av Emmeli | jul 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Att lämna en tätt sovande trio i Storsängen. Ge sig ut i en solig, alldeles lugn morgon. Springa, flåsa, svettas, fundera och bara längta tills jag kommer hem igen så jag kan få säga god morgon till dom där hemma. Att då komma hem, möta darlingar, svara på frågor som ”hej mamma! vi har sovit gott. har du springt i natt, eller?”. Få kramar. Både av människor och ett katt som i vanlig ordning är väldigt kelsjuk. Flåsa färdigt, genom att traska ut på gården en sväng. Med lilla saxen. Och med mig tillbaka, ha det vackraste och mest goddoftande lilla blomsterfånget jag kan tänka mig. Ett litet blomsterfång som betyder så mycket mer än ni kan ana.
Luktärtornas doft, fick mig att rymma från besvärligheter som rådde förra sommaren.
Det var inte alls en helt lätt sommar. Å ena sidan sagolik, vi hade ju precis fått en välskapt dotter och Lillasyster, så vacker att klockorna stannade. Men å andra sidan, hade vi en nära och älskad som mådde allt annat än bra. Hjärtat slets itu. När hösten närmade sig och M skulle iväg för jobb långt ifrån, kommer jag så väl ihåg känslan. Av att jag kände mig så slut. Redan innan han åkt iväg. Hur skulle det gå? Samma dag som han åkte, kom Storan till mig. Med största luktärtsfånget. Och det var såklart inte bara blommorna i sig. Utan också känslan att få luta sig mot någons axel. Pusta ut hos någon som lyssnade och förstod. Och där och då, bestämde jag mig för att nästa sommar, ska jag ha egna luktärtor. 
Nu är det ny sommar. Så mycket har hänt på ett år. Mina älskade ärtor har precis börjat blomma. Juniflickan mår som en Prinsessa. Hela hennes familj, faktiskt. Det känns som ni nog förstår, alldeles fantastiskt att inte behöva känna snart drar hösten igång och då börjar all vara-ifrån-varandra-tid. Vi uppskattar så och är så tacksamma för pusselbitar som lagts på plats. Och den där nära älskade, som förra sommaren mådde skrot, skiner som en nyponros.
Som ni förstår. Hela alltet, är något jag blir alldeles gråtlycklig av. Jag stoppar näsan i luktärtorna, andas in och känner tacksamhet. Så stor, så stor.
Ta hand om er!
Nu ska vi ha arbetssöndag och den ser vi så fram emot. Så skönt att börja kunna skönja ljuset i första brädfodringskapitelet. Och gårdagen, ja! Helt ljuvlig. <3 Berättar mer sedan!
Lillafrun
av Emmeli | jul 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Jamen, äntligen!
Det kändes ju redan i morse. Att det här skulle bli en fin dag. Med vackerväder, alltså. Sol och sommar och sånt där. 
Ljuvligt att få öppna dörren till fredagen, ha allt vad helgstädning och det där gjort och bara ta sig för mysiga saker tillsammans med kidsen, heja på mannen i snickeriet och så vidare. 
Vi fredagsfysade tillsammans också, under förmiddagen. Jag och den där skäggige. Prick tvärjobbigt. Men himla härligt efteråt. 
Så har det bakats kubb. Kändes så sommargott!
Dreamteamet i köket (Miniman och Mamma) var lite, lite snurriga. Ägg-och-mjölk-kannan vältes ut och fick börjas om med och det var söligt värre där ett tag.. men fin-fina kubb blev det. Och vi skulle liksom bara hålla oss ett litet tag efter lunch, som för att maten skulle sjunka undan lite. 
Fikabrickan gjordes i ordning, med kall rabarbersaft och nybakta kubb och vi skulle precis duka ut oss… L A R M! Jahapp. Så snöpligt. Brandispappan som hoppat in för annan brandman idag, fick rycka ut och hjälpa liv i nöd. Fint så det förslår, så klart….. men vi var faktiskt hutlöst fikasugna här hemma, ju!
