Vi vaknar i det där sovrummet som precis hela familjen älskar att sova i……
Nu upplever vi ännu en årstid här på ”nya våningen”.. och tusan, vad gemytligt det är att somna och vakna här med hösten utanför… tror inte vi skulle njuta lika mycket av hemmet och vi hade lejt bort eller skapat i ett nafs.. allt slit och kämp över lång tid, glöms inte bort så lätt och därför tror jag att tacksamheten är såhär stor som den är. Men vad vet jag. Oavsett. Njutet är stort.
På kommoden står en vas med kanske den sista malvabuketten…
Jag har blivit lärd att malva står sig dåligt i vas?.. vågade därför inte alls ha dessa i buketterna i somras eftersom jag ville att era buketter skulle stå så länge som möjligt..men, det stämmer ju inte alls!? På sensommaren började ta in egna malvabuketter bara för eget bruk.. En vecka, minst, står dessa vackra! Lättodlade dessutom! ..garanterat återkommande i blomstergården nästa år, mao!
Vi tjavar nerför trappen hela gänget. Ja, inte pappan förstås.. han är på kontoret sedan timmar tillbaka. Världens bästa M.
Äppelträdet brinner i guld och hela naturen har sån himla vacker färgpalett. Himlen är regntung, men det gör ingenting. Det är vackert, i alla fall.
Efter mys i soffan och frukost kring köksbordet med den obligatoriska ”Mysiga morgonmusiken” och tända ljusen.. så susar vi iväg med Storebror till skolan. Vi andra återvänder hemåt.
Idag kokar vi saft! , beslöt vi.
Så fick det bli.
Farmors gamla kittel fylldes med frysta svartvinbär, rödvinbär, hallon och krusbär. Bertilen hällde i lagom med vatten, så pass att det kröp upp mot bärens topp. Sen fick det puttra, länge och länge. För att inte få det alldeles hutlöst söligt så passade vi noga.. det vill säga, spelade UNO vid köksbordet tillsammans med syrran, gång efter annan.
Pannkakslunch som önskat och sen lämnade vi färdigkokta saften i kitteln. Drog iväg ner på byn och hämtade två storebrorsor på skolan och åkte hemåt till den andre storebrorsan, hans mamma och systrar. Eftermiddagshäng hos vännerna väntade, alltså.
Själagott och timmarna gick alldeles för fort. I vanlig ordning.
När vi kom hem kilade vi till köksträdgården..
Lillebror knipsade några sista sockerärter..
… som han generöst delade med sig av.
Och har ni sett!?
Solrosorna är så fräsigt höga!
Vi passade på att föreviga Lillminsting i magen och hela storasyskonskaran. Och en mor som inte vet någon hejd på känslosvallandet… ”är dom våra, allihopa!?”.
Älskade barnen. Häftigaste människorna jag vet.
”Vem äär du där inne i magen?”, undrar vi så så mycket nu.
.. nån sockerärta till i näven, innan vi gick inåt.
Spisade middag och hann träffa pappan en sväng innan han drog iväg på brandisövning och Storebror på sin torsdagsaktivitet.
Här hemma gäspar vi i kapp, häller upp avsilade, sockrade blandsaften på flaskor… och provsmakar, förstås! ”Den smakar som mormors, tycke jag!”, sa Lillebror och det var det bästa betyget jag kunde få.
Snart är hela gänget fullltaligt igen här hemma och om vi bara ids bädda in dom där sängkläderna som är nytvättade, så kan vi krypa ner i en drömskön storsäng och slumra tidigt. Det känns mycket lockande ikväll. I vanlig ordning tar vi helg redan nu.. alla är vi fredagslediga..ja, inte Storebror som kvistar en sväng på skolan även på fredagen.. men helgkänslan kryper sig på ändå, redan nu.
Och det var den sista septemberdagen, det.
…
Tack då, september.
Du innehöll en hel del jobbig preggomigrän och andra livet-bekymmer som inte rör någon här hemma på gården men absolut våra hjärtan då det handlar om människor vi älskar. Men mestadels var du himmelens fin. Livet, högt och lågt.
Nu väntar en hutlöst spännande månad.. för så vitt jag vet är jag inte elefant och därmed bör preggoteten med Minsting i magen nå sitt slut under kommande månad(!). Hujemadig, så spännande! ..njuter varje dag med dunderkulan, allt jag kan… men som vi längtar efter det lilla livet nu!
Hej i måndagen! Så himmelens härligt septemberväder vi bjudits på flera dagar i streck nu. Idag är vi ute och bara njuter. Plockar äpplen. Förbereder för en sista must-omgång. Och bara mår gott. Största pojkarna i familjen kom hem strax efter lunch efter skola/jobb och det är en så själagod grej att få starta veckan mjukt, tillsammans.
Låt oss kika på veckan som gick, vetja! Sen några önskeplaner för den här (lite för spännande) veckan..
