Det är måndag igen och vi börjar som vanligt med en liten ”rapport” från senaste veckan här på gården..
Oktoberveckan som gick, fylldes med..
Sömnig veckostart. Måndagmorgnar i oktober, ni vet… mm, skönt att krypa ner i ullsäcken strax efter skolskjuts och frukost, menar lilla O.
En tjurig host-förkylning har cirkulerat, så veckan innehöll också lite, tack och lov mild, sjukstuga. Inte omysigt att sitta på sofflocket med åttaåringen och spela memory.
Vi hängde ute. Soliga eftermiddagar.. perfekta för kurragömma lek och lite höstfix i trädgården.
Jag tycker att ni fått alldeles för många super-städiga matrumsbilder senaste veckan, så jag skickar med er denna syn nu. Den tillhör verkligheten mer. Ni ser att vi lever här. Det här rummet är vi i dagligen, alla älskar det.. intressant. Och kul, att det är ett väl använt rum nu när vi har ävlats och gjort i ordning det.
En dag fick vigas åt stadsbesök. Blä. Säger både jag och maken. Men vi var tvungna. Och i vanlig ordning när vi åker till stan, har vi samlat ihop alllla möjliga bestyr.. fixa nytt körkort, ärenden på stan, släpvagnslass till tippen, följt av köp av radiatorer (som en utav er följare tipsade oss om, tack!! Är det någon fler som sitter och trycker på radiatorer som ni vill bli av med, säg till!!!)
..belöningens stopp gjorde vi på Naturkompaniet, påfyllnad av bästa vardags-ullstrumporna.
Och efter en dag borta. Var det så gott med hemmaliv igen.
Vi bakade bullar!
Så mysigt. Så sjåigt. Med en bäbis som just i utbaknings-, och gräddningstid, helst ville klättra… på stolar, upp på bord, osv… 😉
Torsdagens mellisfika gick inte av för hackor. Barnen åt bullar så det nästan stod ut genom öronen på dom. Mamman också.
.. sen gav sig två bulldoftande typer ut på en friskluftstur. Skrållan cyklade i sån fart att tänkta promenaden, blev en springtur för morsan i stället. Inte mig emot. Men att rekommendera hade det varit med mindre kläder.. i alla fall att byta om när vi kom hem, genomblöta av oktoberregn och morsan supersvettig.. men icke. Istället höll jag på lite till i trädgården och direkt in för middagsfix.. blev kall, men hade ”inte tid” att pyssla om mig själv förrän timmar senare.. vilket under natten resulterade i en kymig känsla i kroppen. Och på fredagen, plötslig intensiv huvudvärk, frossa, hög feber.. och väldigt, väldigt ont i ena mjölkkantinen….
Det blev lördag och jag kände mig ytterst omtöcknad, men på bättring.
Vågar knappt säga, med fyra barn, att jag aldrig haft mjölkstockning. Men nu så. Visst har jag någon gång blivit lite öm, men inget som blivit något mer. Nu var det två dygn där jag kände mig så, så sjuk. Jag trodde först att jag smittats av barnens förkylning, då det liksom inte var STOPP på mjölk, alls.. men ni hjälpte mig att svara på frågor i stories, om mjölkstockning.. och ordet är lite lurigt, för det behöver inte vara stockat, för att vara stockning…. Nåväl. Hujedamig. Hoppas det dröjer till nästa gång..
Bilden? Jo. Vi norpade friskluft, fotade ett jobb och drog sedan mot lördagsgodisshopping.. följt av vila lördagen lång. Tror det var välbehövligt, på flera vis.
Helgen slutade så otroligt fint. Med piggare mor, sötaste sortens födelsedagskalas och en sagolik dimma som smög sig på. Och denna vy alltså… bästa jag vet om. Ja jag delade ju till och med en berättelse kring den igår, HÄR ..
Vi lämnade tacksamma ännu en oktobervecka, somnade i stora sovrummet i ett enda trassel av småarmar, kuddar i massor och ammeklunkande lillminsting..
