av Emmeli | sep 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken tisdag!
Det måste ju typ vara olagligt att få ha det såhär bra. Precis så känns det. Känner mig som världens lyxknös som får ha tid till allt det som jag tycker är så mysigt och roligt och allt det där. Vara HemmaMamma, alltså. Med allt var det innebär. Jag kan absolut vara trött som stryk ibland, men det är liksom ändå en trötthet som har kärlek i sig. För den är kommen av just det. Kärlek.
I morse lämnade jag Minimannen på lekhaket några timmar. Såå skönt att förra tisdagens ledsna lämning kanske var en monsterlämning som inte tänkt dyka upp på i alla fall ett bra tag, igen. Jag drog sedan ut Juniflickan på långtur med vagnen. Kände att åh, nu är det verkligen den där hösten jag fantiserat och drömt om. Nu är jag mammaledig. Sådär på riktigt, liksom.
När vi kom hem var det matdags för Lillan. Bäbisgos. Och sen, när hon somnat igen, fick jag ett ryck och gjorde vad som står som en utav punkterna på Höstens Lista.
Det vill säga, byta storlekar i barnens klädlådor, röja bland barnkläderna uppe på vinden, städa i ordning bland en herrans massa kartonger och sedan shoppa på bästa sätt, genom att dra ner en massa ärveskläder. Jag blev såklart lite sentmental när pyttepyttestorlekarna bäddades ner tillbaka i sina kartonger..
”Men det är ju fantastiskt att dom små liven växer”. Jaag veeet. 
Alltså, hur bra!? Att ärva, alltså.
Lillan ärver av Storebror. Kommer så ihåg hur söt han var i den där gulrandiga. Och Storebror, han har fått ärva massor av kussarna. Så himla värdefullt. Jag är så förtjust i den där bruna fårdressen och blev så glad när jag hittade den i en storlek till uppe på vinden. Ren och skär lyx. 
Den där punkten tog sin tid, men var såå skön att få checka av. Jag firade med ett styrkepass i hallen. Och lite förvällning av svamp!
Innan hemmet plötsligt gick från med-bara-minibäbislugn, till full-fartig;
Liten hämtades från Förskolan och till sin lycka fick han även hämta hem sina kussar från skolan idag. Jag gillar skolan!, sa lillvännen där han gick och precis hade blivit omfamnad av sina gulliga kussar. Förstå vilken lycka. Små människor, i lite, lite olika åldrar. Som är kusiner och tycker så mycket om varandra. Snacka om något som värmer ett mammahjärta.
Sen hamnade vi till slut allihopa i lilla byn, hos barnens mormor och morfar. Så mannen och jag, alla barnen, Kussarnas mamma, Storan. Och moster M. Moster G och Morbror S. Vi, har haft typ världens mysigaste tisdagkväll, där hos mina päron. Moster M hade lagat palt som vi åt så det stod ut genom öronen på oss. Mina gullungar fick syskonpresenter och ja, kvällen var bara så fin.
Med magar mätta, ögon trötta och hjärtan varma. Åkte vi till sist hemåt Drömgården igen. 
Med två sovande stjärnor i baksätet.
Nu sitter jag i Salen och har tänt ljus i kakelugnen och det är så himla mysigt.Ska njuta sista stunden av den här dagen innan mina ögon slocknar för dagen.
Jag hade ju några dagar förra veckan när jag inte riktigt kände igen mig själv. Kände mig lite si och så. Men som alltid när små dalar dyker upp, försöker jag bara ta emot dom på bästa sätt. Tänka Jag är bara människa och liksom låta mig vara, på så vis. Dag för dag, sedan konstaterandet, blir knuten bara mindre och mindre. Och idag har jag känt mig alldeles över-livet-nipprig. Så himla, himla underbart.
Mammalivet på en pinne!
Hoppas att Du haft en fin dag. Natti!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Efter frukost gav vi oss ut för att göra något vi längtat efter.
