Hej på er! Hoppas att ni haft en god helg, fylld av sånt ni mår gott utav och att veckan startat väl! Orden har fått stanna lite för sig själva under några dagar, och tyst det blev här. Så får det vara. För så är ju livet. Kanske trillar orden mer denna vecka, det får vi se. Hoppas så. Stressar ej numer upp mig av en knuten bröstkorg för några dagar, det ger sig snart. Allt ingår. Älskar ju att skriva. Vi börjar med en liten tillbakablick av veckan som gick tycker jag! Landa och ladda om!
Den sista sommarlovsveckan fyllde vi med..
Att bada i sjön en hel hop gånger. Bara vi familjen eller tillsammans med kompisar. Jag försökte också norpa åt mig pussar av Bertilen.. lyckades ibland, ibland inte.
Vi drog till skogs, hade världsmysig eftermiddag. Plockade blåbär och kände oss rika. På två små gånger, med minst tre barn med i följe, har vi plockat närmare 30 liter. Ingen har hunnit bli less. Det säger som sagt var, en del om bärmängden! Kära nån, jag älskar att plocka bär! Härligt också, när vi kunde pytsa ut och dela med oss lite hit och dit, till nära och kära.
Vi åt middag. Jo, faktiskt. Här i bild; Fetaostbiffar, tzatziki och ”pangad potatis”… bland pannkakor och helgtacosen osv..
Vi sörplade iskall smoothie med skogshallon och lime i. Och åt mellismackor version hutlöst goda med små pyttekantareller plockade ”alldeles nyss”. Har sagt det förut, men säger det igen; fantastiska naturen! så mycket gott, för kropp och själ.
Och så allra, allra sista dagarna där vi rådde vår tid helt och hållen, jag och barnen. Plötsligt blev det skolstart. Förskoleklass, med skolplikt fem dagar i veckan. Succé enligt Miniman. Sånt gör att en mor med separationsångest skärper till sig och fokuserar på att faktiskt ha en lillvän som släpper taget tryggt. Mitt mål och önskan med detta HemmaMammaliv ju! Att få ge dom en lugn och god grund, och sedan putta ur ungen ur boet, tryggt och lugnt..
En kväll var hela grabbgänget på vift. Mamma och Juni hade ”tjejtid”. Bara hon och jag. Så hutlöst mysigt. Efter skön dusch ville J måla naglarna. Fem olika färger blev det. Kändes lagom liksom….
Så blev det fredag! Storebror och kusin E fick sin första helg efter skolstart… så förstås ordnades ”After school” för dom. Så himla härlig, alldeles ljum kväll tillsammans med svärfamiljen.
Lördagen var magi! Alla ungar levde livet hos Farmor och Farfar, tillsammans med sina ”småkusiner”. Medan jag, M och ”småkusinernas” päron hade arbetsdag på var våra håll med en gemensam lunch tillsammans. Det. Var. Så. Konstigt. Att äta lunch, fyra päron tillsammans, alltså. Inga barn med. Men trevligt och smyghärligt också förstås! På bilderna ser ni vad jag bland annat påtade med; provmålning av dörrkarm. Stora beslut går ganska så fint, säger jag… medan små beslut, som bestämmande av en färg, kan kännas kruxigt….
Till kvällen var vi bjudna till min barndomsby, för andra gången under veckan (jag vet, det är så lyxigt att ha varandra nära att det inte är klokt!). Vi firade älskade födelsedags-pappamorfar. En så ljuvligt god kväll, på alla sätt. Och päronens trädgård, går ej av för hackor. Som det blommade där!
Vi avslutade veckan med en hel del fix för djuren. Både våra egna och dom vi ska få låna(!). Rustade vinterhagen med en fjärde tråd, gjorde nytt bete till hästarna och red ut på helt makalöst vacker tur till kvällen. Ikran fick ett äpple från äppelträdet direkt vi kom hem… viljestarka, trygga, älskade stora, stora häst.
Veckan var vemodig, nymodig, spännande, kärleksfylld, uttröttande för en starkskör moder..kontentan; så tacksam som får vara med. Livet.
