av Emmeli | nov 8, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Alltså, så plötsligt den kom. Vintern!
Och, så himla mysigt det är! Det blev så ljust, ombonat och den där bomullkänslan, tystheten som snön för med sig, älskar jag.
Snöyra. Fasligt nipperframkallande för Hemmamys- och pysselknarkare som jag. Särskilt när man kan starta vardagsveckan sittandes i kökssoffan med varma ullfilten runt sig, en bäbis varmt nerbäddad i vagnen ute på bron och med en pojke iklädd sitt sprojlans nya merinoullställ. Och liksom bara ta dagen med ro, låta snön yra bäst den vill. Men jag förstår att det inte var allt för roligt att ta sig iväg på jobb och så (sånt, som jag typ knappt kan stava till i dessa HemmaMammatider). 
Pappan var hemma igår också så vi hade dessutom en världslyxens måndag, med alla hemma. Pyssel för stora och små. Mamman gjorde lite Vinterfint även inne. Pellisarna fick till sist flytta bakom gardinerna (i november, liksom!) och in togs nyknipsat enris. 
Jag tycker om att gå till linneskåpet eller det där köksskåpet fullt av krimskramsporslin, för att sedan byta ut småsaker här hemma. Ta bort en kuddfodral för att byta till ett annat. Ställa bort en ljuslykta för att ta fram en annan. Eller bara flytta om lite. Påtande som faller sig naturligt med årstidernas skiften. 
Ställa blomman på annat ställe. Byta somriga doftpåsen mot den som doftar Winter; Mjuk vanilj. 
Vinterkök.
I övrigt fick vi många bra saker gjorda igår. Sånt där tråk, men som är skönt när det är gjort. Bland annat så städade jag ur en stor garderob som varit Helt Och Hållet Kaos. Vår stora garderob full av träningskläder och alla redskap. Plus en herrans massa annat som av outgrundlig anledning också hamnat där. Pojkarna tog tag i stora skåpet i köket som vi har all sortering i, drog iväg på byn och sorterade. Och med ens hade vi två sköna tråksaker gjorda.
Så fick vi besök av barnens Morfar och Moster och stannade upp eftermiddagen med lite mysigt tunnbrödsfika. Sånt sitter aldrig fel! Vinkade sedan hejdå, varpå jag och Lillan gav oss ut i snöyran för en långpromenad i skymningen. Helt galet vad det yrde och jag trodde typ aldrig att vi skulle komma hem. Men det gjorde vi. Den ene sov-varm, den andre svettig och med hettande kinder.
Jag och mannen gjorde sedan något så ovanligt som att träna tillsammans. Förut tränade vi nästan alltid tillsammans, men av lättförklarliga skäl blir det inte lika ofta nu. Ack så roligt när det sker! Barnen var med också, såklart. Minimannen med sina klockrena kommentarer ; ”Men hur gååre, mamma?” ,”Kom igen. Lite till. Du klarare!” . Och Lillan, sittandes i babysittern. I full färd med att glo ut sina, vad hon då nog skulle kalla galningar, till päron.
Jag tog tidig kväll med barnen. Dom där två älskade snorungarna som verkligen åkt på Snuvan, båda två. Den linoljedoftande mannen pussade mig godnatt långt efter midnatt, efter att ha varit uppe på vinden och jobbat. Duktiga M.
Så, så kan man starta en snöig novembervecka. Typ på bästa sätt, om ni frågar mig.
Lillafrun
av Emmeli | nov 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken vacker Allhelgonahelg. Där vi tänker lite extra på våra älskade som vandrat vidare men som ändå lever kvar i våra hjärtan.
Igår vaknade vi till Lördag, med ännu lite mer snö utanför fönstret. Jag vaknade av två pojkar som var omåttligt peppade. Det är så roligt det här med att vara päron, allt i livet får liksom ännu en dimension. Som det här med snön… det är ju bara helt makalöst mysigt…för att lillvännen tycker det!
Vi hade innemorgon, fick mysigt besök av Min Moster M, för att sedan ta oss ut hela familjen. En mycket efterlängtad premiärtur för denna vinter;
Någon var mer än lycklig.
och ville åka igen och igen och igen.
Finaste pojken min.