Plocka äpplen från vårt eget äppelträd.
Finaste pojkarna på jorden.
Som det känns lyxigt, alltså. Att vi får ha så mycket tillsammanstid, hela familjen. Nu när jag är HemmaMamma, så känns det mindre påtagligt när mannen reser iväg på sina uppdrag. Jag menar. Då, när han kommer hem, och är jättehemma i flera, flera dagar på raken. Då är ju också alltid jag, och barnen, hemma. Så vi hinner ses och mysa massor. Känns så värdefullt. En livets Lyx. 
Och det där vi pysslade med igår, är sånt som jag bara älskar. Ett så mysigt familjeprojekt. Alla hjälpte till, på sitt lilla vis…
Lilla Juniflickan hjälpte alltså också till, på sitt vis.
Elva veckor gammal idag och helt och hållet underbar. Lyckan som sprider sig i kroppen när hon ler mot en, med det där lilla tandlösa leendet och dom glittranden ögonen. Att pussa dom där persikolena kinderna. Hålla lilla handen i min. Höra hennes andetag. Se hur hon blir alldeles glad när hon ser sin Storebror. Bli gråtig av att han, världens finaste pojke, säger jag ääälskar diig, Juni! x antal gånger om dagen.
Åh.
Och där; en mamma som konstaterade att hennes kropp mådde bättre än dagen innan. Precis hur skönt som helst.
Sen kokades det äppelmos, lingonsylt och gjordes småpaket av persilja som frystes in. Det är höstskörd nu. Frysarna fylls. Det saftas och syltas och plockas bär och svamp. Och man känner sig så rik att det inte är klokt.
Men vad jag känner mig mest rik utav, är det här;
Ni förstår precis vad jag menar, det är jag alldeles säker på.
Det blev eftermiddag och två småkusiner kom hit till gården och lekte med morbror M och liten Minimankusin. Mamman, det vill säga Storan, och jag. Vi gav oss ut på en sån där tur jag tycker så mycket om. Bara hon och jag, i skogen, småflåsandes upp för backar, med svampletarögon. Vi hamnade på hög topp, så vacker att man nästan tappade andan lite. Där satt vi, skalade varsin mandarin, pratade lite livet och såg ut över vad som var så vackert där med glittrande vatten i kring. Vår lilla by.
Jag hade dopat mig med vad jag typ aldrig tar (alvedon), och som verkligen hjälpte och gjorde att jag kände mig skitpigg. Tänkte att jag nog skulle få sota för det senare, men så blev inte fallet. Väldigt tacksamt.
Och den där grejen att efter några timmar borta, återigen få rulla in på gården, den där makalöst vackra hösteftermiddagen. Med lagårdsdörrar öppna, en drös ungar som sprang och lekte, Drömdörren på glänt i till huset och solen mjuk och som det vackraste glitter över hela alltet. Dessutom med en massa kantareller med hem. Faktiskt rätt och slätt hur fint som helst.
En sån där dag som åkte rakt in i hjärteasken. Vackra September.
Lillafrun
av Emmeli | sep 3, 2016 | Emmeli funderar, Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen
Ja, det var i alla fall orden som den där Äppelkakan fick igår under den där fina myskvällen här hemma. Så roligt, när man testar något nytt och det blir lyckat. Dessutom testade jag att göra egen vaniljvisp, som inte var ett dugg jobbig att göra. Bara väldigt god. Så, här kommer recepten ni inte vill missa! Direkt taget från Aftonbladet, och vidare langat till er!
Den Godaste Äppelkakan
Äppelkakan
- Smält 150 gr smör i en kastrull, blanda med 1 1/2 dl socker, låt svalna. Rör i 3 dl mjöl, 2 tsk bakpulver och 1 1/2 dl mjölk.
- Grovriv ca 150g mandelmassa och blanda ner i smeten.
- Bröa formen, häll i smeten, skala och skiva äpplen och tryck i smeten. Ös på med kanel, hackade hasselnötter och pärlsocker.