…
Veckans planer:
–Försöka landa i en ny vardag! …hitta små nya rutiner under timmarna som jag är hemma med bara två småsyskon… vi har också strulat om i schemat och byter ut allatillsammans-hellediga måndagar mot att istället kunna följa Storebrors skolschema, med korta skoldagar/korta arbetsdagar. Pappan kommer alltså hem tidigt flera dagar..Och jag tror att det kan bli en hit! … bara vi landat i det, alltså.
–Välkomna ett gäng Drömgårdsgäster! .. Gänget ska leva lajvet ute i vår parasit-angripna vinterhage ett tag och hjälpa oss bli kvitt elakingarna! Kan ni gissa vad det är för raringar?
–Måla snickerier! Det duttas på taklister, golvsocklar, dörrfoder etc… med andra ord börjar det sannerligen närma sig mållinjen för vissa (iiinte alla 5) rum!
–Slå två flugor i en smäll! -bjuda med min make på en vandringsdate, möta utsikt på vackerberg och samtidigt fota ett samarbete med hjälp utav honom.
-Njuta av små guldstunder, alldeles i slutet av augusti! Fortsätta skörda, plocka trädgårdsbuketter, hålla en liten hand i min och andas in luften som nu plötsligt börjat bli högre och friskare…
Hej på er, denna småpirriga, smygtrötta, lite oroliga måndag! Inget nytt under solen. Oron, är en del av mig. Punkt slut. Dock försöker jag att ”inte fälla upp paraplyet förrän det regnar”. Lyckas ibland, ibland inte.
Nu handlar ”alla känslor på en och samma gång” om både stundande skolstart… känns så stooort ju! .. och andra ganska stora saker vi också behöver ta ett beslut om. Avskyr stunden precis iiiiinnan man tagit ett grubblande beslut. Men… jag tänker ”Följ hjärtat”….så ska allt ordna sig!
Nu tar vi och kikar lite bakåt och landar i nuet innan planerna för denna vecka!
Veckan som gick…
Sensommarvärme, fina vänner, fjällets tystnad och sjöns svalkande.
Under tisdagen hade barnens Mormor och Morfars hand om kidsen under en hop timmar, medan jag och den skäggige kunde köra röj här hemma på två. Sånt där som inte var så lätt att ha med barnen på. Lyx för oss alla fem! Förstås unnade vi päron oss lunch och glassefterrätt i hammocken. Så mysigt!!
Vi fick gjort såna där saker som vi nog inte hade prioriterat men som vi tyckte var väldigt skönt efteråt.. fejade i hemmet och ute på gården, röjde, slängde, rensade.. och tjusade till med nyskurat och färska blombuketter. Så blev det torsdag och vi hade tidningsreportage-jobb, dagen lång. Så rolig dag! Och ooh så trötta vi var efteråt. Men nöjda.
Jag sköljdes av tacksamhet gång på gång.
Tänk att just jag, får vara den som serverar dom där tre pannkaka en fredag mitt i livet. Älskar dom så det värker. Skrattar så tårarna rinner tillsammans med dom. Slår dubbelknutar på mig och gör mitt yttersta fast går bet ibland i alla fall. Och möts gång efter gång av orden ”mamma, du är den bästa mamma man kan ha!”. Älskade barn. Älskade HemmaMammaliv.
Vi skördade. Bland det bästa som finns ju!
Och hela helgen var så god. Minns fredagsmyset vid sjön, tillsammans med hela svärfamiljen. Och lördagen, med samma gäng. Först timmar ute vid havet. Ljuvligt!! Och till kvällen..
.. samlades vi för middag som världens snällaste Svärmor ordnat medan vi andra hängt på badstranden. Kusinerna invigde sin nya lekstuga och självklart fick dom en egen liten blombukett och inflyttningspresent… festis, kan det bli festligare? Så himmelens mysig och skrattig kväll.