Idag vaknar vi till måndag. En mörk morgon, som lättar till den vackraste av höstdagar. Jag mår bra igen efter feberfrossan osv, men känner mig lite matt i kroppen. Och omåttligt känslostormig… Ni förstår, den här måndagen, för precis ett år sedan.. då kändes det sannerligen som om det var en ny liten människa som tänkte anlända jordelivet. Och så här med facit i hand, så var det ju verkligen så..
Och ni morsor, ni förstår nog precis hur jag känner? Dagarna kring ettårsdagen med sin lilla bäbiiiis!
Önskeplaner för v.42
Oktobernjuta! – Morgnarna är mörka, vi tänder ljus till frukosten jag och barnen, spelar mjuk musik och startar dagen i ro. Att vi kan det, i det varma, trygga hemmet. Det är något att vara tacksam över.
-Sista trädgårdsrycket för i år? Ja, kanske är det den här veckan jag kommer mig för/hinner/har lust, ork etc… för det? Vi får väl se. Det är så skönt om hösten, infinner sig lusten till att trädgårdsstäda, då gör den det.. men annars går det utmärkt att vänta till våren också, med det mesta. Sådetså. Men dahliorna ska bäddas om i spån. Och sista tomaterna plockas in.
-Vårlökarna! .. mm, .. dom ska jag nog få ner i marken i alla fall! Jag blir alldeles vimmelkantig när jag ser i sociala medier hur många dundrar ner hundratals lökar.. så dyrt!? tänker jag först? Och hu, tänker jag sedan.. jag som knappt förmår mig att tuta ner 10 stycken? Men det ska jag klara. Och så ska jag njuta av dom som bara den! Himla tur, att vi får fungera olika.
-Fira en högt älskad Lillminsting som fyller 1 år!! Förbereder mig på en hejdlöst sentimental dag. Vi ska göra dagen så mysig vi bara kan för honom. Älskar den där ungen så det värker i kroppen. Den där ungen, också! 😉
-Superjobba! ..det blir två reklampauser ni kommer få hänga med på. Otroligt stolt över att få jobba med dessa företag. Hoppas så att ni ska uppskatta <3
-Hänga med vännerna! Pga sjukstuga har det stälts in lekdejter hittan dittan. Men kom igen nu livet. Låt oss få träffa hjärtevännerna denna vecka!
–Möta den tredjeoktoberhelgen! … träffa familjen, njuta synen av ena lillungen som uppträder med sitt musikalgäng.. och massa lunk och mys hemmavid..
…
Önskar både er och oss en god oktobervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan..
Ni undrar över alla möjliga saker där inne och nu har jag alldeles precis gjort lite höstfint här hemma, så jag passade på att knipsa ett gäng bilder i samma veva.. med andra ord, är vårt hem ICKE så här tillrättalagt särskilt långa stunder. Värt att förevigas, mao! Men det där är ni så kloka och förstår redan.. meen, jag säger det ändå.
Häng på nu!
Vi kan låtsas att vi går in i matrummet utifrån södergavelsidan.
In genom dom handsnickrade pardörrarna. Som kommer, likt alla våra fönster och dörrar, från Allmogesnickerier!
Ett otroligt hantverk som gör hela vårt hus så vackert, på både in- och utsida… ljuset genom vågiga kulturglasen är otroligt.
Vi stänger igen, så inte bäbisen rymmer!
Taket? Ett locktak vi fann när vi rev ner skivorna som täckte vackerheten, fram till förra hösten. Då, målat i klistrig limfärg. Nu, målat i matt linoljefärg.
Golvet? Också det golv som fanns under gräsgröna heltäckningsmattan. Nu, slipat. Och ett klassiskt skurgolv. Alltså enbart behandlat med linoljesåpa. Hur vi gör skurandet, kan du läsa HÄR.
Jag har gett mig in på ”uppdrag gardiner och gardinerstänger”, med full kraft nu. Flyttar runt och ger den skäggige gråa skäggstrån… men nu, nuuu har vi landat rätt här i matrummet. Sommartidens gardin har varit en skir, krämvit. Nu behövde lite mer ombonat. Ett par klassiska linnegardiner fick det bli.
Och en så fin, träbrun gardinstång.
Både gardinerna och stängerna kommer från Jotex. Gardinstången heter Lyra och gardinen heter Meja.