- Grädda i ugnen på 175 grader i ca 30 minuter.
Parentes; Jag tog typ 1 dl socker och bara 100 gram mandelmassa, för att jag råkar ha en sockerallergisk och mandelmasserädd, mycket älskad, man. Och den mängden räckte gott och väl! Det var bara det jag skulle säga. Men ni gör som ni vill. Såklart.
Vaniljkräm:
3 äggulor
3 msk florsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk äkta vaniljpulver eller vaniljstång
3 dl vispgrädde
- Blanda äggulor, florsocker och vaniljsocker, vispa detta pösigt.
- Vispa sedan grädden och blanda den med äggsmeten, rör ihop allt till en tjock kräm. Om du förvarar den i kylen under natten kan den dela sig lite, men den går snabbt ihop om du vispar upp den igen.
Låt kakan svalna och sedan; ät och njut!
Lycka till och allt det där!
Älskade pojken sover i vagnen ute på bron, liiite tokslut efter busig fredagkväll med hans älskade idoler tillika kusiner. Hemmet doftar nu såpa igen efter morgonen städ, tvätt och fix. Gårkvällen håller sig kvar i magen som något gott. Mannen är ute och klyver ved. Jag ska krypa ner under sköna filten med nyäten, snusande Juniflicka. Här inne hörs bara en tvättmaskin och dom där små, små andetagen från någon jag älskar så där mycket att jag inte får tag på orden. Min lilla flicka.
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader
Med trätandborsten (jo, vi har såna hela familjen. Mannens påhitt. Han gör det ju av kärlek, så jag och Sisten bara hakar på. Man vänjer sig efter ett tag med det där träiga..) i munnen och med pirrig mage, var jag där tokredo inför dagen.
Storan-Lillan-och-Juniflickan dag stod ju på agendan!
Vi vinkade pojkarna hejdå och så drog vi iväg. Och hade sedan en helmysig dag. Mycket skratt och mysiga samtal. Och så, för oss båda sammanlagt, en heeeerrans massa timmar hos Frissan. Juniflickan då, ljuvliga unge, hon bara hängde med. Sov och sov och sov och åt enligt sin skalmanklocka. Tidigare år, när Storan haft sina småttingar med på detta återkommande äventyr, så har jag tagit hand om hennes små. Nu, som Storan uttryckte det, var det dags att bjuda igen. Och det gjordes med bravur och fembarnsmorsavana. Juni hade det prima, helt enkelt. Så jag kunde verkligen sitta där i frissastolen och bli sådär makalöst ompysslad. Alltså, huvudmassage vid shampootvätt? Typ oslagbart skönt!
Och det shoppades på stan och blågula huset och åts underbar medelhavstallrik med alla möjliga goda röror, halloumi, ljuvligt bröd och sånt. Till slut började det mörkna och Juniflickan var inne på sin tredje amning-på-vift, så då förstod vi att vi varit borta läänge. Vi drog oss hemåt och landade till slut hemma på våra gårdar. Mannen drog av en efter-bild på den där morsan som typ aldrig ens rafsar ut tovorna ur håret.. han var liksom lite häpen över hur städad jag såg ut. Ha!
Trött men glad och tacksam morsa.
Nu sitter jag och snabbsörplar lite kaffe efter att ha varit och lämnat Storebror på lär- och lekhaket. En så skön lämning idag. Mamma. Du kan gå! sa han med sin kärleksfulla och samtidigt småbestämda lilla stämma. Ljuva ord, tyckte jag. Jag har sagt hela tiden att det är för hans skull jag väljer att, några få timmar, några dagar i veckan, lämna honom där. För att få leka med sina små vänner och lära sig sånt jag inte kan lära honom här hemma. Men, helst av allt, med ord ur mitt mammahjärta, så vill jag ha honom hemma. Jag tänker liksom inte lämna bort honom för att det är så skönt, då får du lite vila-grejen.. det är inte min grej. Jag har väl inte önskat barn, för att jag ska VILA ifrån dom!? Jag älskar att vara tokslut om kvällen, om det beror på att jag gjort gott för mina barn.