Veckan som gick;
Började med soppmiddag. Höst + soppa = SANT. Eller hur? Den HÄR soppan blev det, till en god brödbit.
Jag tog hand om den sista zucchinin. Rev och frös in i lämpliga portioner för att sedan i ett nafs kunna baka det HÄR brödet.
HemmaMammans pärsigaste stund på veckan? .. när hemmet är tomt på ungar. ”Vad gör jag nuuu!?.. hur gööör man?”…En på skola, en på Rävgrupp, en på Kottegrupp… Bebbe-Uno!! Kom ut och håll mamman sällskap snart! … men jag försöker njuta av dessa småstunder, förstås. Några timmar går i ett nafs och sen är veckans pärs över, hehe. Promenera med bara mig själv i sällskap, till exempel. Inte så dumt ändå. Plocka en sån där bukett som känns så himmelens lyxig gjorde jag också..lyxig, precis som den allra första på våren ni vet? fast det nu är en utav dom allra, allra sista..
Så världsmysigt att ha eftermiddagshänget sedan när alla är samlade igen. Spela spel, äta mellis och snacksa oss fram på nötter och russin framtill middagsfixet..
En dag visade jag er våran trappa, på instagram. Det är ju för fräsigt att vi har en riktig trappa, tycker vi fortfarande, efter två år. Ledstång ej på plats. Ej heller ett riktigt räcke, bara ett provisoriskt… (dock barnsäkert, lovar!) Men titta, visst blev lamporna tjusiga där? Lycklig varje natt jag kliver upp och preggokissar och kan tända…
Vägde upp dom där timmarna utan barn, med att ta med mig några extra gullungar hem en annan dag. Finns det förresten något härligare än att säga ”nu är det fiiika!” till ett gäng leksvettiga småungar som bara ööser in bullar och saft och som tycker att livet leker?
Och från att ena dagen känna sig som en supermom med hur mycket kraft som helst.. putsa fönster, skura bro, kirra middag i lergryta, pyssla om en hel hop med ungar.. till att en annan dag vara en preggo-hormonbomb utan dess like.. känna sig ynklig, önskade få sitta i mammas knä och få saga läst för sig… gärna varm choklad serverad till mellis också… det går upp och det går ner, …. nog för att mamma säkert hade kokat varm choklad åt mig om jag susat hem till päronen.. men istället pysslade jag om barnen och mig själv med varm choklad och vispgrädde och ostmackor att doppa där i. Klappade egna kinden ömt. Eftermiddagsslumrade. Japp. Bra så. Dagen efter. Ny energi.
Vi fick världens finaste bud, från älskade älskade vänner långt nere i söder. Vi bodde tillsammans i samma trappuppgång, under Piteåtiden.. levde sannerligen med varandra. Fick våra första barn samtidigt. Nu bor vi 100 mil ifrån varandra. Men vänskapen är stark, så stark ännu. <3
Det blev fredag. Alla barnen var bjudna på födelsedagskalas…. och där hemma? Satt föräldrarna på sofflocket och moffade det där smågodiset som mannen hade köpt till sin fruga den där dagen hon var som ett barn… och också grät efter lösgodis. Haha!
Och så blev det lördag och helg. Och äääntligen fick vi vakna till sol efter vad som kändes som en evighet av moln och regn.
Skrållan var på eget mormor-och-morfar-dygn. Storebroren hängde hos sin kusin. Och Lillebror var hemma med päronen med fullt fokus. Alla hade det gott på sina håll, mao. Här hemma hästade vi. Bertil red en lång tur på sin ponny. Ikran promenixade med sin M. Väl hemma igen, tog jag ett pass med Kolabönan. Jackan kastades av och det var sensommarvarmt. Och jag längtade efter att få dundra fram på den där kolabönan.. men nöjde mig med att jobba honom ääännu ett pass från marken.. vi har trevligt ihop, det har vi.
Och så blev det veckans sista dag och ”någon” fortsatte sitt storstäda-boa-race. Väldans vad konstig denna bild blev, men skit samma. Dunderkulan jobbade på med fönsterputs och vilken flärdfull känsla att få bort en massa flugskit och kunna se ut igen!
Jag tog mig en tur med mina småpojkar också. Fyrhjulingsrace med morsan är en favorit för Minimannen förstår ni. Pappan målade lister, socklar och fönstersmygar i matrummet där hemma, så idogt att hälften vore nog imponerande.
Och veckan avslutades med att hela gänget var fulltaligt från sina äventyr och vi drog iväg på utflykt. Tog söndagmiddagen på tur. Grillade hamburgarna smakade himmel där vid vackra favoritplatsen. Vi lät självutlösaren föreviga stunden, sådär perfekt operfekt. Mannen stack sedan ut och red med sin mamma under kvällen, medan jag var hemma och såg Spirit (världens bästa häst-film) och åt upp karamellrester tillsammans med barnen… pappan anslöt till sist och vi kunde inte avsluta veckan godare.
Tack livet,.
Och nu är det en ny vecka som är här!