Sicken tur att han inom ganska snabbt var hemma igen. Vi hade bara hunnit spatsera längs lillvägen sjuhundra svängar, cykla minst lika många, hoppat studsmatta, tittat på blommorna och väntat halvt ihjäl oss…. dåå, blev det fredagsfika! 
Och ni må tro, att det var smarrigt sådant! Mitt i allt kom jag på att det där ägget nog visst aldrig hamnade i degen och att vi mumsade kubb utan ägg och att det gick alla tiders, det med.
Till kvällen har vi haft så mysigt. Lekt ute hela familjen tillsammans. Lillan har upptäckt hur fabulöst roligt det är att åka rutschkana och vill åka om och om och om igen. 
Och så har det gungats..
..och doftats luktärtor.
…och hurrat och gratulerat vår lilla födelsedagskatt som faktiskt fyller Ett år idag.
Alltsammans i trevligt ljud från lägdorna i kring. Gräsbollar har blivit till och det är så sketamysigt att bo såhär på landet på en gammgård i norr. Jag tror jag får dåndimpen!
En riktig Sommardag. Så himla efterlängtad!
Ha en god helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Titta där, alltså!
En dag med sån där extra-hjälp vi uppskattar så mycket att orden försvinner. Svärfar är här så mycket han bara hinner och har hjälpt mannen spika brädfodring hur mycket som helst. Farmor har barnvaktat x antal gånger, prick hur värdefullt som helst. PappaMorfar är en hejare på att måla och hjälpte ju mig att grunda all brädfodring och ribb, medan MammaMormor sytt småttingar hon också. Och idag var det dags för mellanlagret, och då var älskade MammaMormor och PappaMorfar här till undsättning. Guld värt! Den enen lekte med Mormorsugna ungar, och den andre var min målar-vän.
Det vi saknar här i norr, är sommarvärmen. Men idag kom till och med den på besök. Som pricken över en mycket peppig dag!
M jobbade i toppen medan resten av arbetslaget jobbade längre ner.
Som ni ser har vi valt denna gammeldags typ av fasad, med lockläkt (ribb, som vi säger). Vitt och med grön umbra-detaljer. Kommer bli så himla fint. Inte klokt, att det här är vårt hem. 
Och så himla trevligt det var, det där; att sitta där uppe på ställningen, med gullepappsen nära och surra och måla och säga minst tretton gånger att men, vad fint det blir!!.
Och ungarna hade det roligt med Mormor. Cyklade, lekte sandlåda och sånt.
Så samlades vi allihopa och åt god lunch. Sörplade kaffe. Och huttrade lite, när visst solen bestämt sig för att gömma sig igen.
Så värdefulla timmar, alltså.
Lillasyster och jag grejade vidare med annat sedan. Som att tvätta rent den del av matsalsmöbeln vi inte hunnit klart med. Hon var dyngblöt och hoppade i badet därefter. J slumrade eftermiddag och jag hann slänga mig i Vilstolen en stund. 
Medan pojkarna jobbade vidare tillsammans. 
Den mindre varianten av man, så gullig att jag fick dåndimpen; i snickarbralla, arbetshandskar, koncentrerad min, hörselkåporna sådär precis som sin pappa och tisha med verktyg på. Som vilken självklarhet som helst!
Om det inte vore för att jag hade en sån där målbild, så hade jag inte orkat helgstäda ikväll. Var liksom redan slut så det räckte. Men det där fånget av rosor som mor kom med i morse, och som bara ställts i en stor skål men som ju var tänkt att strösslas ut i ett nystädat hem… det, gjorde att jag fick lite extra fart i alla fall. Pappa och barn drog ut och lekte lite till och mamman fick lyxen att städa i alldeles lugn och ro. Rum för rum blev nyskurat, var sak hamnade på sin plats och rosorna strösslades. Nu är allt klart, bara tvättmaskin och diskmaskin som jobbar på.