Vi var ute hela familjen och njöt av det makalöst vackra vädret.
Där är vi, ja; Lillan och jag.
Vi stod på sidan och hejade på. Jag tyckte det kändes såå konstigt med täck-kläderna, tills jag kom på…senast jag hade dom på mig var jag ju preggo och allt satt lite annorlunda, om man säger så. 
Nöjd Morsa i ny vintermössa.
Sen drog jag iväg till Mäjadalen och mötte upp Storan för ett par timmar av skogsknatande. Skitmysigt, svinkallt, gapskrattigt och målet nått; att komma hem med lite en- och granris och några tussar mossa. Jag älskar verkligen att gå i skogen sådär!
Väl hemma hade pojkarna pysslat med en rad inför-vintern-sysslor; som att samla in leksakerna i sandlådan, bära bort gungställningen, sätta upp fågelbordet och stolpen för motorvärmare och sånt. Och! Sätta ner Julegranen i backen. Åh.
Minimannen hade sedan eftermiddag hos Farmor och Farfar. Lyxig tid för honom. Mannen passade på att dra upp på vinden och jag myste med lillan, längtade efter Storebror, drog av ett träningspass innan vi tre som var kvar här hemma, också gick iväg till Farmor och Farfar. För en så mysig och god kväll tillsammans. Dessutom occkså tillsammans med barnens GammelFarfar och hans gulliga M. Det är magiskt att se, generation ett och fyra, prata och umgås, sjunga Blinka Lilla så mina ögon tårades och tillsammans verka tycka att dom hade det så himla trevligt.
Vi gick hem i vintriga kvällen och dök ner i storsängen alla fyra. Jag menar, fem… Sallykatten också såklart. Och gärna en femte medlem om ni frågar henne. Råttan.. hennes gosedjur, alltså. Vi har en egen Taikonsfamilj nu. Känns förträffligt!
Och idag har vi söndag.
Vi myser här inne, tänder ljus och lullar runt i ull. En söndagsdammsugare är redan dragen då stora hallspegeln, modell alldeles för gammal och ranglig sedan länge, hade brakat i golvet. Puh. Småfåglarna äter så fort dom kan där ute vid fågelbordet som mannen satte upp igår. Minimannen har samlat alla favorittraktorerna och sitter med paddan och knapprar fram sina bästa traktorklipp på youtube. Han har fått börja ha paddan ibland, och det är helt galet hur fort dom där små parvlarna lär sig. Själv sitter jag nu och sörplar varmt kaffe efter att ha varit ute och parkerat Lillan på bron för dagens första långsovning.
Snön yr och singlar om vartannat. Det är ljust och vackert både inne och ute. Och vi har söndag. Helt sonika. Bara en som fattas, men han kommer ju hem igen ikväll.
Ha en skön söndag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | nov 5, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Så drog vi iväg igår, till stan!
Efter att ha varit på The Lampbutik. Ja, alltså. Det där lampstället var helt galet. Kommer inte ihåg vad det hette men hittade man inte vad man skulle där, då var det nog bara att ge upp. Jag och mannen gick ut därifrån med två snyggelisnygga lampor att ha i hallen. Och övriga i gänget hittade dom också vad dom skulle. Kul! Lampor är svårt tycker jag.
I alla fall. Till slut, till alla gullebarnens lycka, var vi framme vid Badet och det var ett mycket, mycket peppat gäng som gick i skolklassformat mot ingången.
Sen följde timmar där, tillsammans med vad som kändes som varendaste kotte i hela stan. Maj gaadd vad många människor.
Just den här bilden vet jag inte riktigt hur jag lyckades få till, det var ju egentligen smälltjockt med människor där. Men inte just den där sekunden, uppenbarligen.
Vi lantisar höll fullkomligt på att glo ihjäl oss först och kände hur tröttheten i huvudena bara anföll. Ljudvolymen där inne var crazy också. Jag och Lillan satt och myste för oss själva i ett hörn…
… no stress, på den!
Men efter ett tag var samtliga igång och timmarna fylldes av rutschkaneåkande, pommes-ätande, av-lycka-tjutande. Jag tänker tillbaka på den där turen jag och Storan tog. Som två liite för stora barn. I en sån där dubbelring. Utför största Rutschkanan. Alltså, Hesteguud vad jag skrattade. (Edit: S råkade höra mig säga Herre Gud en dag, och tog såklart efter det. Fast ett litet mer cencureat sådant; Hesteguud. Så nu vet ni vet). Turen tillsammans med pojkarna var inte o-rolig, den heller. Det är ju faktiskt löjligt roligt sånt där!
S röjde med kussarna och pappan i stora badet, men kom och hälsade på Lillan och oss andra som hängde där i lilla poolen, för en liten stund. Så fräsigt att se hur stor han hunnit bli på ett år. För ett år sedan skulle jag för allt i världen inte släppt taget om honom knappt, i den där pyttepoolen. Men nu åkte och klättrade och grejade han själv för fullt.
Och så lilla Juniflickan då?
…som badade bebbepool för första gången.
Tyckte att det var alldeles underbart skönt såg det ut som. Var alldeles till sig och sprattlade och försökte fånga vattnet med småhänderna. Några kallsupar här och där men inget som bekom den där coolingen. Alltså, vem är hon!? Jag kan inte fatta att hon är halvahalva mig och mannen. För som det är nu, är hon varken det minsta lik mig till utseendet eller sättet. Hon är såå lugn!! En riktig cooling, som sagt.
Sedan var det ett mycket trött gäng som klev upp ur badet..
.. hann liksom inte ens ta oss upp till duschen..
… var tvungen att väcka henne där, för att duscha av henne. Och det gick ju fint det med, tyckte bäbisflickan. Där hon satt i bebbestolen och blev duschad och shamponerad och sånt där. Älskade Lillan.
Efter att ha badat och lekt i flera timmar i streck, var både vuxna och barn trötta. Barnen snarkade i baksätet efter typ ingen tid alls i bilen. Och jag och mannen konstaterade att det hade blivit vinter under dagen, minsann. Vi landade hemma en liten stund, bytte till finkläder, band en bukett till mor och far och sådär… 
sen åkte vi till Lilla byn och mötte upp resten av Storfamiljen för att sedan ha en så himla god och mysig kväll.
Det var helt sonika en förbenat fin Höstlovsdag, det där! En sån man sparar i Hjärteasken, ni vet.
Lillafrun
av Emmeli | nov 4, 2016 | Familj och Vänner, Stora Lilla Familjen
Idag ska vi ha Höstlovsfredag tillsammans!
Morgonen har innehållit packande och fixande och en löptur för morsan, i kalla grader. Och nu är vi längtiga på den här dagen, det ska blir precis hur mysigt som helst.Vi har någon som är mer är peppad på dagen. Han ska iväg och baada med sina kusiner, förstår ni. Med sina päron och Lillasyster också, förstås. Men dom där kusinerna, alltså. Idolerna!
Lillan och jag ska mest mysa i periferin och kanske doppa tårna i varma lilla bebbe- småttingpoolen. Bjossan han är numera så mycket storpojke att han gärna, med puffar på såklart, åker Stooja Rutschkanan. Varje sekund, med pappan som håller honom tryggt.
Tjejpackningen.
En Sophie-leksak, mammans favoritduschkräm, en sprillans ny parfym som jag fick i julklapp för två år sedan,typ. Min gamla, av samma sort, tog precis tvärslut. Så, faslig lyx att bara hitta en helt oöppnad nu sådär!
Och så pojkarnas packning. Något mer strulig och med en Sallykatt inpå.
Bada, äta god lunch, basta, njuta av lyckan i en tvåårings ögon, mysa med bäbis i badhandduk… och sen avsluta på världsmysigt sätt; hemma hos alla barnens Mormor och Morfar för Allhelgonamiddag!
Kan inte tänka mig en bättre Höstlovsfredag!
Ha det så gott, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 3, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Åh, vilken bra torsdagsstart!
Mannen pussade mig hejdå tiiidigt i morse, drog iväg på vad man skulle kunna kalla Lite Nya Äventyr. Jag är så glad för hans skull. En dröm och önskan han haft, som nu inbringats. Jag är glad för min egen och barnens skull också. Framöver kommer vi till exempel inte behöva vara ifrån varandra sådär 90 timmar i stöten. Yeah, på den!
Nog om det.
Vi hade morgon här hemma, småttingarna och jag. Och vissa morgnar hinner man verkligen mer än andra. På samma gång som dessa man-hinner-mera-morgnar är såå mycket lugnare. Ibland kan det vara ett före att bara komma till Föris i tid. Knepigt. Den här morgonen var i alla fall lugn och skön, alla på bra morgonhumör. Utöver dom vanliga morgonbestyren, hann morsan hiva ut mattor och dammsuga och börja greja också, innan vi drog iväg på Förskolan liksom.
Sen har Bäbisflickan hängt med på städracet, förutom när hon sovit alltså. Nöjdisen har suttit i babysittern och gett mig de sötaste av leenden. Hon är så underbar att jag får ont i hjärtat stup i ett.
Så nu är klockan inte ens tolv och jag njuter redan Nystädatkänsla. Sallykatten sover på sofflocket, Lillan i min famn. Fastän hon älskar sin vagn, så kan jag inte låta bli att ha henne sovandes i famnen ibland. Min lilla bäbisflicka.
Lite lunch för morsan, sen får Lillan fortsätta sova vagnen. En långpromenad i ljuvligt friskt, soligt novemberväder väntar innan vi hämtar hem älsklingsBjossan och tar helg!
Hoppas att ni har en fin torsdag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Åh,
-innan jag gick och la mig i natt, så hade snön börjat singla. Och i morse; Lyckan. Hos både vuxna och tvååring. 
Över att det var vitt på backen.
Man kan ju bli nipprig för mindre. Han, för att han vet att skoteråkning och snögubbetillverkande närmar sig. Och jag, för att jag får vara med om det här; Att vara mamma till små darlingar vars ögon lyser, över att snön singlar. Lyckan över småsaker. Det stora i det lilla.
Någon var inte så medveten om vad det tjoades om, men tyckte nog sedan att luften var alldeles särskilt god där ute i vagnen.
Och idag har jag haft världens skönaste känsla i kroppen. Känt mig alldeles mysig och nog konstaterat att julstämningen knackat på. Med ens snön kom, liksom.
Efter morgonbestyr förvandlade jag Salen till Gympasalen. Det knackade på dörren och in kom min vän Storan. Ett jobbigt och svettigt tabatapass som kändes skönt i kroppen efteråt. Det pysslade vi med. Och diverse samtalsämnen betades av därefter, såklart. Som vilka lampor jag egentligen borde ha i hallen (har inte hittat rätt, ännu) och huruvida det var dumt eller urbota dumt, att mannen är så orädd och typ står på takbjälkarna där uppe på vinden (!!! baaah. Jag skrek rakt ut när jag såg vad han höll på med. Inte ett dugg höjgrädd).
Åhå, där var jag, ja! I mina nya Lager 157-jeans som jag typ lever i sedan jag fick hem dom för några dagar sedan. Precis vad jag sökte; en bralla att ha här hemma och som är sköna att sitta på golvet och leka lego i eller när vi slänger oss på storsängen och läsa saga. Lite suddig i kanten den där morsan, men äsch. Den där spegeln är gammal och ett litet unikum. Fin ändå.
Efter några timmar hämtades en efterlängtad hem och efter mellis och lite slöande framför favoritprogram drog vi, jag och barnen alltså, sedan till Mäjadalen. För någon med ”för långa luggar”. (pluralis på den, ja) skulle få sig en välbehövlig frissastund. Och i vanlig ordning blev han (och Morfar och kussar) såå fint klippt av världsbraiga Klipp-L. S är stormförtjust i henne. Vi med!
Och se där! Morfar leverade årets utegran i eftermiddags också och ingenting kan ju få en i mer julestämning än just det. Åh, tänk.. i år kommer S vara ännu mer medveten om allt. Kunna hänga på pumlor och stansa ut pepparkakorna alldeles själv.
Så plötsligt är det kväll igen och Bolibombadraken har danst färdigt. Strax är det Bonden Blom-läsning och uttryck som ”Pysande Palsternackor” (Bonden Blom säger så när han blir purk) och rara ”tack för idag; Mamma” som samsas med varandra.
Livet just nu, alltså. Jag är kär.
Lillafrun
Senaste kommentarer