Det är nog så att gardinerna ska läggas upp en aning, ja. Men det tar vi ”sedan”… (läs: det blir nog så att min världssnälla svärmor förbarmar sig. <3).
Mattan. Är en äkta, o-äkta en. Från gul-blåa huset, ni vet. Om Salle-katten bara lägger av att ha den som klösbräda, så tänker jag att den ska få göra rummet tjusigt i många, många år. Kanske byter vi ut den mot sommartiden, men såhär mot höst och vinter är den otroligt härlig. Mycket prisvärd.
Det här är också det första rummet vi gör, som vi vågar färg på taklisten samt fönstersmygarna. Samma färg som har på golvsocklar och fönsterfoder.
Kulturhantverkarnas 2 % Grön Umbra, lite varmare i tonen än Gysinges, upplever vi. Här i matrummet var vi ute efter just den lite varmare kulören. Kulturhantverkarna har en otroligt trevlig linoljefärg, för övrigt. Vi köpte våran hos Colorama Lunde!
En liten väggsnutt har fått en vävd skapelse till gardin, draperi? Ja vad ska vi kalla den? Något som tar ner det ljusa i tapeten på ett så skönt sätt. Dämpar dessutom väldigt bra… barnabus och trumspel osv, kan ge ganska så fräsiga ljudnivåer om en säger så….
På tal om tapeten.
Den heter Esther och kommer från Boråstapeter. Fån Colorama Lunde, förstås. (Som ju alltid har prisgaranti på tapeter, otroligt lyxigt!)
Samtliga lampor är andrahandsfynd, som mycket annat här inne.
Kan ni till exempel förstå, att vi funnit både bordet och samtliga bruna stolar i vårt egna möbelförråd som ingick i gårdsköpet?
Hejdlöst lyxigt. Och dom finaste möblerna vi kan tänka oss. Dom, som hör hemma. Här.
Hela familjen trivs så gott i detta rum. Så fint att samlas här för middag.. förresten är en helgfrukost här inne, när solen skiner in, enormt härlig också. Spela spel. Bygga pussel. Sitta med kaffekoppen i finsoffan efter diskfejandet.. bara vara-vara.
…
Det var lite (mycket) om matrummet, det. Har du inte fått nog, så kan du kika på hela förvandlingen av detta rum HÄR. Från gräsgröna heltäckningsmattans tid framtill nu!
På återseende!
Ps. Snälla du, undrar du över något mer som jag kanske glömt svara på nu. Fråga då här i kommentarsfältet, så kan jag fylla på inlägget med mer info. Tack på förhand. Och God Kväll! 😉 Ds.
Det går i ett huj att plocka en mängd. Barnen älskar att vara med. Det klättras och leks och plockas och plockas, högt och lågt… och sen mustas det! För som sagt, äppelmos.. det gör vi faktiskt inte av vårt eget träd då vi har möjlighet att plocka en ljusare, mildare äppelsort från granngårdarna som det blir så, så gott mos utav.
Det största äppelträdet vi har är av sorten Säfstaholm, en syrligare, rödare variant som det blir så himmelskt god must utav. Och kaka och paj, förstås! Torka. Eller bara att äta som dom är.
Det här med äppelskörden.. är inte gjort på en dag.. nej. Vårt stora äppelträd är gigantiskt. Huset är nästan tio meter högt och ni ser ju…trädet är där uppe i nocken och svajar och i år dignar trädet av äpplen mer än någonsin under våra år här på gården.
Vi tar det i etapper. Och årets etapp ett, allra första mustdagen, gjorde vi tillsammans med familjen B häromdagen. Oooh sicken skitmysig dag det var!
Nu hade vi just proppat i oss grillade korvar med bröd som om det inte fanns någon morgondag (småttingfamiljer ni vet.. ”vad vore livet utan korv, på längden och tvären?” ;)).
Nu var vi i full gång, hela gänget! Iver, iver, iver.
– ”skit också, nätet till plockaren pajjade.. ja drar och fixar det”, sa fixar-M och drog iväg med bestämda steg. Snabbt åter med hel mojäng igen, bra för att kunna nå högre upp. Annars plockar vi för hand.
Sådärja. En stunds vila på pappa J´s mage, menade Lill-Olof var en god idé mitt i allt. Medan, sköljdes och delades äpplen i halvor och kvartar.