Önskeplaner för vecka 39:
–Jag önskar att det blir en odramatisk vecka, hah! Brandispappan har jour och jag (även han) kan inte låta bli att vara lite nojjiga över att bebben skuuulle kunna vilja anlända världen lite tidigt och att det skuuulle kunna vara mitt i ett krångligt larm där brandismannen är fast att rädda liv… och vad gör vi då då? Hinner han? Lillminsting kanske tar det chill, eller så vill hen ut i raketfart precis som sin syster? Får fråga min allt-och-lite-till-Storan, fembarnsmorsan.. om hon ställer upp som doula för Lillan? haha
-Njuta av hösten! … Ljuvt så det förslår, med dom här ljuvliga soldagarna vi haft några på rad nu. Men regndagarna hör till dom också.. då påtar och pysslar vi på här inne med ditt och datt.
-Knåpa ihop några samarbeten!
-Dejta med vännerna!
-Kaanske bli klara med matrummet!! … så så så yttepytte kvar nu! Längtar efter att visa er då. Vårt hejdlöst utdragna projekt.
–Säga tack till september och välkomna oktober.. åhåh, DET, blir en spännande månad, det!
…
Känner mig taggad på den här veckan. Inget är som väntans tider och nu är det grand finale-veckor, sannerligen. Migränhärvan är (nästan) glömd och kroppen har god energi… jag känner mig pigg, trots att jag grejar i massor nu så har jag så mycket mindre ont i ländryggen… typiskt tecken att lilla vännen fixerat sig.. Jag kan njuta av varje dag och föda-bebbe-peppen är här. Väldigt spännande att se hur länge Lillminsting tänker stanna i preggolyan… kanske lika länge som storebror? Då dröjer det några veckor till. Kanske ungefär lika länge som små storasyskonen? I sånt fall är det nära, nära.. vi tar en dag i taget!
Önskar ER goda sista septemberdagar.Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
God morgon i denna gråmulna måndagmorgon! Kan inte med ord beskriva lyxkänslan jag känner över att få börja en ny vecka mjukt och så gott. För barnen.. och mig själv. Kliva upp i lugn och ro. Ungarna dimper ner i soffan framför tv:n. Preggot morgongympar. Vi tänder ljus och äter frulle. Skjutsar Storebror till skolan… ”hejdå älskling, ha en bra dag, mamma älskar dig!”..i samma veva som han susar iväg ropar han ”älskar dig!”.. vips är han framme vid fotbollsspelande gänget. Samma visa varje dag. Lyckan att ha en lillpojke som trivs så gott i skolan är värt mer än guld. Vi andra susar hemåt och fortsätter lugna morgonen lite till.. en kaffekopp till och sådär. Håhå, så gott hela alltet.
… nu kikar vi på veckan som gick, tycker jag! Innan nya veckans små önskeplaner…
Veckan som gick;
Började med skolutflykt för Storebroren, med fikapackad ryggsäck och pepp… sjääälvklart, startade vi, hemmagänget på samma vis. Höstutflykt det skulle bli! Packade med oss allt möjligt av vad vi kunde hitta där i skafferiet.. mariekex, ostkrokar (Lillebroren var mycket noggrann med dom). Bullar och saft också, förstås. Så drog vi iväg. Cyklade till ”lillskogen”, fikade, lekte kurragömma.. pratade livet… cyklade vidare ner mot vattnet..
Där blåste det halv storm. Och var ytterst fräsigt att stå och kasta stenar i. Vi fortsatte sedan hemåt. Mäkta nöjda över veckostarten..
.. och förskräckligt vad trötta vi blev också. När hela barnaskaran var samlad igen strax efter lunch, då var det bara ett att göra. Vila. Så gott att kunna det också.
Vi kokade korvgryta. Å, det låter ju inte så gott. Men fy tusan, det är en favorit om hösten. Små, men ack så smakrika kålrötter kunde vi hämta från landet också. Kändes omåttligt fräsigt. Nästa år ska vi försöka ta hand om rotsakslandet lite bättre, så kanske det blir lite större storlek på rotsakerna. Och se, en lillvän hade ordnat bordsplacering så fint också. Det blir inte trevligare än man gör det, visst!?
Vi fyllde små och stora själar med gott. Som att umgås med hästar och plocka stora förgängliga blombuketter..
.. bjöd hem vännerna på fika- och lekdate. Lilla nyblivne tvååringen i gänget plockade blommor med sin mamma, så mysigt att låta andra njuta av blomsterbäddarna.. självplock, liksom! Det kanske vore något till ett annat år, vad tror ni!? Och så spontanmatlagade vi… det har varit svårt att planera livet nu senaste när jag haft så mycket migrän. Men för var dag märkte jag att den nog dragit sin kos helt och hållet, och ooh så njutbart. Energi igen! Att fylla hemmet med godingar. Äta en vanlig vardagmiddag tillsammans. Fint som snus!