Så vi får se hur allt det här reder sig. En dag i taget, och än har det ju bara varit en sån där katastrofmorgon. Häromdagen, ni vet. Men inga fler såna får dyka upp, alltså. Det är jag för vek för.
Nog babblat. Nu ska jag passa på och dra igång städrace här. Köpte lite nya kuddfodral och blommor igår, så jag är pepp att piffa lite i Salen!
Önskar er en god torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | aug 28, 2016 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Recept, Stora Lilla Familjen
En dag, när det blåser så mycket att äpplena flyger och träd faller till marken. Pappan är borta och mamman är hemma och dräller tillsammans med två småttingar.
Då, kan man hitta på en massa saker.
Som att dansa till norska barnsånger och digga till Fyra bugg och en coca cola. Man kan fylla i en viktig bok. 
Bada en bäbisflicka. Sörpla kaffe. Bygga ett och samma pussel typ tio gånger, innan man går på nästa och gör samma sak. Och sova.
.. ja, det kan man också göra.
Så, kan man baka dubbelsats tekakor. Två människor tillsammans. Som bara älskar att vara med varandra.
Min fina pojke, alltså. Så stor han håller på att bli. Så länge jag kan minnas, så har han ju hängt med mig i köket. Och nu, nu börjar det verkligen vara på riktigt. Han är lite världsvan, så att säga. Vi hjälptes åt hela vägen igår. 
Han smulade jäst, och hjälpte till att måtta. Hällde i mjöl och styrde assistenten. 
Jag knådade och han hivade på plåten. 
Sen slog någon till och skulle servera kaffe.. Vattenkaffe. Och jag hade en sån där dag när det inte rörde mig i ryggen, än hur söligt det blev. 
Men, så tittade jag bort en sekund för mycket och någon hällde ut precis heeela blå kaffepannan på golvet.
Nytänk av lek. Jädrans vad blött det var.. 
Men det var bara att torka och torka. Och torka. Och till slut satt vi där, med världens godaste mellis. 
Någon fikade barmage, av någon outgrundlig anledning….,men njöt lika mycket för det. 
Frysen fylldes med vardagslyx.
Efter mycket pyssel och lek, i tekakevarmt hus. Och knappt någon utelek och friskluft alls (sedan ena trädet bredvid Sistens sandlåda blåste i kull i våras.. Så är jag ännu mer respektfull för blåst av det där kraftigare slaget..).. så var vi typ klockan 17 gå-och-lägga-oss-trötta.
Men vi härdade ut, åt goda middagsrester från kvällen innan, hängde i salen bland leksaker
…en sömndrucken lillasyster och en bok som jag och mannen turas om att glutta i; Stora boken om byggnadsvård.
Sen blev klockan småttingnatt och Storebror slocknade gott. Jag sjönk ner i finsoffan, myste med lillan och kände bara ”yeah, vilken dag!”.
– I hemmets trygga vrå –
..En dag, när det blåser så mycket att äpplena flyger och träd faller till marken.
Förresten, tekake-receptet har ni HÄR.
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår;
När den där morsan som inte varit ute bland folk på typ en hel evighet, plötsligt hamnade i en stad med lite fart och fläkt (jo familjen, ni är också folk.. men ni fattar vad jag menar!). Det var smygkul, kändes småsnurrigt och jag var shoppingpepp så det förslog. Ja, i vanlig nuförtiden-ordning så var det inte åt mig själv jag shoppaholicade, utan åt kidsen såklart. Åt mig själv rafsade jag åt mig en ansiktskräm då jag smort mig med typ nån gammal handkräm eller bäbissalva senaste tiden. En oprovad (ännu oprovad dagen efter..) gammelrosa tröja hivade jag också med till mig själv. Älskade småbarnstider!
