Väldans bra träning blev det!
Väl hemma var kinderna mer än varma och vi kisade mot solen och njöt. Hästarna rullade sig i hagen medan jag och den skäggige stod där och konstaterade att ”Drömgårdslivet… vi är inte dom som har koll på allt.. barnen springer lyckliga runt i håliga strumpor.. Källsorteringen välllller över. Det är en del ”ja justja”.. men carpa skiten ur livet, det gör vi tusan bra!”.
…
Hoppas att ni haft en god helg. <3
Jag sitter här i Salen nu, med långkallingarna ännu på och hör hur det plötsligt smattrar mot rutorna och vinden viner. Väldans tur vi njöt av finvädret igår. Idag, har vi haft fokus på något annat. Något smått helgalet. Men hutlöst roligt. Jag har senaste två veckorna mumlat saker som ”idag bestämde vi oss för något galet, men jag måste få smälta beslutet lite för mig själv först”. Jo, jo.. Idag drog vi iväg och hämtade hem en ny familjemedlem, förstår ni. Mer om det en annan dag. Vad tror ni det är??
Glöm inte gilla Drömgårdsliv facebooksida för att få dom senaste uppdateringarna. Klicka HÄR för att gilla sidan, bums!
Det har hunnit bli måndagkväll och jag har inte haft en gnutta tid över till att kika in här förrän nu. Dagen har varit magi. Några glimtar kan ni se på instastories! Men det galnaste… ptja, det finns det ingen glimt på. Utan är något jag måste få smälta själv för ett slag, innan jag kan berätta. Puh.
Vi tar en tillbakablick innan omladdande för ny vecka!
Veckan som gick ,fylldes med..
Snö! Äntligen byttes den där förbaskade blankisen ut mot att snön återvände till oss igen. Samtliga på gården, nöjda. Och snöiga!
Vi ammemyste. Jag och Bertilen är inne på vår tjugoförsta amme-månad tillsammans. Fast senaste veckan, har det inte bara varit mysigt. Här i bild njuter pluttit av mellis. Men senaste veckan, har jag om natten börjat förvandlas till En Levande Napp.. och jag har ej sovit så gott som jag är van. Om B sovit taskigt? … neej han snuttar och snuttar medan jag känner mig lite som en kattmamma som är såååhåå less på att kattungarna som är flyttredo aldrig vill släppa taget, ni vet… men, jag tror extrasnuttandet berott på krassligheten. Sådetså!
Storebror var på Förskolan vissa dagar, medan jag pysslade om två superkrassliga småsyskon. Äppelbitar och Pippi Långstrump gick varm som kombination. Själv fyllde jag kaffekopp efter kaffekopp… samt intalade mig själv att ”det ääär vackert med superskraltiga tullisar, också…” i brist på ork/vilja att hiva iväg dom…
Ork och vilja, det fanns det däremot till renovering. Medan M var borta dom flesta kvällarna, uppdrag härs och tvärs, så pep jag upp på övervåningen efter nattandet av småttingarna. Genom ”babyvakten” kunde jag höra sussandet från Trion.
Jag skickade er också en hop livet-tankar på stories.
Bland annat om att VILAN är så viktig. Något jag lärt mig med åren. Nu som trebarnsmorsa kan jag liksom inte skoja bort återhämtning. Särskilt inte en vecka, som förra veckan. Med mannen som jobbade massor och jag som ska orka ta hand om älsklingar, som dessutom var sjuka. Och ofta, ofta kommer så mycket härligt, kreativitet och inspiration, av att bara tom-glo för ett slag.
En annan tanke jag hade där uppe i målarhaket.. handlade om att jag målade, och hann måla nääästan hela taket. ”Piss att jag inte hann hela!”.. eller ”shit pommes vilken bonus, att ha målat näästan allt och därmed vara så nära ett färdigt tak?” Alternativ nummer två, förstås, visst?
Juni gjorde en snögubbe som hetter Olof, förstås. Och han ”gillar varma kramar”. Kära hjärtanes, vilken fröjd att få umgås med dessa små liv, en ren och skär ynnest att få vandra bredvid och upptäcka världen som på nytt, genom deras ögon.