Å som vi skördade! Äpplen, pärer, tomater, morötter, bautazucchinis bland annat. Och jag tog in eterneller, repade och hängde på tork.
.. för plötsligt låg den ju där som ett gnistrande täcke; frosten. Vemodig men så vacker första frostmorgon.
Och så förberedde vi oss på olika vis, för olika saker i livet. Som att packa BB-väskan.. och öva inför minstingkusinens dop. Både mamman och pappan hade speluppdrag. Och barnen sånguppdrag, tillsammans med dopbarnets storasyskon. Helt enormt gulligt hela alltet. En liten kusinkör liksom..
Vi tog långhelg. För andra veckan i rad hade pappan en semestertorsdag, följt av våran Tillsammansfredag som vi har varje vecka.. så lyxigt men lång-långhelg. Väldigt charmigt med semester i skördetid och inte bara mitt i sommaren. Till skillnad från tidigare fredagar när det buntats blommor, så tog vi nu istället tag i att gräva upp alla dahliaknölar ur bäddarna och förbereda dom för vinterförvaring. Hösten kom sannerligen på besök under dessa dagar.. och det kändes gott, så gott. Allt tid har sin charm…
Det blev doplördag! Världsmysig. Och Bertilen satt en lång stund och gosade med coola lillkusinen under dopkalaset. Lilla I, som satt i Morbror M´s knä och chillade. Gullbarnen! … och nej, vi längtar inte mindre efter lillbebben i magen, när vi gosar med denna goding.
Veckans sista dag var både produktiv och höstmysig. Den skäggige jobbade på i matrummet. Jag småstädade, tvättfejade och bakade äppelkaka. Så pausade vi i det produktiva, fyllde fikakorgen och tjavade över lillåkern och till Tant G för att bjuda henne på lite söndagsfika. Röstade i kyrkovalet gjorde vi också förstås. Innan vi avslutade veckan med mera skördearbete och också finfrämmande av ”Moffe och Astrid” (Mannens Norge-morfar och hans A) som varit hemma i Sverige kring doptider. Så så så mysigt veckoavslut!
Känns som att jag skrivit ”mysigt” väääldigt många gånger i detta inlägg.. men vad tusan. Nu äär det myyysets årstid. Jag älskar hösten. Ni får bara stå ut med att jag tycker att det är mysigt. Särskilt nu till en början.. när löven fortfarande mestadels hänger kvar på träden i vackra färger, allt känns nymodigt myyysigt och äckelpäckel-leran håller sig långt borta … ja, nu njuter vi!
…
Med en god vecka i hjärteasken, tar vi oss ann ännu en septembervecka..
Önskeplaner för v.38
– Ta en dag i taget! Önskar att hela familjen får må som vi mår just nu; krya, höstpeppade och högpreggo.. lite pust och stånk är det förstås från vissa håll (läs: undertecknad) men utöver det mås det gott, migränen har dragit sedan en vecka tillbaka och jag njuter allt jag bara kan av denna sista tiden med Uno-bebben i magen. Hurra!
–Gå till barnmorskan! …milda makter, så spännande tider!
-Fortsätta äppelskördandet! .. det äär så mycket äpplen i år!
–Ta hand om all zucchini som ligger på köksbänken och väntar! … vi river ner och fryser in i lämpligt stora ”portioner”, att ha till allt möjligt gott.
– Höstpåta ute i trädgården… så mycket som vi orkar och känner för. Nu är ju dahliorna uppgrävda och det är det viktigaste! … varendaste liten sommarblomma som ännu blommar är jag fortfarande så rädd om.
-Ha en alldeles oplanerad septemberhelg…
…
Vi hörs alldeles snart igen. Tills dess, ta hand om er, allt ni bara kan! Önskar er alla en god veckostart!
God måndag! Sicken specialarvecka vi lämnar bakom oss. Veckan som gick;
… hade många stunder som inte var roligare än den här. Fy farao. Men, jag är som en guldfisk. Försöker såklart ta hand om mig så gott det går, men försöker att inte älta i det där tråkiga. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är otäckt när kroppsdelar domnar, synen försvinner och jag pratar som när min älskade Mormor hade fått sin stroke. För att inte tala om huvudvärken och ”bakisheten” sedan. Inte kul.
Men det fanns många guldstunder också. Det här var en härlig stund, när vi knatade/cyklade iväg neråt grannen och plockade äpplen i vackra septemberkvällen.
Ett hemmamamma-lifehack som kan roa i timmar och inte är jobbigt det minsta lilla, är att knåda ihop en trolldeg. (Vårt recept finns HÄR). Barnen var roade läänge… och migrän-bakis-mamman kunde vila bredvid med ögonen slutna.
.. och så var energin lite åter ännu en sväng för undertecknad. Friska luften var god. Och att hänga ute i köksträdgården gillar vi alla. Sockerärterna är fortfarande så goda. Jag passade på att samla in frön från rosenskära också.