Helgen bjöd också på häpnadsväckande härliga stunder med lilla Fjädern. Han har gjort mig gråhårig i sommar. Mycket, för att JAG inte haft lugn och tålamod nog för honom.. hade grav ge-upp-känsla för några veckor sedan… undra om han hörde det? …nää, förstås inte. Däremot känner han, hur jag släppt kraven och coolat ner mig, sånt älskar en liten fjäder. Plötsligt infinner sig det där lugnet i mig, som denna häst behöver för att inte slita sig, flyga i luften för allt och inget. ”Nemas problemas”, om människan bredvid är chill. Tidigare i sommar kom vi i dålig spiral… när F ”blev rädd”, hade jag inte ork att vara hans lugn.. men nu har jag det igen, och då blir även pållen lugn. Vi är lite föör lika ibland jag och denna vackra, vackra starksköra häst. Vi ger inte upp!
Vi avslutade veckan med Söndagmiddag tillsammans med mamma och pappa. Risotto med kantareller, rökt skinka, morot och massor av parmesan. Vitchokladgratinerade skogshallon med vaniljglass till efterrätt. Gott avslut på den augustiveckan.
Planerna för dom allra sista Sommarlovsdagarna..
–Gotta oss i ljuva augusti! .. att bara gå ut på gården och norpa en sockerärt och liten jordgubbe. Några tomater.. en liten bunt luktärter. Åh..
–Sommarlovsnjuta in i det längsta! Bada i sjön är ”ett måste”!
–Försöka ta oss tillbaka till någon slags vardags-dygnsrytm som inte innebär absolut businferno när klockan är 21…men alltså, sommarlov innebär precis sånt. Lägg också till två föräldrar som inte har vett nog och ofta späder på buset med att vara med själva…
–Storebror börjar Förskoleklass!
–Springa! (mina mammanerver behöver det lite extra denna vecka tror jag, hehe)
–Susa iväg för en shoppingtur.. ni vet gångjärn till en gammal dörr, stängseltråd inför nytt hagebygge, möjligtvis något som saknas inför skolstart..
–Blogga! Förra veckan var under all kritik pga nästintill noll tid vid bokstäverna.. men jag tror på denna vecka. Ser så mycket fram emot att visa er något jag längtat så innerligt efter.. och som jag nu bara gjorde… och det där utlovade receptet, på skitgoda lövbiffpastan, det kommer imorn!!
…
Jag tror det blir en härlig vecka. Ja det tror jag! Spännande, lite omtumlande.. men härlig. Vi är helt klart på väg in i ett nytt kapitel i livet! Tack och lov, med små steg. Precis som vi vill ha det!
Jag slungas tillbaka till skolstartskänslan som liten.. ääälskade skolan, trots perioder där det inte var lätt, ”kompisar” var taskiga… mot ”pluggisen”. Men se, det SKET jag i. Totalt. Tack mamma och pappa för att ni gav mig den raka ryggen redan från liten. Det var dom taskiga som var förlorarna, sa päronen. ”Bry dig inte, gör din grej”. Och så gjorde jag. Vill ge mina egna barn samma känsla.
Och tänk, så blev jag ju också Fröken till sist…än om det, känns lite avlägset just nu, när jag ”jobbar” som Hemmamamma. Världens viktigaste jobb ju! Dock obetalt. Alltid med jour. Sju dagar i veckan. Jag älskar det! Att dela vardagen med barnen är det häftigaste jag kan tänka mig, att få se dom växa.. till alldeles egna små människor.. vara med. Här och nu. Som trygghet för våra småbarn, är den som sköter, leker, tröstar och bär. Den som samordnar, planerar, ordnar utflykter, tänker ut, styr ihop lekdejter, finns där genom bubbelskratt, trassel och annat. Alltid med pappan här eller bara två minuter bort. Jag och M är så fast beslutna om att denna tid i livet, inte ska sölas bort på två 100 %-bortajobb, massa stress och timmar ifrån våra barn. Den tiden med mer tid ifrån varandra, kommer… sedan.
Nu tar vi måndag. Jag önskar er en god, god sådan. Ta hand om er. Som alltid, allt ni bara kan!
Fina augusti. Det är så varma och sköna dagar… ja varmare än på hela juli ju. Och samtidigt, med den där känslan jag så tycker om med denna tiden på året.. som att det bara lägger sig ett lugn över naturen… och smittar över till mig. Jag tycker var tid, året runt, har sin charm. Men en favorittid. Den börjar precis nu. Känner hur det liksom bubblar inom mig.
Älskar Sensommaren!