Senaste kvällarna har jag bäddat ner småttingarna i vagnen och vandrat långrunda. Men inte ikväll, för hammarslagen har tystnat. Lite tidigare än vanligt. För att jag skulle kunna skura färdigt i ett svep, Vackerpappan natta små och den där skäggige och hans fruga (som han säger), sedan mötas i Finsoffan för en gångs skull. Dimpa ner, andas, njuta lugn, nystädat, doften av rosor och bara-vara-vara, liksom.
En sån fin dag, alltså. Från början till slut. Hoppas att ni har det gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 19, 2017 | Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Efter frukosten och morgonleken, så ger vi oss ut.
Och så tar vi oss ofta en liten tur längs lillvägen. J är antingen sovsugen på en gång eller vill hänga med i vad som händer en stund till. Storebror är först i ledet. 
På sin räsercykel!
Lilla pojken längst fram. Trampandes och tvärnitandes. 
För att sedan säga hörni! titta! Vilka bromsspår, va? (hihi, så söt!!).
Pappan tätt därefter för att vara beredd. Utifall att.
Mamman och Lillasyster längst bak i ledet, inte bråttom alls. 
Lillan plockar stenar och blommor och undertecknad kan omöjligt se sig mätt på det som är i hennes syn; en trio att älska till månen och tillbaka.
Så cyklas och långsamt-traskas det. Alla är fasligt nöjda. 
Mamman med knuten i håret kvar från natten. Pappan med njutning och lugn i blick. Ungarna med ett skimmer av lycka.
Och det där har blivit lite utav en älskad morgonritual under denna ljuva Semestertid. En ritual med hela familjen inblandad.
…
Å. Det är såå skönt, det här. Med sammanhängande ledighet, semesterdagar som pärlas… att man inte behöver planera till punkt och pricka, om man nu vill hinna något särskilt. Det finns liksom tid till så mycket göra-vad-vi-vill-tid. När Lillan slumrade efter hennes lilla prommis, så drog vi andra in på lon. Hyvlade, målade och lekte på gräsklippartraktor. Vad dagen bjuder på härnäst? Mannen snickrar vidare. Gavelsidan är nu till viss del redo att börja målas med sista strykningarna. Inte klokt så mycket arbete med att brädfodra om, alltså. Vi märker av nu om någon gång att huset är drygt nio meter högt…Men det är mycket kärlek, petnoggrannhet, byggnadsvårdmässiga tänk och metoder och mannen med sina finsnickerier… så det får liksom ta den tid det tar. Vi blir oerhört nöjda över resultatet och det är en god morot efter all möda!
Vi andra har inte bestämt oss riktigt än vad vi tar oss för. Kanske bakar vi en kaksort, jag och Storebror. Som för att vara ännu mer beredda när vi får mysiga spontanbesök. Som igår, när mitt äldste kusinbarn dök upp. Han är mer som min kusin förstår ni (ett år äldre bara), och det var så förbenat fint att ses. Eller också fortsätter vi med fotoalbumspysslet. Ptja.. vi får se!
Kärlek till Morgonritualer och Tillsammanstid, alltså.
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vara ute och leka. Gunga. Och kika på grannens traktor.
Heja på Snickarpappans så fina jobb med huset.
Klippa och klistra. Göra början till nytt fotoalbum. Och fullkomligt kolavippa av bilder på tillfällen som Första Mötet Mellan Storebror och Lillasyster. Och liksom komma ihåg, precis vad han sa, med den gulligaste två-års-rösten och på farbrorvis; ”heeeij… li-i-lle vän”
Medan regnet plötsligt vräker ner; läsa Alfonsböcker på rad för bokälskande Storebror. Småslumra i storsängen, bredvid kola- och syrendoftande Juniflicka.