På en utav veckans prommisar fann jag ett hjärtelöv. Tog hem det till min 7-åring som ser och skapar hjärtan hela tiden för att ge sin mor. Älskade barn. ..En stund i hästhagen efter turen gjorde gott också. Hästarna är tålmodiga med sin hästmamma som just nu inte ger mycket mer än ompysslande, kärlek och kli.. tur dom har sin hästpappa också.
Livet livet… det kan vara en trasig torktumlare, diskmaskin och dammsugare (typiskt att allt ska pajja samtidigt!).. och samtidigt en ljum, ljum septemberkväll att fånga .. med kvällsfika ute i fotogenlampans sken.. armarna i kors bakom nacken.
Ooootaligt många timmar såg också ut såhär. Mamman med typ noll ork och energi… som ändå myste där hon klippte och klistrade foton i album, sittandes i den där vilstolen hon inte nuddat på hela sommaren men nu senaste veckan tagit in i huset och tagit igen vilotid i, med råge. Allt i försök att skrämma iväg migränen. Barnen har påtat i kring.. spikat, sågat, limmat… med Snickarpappan till hjälp då, förstås….Mitt i det dryga, så väldigt väldigt mysiga stunder, det där.
Så himla tacksamt också, att vi hade planerat in lite extra hemmatid för pappan denna vecka. Han har ”hemmapappat” och gjort det där som hemmalivet består till stor del av; att servera småttingar mat och fika stup i ett. Något jag gör av bara farten i vanliga fall men tyckte kändes väldigt lyxigt att få lite avbyte med dessa dagar. Bästa jag vet är förresten att se gullungar äta och må gott! … med någon liten extravän kring bordet också, underbart!
Vi teamade vidare, Herr och Fru L.. en kväll blev tredje stöpan äppelmos till. NU tusan är vi redo för äppelmustandet. Längtar!!
Och så blev det fredag. Det stora fånget blommor plockades..
.. och jag fyllde ”Drömgårdens Blomstervagn” med fredagsbuntar. Så roligt att det inte är klokt.
.. ännu en gång sa det ”tjopp” och lådan tömdes.. ny hop buntar gjordes och vips var dom också slut. Ooom ni visste vad ni gör mig glad, som blomsterhandlar av oss.. denna dröm som får levas ut på detta sätt. Att vi delar blomsterglädje med varandra, skitmysigt!!
Helgen har varit lugn, så lugn. Grå och regntung. M har jobbat i matrummet. Vi har lagat mat i lergryta. Mamman har… ja just det; vilat. Och det har byggts lego och spelats spel och setts på film och ätit lördagsgodis.
Vi avslutade veckan såhär; föreviga en bebbemage som bara sagt ”pang poff” och blivit proppfull och sprickfärdig… lilla Uno-bebben, vår Lillminsting där inne.. så spännande att få lära känna dig!! ..
.. och så susade vi till lilla barndomsbyn och spenderade söndagkvällen hos Mor och Far. Världens godaste veckoavslut, på alla sätt och vis.
Tacksam över precis varendaste dag som fylls med liv. Det är inte alltid lekande lätta dagar, nej. Men oavsett. Varje dag. En gåva.
…
Önskeplaner för v.37
–Ta en dag i taget! Mer än någonsin. Migränen styr just nu. Det får vara så. Jag har fått njuta så ofantligt av denna preggotet hela vägen, än om jag haft mer ont i ryggen än sammanlagt alla andra tre graviditeter.. meen jag vet ju också att vi haft det väldans högt i tempo och att jag har påtat massor så nog har det sin förklaring. Så, att jag nu står inför detta som jag absolut inte kan styra, (det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, det kan regna migränanfall ändå), ja det är bara som det är. Slutspurtskänslan är på max!
–Göra höstfint ute på bron! .. längtar efter att pyssla en krans.
-Öva inför helgens söta musikuppdrag!
-.. spela på barnens yngsta kusins dop! Det blir en mysig dag. Barndop är bland det finaste jag vet.
–Fortsätta ta in frön, torka eterneller, ta hand om äpplen osv..
-Packa BB-väska! … ptja, än om det kan vara ett helg gäng med veckor kvar, så känns det ändå lägligt att göra detta nu.
….
Känner mig pepp inför veckan. Kan ha att göra med att denna måndagsstart varit väldigt god; migränfri, solig, ett preggo som hann morgongympa innan frukosten, glada ungar och så vidare. Lyx hela alltet! Hoppas att ni får en god veckostart, ni med. Så hörs vi förhoppningsvis lite mer under denna vecka.. men livet får styra, ni vet.
Hej från en trött och småsliten preggomorsa! Men solig septembermåndag ju! ..och barn som är glada och leker, mycket mer behöver inte en mor för att känna sig lycklig. Jag ska inte svamla mer. Vi tar en liten tillbakablick på veckan som gick, lägesrapport och önskeplaner för nya veckan, vetja!
Veckan som gick!