Dörren står på glänt. Trädgården prunkar. Det dignar av vinbär på buskarna och jag och barnen plockar i iver. Planerar vad vi ska sylta och safta. Skörda. Bunkra. Boa. Åh.
Katterna masar sig mellan sina slummerplatser. Sofflocket är nog favoriten. Och det kan man ju förstå.
Jag loppade mig en kofta för trettio kronor härom sistens. Glädjer mig över att jag inte hunnit använda den riktigt ännu.
Det är fortfarande Sommarlov. Vi badar i sjön. Galopperar över stubbåkern. Plockar trädgårdsbuketter. Längtar efter att börja sylta och safta. Möter upp vänner och familj och hänger till sena kvällen. Kryper ihop i ett tjorv i storsängen och sover som packade sillar och snusande små björnar, på samma gång.
Jag önskar mig inget mer än det här.
Så tacksam att få möta ännu en sensommar och höst, som HemmaMamma, tillsammans med våra tre skatter.
Spännande tider väntar också, förstås. Med en storliten älskling som ska börja Förskoleklass. Åhåhå..Så stort att mamman inte alls vet vart hon ska he (googla om du ej vet. ett ord du i sånt fall bör lägga till i din ordlista. extremt användbar norrländska) sig åt.
Visst är det fint att ta i en kvist vinbär sådär förresten? Gott också. Menade Bertilen!
Som röda små glänsande pärlor.
Så kom Sensommaren, ja. Visar sig från sin allra, allra vackraste sida. Och vi gottar oss i alltsammans. Nu väntar ännu en augustidag…. lite frulle och kaffe på det!
Först och främst! – WOW! Tack för all er enorma kärlek och respons efter gårdagens inlägg. Ni är ju bäst!
Och nu? – Måndagshälsningen! Tillbakablick på veckan som gick, innan denna veckans önskeplaner!
Vi började veckan med att leka med gullvännerna. Och småstora pojkarna var inte klara med varandra efter en hop lektimmar, så då fortsatte deras lekdate här på drömgården. Så fint!
Tisdagen var kall, och viskade om så mycket höst att det inte var klokt. Jag och barnen gick ut till vinbärsbuskarna.. plockade någon liter men konstaterade att värme och sol behövdes innan vinbären var mogna och saftiga nog.
Vi dejtade med kusinerna och Faster och Farbror i Lekparken, jag och barnen. Fullt ös.. och lilla Bus-B var i sitt esse!
Värmen kom smygandes.. och vi åt sommarmat!
Det blev torsdag och Mormor och Morfar kom på besök. Jag och M hade hjälpts åt att klippa den oooerhört förväxta gräsmattan kvällen innan och PappaMorfar kom med trimmern och befriade oss från en villhöver-grej och tusan så tjusig gården blev.
Medan gården trimmades och småbarnen var med Mormor så passade jag på att få mig en springtur, väldans lyxigt mitt i mannens jourvecka där jag ju absolut inte kan ta mig ut på tur själv.
Det blev fredag och jag plockade blommor till älskade människor.
Vi firade helg. Sommmmmar! Och att den skäggige checkat ut från kontoret för ännu en skvätt hel-hemma-tid. Lycka!
Lördagen var så oooerhört varm. Vi jobbade hemma på gården i stekhettan till en början, hela familjen. Mockade och mockade. Sen vinkade jag och barnen hejdå till Brandispappan som skulle hjälpa sin far med en grej, och själva åkte vi istället till lilla sjön. Hujedamig så skönt det var!
På toppen av allt. Världens. Bästa. Söndag. Tillsammans med älskade vännerna som vi inte träffat på föör länge och som nu var så efterlängtade att vi hoppade när dom klev innan för dörren, pratade livet/lekte/skrattade/åt konstant under tiden vi hade tillsammans… och grät (läs: högkänslige E grät) en skvätt när vi skiljdes åt. Så fint alltihopa. Päron som varit vänner sedan länge och som nu har småungar som är så bra kompisar. Och psst! Jag tog det HÄRmuffinsreceptet och provade med hallon och vit choklad… det var INTE äckligt. Prova du med vetja!
Tack Livet. Vilken vecka du bjöd.