Nästa steg är sedan att mala äpplena i fruktkrossen.
Och slutligen pressa sönderkrossade äppelbitarna i fruktpressen.
Och ut kommer…?
Sagolikt god äppelmust!!!
Det är så enkelt. Så vackert. Så gott.
Att till sist fika nybakt äppelkaka..
… och sörpla nypressade äppelmusten till..
kära hjärtanes.
”Det syns knappt att vi plockat något”, konstaterade hon med knuten på sned precis som vanligt. Hoppas att vi hinner ta reda på så mycket det bara är möjligt. Glad att ha kunnat dela med oss lite härs och tvärs också.
Tack stora äppelträdet för att du skänker oss glädje året om. Det är så fantastiskt när det blommar. Att somna och vakna till synen. Mindre vackert är det inte, när det dignar av frukt. Eller gnistrar i vitaste snö….
Att tjava ut i trädgården och plocka mig en bukett, så själagott!
Här i famnen har jag en utav alla andrahandsskatter vi har här i hemmet. Det finns inga vackrare ting än dom som bär på historia, tycker jag!
Hos Blocket har jag gjort många lyckade fynd.
… och fler finns det att finna!
Är du ute på skattjakt efter något särskilt just nu, berätta!
Jag är ständigt på skattjakt och Blocket är förstås en favoritplats då.
Kategorin För hemmet är min favorit just nu. Jag känner mig trygg att handla där, Blocket erbjuder säkra betalningar, Begagnatförsäkring samt säker frakt. För att nämna några av fördelarna UTÖVER den enorma fördelen det är för jordklotet att handla andrahandsfynd.
Sen är det bara vackrast och ger mest känsla, tycker jag.
Krus använder jag året om. Till påskriset, enriset till advent och sommaren lång fyller jag dom med blomster.
Det är NÄSTAN omöjligt, att hitta något sprojlans nytt i vårt hem. Andrahandsmarknaden, är helt enkelt förstahandsmarknaden för oss.
Som bomull i magen känns det, att få fylla mitt stora krus med ringblommor och blåklint från trädgården och ställa där inne i matrummet bland alla andra andrahandsskatter.
Hej i måndagen alla ni som kikar in här så tålmodigt!
Vad himla glad jag är för att ni fortsätter följa och peppa oss ”drömgårdare”, i ur och skur!
..än pågår det sommarlov för fullt för mig och barnen och vi utflyktar och har oss så det är väldans lite datortid just nu, hoppas att ni har överseende med få blogginlägg just nu! <3
Men just just nu, så tar vi en liten Drömgårdsrapport, vetja!
Sommarlov för småttingar och hemmamammande för morsan. Pappan tillbaka på både arbete och rivstart med brandisjour samtidigt också, så har senaste veckan sett ut. Och ja, då är det helt sonika jag och barnen som hänger tillsammans till max. Vi har roat oss med en hel massa mys om dagarna, förskräckligt lyxigt att få fylla dagarna så. Bad i lillsjön till exempel! Evigt tacksam för vårt lilla, ganska så stora, gäng. Att få dela dagarna med dom är det bästa jag vet!
Och se så pärlandet levererar! Det här durkslaget är ett endaste kål. Så himla roligt!
Vi firade livet, så lyckliga över att få vara friska, kunna njuta till fullo av varma augustidagar. Extra mysiga blir kvällarna också, när pappan kommit hem från jobbet och truppen är samlad. Flera av kvällarna lagade vi lite extra gott, så härligt att känna lite matlagningsinspiration igen efter veckor med frånvaro på den fronten. En kväll bjöd vi upp fingrannen på middag också. Spontant är härligt!
En dag drog vi till skogs, barnen och jag. Lekande, fikande, en slumrande bebbe och en hink ”drottningblandning” till vinterns smoothies blev det av alltihopa. Vi har plockat drygt 30 liter hallon.. så nu hade jag tänkt att det baara skulle bli blåbär.. men det var stört omöjligt att helt låta bli hallonen, för vilket hallonår vi har här i år!
En dag åkte vi på ”semester”. Till Mormor och Morfar, lyxigt på alla sätt. Här är B nybadad och redo för ”Morfars pommes” till lunch.