Här höll vi på att vänta in Hovslagaren, den Bästa. Ikran var så glad att se sin Bästis-M… vi andra också, förstås.. efter att Vackerpappan knappt syns till på några dagar. Och! Hovisbesöket gick prima !
Veckan var maxad… och ungefär här… med en stund kvar till fredag, så höll energi på att pysa ut alldeles. Men äsch, tänkte jag… struntade i att dra igång helgstädningen och satte mig precis där, bredvid älsklingar, och bara hade det prick hur mysigt som helst. Varför ta kål på sig liksom?
Till sist blev det fredag och hemmet doftade såpa, hela familjen var till sist samlad om än brandismannen susade iväg på ännu en trafikolycka-larm. Helgen omfamnade oss och behandlade oss väl. Dygnet hos min Mamma och pappa var fantastiskt!
Januari blev februari och vips, så blev det veckans sista dag och vi återvände hem till gården, med Rymdskeppet mer än fullt. Mötte älskade hästar. Och en skäggig, som hade renoverat i massor. Det var med packning, spackel och loppisfynd i salig blandning vi ramlade innanför dörren. Tittar ni ryyysligt noga ser ni en utav favoritfynden där i bagaget?
…
Förra veckan var fin, så fin. Men också väldans energikrävande, med ett pusslande för Team Drömgården. Idag är det måndag och den här veckan önskar jag lite såhär;
Veckans planer;
-Återhämtning för denna småtrötta, men väldigt glada mor! Började med en springtur i morse!
– Njuta av varje litet tecken av vårvinter. Fågelkvitter och värmande sol gör mig alldeles pirrig i magen!
-Fota till flera inlägg jag vill posta er här inne!
-kaaanske ids jag (googla norrländskan!), skicka efter nya foton till våra familjealbum.. barnen längtar efter det! Och det är ju så himla roligt att dom är pepp!
-TAPETSERA DET NYA SOVRUMMET!!
-Möta upp fina Mammavännen, långpromenera och prata i kapp livet sedan sist.
– Ha Popcornmys och filmkväll tillsammans med småttingarna. Typiskt bra kvällsbestyr den där kvällen när Vackerpappan är iväg till sena natten..
-Fånga februaridagar och skapa själagoda stunder. Andas djupa andetag och sånt, ni vet. Och förra veckan lästa jag så bra ord inne hos Knorkan; ”Fäll inte upp paraplyt förrän det regnar”. Ooohlala som jag är en mästare på att dra till med duubbla paraplyer om utifall att det kaanske ska regna. Jag är en sån som oroar mig lätt. Men jag tänker att, det ska jag försöka jobba på! Inga paraplyer ska upp förrän det regnar, okej!?
Jag skulle fylla 29 år, för några månader sedan, ni vet.
Dom där två för-mig-världsviktiga människorna frågade vad jag önskade mig… ”jag har ju allt jag bara kan önska mig”, svarade jag…. ”fast förresten, så önskar jag mig att jag och barnen ska få komma och umgås med er och sova ööver, så mysigt!!”. Förstås kunde dom inte låta bli att strössla med annat fint. Men, nu sitter jag alltså här, hemma i älskade Drömgården, har söndagkväll och känner mig alldeles ohyggligt varm i hjärtat. För i helgen blev äntligen det där äventyret av och barnen och jag har haft det kungligt. Och mer än så. Hos älskade, älskade Mor och Far. <3
Vi tar en kik!
Välkommen… ja, som alltid kände vi oss mer än välkommen och strösslades med kramar och ”vad roooligt att ni kommer hit till oss!”.
Som en stor varm kram hela alltet. Storasyskonen spelade memory med rocka-sockorna-mormorn..
… medan den här mamman fick en alldeles ljuvlig långpromenad ute i blåsten, tillsammans med snusande Lillebror. Vi hamnade också på loppis i slutet av turen och kära hjärtanes, det var nog livets loppistur. Sääg att ni vill se mina fynd!?