Den här Augustiveckans önskeplaner!
-Njuuuta av att vi har ett nytt pärlband av tillsammansdagar framför oss. Bästa som finns!
-Träffa små och stora vänner!
-Sjåa inför tidningsreportage strax innan helgen! … åhåå.. tittar runt på vårt sommarloviga, renoveringsröriga hem…men jag tänker mig att ni skiiiter i flugskiten på fönstren och håller fokus på vackra blommor och sånt istället.. eller hur? Tänkte väl det.
–Mamman ska småjobba på stunder som ges. Maila, knyta ihop nya samarbeten, pappersfixa osv.. -Sända er hälsningar! – Bland annat, så har ni önskat receptet på lövbiffpastan jag svängde ihop som ni såg på stories.
–Omfamna varje augustimorgon som den dyrbaraste av gåvor. Precis som sig bör.
…
Medan Bertilen kramar sin pappa, skickar jag er en virtuell kram. Ta hand om er, så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god, god augustivecka!
Kommer ni ihåg i början av sommaren att jag nämnde något om en sommarlovslista här hemma?
En sån har vi haft i något år nu.. där varje liten älskling, mamma och pappa får önska en grej att hitta på under sommarlovet.
Något vi hela hopen var rysligt överens om.. var att vi ville tälta. Så tälta det skulle det abosluut bli. För några dagar sedan blev önskningen uppfylld… på världens bästa campingplats.
-Hos MammaMormor och PappaMorfar.
Så spännande att resa tältet.
Mormor servade med kall saft och fika under tiden. Sen firade vi rest tält med bubbelbad..
. och kortspel. Och en himla massa mys! Dagen var visst himmelens uttröttande..
Lilla J fann vi nämligen sovandes bara strax efter middagen. Slumrades i badrocken sedan dagens bad. Lillasyster hade alla gånger sovit runt då, hon är proffs på att sova, meeen.. till kvällen var det en uuurbusig liten Lillebror som levde loppan och höll show i tältet och även den supersvårväckta lilla tösen vaknade.
Men hur mysigt kan det bli!?
Vi läste saga. Filosoferade. Fnissade. Men ingen av oss kunde somna, så vi klev upp igen, till dom andra vuxna. Och hade helfestlig lördagkväll till mitt i natten. Ungarna var i sitt esse. Höll låda för Mormor och Morfar. Medan deras päron fick basta och bada tillsammans. Innan vi kröp in i tältet, fem personer som packade sillar i ett fyrmannatält…. då mumlar mannen att ”inte mindre plats är hemma i sängen!”.
Vi somnade en efter en..
… sov som fem små björnar och vaknade så äventyrslyckliga tidigt på morgonen därpå. Och det lyxigaste var, att barnen fick tassa in till Mormor och Morfar, medan päronen fick somna om (!), .. i ett tält, där vinden susade lagom igenom och lämnade kvar den godaste sömnluften jag varit med om.
Vi. Sov. Så. Gott.
Vaknade 9.30, hejdlöst utvilade. Med synen av Minsting i sin Morfars knä. Tittandes på ”tlaktonn” som körde ihop höbalar.
Ingen av oss ville åka hem sedan. Så vi stannade nästan hela dagen därpå också, innan vi återvände till Drömgården. Väl hemma kändes det så förbenat härligt att komma hem igen, trots att vi bara varit borta en minitur. Världens bästa påhitt, konstaterade vi. Vårt Pettson-och-Findus-äventyr! Tack älskade Mamma och Pappa. <3 Och på toppen tacksamheten över att bo nära, nära M´s föräldrar.. som var snälla och såg till hästar och katter medan vi var på tur.
Skulle tippa på att det där påhittet blev ett minne hos precis hela Stora lilla familjen. Ett kärt sådant.
Nu väntar en sommarhelg som börjat så varmt och gott! Önskar er alla goda helgdagar!
Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.
Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!
Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.
På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…
På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”
Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..
Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…
Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”
För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…
Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.
Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.
På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..
Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).
Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.
På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..
Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!
…Livet alltså!
Önskeplaner inför sista julidagarna:
-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.
–Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…
–Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!
-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!
–Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!
-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.
…
Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?
Senaste kommentarer