Så blev det en hel massa blomsterplock. Jag är lika pirrig i magen varje gång blomstervagnen fylls och blir lika tokglad varje gång någon av er grabbar en bunt, för kul!
Vardagsbestyr, i massor förstås! Disk, tvätt och städ, här precis som hos er alla andra.
Här närmast i bild ser ni den där blöjrumpans favoritlåda. Går under namnet ”Låda 4”. Det är ”Olofs låda”. Där kan han stå låånga stunder (med bäbismått mätt) och påta och greja, bara bland en massa ofarliga prylar och i precis lämplig höjd för honom. Men får han välja, då är diskmaskinen det absolut roligaste, haha!
Törs jag säga att den där lilla niomånadersbebben tagit sina första steg nu också, kära nån, min lilla bäbis…
Vi havsbadade och fikade gott!
Tussekatten satt sömnig i köksfönstret.
Njutit av odlingarna var endaste dag.
Så blev det fredagkväll och ena lillungen önskade fredagsmys på detta vis; ”sånt där rid-fredagsmys, mamma”.. såklart det blev det.
Jag har svårt att ta in hur drömmigt det faktiskt är.. drömmigt för hon som varit häst-toka sedan 1990 och nu äger egna hästar att dela med sin skäggige och sina barn. Det är så stort att ja, det liksom sköljer över mig ibland. Att det är på riktigt, liksom. Som med mycket annat, ska tilläggas. ”Låtsasvuxna”, brukar M och jag säga att vi känner oss som ibland, till exempel… ”dom där fyra små barnen, är inte dom liksom bara vår bästisar!? Är VI deras mamma och pappa!?”
En god lördagsfrukost. Smörstekta kantareller på hårdbrödmackan. Och hallonsylt på gröten.
Vi fyllde helgen med allt möjligt. Tänk att den där omålade halvan av köksträdgårdens staket äntligen blev målat. S och B var så tålmodiga en lång, lång stund.. sen pös dom en sväng till farmor och farfar, tillsammans med syrran, och hade det trevligt. Kvar blev M och jag och en sovande bäbis. Vi målade och målade. Och ingen av oss kunde komma ihåg när vi hade en sån barnvaktsstund senast.. lyxigt för oss alla, mao!
Till kvällen pysslade vi om lilla trion lite extra, nu skulle det bli spa. Så otroligt uppskattat, så det tipsar vi vidare om.. gänget satt stilla rekordlänge! 😉 .. fyllde på med varmt vatten åt dom i flera omgångar, medan det spisades ”spa-ig musik”, mumsades chips, godis och sörplades loka crush. Njutande små, det bästa!
Så blev det veckans sista dag. Ikran fick både hovvård och dagens gallring av morötter. Och ett skönt träningspass ute på lägdan med sin människa, medan jag tog alla barnen och åkte på fotboll.. matcher för störst och näst störst.. fullt påhejade av Morfars, Moster, Morsan och småsyskon. <3
Så gott att komma hem till gården igen sedan efter den varma fotbollseftermiddagen. Kunde ej se mig mätt på det nymålade staketet.. eller på alla fluffiga vallmo som finns i köksträdgården nu. Vi somnade mer än gott till kvällen, efter en välfylld vecka.. där varje dag fyllts med liv. Som alltid, kan inte några bilder och ord beskriva allt, men det vet ju kloka ni redan!
Nu önskar jag er och oss ännu en himla härlig augustivecka! Vi fortsätter sommarlova oss, jag smygjobbar utimellan men pysslar om kids allra mest. Tar en dag i taget. Vi hittar på mys, ska försöka skörda lite ditt och datt och förstås fyller vi blomstervagnen närmare helgen!
Ta hand om er, precis som vanligt; allt vad ni bara kan! Så hoppas jag att vi hörs alldeles snart igen!