Vi drog igång med vardagmåndag. Stora pojkar på jobb och skola och småsyskon hemma med mor. Vi gjorde handlingen i vanlig ordning och använde skrindan för att skjutsa alltsammans från bil till bro… man får sina knep som högpreggo..
Hovis kom och gav pållarna höstfina fötter. Alltsammans med obligatoriskt ”hovslagarfika” ute på lagårdsbacken efteråt. Blåbärskaka och allas favorit; Raw chokladkaka By Bertilen. Det receptet får ni bara inte missa. Finns HÄR!
Det var jourvecka med allt vad det innebär. Larm som går i tid och mest otid och timmar av brandövande. Där hemma gjorde vi det så mysigt vi kunde dom stunderna när pappsen var på vift. Som att fånga vad som kändes som Sommarens sista kväll.. spela finns i sjön på ett försök till ICKE blodigt allvar. Helt omöjligt. Men roligt hade vi!
Det blev dags för ”min bäbis” att (på eget bevåg) haka på Storasyrran mot några förskoletimmar. Jag hade graaav separationsångest här hemma dom små timmarna. Ni peppade så gulligt , så jag kände att jag ville skriva till er alla… om mina mammatankar där och då, så då gjorde jag det här i bilden ovan. Separationsångest hör förstås till utvecklingen hos både stora och små..nyttigt på ett sätt. Men jag är hutlöst glad över att vi får ha den på denna lyxiga, låga nivå.. att vi vågar fånga denna dyrbara tid i livet i livet så, och inte låta den skena iväg. Att jag och mannen tänker så lika så allt bara flyter på utifrån våra gemensamma värderingar.
Jag fyllde på mamma-energi-kontot med hästar, frisk luft, preggopromenader i lagom fart och skördande. I både köttfärssås och matbröd hamnade det zucchini!
..Brandismannen hästade, han också. Nu börjar längtan efter långa ridturer tillsammans att vara stor.. men allt har sin tid. Jag skulle inte förlåta mig själv om något hände bebben.. Ikran äär en cooling, men väldigt stor. Fjödur (islandshästen) är inte så stor, men istället en räserkille.. så ingen av dom två storhästarna känns särskilt lämplig för ett högpreggo som inte är i sin rätta balans, så nu får ridandet vänta ett slag.
Jag plockade blommor, band och levererade förbeställda buketter mest varje dag.. och fyllde Blomstervagnen mot helgen, förstås. Ett utav sommarens höjdare, alla blomster, tusan vad roligt det har varit och är… att den där ischias-nerven (eller vad det nu är) ömmar jäkel efter ett redigt binda-bukett-race… det låtsas jag inte om.
Det blev september. Magnifika, september.
Energin var god och vi fejade och grejade, bakade både söt- och matbröd. Går förstås som hejsan med dessa hjälpredor!
Varvade brädspel med makande av krusbärsmarmelad. Högst koncentrerad marmeladmakare som rensade bären, alltså!
Det är så fräsigt att få vara med om allt det här, Mamma- och Pappalivet alltså. En kväll var det fotbollsmatch och jag tog med mig alla barnen ner på byn. Minstingarna hejade på brorsan och lekte med sina småvänner samtidigt som jag stod och försökte ta in att vi har så stora små barn nu. Och till nattningarna är det inte bara mamman eller pappan som läser saga.. Storebror övar läsläxan för sina småsyskon också. Aj mitt mammahjärta, min första bäbis liksom… nu läser han och skriver egna sagor för fullt. Och tycker det är jätteroligt, det är det bästa! Älskling.
Det blev fredag och vi hade mysdag med vännerna. Jag provade baka ny variant av äppelpaj till knytiset. Päron pladdrade, barn lekte och så firade vi liten nybliven 2-åringsvän. … jag kände mig dock inombords inte helt hundra.. men tänkte att ”jag är bara trött och det blir bättre efter en lång natts sömn”..
Men lördagen blev bara ett enda kaos. Precis, precis som med Lillebroren i magen, vid samma tid av graviditeten, så har jag nu uppenbart kommit in i en svacka av väldigt kraftiga migränanfall. Som bara avlöser varandra. Jag har aldrig migrän annars, förutom när jag varit gravid. Under lördagen duggade tre, som ”strokeliknande” scenarion, och till kvällen tyckte mannen att nä, nu vill jag ringa 1177 och kolla så att det här verkligen är ”normalt” när hans fru återigen blev som ett jagvetintevad.. och preciis som med B blev det ett väldigt pådrag.. det handlar ju om ett litet liv och inte bara mitt eget ”lilla migränanfall”, så trots att jag kände mig som ett tjurigt barn som försökte vägra ta emot hjälpen, så är jag ändå tacksam för noggrannheten, förstås!! Jag domnar i halva kroppen, har ingen känsel i munnen, på tungan och det läskigaste; det går inte prata! .. det kommer bara strunt. Något vi inte visste men senare fick veta, är att havandeskapsförgiftning har vissa liknande symtom som kraftig migrän också,.. så då förstod jag varför mina sluddiga ”men det äär bara migrän” inte gick hem hos ambulanssjukvården och en tur till sjukan var ”ett måste”. Återigen konstaterades det att ja, det verkar vara något hormonellt megatjafs i kroppen i detta skede och bara ”att gilla läget”, typ.