Till kvällen bjöds vi till middagsbordet och ur stora kitteln osade det och ur den plockades palt efter palt upp. Som vi åt med nykokt lingonsylt och alldeles för mycket smör. Iskall mjölk också, förstås. Det var så gott att det var inte klokt. Och total paltkoma uppstod förstås.
Lägg då till att jag därefter fick knata ut till Pappaeldade bastun och njuta tystnad, knäppandet från elden, omringas av värmen och bli sådär inifrån-och-ut-varm… jag kände mig gråtlycklig där jag satt och filosoferade för mig själv… och smyg-åt karameller och klunkade iskallt vatten. Jag tänkte på allt jag har här i livet, och som jag är så förbenat tacksam över. Bästa bästa känslan. Tacksamhet.
Sen körde jag nattningsrace uppe i ”prinsess-sängen”… dom två minsta småttingarna knoppade fort efter sagostunden med sagor från min barndom.
Och förstås, fick Storebroren vara lite Storebrorsvaken. Äta kex och ost och lördagsgodis och se på Mello. Ni anar ju, lyckan hos en fem-snart-sexåring. Innan vi kröp ner och somnade på stuberten.
Men efter en timme av god sömn, vaknade jag. Av Lillebroren. Som undrade var han var, som skulle till pappa, och som fullkomligt höll på att äta upp sin mamma och liksom gick överstyr med amme-myset… och precis inget klaffade. Puh. Natten korar in som ”min första långa vakenstund under natt med liten unge”, så med andra ord har jag inte mage att klaga som nu snart varit mamma i sex år och alltid varit bortskämd med att få sova.
Det blev ny dag. Med solen som smög. Och samtliga på väldans gott humör. Att som pytteliten, väldigt stor djurälskare, få hålla i en Torehund, alldeles själv.
Världens Bästa Morfar gjorde sparktåg med sina tre yngsta barnbarn.
Söndagen blev rätt så sömnig men sådär skrattig och härlig och småtokig som det kan bli när man är lite sådär övertrött men liksom inte behöver prestera ett endaste dugg, utan bara kan bara-vara-vara… gäspa, äta gott, vila, slumra till i finsoffan, sörpla kaffe och bara, bara njuta det sista av den där födelsedagspresenten jag värderar högt, så högt.
Mitt i prick av vad jag uppskattar allra mest i livet. Tid med människor jag älskar. Precis vad jag önskade mig!
Hoppas att ni haft en god helg, alla ni. Så hörs vi imorn igen!
.. och vill ni veta vad Vackerpappan påtat med under tiden vi varit iväg? Då kan ni kika in på instagram, @dromgardsrenovering!
..med en väldans massa grubblerier om ditt och datt i mitt huvud. Försöker sortera, tänka en sak i taget, mota bort hjärnspöken och andas djupt med känslan av; ”allt löser sig”. Tänker låta mig landa, genom att kika lite bakåt på veckan som gick och ta nya tag inför veckan som är här!
Måndagshälsningen och veckan som gick;
Jag och barnen hade en drömmig veckostart, tillsammans med Mammamormor och Pappamorfar här på gården. En dag för hjärteasken!
Storebroren tappade sina livets två första mjölkisar!! Han och Lillebror höll på att busa, förstår ni… Storebroren bet tag i ett gosedjur och Lillebror drooog.. och ut FLÖG två mjölktänder. Vilken tragedi först, för att två sekunder senare blir ett ”men vänta, det här är ju rätt så coolt” och snabbt i med tänderna i en liten kaffekopp och poff hade ju dom förvandlats till två gullpengar, förstås och Minimannen var lycklig så det förslog!
Jag tankade kraft, ork och energi med skön puls i kroppen och strösslande endorfiner genom hela mig.
Vi lekte inne på Lekrummet och bytte tänkta förskoletimmar för storasyskonen, mot hemmatid och kurerande av Storebror..
Fast StoraLillasyster var så cool och tyckte att det skulle gå hur bra som helst utan även storebror på föris, så två små svängar var hon där själv i alla fall, och mamman fick, medan Lillebror sov, så fina tumanhandtimmar med sin förstfödde.
Det var isgata, storm men väldigt vackra skymningar.
Mellistime gånger många! Och i sann januarianda åts dom allra sista peppisarna upp från julen..