Och nej, det beror tyvärr inte på att vi har det bara ”ledigt och härligt”. Senaste veckan har varit så tuff, så tuff. Vi har haft så många såna veckor senaste året.. att det känns som att ”nu orkar vi inte mer”-känslan smyger kring knuten. Men vi ger oss inte. Vi håller ännu hårdare om varandra, knäpper händerna och teamar ihop oss ännu mer. Det bara måste ju finnas ett slut på detta sjukstuge-år? Året efter en pandemi.. där många sjukor vilat och nu väckts till liv igen, med otrolig kraft. Ett jobbigt år, som inte bara vi och vår småttingfamilj drabbats ut av.. utan typ alla barnfamiljer vi känner, med flera små barn. Tärigt, milt sagt. Känner med alla som kämpar.
Och nu då, nu är vi mitt i sommaren. En otrolig värme, ni vet? Och samtidigt ett omåttligt elakt magvirus som behagade dyka upp just i detta. Vårt ena barn har varit så otroligt sjukt. Vi har kämpat för honom, dygnet runt. Gett vätska, teskedsvis, dygn efter dygn. Ihärdigare sjuka har vi aldrig stött på. Förstå kämpet, för en så liten människa, magsjuka i denna värme. Ett annat barn, har ”Bara varit magsjukt”.. dvs inte fullt så kraftigt… vi har fått perspektiv kan man säga. En magis på ett par dygn, är en baggis….
Jo just det, vi har ju inte bara två barn, utan det dubbla. Att räcka till i detta, har inte varit lätt. Puh. Kaoskänslan har varit påtaglig fler än en gång.
Och jo just det.. just denna vecka slogs det hö också. Maten till våra djur för kommande vintertid. Ett moment som kräver sitt, alldeles nog, om vi är friska (!). Och jo just det.. maskiner krånglade. Värdefull hö-hjälp fick ryggskott innan höbärande… jo just det, energin var inte den toppigaste redan innan…
Å puh.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Hur allt gick ihop till sist?
Vi började veckan gott. Alla var friska. Det bara ”krånglade lite” ute på åkern. Vändaren ville inte jobba med oss. Men M kämpade i timtals och övervann till sist trilsket. Kunde vända höet. Och vi fick också ljuvliga timmar vid lilla sjön tillsammans. Bad i värmen! Olof slumrade gott efteråt.
Vi hade kusinmys här hos oss. Det lektes, åts glass och vi bosatte oss också i skuggan.. i den trettiogradiga värmen. Storasyskon och storkusin var på dag-läger med kyrkan.
Jag var på en otroligt vacker ridtur. Har inte hunnit rida på hela junimånaden.. men denna tur var mer än magi och jag och Fjödur var mycket mycket nöjda där tillsammans. Nu kunde det bli juli.
En liten stjärna kom lycklig hem från läger. Kutade över åkern och det såg så himla härligt ut.
Tyvärr.. var det långt ifrån bara härligt läge. Här var två stjärnor som allra sjukast, päronkroppar värkte av trötthet. Och NÅGONSTANS, där ute på åkern.. hade en del från vändaren lossnat. Förstår ni? NÅGONSTANS i allt hö, låg den ganska så stora delen vi var tvugna att hitta, för att våga köra med nästa maskin..
”Vispen”, som vi sa. Letades. Vi gick och gick, hand i hand. Cyklandes. Springandes. På fyrhjulingen. Vände hö förhand i förtvivlan. Bad svärmor om hjälp, om hon kunde gå ett varv och titta… vet ni? Hon fann den. Längst ner i diket. Gudagåva.
M kunde till sena kvällen stränga höet. Vi gladdes över att små magar hade tett sig lugnt under många timmar. Och en stor strimma hopp föddes. ”Det här klarar vi”. Medan M jobbade ute på åkern, tog jag hand om barnen och nattade och pysslade om, friska som sjuka.
Så kom dagen som skulle bli en lyckans dag. ”Balparty” med vännerna, ni vet. Men istället fick vi ställa in det. Lämnade höet i strängar på morgonen, visste att regnet väntade inom några timmar, men struntade fullständigt i det. Nu var vi, efter dagar av ingen bättring, på väg till sjukan med en extremt slö lillunge. Tack och lov ingen vätskebrist och vi kunde återvända hemåt, där vi möttes av hjälpande händer.
Jag kämpade på med sjuklingar. I timmar bosatte vi oss i lagårn, för att sjuka små skulle få svalka. Fina vännen J och Svärfar och den skäggige, hjälptes åt och tog in höet.