..men hu, vad tröttsamt och ont det varit i helgen.
Lyckligt var, att det i helgen var Storebrors tur i kusinskaran av ha ”Eget dygn hos Farmor och Farfar” (sån världslyx för en liten storebrorsunge, med fullt mys och fokus av två favoriter).. och dom två småsyskon blev förstås ompysslade av vackerpappan medan morsan mest bara sovit och sovit och motat migränanfall. Lycklig var jag när jag kunde vara uppe på benen en stund.. njuta av en blombukett och samla in lite frön inför nästa år. Men i övrigt.. en soligt vacker helg.. som varit lite kämpig, milt sagt. Där jag gav mig den på att vila, vila, vila, vila…
… ganska tröstlöst att då vakna till tidigt måndag… och ett nytt, om än (peppar peppar!) mycketm mycket mildare bara ”ett klassiskt migränanfall” som sedan timmar redan dragit sin kos. Hoppas att det är som när B låg i magen.. då hade jag ca en vecka där det kom och gick migrän, sen gav det sig. Hoppas såå på samma nu. Jag lever på hoppet och tänker positivt inför veckan!
… det hade kunnat varit värre, kära hjärtanes ja. Nu tar vi en dag i taget.
Önskeplaner för v.36!
-Njuta av varje vacker septemberdag som bjuds nu, så mycket jag/vi bara kan och orkar.
–Drömscenariot är att denna ocharmiga hormonhärva i kroppen drar sin kos och vi kan hitta på olika mys och hittepå….
-..Äppelträden dignar och vi läängtar efter att göra årets äppelmust! .. till exempel.
-Gå till barnmorskan och lyssna hjärtljud på Uno-Bebben.. ljuvligt ljud.
– Jobba med ett par roliga samarbeten! .. med företag som passar oss och er som handen i handsken. Ja, det är bara såna samarbeten jag tackar ja till, det vet ni.
–Börja göra slag i orden ”boa för bebbe”, på riktigt.. tvätta upp lite småkläder till exempel. Så overkligt på ett sätt. Tänk att vi ska bli en till <3 .. tänk att få byta migränont, mot att snusa bebbe? … den tanken gjorde mig megalängtig nu.
-Fira livet med lååång långhelg. Lite extra ledigt unnar vi oss nu. Lägligt. Efter en fartig sommar där ledigheten hade arbetsiver i massor från början till slut, kan vi nu ta ”ledigt med lite lägre tempo”. Gott både efter sommarfarten och att få återhämta oss nu. Livet på gården innebär alltid en fart, och vi älskar den. Vårbruk och slåttertid så fräsigt. Nu försöker vi skörda allt vi kan men också njuta av att naturens tempo börjar lugna ner sig…och helt sonika, bara ta hand om oss. <3
….
Vi tar en dag i sänder. Eller hur? Haffar tag i dagen och norpar guldstunder.
Jag tänker på storheten i doften från fruktdignande äppelträdet.. Känslan av kallt, nästan nollgradigt daggvått gräs mot handen… Höga, klara septemberluften i lungorna under promenaden .. Hjärtevänner. Kramarna från skäggig make och varma småbarn. Jag fantiserar om en tur i skogen. En favoritmiddag i hösttider.. Handen mot en varm mule… allt det där är det bästa och dyrbaraste jag har och precis vad jag tänker försöka norpa åt mig..
Nu börjar sommarlovet sakta krypa ur kropparna och vi är igång med vardagen. Gillar den, mycket.
Dags för liten summering av veckan som gick, innan vi kikar på nya veckans önskeplaner!
Veckan som gick, fylldes med;
Veckostart! Mjuk i kanterna, i vanlig ordning. Pappan slutar mitt i dagen, samtidigt som skolpojken och vi kickade igång med tillsammanspromenad/cykeltur. Fräsigt med asfalt tycker grusvägsungarna.
Jag band buketter på löpande band.
Vi blev överrumplade av nattfrost! Tack och lov bara en natt.
Vi var på loppis och letade ”nya” lampor. Det är mörkt om kvällarna nu och vi har inte så många lampor som vi önskar. Vi gjorde flera fynd. Bland annat denna vägglampa… för en 50-lapp! Vaaa, så fin visst?