Plocka in sallad från lilla odlingstäppan. Och känna sig fasligt nöjd och på gränsen till mallig över det hela.
Duka med servett och tända ljus. Äta middag tillsammans med Storliten familj och Svärisarna.
Vandra kvällspromenad med småttingar i vagn. Runda med min nya favorit involverad. Den där svängen vid vattnet och branta backen upp. 
Ett gäng får träffade vi ikväll också;
Och från att ha varit så blåsigt eller regnigt hela dagen, så blev det plötsligt så lugnt och skönt. Njutbart!
Storebror somnade på sisådär två sekunder. Men inte hon bredvid, minsann.
…
Och nu är det kväll. Storebror snusar där ute i vagnen, med Sallekatten vaktande på taket. Tvätten är precis hängd, stormen är åter, det spikas för fullt (av bästa M och Världs-snälla Svärfar) och här inne myser jag med en BusJuni. Hon tänkte visst inte somna ikväll.. bara busa och få 700 pussar till av sin mamma. Happ! Här klagas inte!
En Semestertisdag i juli. Just så.
Lillafrun
av Emmeli | jul 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Träning
Nu dröjer den där synen ett tag. Juniflickans hand i Thailandsmosterns.
För nu har vi kramat dom hejdå igen, den där coola, modiga Thailandsfamiljen som idag åker söderut igen och om ett litet tag flyger iväg för ett nytt år i Thailand. När man heter Emmeli och älskar att ta hand om en Drömgård, ha älskade hemma-ritualer, njuter av en gammal grusväg att spatsera på tillsammans med barnen och alltid blir lika lycklig över att ha bytt ut den frukostgeggiga kökshandduken på köksbordet, mot en nystruken. Då, är det där levernet liksom så långt ifrån mig själv. Men det häftiga är, att vi är så olika. Men ändå så lika. En del av Taikonsfamiljen är vi allihopa, och senaste pärlbandet av dagar har vi varit tillsammans så mycket vi bara kunnat. Och som vi har njutit!
Vi ha hattat runt…. på badstrand, till MammaMormor och PappaMorfar, till Drömgården för arbetsdag (hurra!! Vi är fortfarande häpna över den!), på Auktion, på Sommarparty för födelsedagsmännen, på långpromenader och löpturer, i varm bastu och bara sörplandes över en kaffekopp, pratandes om allt och inget.
Och igår, toppade vi alla dagar med en dag ute i Sommarstugan. 
Blev varma i solen, åt korv med bröd, solmogna jordgubbar och melon så det stod ut genom öronen på oss.
Sprang långa löpturen längs gulligaste grusvägen, precis vid vattnet. Mannen var först ut som ni ser.
Njöt synen av lekande och badande barn (i iiiiskallt vatten!)
Efter svettiga träningspassen bastade vi, piffade oss lite och åkte iväg för restaurangmiddag hela gänget på kvällen.
En så himla fin dag, den också. 
Stor och liten kusin. Å, så mycket kärlek. <3
Så hade vi kramkalas i vackraste kvällssolen med vattnet som en tavla bredvid. Jag fullkomligt avskyr avsked. Vem gör inte det, liksom. Men vissa är nog bättre på det, än andra… jag är inte tipp-topp, alls. Usch. Det vred om i hjärtat och ett år känns lite som en evighet, fast samtidigt vet jag att så inte är fallet. Livet just nu är så (för det mesta, inte alltid såklart) roligt och innehållsrikt att det liksom svischar mestadelen och vi nästan ööönskar att det skulle gå lite långsammare.
Så; Love you hela Taikonsfamiljen och ha ett nytt världshäftigt år i varma landet, älskade K-familjen. <3
Vi har gjort så gott vi kunnat; bunkrat tillsammanstid för ett nytt år ifrån. Och jag tycker att vi gjort det himla bra.
Lillafrun
Senaste kommentarer