Allt hö kom under tak och det hö som skulle hämtas från gården, hämtades. Äntligen, flöt något som det skulle.
Mitt i allt, ska det ätas. Jag försökte ge lillungen vätska var femte minut, amma en annan varje timme och laga mat till höjobbarna, mitt i allt. Nånstans här, höll jag på att brista.
Var. Så. Slut.
Men även den dagen, ”släcktes alla bränder”.
I kastrullen? 1,5 liter vätska. Vad man behöver få i ett barn per dygn, om det är så pass magsjukt i denna värme. Var femte till sjunde minut ringde larmet på telefonen under dagen. Varannan timme om natten. En och två teskedar i taget. Kämp kämp kämp. Och nej, ungen drack inte vattnet ur kastrullen såklart.. men för att vi skulle ha EXAKT koll på hur mycket vi vätska vi gav, så plockade vi för varje vätskedutt, bort samma mängd från kastrullen. Då kunde vi ha koll. Ett heltidsjobb.
Vad hade vi då gjort..
Utan vår älskade granne som gång på gång ställer upp för oss i vått och torrt. Vår A som barnen bara älskar. Här kom dom tjavandes i ösregnet längsmed vägen efter mysiga timmar tillsammans. Hon tog hand om våra två friskisar tre dagar i streck. Medan jag och M fullt fokuserade på det vidriga här hemma. Ovärderlig hjälp.
Satte mig en natt på trappen. Tillät mig tycka att det var viktigt att jag fick pusta lite, titta på blommorna som växer så vackert där i hinken. Blommorna som vi drivit upp, jag och barnen tillsammans. Nånstans kände vi en liten ljusning… små magar kaanske, kanske började lugna ner sig.. regnet hade kommit, temperaturen var en annan.. nu vänder det..
Till lördagkvällen orkade vi baka pizza utefter önskningar från småttingar.
Skrållan vet var största glassförrådet finns och i tråkig sjukstuga får man äta hur mycket glass man vill, sådetså. Här kom hon, nöjd på livet trots allt, med sin glass i handen.
Det blev veckans sista dag. Jag hade snott runt i precis hela hemmet och städat bort veckans sjuka, ännu en gång. Plockat in färska blommor. Och slagit in paket. Tillsammans med fyra älsklingar, sjöngs det ja må han leva med skrovliga morgonröster…
För idag, var det älskade pappans födelsedag. ”Lilla frun” serverade nybakt bröd, rykande varmt kaffe och fruktsallad. Vi strösslade presenter och kramar och störst var lyckan hos Vackerpappan, över att någon ville äta mat, efter dagar utan och enbart teskedad vätska.
Veckan, och 32-årsdagen, avslutades med en kramhög ute på bron. En kubbmatch hela familjen tillsammans. Extremt trötta föräldrar. Men hela/friska/på bättring-ÄLSKADE barn… och för dom orkar vi allt.
Som sagt.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Tänker på dagen vi fick köttbullar av svärmor. Eller lasagne av mamma. När pappsen kom och jobbade på gården. Eller igår när mina storasystrar tog hand om två utav barnen och gav dom en härlig sommarlovsdag istället en dag i sjukstuga. Alla omtänksamma telefonsamtal och meddelanden hit och dit.
Tuffa dagar. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Vi är helt värdelösa på att be om hjälp i vanliga fall.. men i nöd, så har vi ett fantastiskt skyddnät i kring oss. Evigt tacksam. Precis så.
…
Och nu?
Ett ögonblick i sänder.
Med det sagt. Och också för att vi nu har Tillsammanssommarlov. Så finns det inga sommarlovsplaner att rada upp.
Vi tar en stund i taget. Jag hoppas att ni har det gott. Ta hand om er. Så hörs vi, när vi hörs!
Ps. Jag vill aldrig ge sken av att allt bara är lätt, det vet ni. För så är ju livet. Därför berättar jag för er, lätt som svårt. Men jag håller det personligt. Inte privat. Så, ni behöver inte komma med några råd, angående något. Angående sjuka barnet i fråga till exempel. Vården har hjälpt oss på vägen hela tiden.Det var bara det. Ds.
Senaste kommentarer