Jag bjöd älsklingasgänget på värmande favorit; Fisksoppa! (receptet på soppan finner ni HÄR)
Minsting njöt av gårdens alla djur. Fransson och ”Chipp” (Lilla ponnyn Chippen) är han lite extra kär i.
Det blir fredag och jag och Juniflickan laddar upp för Härligt Fredagsmys. Det blir en pangkväll och livet känns lite fööör bra.. jag skickar er en hälsning på bloggen, uppfylld av livet. En kvart senare, när barnen somnat och jag M just satt oss till ro i Finsoffan… då kommer Lillebror upp, sätter sig i min famn och täcker mamman med sånt man inte vill bli täckt av men som också ingår i mammalivet… Herr Äckelsjuka verkade vara hos oss och tjoflöjt sån sordin den kan lägga på livet!
Det blir lördag och natten hade varit lugn om än aga-sovande för päronen… ”blev det inte mer än såhär!?”, säger jag och mannen men vågar inte tro att det skulle vara sant. Vågar inte chansa på att bege oss på efterlängtade familjekalaset på lördagkvällen varpå tårögda, kusin-längtande småungar blir ledsna, men vi bestämmer oss för att mysa skiten ur lördagen, här hemma. Det blev en fin lördag. Lite trött och sjukstugestött i kanten, förstås.
Peppiga stunder på övervåningen och en fantastisk söndag, med ridbyxorna på, avslutade veckan..
… men idag är det som sagt ett trött gäng här. Helgen som började med att roliga planer kraschades och byttes ut mot sjukstuga kanske tagit ut sin rätt lite också..Ej så lätt att tanka energi i sjukstuga. Sjukstugan, som vi visserligen är makalöst glada över att den inte blev Herr Äckelsjuka.. det kan inte riktigt ha varit det för B, eftersom ingen annan insjuknat.. ur hans jobbiga fredagskväll kom nämligen feber och en hiskelig hosta. Som även Storalillasyster nu fått fast utan den dryga snusk-starten. Storebror är tack och lov nästan helt host-fri efter hans förra vecka som krasslig. Åhå, den tid på året alltså… mammahjärtat värker… Med tre älskade små, som lever tätt, tätt.. pjtaa.. det känns som att sjukorna kommer avlösa varandra nu, Vabruari igenom!!… ääär det någon som känner igen sig??
.. Tänker också.. Det hade kunnat vara så, så mycket värre! <3
Veckans planer:
Jag har en må-bra-plan; Pyssla om barnen allt jag bara kan och sänka kraven på annat.. Exempelvis ambitionen på matlagandet, som kräver sin ganska så stora dos energi av Hemmamamman dag för dag…. fiskpinnar få bli en utav veckans middagar. Pannkaka en annan. Huvudsaken krassliga barnen äter.
-”Vi” har brandisjour veckan lång, dygnet runt, med allt vad det innebär. Brandisjour, med brandövnig och eventuella utryckningar (vilket betyder att jag är den som har 100 % ansvar för älsklingsbarn). Vackerpappan har också tv-uppdrag.. vilket utmynnar i att både pappan och mamman behöver använda extrakrafter denna vecka. Ej så passande just nu, men så blir det ibland. Vi kämpar på tillsammans, Team Drömgården.
-Hovslagaren kommer och verkar hästpojkarnas fossingar. Det blir spännande!
-Kika in till er så ofta livet tillåter. Älskar ju att sända er hälsningar och är så förbenat glad för er som finns som en hjärtevarm trupp i kring!
-Tanka energi genom motion, hästgos och lugna målningsstunder på övervåningen,, som nu börjar bli ett favoritställe i hemmet!!
-Ha helgen i lyckosikte! Då åker jag och barnen på litet högst älskvärt äventyr!
Slutligen…
-Ta en stund i taget, samla hjärtat med guldstunder.. livet är ju inte svart eller vitt. En dag behöver ju inte vara ”bra”/”dålig” rakt igenom, dagarna fylls med livets alla nyanser, visst?… varje guldstund haffar jag tag i, som alltid!
Senaste kommentarer