.. och det häär hände. Två småsyskon på förskolan. Ja.. Juni-5-åringen skolades lugnt in nu redan under vårterminen.. började med 5h/veckan för att sedan avsluta terminen med stadiga 10h/veckan.. nu, är det bara ett år kvar innan hon börjar förskoleklass, som är obligatorisk, och därmed tycker vi att det är viktigt att hon precis som storebroren, får chans att bonda ihop sig gott med blivande klasskompisarna, lite er fast schema kommer alltså att hållas för henne. Vi anade också att Lillebror då nu i höst, skulle bli nyfiken att följa med han också.. så han har en syskonplats och får haka på storasyster, oom han vill.. noll tvång och måste i det, han hinner bonda med sina blivande klasskompisar om något år, sådetså. Som alltid på önskelistan här i byn, en öppen förskola, .. men då det inte finns så är jag tacksam över att utöver privata kompishäng kunna erbjuda barnen, när dom är i den fasen att kompisleka mer står på önskelistan, några timmar på förskolan i veckan. Vi kör på feeling och det syns gå som hejsan, det!
Världens finaste människa ordnade oss ljus i trappan. En suddig mobilbild, får knipsa bättre bilder på dessa drömlampor som iiinte är några loppisfynd.. puh. Men dom ska få leva hos oss så länge vi lever här. Just så.
Jag morgongympade. Preggot mår gott av det!
Livet pågick. Och i vanlig ordning hade vi kreativt kaos, härs och tvärs!
Jag jobbade på små stunder här och där, när tillfälle gavs, att fortsätta beta av min Boa-lista (den HÄR). Skafferiet blev det ordning i. Gamla korvbröd och kex från sommarens utflykter hivades och hyllor såptorkades.
Vi tog med oss lite härliga grejer och susade till vännerna medan regnet stod som spön i backen.
Bertan hjälpte mamma med ett jobb vi hade på instagram, för Blocket. Ni vet att vi är blocket-användare sedan alltid. Därför så ofantligt roligt att få kampanja för ett företag likt detta.
Det blev torsdag och hemmet ordnades till något.. och fylldes med färska blommor, det i kråksången!
Plötsligt var det fredag och tjohej vad blomstervagnen jobbade på. Så himla roligt!!
Vi firade in helgen ute på verandan med färsk pasta och sommaren bestämde sig för att komma åter efter dagar av riktigt höstrusk. Oj så härligt!
Helgen har fyllts med ditt och datt. Som nybakt mammabröd till lördagsfrukosten.
Älskvärda bestyr i massor.. jag har ”för mycket roligt” för mig just nu.. egentligen önskar min preggokropp lite mer vila.. men jag har svårt att låta bli allt roligt påtande.. här ser jag i min blick att den säger ”jag älskar det här… både att vara preggo och plocka vinbär..MEN HELSICKE VAD DET VÄRKER I RYGGEN efter många timmars sjåande”. Noll synd om mig.
Och vi var bjudna på världsmysigt och gooott kalas hos ”Morfars”. I bild; födelsedagskort pysslat av idoga småhänder.
Veckans sista dag innehöll bukettbindande likt de flesta andra dagar under veckan samt ännu en fotbollsmatch..
..kortspel ute på bron i skön sensommarvärme.. fotbad med liten flicka, samtidigt som vi rensade nyplockade krusbären..
.. och dessa coolingar, avslutade veckan precis som dom började den; med att göra äppelmos. Två rediga stöpor gjorda. Tror vi satsar på en tredje. Assistenten gnisslade tydligen, så hörselkåporna var goda… solglajjor är också alltid bra, tycker Minsting. Dreamteam!
.. 7 dagar fyllda med liv, stoppade i våra hjärteaskar. Tack livet.
En ny vecka står för dörren…
Önskeplaner för v.35
-Omfanmna de allra allra sista augustidagarna för att sedan välkomna september! .. ooh, blir pirrig i magen. Lillminstings ankomst närmar sig med stormsteg. Men ännu bör det vara en hel hop veckor kvar!
-Ratta Hemmamammaliv med allt vad det innebär. Har tre småstora barn nu, så fräsiga åldrar alla tre. Den enen som gladeligen skjutsas på fotbollsträningar och har livets första läsläxa denna vecka. Den andre är ett enda kvitter, pepp på sin Kottegrupp med blivande klasskompisarna och tycker också att det är ”såå skönt att vara hemma” efter dessa små timmar iväg. Och Minsting, han flyter med.. lär sig saker utav bara farten, är väldans kär i sin mamma och bebbemagen och ser så mycket fram emot att ”jag ska bli STOOOREbroor!”. Och jag är bara så lycklig över att få vara med på hela alltet. <3
–Hovis kommer!
-Vi fortsätter skördandet! Äpplen, äppplen, äpppplen…väldans mycket äpplen att ta hand om just nu. LYX!
-Baka! .. fylla frysen är bland det bästa jag vet.
-Häng med vännerna <3
–Knåpa klart en text till en artikel (KUL!) samt beta av annat pappersarbete.. som ju alltid bara får hinnas med, ”på något sätt”.. Vi har många bollar i vår luft, vet ni. Drömgårdslivet!
–Njuta av Den första septemberhelgen!
…
Jag tror det här blir en fin vecka. Hoppas så. För både er och oss.
Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Senaste kommentarer