Juniflickan lät sin morsa gå lös i affärerna bäst hon ville. Någon låg bara i vagnen och småsnarkade. Bjossan kom hem häromdagen med lite snorigt i näsan, första Baseluskansvängen efter förskolesart, alltså. Så Lillan har såklart också fått lite fräsigt i näsan. Tack och lov bara så, än så länge. Hoppas vi klarar oss från feber och sånt.
En ilfartssnabb lunchdate med en snygg och skäggig fick jag mig också. Inte illa!
Sen drog vi hemåt och mötte upp en älskad liten stjärna. Han som fått massa nya saker efter stadsrundan. Två nya gungor, lite nytt till sandlådan och massa bra lekkläder.
Vi pausade lite hemma på gården, innan vi klädde oss i kalaskläder och drog iväg till Morfar och Mormor. 
Småtrött Miniman i snyggskjorta.
Morfar fyllde år, alltså!
Så vi sjöng och åt tårta och Morfar fick paket och blev precis hur glad som helst för vad han fick. Mannen hann kuta jobbiga rundan också, innan han och hans svärfar drog ut i bastun och hade det till synes tup hursköntsomhelst. En vedeldad bastu, en sån borde alla ha.
Och Kusinerna hjälpte den lille att cykla och det lektes för fullt till småsena kvällen. Festlig tisdag, minst sagt!
Och sen?
Det där; onsdag och morgonmys.
Det är ibland lite smådrygt när mannen jobbar sina uppdrag, eftersom hans arbetsdagar snarare är arbetsdygn. Han är liksom då oftast borta både dag och natt. Till och med dagar och nätter.. För det mesta går det finfint, men jag du fattar. Det jag skulle komma till, är att det också är väldigt lyxigt att han utöver sina vara-iväg-uppdrag, kan styra sina egna arbetstider bäst han vill. Till exempel kan han välja att äta lunch på stan med sin fru, en vanlig tisdag. Eller som idag, mysa med sina barn i lugn och ro på morgonen. Ovärderligt! Det känns på så vis nästan som att jag och mannen är päronlediga tillsammans ibland. Mysigt!
Men nu är det onsdag och dagen är igång;
Stjärnan med äggklockan drog iväg, iklädd stjärniga, mjuka och sköna kläder i morse. Eftersom jag inte skulle rusa mot jobb då jag lämnade honom, så kunde jag istället stanna några minuter extra och fick se vad hans favoritlekar är just nu. Så himla fint!
Så nu är han på Förskolan några timmar, medan mamman är hemma och tar hand om lillasyster. Undra om jag kommer vänja mig vid det här, alltså? Känns ju precis hur konstigt som helst att jag ska vara hemma med Juniflickan, men inte ha Storebror med oss. Har lika dåligt samvete varje gång jag lämnar honom… men han älskar det ju? Leka med sina kompisar och allt det där. Håhåjaja. Det där Mammahjärtat…
Nåväl.
Jag påtar på här hemma. Kikar på nyheterna från gårdagens shoppingtur, plocka och donar. Nu dimper jag ner här en stund, efter att ha ammat och återigen lagt ner en trött liten flicka i sin vagn. 
Tror minsann att jag ska dra ut under äppelträdet för ett träningspass, precis NU!
Har haft träningskläder på mig sedan i morse, men liksom inte kommit iväg på någon motionsstund ännu. För mig, som är en sån kontrollfreak, är det så befriande det här småbarnslivet. Sedan jag blev mamma har jag inte längre samma möjlighet att styra exakt hur min dag ska se ut. Med en stjärna förändrades det litegrann, men med två stjärnor att ta hand om går det i ett, i ett mest hela tiden. Tvärmysigt, småsvettigt och alldeles underbart. Att jag ska träna den tiden, exempelvis. Så funkar det inte längre. Det blir när det passar. Eftersom det är något jag prioriterar, så blir det ju av, det vet jag ju.
Höstkonsumtionspepp. Morfarkalas. Och ny dag. Precis så, ja.
Hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer