av Emmeli | aug 19, 2016 | Köket, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Att vakna tillsammans med liten bäbis. Huset nystädat och på köksbordet står sensommarrufsig blombukett. Vi nattfixade verkligen i natt, jag och mannen. Jag stod och strök när klockan var jagvetintevad, men det var så himla mysigt. Och vi somnade sannerligen gott efter att betat av städning och tvättvikande och allt det där.
Lilla Juniflickan, alltså. Vi hade mat- och morgonpratstund där i köket i morse. Det var bara vi vakna och vi hade en riktig kvalitetsstund. Så bäddade jag ner henne igen bland två sovande pojkar. Ja, Storebror sov med oss i storsängen i natt. Eftersom han brukar sova i egen säng, kändes det väldigt mysigt att ha honom nära oss…trots lite mindre sovplats en natt.
I alla fall;
Själv gav jag mig ut med snabbskorna på. En löptur i en nyvaken by, rent himmelskt.
Det var nog skönaste löpturen hittills, efter att Lillan kom till oss menar jag. Skönast på det sättet att jag nu börjar känna igen springorken. Det är ju kul! Skönaste stunden hade jag precis när jag var i mål och kunde pusta ut där ute på bron. Sen är det alltid lika roligt att gå in och mötas av någon som längtat efter en ungefär som om jag varit jorden runt och borta i en smärre evighet.
Så idag tog vi fredag med stil. Nu ska vi fortsätta dagen här. Önskar er en finfredag!
Lillafrun
av Emmeli | aug 18, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi började vår dag sådär, jag och Minimannen;
Bakade hallonkaka, alltså.
Låter ju supermysigt, visst? Fast vi hade verkligen skitbråttom så vi var faktiskt inget dreamteam idag. Jag ville att det skulle gå fort och att kakan skulle in i ugnen så snabbt som möjligt. Eftersom vi väntade fikafrämmande typnärsomhelst. Men så hade jag ju en liten vän som så gärna ville vara med, såklart
När vi till slut hade fått klart smeten, då var receptet lite för litet för den form jag valt, så då var det bara att börja om. Å hoppsan, där hann inte morsan med och hela bakpulverburken for visst i den nya smeten… shit happens. Bara att börja om, (IGEN). Sno ihop ny sats, med en drös nya hjälpande händer. Mitt i allt, när jag kände mig tokstressad inombords men höll någorlunda lugn mot den lille. Ja, då sket jag i stresskänslan. Det är ju det där jag älskar och som är livet; baka hallonkaka med min tvååring. Jag brukar ju vanligtvis alltid känna så, men i morse blev jag stressad istället. Det måste man få bli nån gång också, tänker jag. Tur jag tog mitt förnuft till fånga där mitt i.
Och precis när kakan var klar, så rullade govännerna in på gården. 
Så då fick vi mysigt besök, Minimannen bjöd på låtsaskaffe inne på sitt rum och på riktigt kaffe i stora köket. Och så var han såklart stolt över hallonkakan han bakat. Fina pojken. Och den blev faktiskt precis hur god som helst.
Sen har vi haft torsdag med fixande av allt möjligt.
Jag tror jag hållit på totalt i tre timmar bara med att få bort alla klamrar som äääälskade mannen satt fast vårt jädra kökssoffetyg med. Sofftyget jag älskar och helt sonika vill ha kvar, inte bara sätta över med något annat, som mannen trodde var min tanke. Så klamrarna satt med, pjta, låt säga; 3 millimeters avstånd. MAX! Helsicke vad jag muttrat över det idag. Mest för mig själv, M har inte hört mig utan donat med annat. Tur det.
På bilden är ett parti där rara klamrarna satt glest..
Nåväl.
Sofftyget är tvättat och som nytt igen, ska bara torkas och på soffan på nytt. Denna gång tänker jag klamra.
Och kvällen? 
Efter middagsfix var pojkarna över till Farmor och Farfar och bjöd på lite hallonkaka. Lillasyster sov och jag passade på att gå ut och hämta in lite färska blommor. Sen var kvällen tänkt att innehålla en date, klockan 21 tillsammans med den skäggige. Sovande barn, nystädat hem. Helst ett träningspass tränat också.
Verkligheten?
Klockan är typ 22 nu. Daten ströks för längesedan. Barnen badades, klockan drog iväg, det blev en trög nattning av en älskad som inte ville komma till ro. Nu är hela städningen kvar, det är kolsvart ute och något träningspass tänker jag inte träna mitt i natten. Där går gränsen, liksom. Men barnen sover nu gott, i renbäddade sängar. Den ena betydligt mer lättsövd än det andra. Båda så oöndligt älskade. Och nu, äntligen, sovande och med orden mamma och pappa älskar er, i sina små hjärtan.
Ibland blir det ju bara inte som man tänkt sig. Men är det inte lite det som är charmen, tänker jag? Livet, liksom. Allt som gått i stöpet är ju världsliga ting, menar jag.
Det kan bli bra ändå. Huvudsaken är att småttingarna har det hur bra som helst. Det är det som är det viktigaste. Jag och mannen dejtar ju nu, pratar om livet och hjälps åt med städningen. Det sista, ovanligt men väldigt mysigt. Vi tar den där finsoffandaten, en annan dag. En annan dag, igen.
Hoppas att ni har en god kväll, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | aug 17, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Precis så;
Efter en dag med mycket innetid. Bildfix, träningspass, linoljefärgsmålande, mysigt besök av Morbror, överraskningsmiddag för Farmor och Farfar.
Ja, då drog vi iväg. Jag, Juniflickan och pojkarna. En liten tur till skogs. Eller skog och skog. Mest längs efter lilla grusvägen. Visserligen den, där mitt i skogen. Lillasyster tyckte att hon sovit precis hela dagen, förutom någon liten, liten vakenstund. Så, hon myste i pappsens famn en stund och tittade på himlen lite, sen tog hon natt. Där, bredvid Bjossan som åt hallon på livet.
Efter skön stund bland dignande hallonris och en herrans massa småknort. Okej, knott heter det väl egentligen. Ja, då vandrade vi hemåt. Nöjda och kvällströtta.
Bättre sortens kvällsmys, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | aug 15, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där;
Mitt i fredagen. Just då vi fick en idé om att dra iväg på minitur med familjen. Både kabeldragning i hall och vikning av tvätt, ja det finns ju kvar liksom. Så vi packade ner barnen i syskonvagnen och drog ner på byn. Tog oss äntligen till det där gulliga lilla glasshaket som vi sa i början på sommaren, och så gjort alla år lilla Glassbaronen funnits, att vi skulle besöka men aldrig lyckats med. Plötsligt hände det och vi hade verkligen en så himla charmig stund. Liten valde såklart chokladboll istället för glass, det är hans favorit. Ni skulle sett den öerlycklige pojken då, som fick välja fika alldeles själv. 
Sen drog vi till lekparken, glassätande päronen åt och njöt och lilla pojken i familjen, han var såå glad, såklart. Både mamma, pappa och Juni, tillsammans, i lekparken. Lycka! Fredagens bästa stund.
Och lördagen?
Lite sånt. Älskade lillbäbis. Som vi är kära i henne alltså.
Och ja, lite sånt. Ursäkta världens största mjölkfläckar.. men sådär ser det ut liksom.
Vi har tränat på, både jag och mannen. Löpning, tabata (på bilden;Tabataintervaller med dips. Sketajobbigt) och till sist igår, provade jag på att yoga. Jag vill så gärna ge det en chans. 
Så har det bakats matbröd, jobbats vidare i hallen, småstädats typ hela tiden (sånt där fint, fint damm efter allt sågande, ni vet…),degats med play-doh och byggts en herrans massa pussel tillsammans med tvååringen. Han vi får såå goda skratt tillsammans med. Han som spexar, busar, surrar och gör miner likt sin mor… 
..lilla koncentrerade Bjossan..
Och på lördagkväll hade vi finfrämmande av Farmor och Farfar.Sommaren kom åter under eftermiddagen.
Det dukades fint och lagades god middag. Jag fejade i köket medan mannen stod vid grillen. 
Haha, så stereiotypiska vi är för det mesta alltså. Men vi lider inte av det, tvärtom!
Till köttet, ugnsrostade förskpotatisen och salladen, serverades vår Sommarsås som vi äter till det mesta av det grillade under sommaren. Creme Fraiche, citron, salt, peppar, en skvätt olivolja, färska örter och nu sedan Gotlandsturen, så hivade jag också i Persilada. Enkelt och så gott!
Liten njöt i soffan bredvid Farmor som läste Pettson för honom.
Hallon- och blåbärspaj till efterrätt. Aldrig provat tidigare, men s å gott!
Så blev det söndag och mannen jobbade ute i hallen medan jag hängde med barnen. Efter lunch rymde jag hemifrån, med hallonhinken. Drog helt sonika iväg utan att veta var jag skulle, tog mig turen runt våra egna marker och det var så jädrans mysigt. På mitten ringde mannen, Lillan hade börjat vakna. Så mannen tog traktorn (ja, vi råkade ha en sån på gården precis då..) och körde till hallonmamman, så satt jag i traktorn och ammade. Makalöst fin stund.
Kom lycklig hem med några väl ihopkämpade liter. Myycket gång blev det. Lägdor, alltså… ser ju inte såå stora ut….
Till sist hade jag och mannen riggat för finsoffandate, till och med köpt riesenkolor och laddat så för Ernstmarathon eftersom vi inte prickat ett endaste avsnitt på hela sommaren. Men, vi tog visst och tvärslockande i en hög i storsängen istället. Bredvid Juniflickan och Storebror. Efter sagoläsning och nattande. När mannen och jag vaknade mitt i natten konstaterade vi att vi nog behövde sömnen och att vi också var så stolta över Storebror som lämnat oss i storsängen, traskat till sin säng och somnat där själv… päronen sov ju, liksom så då tog han saken i egna händer. Vi brukar alltid sitta med honom vid sin säng. Trygga lilla pojke. <3
En sista Sommarlovshelg, alltså. Den var så fin.
Lillafrun
av Emmeli | aug 13, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Stora Lilla Familjen
Där, i långa längan av människor.
Många framför men ändå en drös även bakom mig. Det, är min familj. Min stora, älskade familj. Den jag kallar Taikons.
Människor som jag delar kött och blod med och några som är inflätade i familjen och precis lika självklara som alla andra. Vi hänger alltid, så ofta vi kan. Och det är precis lika stökigt och rörigt som du nog anar. Och precis lika kramigt och kärleksbombat också. Det är Taikons, liksom. En stor familj, inte perfekt på något vis. Och den jag älskar så.
Just där på bilderna, som jag inte visat er förrän nu, var vi på väg på utflykt. Mitt i sommaren, när månaden hette juli och vi var på liten vandring längs Höga kusten-leden. Det regnade om vartannat, vi grillade korv nere vid vackra viken. Dom lite större barnen var sotsvarta och tog det där med att hålla elden vid liv, på största allvar. Jag och Storan låg under varsitt egenfixat tak (av sån där filt som är vattentät åt ena hållet, ni vet) och småsov och småpratade med regnet som smattrade. Det var en mysig utflykt, det där.
Ett utav alla våra mysiga sommarminnen. Och dom där dagarna runtomkring den där utflykten, när Storasyster M och hennes familj bodde i mina Svärisars hus. Svärisarna var i huset på Gotland och lånade supersnällt ut huset till en del av Taikons. Såå himla mysigt. Systern som alltid bor så långt ifrån (Huvudstaden) bodde plötsligt jättenära. Lycka!
Men idag gör det lite ont i hjärtat.
Min ena syster, hon som nog tusan kvalar in som bland dom modigaste människorna jag känner. Hon är häftig, det tycker jag. Medan jag är harig för det mesta, säger hon varför ska jag gå runt och vara rädd? .För en drös år sedan levde vi en sommar med hjärteont och sån otrolig oro. För den där älskade människan jag beskriver lite ovan. Efter den efterföljande hösten, efter en stor operation, efter att ha fått börja om igen. Efter allt det där, så vet hon verkligen vad kämpan är. Idag är jag så glad för att hon är kvar i livet. I livet, mer än någonsin. Hon lever och lever och lever. Medan jag älskar att vara hemma på Drömgården, plocka några blommor i trädgården, lägga på ny kökshandduk på köksbordet och njuta av en egen grusväg där jag styra runt på äventyr med mina barn. Då, gillar hon och hennes coola familj att resa och göra sånt jag aldrig skulle våga… och inte vill jag våga det heller. Vi är olika, men det gör ju absolut ingenting. Vad vi har gemensamt, i den så stora olikheten, är att vi lever, precis, precis såsom vi själva önskar.
Idag åker dom till Thailand. Och vi kommer inte ses på ett helt år…okej, 10 månader, typ. Fy aale (helt korrekt; fy vale) som Sisten säger. Ja, fy vale vad tråkigt. Men fantastiskt häftigt och roligt för dom. Så jag gläds med dom och önskar jättestort lycka till med stora äventyret. Och så smyg-går jag med tårade ögon här hemma och ber med knäppta händer att tiden på ett sätt ska gå fort. Fastän jag på ett annat sätt inte alls vill att den ska gå fort. Ber för att allt ska gå bra, att det blir precis så härligt som dom önskar. Så får vi helt enkelt längta efter varandra. Det är ju fint, det med…
Att ha en taikonsfamilj. Inget att ta för givet och något jag är så tacksam över.
Lillafrun
av Emmeli | aug 12, 2016 | Hallen, Hallens renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Ja, jag tänkte att ni kanske skulle tycka det vore lite smygroligt att se vad vi håller på med just nu här hemma. I Renoverings- och byggväg, menar jag.
Innan dom nya dörrarna sattes i, så såg vår hall ut såhär;
Husets absolut mest omysiga rum.Men med ens vi sågade upp för dörr, överljus och sidoljus kom på plats, så fick hallen ett så vackert, naturligt ljus. Redan där, blev det ett lyft på en gång.
Så gav det sig självt; vi behövde börja ordna insidan också.
Och som sagt är det här huset tokgammalt, och tyvärr lite taget från vad det en gång var. Gården är gammal som bara den. Byggd på 1800 någon gång, typ på mitten(.. tror vi?). Och stilen som huset har nu, med sina stora perspektivfönster och funkiga insida (förutom det vi nu hunnit göra om), passar inte alls. I våra ögon. Vi vill såklart, eftersom vi älskar den stilen, ta tillbaka huset till hur det en gång såg ut. Ja, i den mån vi själva tycker att det är allra vackrast alltså. Och så givetvis med lösningar som är lite mer 2016…. annars ska vi ju börja damma av det där dubbelutedasset där ute vid lagårn, liksom. Och nä, det har vi väl inga planer på precis.
I alla fall. Logistik. Det är ett ord som följer vår plan. Nu görs hallen i ordning, bara på insidan av Drömdörren.
För så småningom ska väggar rivas och trappa tas bort och ny trappa ska på plats och så vidare. Så det är ingen mening att göra mer just nu. Men hittills, så ser det ut såhär;
(Dörrar och fönster från Allmoge Snickerier).
Mannen har täckt timmerväg, gjort lite trixiga lösningar och nu börjar saker och ting ta form. Igår byggdes stolpar för att skärma av från dörr till sidoljus. 
Och sedan den här bilden togs har något vackert kommit på plats.
Vi har köpt precis likadana krönlister som vi har ute på verandan, men nu har M gjort om dom så att dom är lite näpnare och passar för inomhusbruk. Så fint redan nu och vackrare kommer det såklart bli med lite färg på. Duktiga M, alltså.
Men det fina är, att han också tycker jag är duktig. Jag gör ju ingenting, tycker jag.. Men nån måste ju göra det andra också, städa, laga, tvätta och ta hand om barnen och sådär…så igår stack han in näsan i sovrummet där jag satt och ammade. Och med sig hade han den vackraste bunten rosa rosor. Kärlek, liksom. Bästa som finns. Och teamwork, vilken bra grej!
Jo..vad mer?
Hallens väggar kommer sedan kläs i pärlspont och vi spånar färg för fullt. Först önskade frun vittvittvitt, både på snickerier och väggar… men nu har vi skickat efter en linoljefärg i svagt, svagt grå. Drömdörren är i färgen Grön Umbra 15 %. Heter grön, men är grå. Och nu har vi till pärlsponten skickat efter Grön Umbra 2 %. Spännande!
Så,en liten lägesrapport alltså. Där vi har gulligaste hjälpredorna med oss på färden! Den ena klättrar inte lika mycket som den andra…
Och det är fredag idag, härligt! Jag började min oerhört lyxigt; klev upp till ett nystädat hem som någon tjurig städade till alldeles för sent i natt…men det var det värt. Att få kliva upp och allt är klart. Så jag firade fredagmorgon med att dra ut på en löptur. Svinjobbigt, men skithärligt på samma gång. Sen har det grejats för fullt med allt möjligt, men nu har jag en liten sitta-still-på-rumpan-stund. Sitter i köket. Det är knäpptyst, förutom mannen som borrar ibland. Minimannen sover efterlunchvila där ute i vagnen, Juniflickan snusar i sitt babynest. Jag har precis varit och hämtat in en herrans massa torr tvätt och hängt ännu mer på strecket. Så först lite kaffesörplande och sen vet jag vad jag gör. Viker, viker, viker. Och njuter synen av vackraste rosorna..
Ha en god helg, alla ni!
Och, ni ska veta vad jag är glad för att ni kikar in här, och lämnar en massa trevliga, peppande, hjärtegoda ord. tack!
Lillafrun
Senaste kommentarer