Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.
Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att
FLYTTA UPP
.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.
Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.
Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.
Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.
”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”
… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?
.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!
(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).
Vi gick i väg!
Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.
Vi spanade och spanade..
Kämpade tappert..
.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.
Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.
.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..
.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..
Vi hade det gott, alldeles oerhört.
.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…
Solen.
Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.
… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.
Jag känner hopp. ”Det är midvinter. Och nu, alldeles snart, tänker ljuset vända åter”. Vilken tröst det känns som, mitt i allt som är, eller hur?
Jag är redo för årets sista Måndagshälsning… titta lite tillbaka, landa, innan vi tar oss ann Juleveckan!
Decemberveckan som gick..
Vi skickade julkort. Hur mysigt som helst!
NisseNissan busade och busade. En morgon hade han ”ordnat frulle” till barnen.. som tydligen låg klar i stekpannan….. i morse hade han visst varit och hjälpt oss pynta julgranen lite till också… med toapapper lindat runt, runt, runt. Ja, ni må tro att vi får många skratt!
En dag såg vi solen några få, få minuter. Chippen passade på och tog sig en tur!
Vi julbakade. Lussekatter! .. och ”Mors Rågsiktslimpor” (recept HÄR). Gott, gott, gott!
Vi familjegympade!
Vi levde i ett kreativt småbarns-, renoveringslivkaos. Som alltid. Och vi älskar det! Fast väldans skönt var det när det blev lite ordning och reda, lagom till helgen.
Vissa var väldans trötta stundvis. Morsan kan också stryka under på den känslan!
Vi tjavade över lillåkern till Tant G, för att önska God Jul och ge lite krameller och hembakt tunnbröd. Hjärtevärmande, för oss alla.
Och så hängde vi med hjärtevännerna, förstås. Det är ren och skär lycka, hur både stora och små kommer så väldigt väl överens. Ena dagen lekte ungarna där. En annan dag här. Veckans sista dag, Fjärde Advent, var vi ute på en så trevlig utflykt.. jag berättar mer om den imorn eller så!
Om det nu måste vara en dryg pandemi.. så är jag nu än gladare för att leva som vi gör. Och där vi gör det. Det är inte såå förskräckligt stor skillnad jämfört med ”vanliga livet”. Mer än att jag längtar ihjäl mig på att få pussa och krama på mina älskade päron. Men den tiden kommer åter… bara vi hjälps åt nu eller hur?
Än hur mycket vi saknar våra Matlag med vännerna och alla mysiga innehäng så ses vi bara, bara ute just nu. Barnen får ju ses inomhus.. men vi vuxna pälsar på oss och hänger ute, med goda avstånd. Vi åker ingenstans. Besöker ingen stad. Julhandlar inte i något köpcentrum. Handlar bara här i byn. Umgås bara, bara med vår närmsta krets. Försöker, försöker, försöker göra så gott vi kan. Det gör vi alla, visst? Tillsammans ska vi klara oss igenom denna prövning.
…
Nu tar vi hand om dom sista dagarna av detta året, så gott vi kan. Och ser fram emot ett nytt, hoppfullt år!
Juleveckans planer!
-Njuta varendaste guldstund som bjuds, med bara dagar kvar till Julafton! Det är helt otroligt hjärtevärmande med juletid tillsammans med småttingarna.. -om jag har koll på alla klappar och om ”allt är klart” här hemma inför Julen? Nix.. den biten är inte så väldans uppstyrd.. .särskilt inte i år, när vi just nu lägger extramycket tid på övervåningen, och när vi inte har någon stor bjudning inplanerad eller så. Jag tar tillfället i akt att vila i det som är och njuter väldigt. Full koll har jag på att ungarna mår gott och morsan och farsan, likaså… det är viktigast, alltid, visst? Det andra ordnar sig..
-Fira in Jullovet! Imorn, checkar nämligen Skolpojken och Rit- & Konstruktionschefen in på Jullov med oss andra Hemmakottar. Det ska bli helt underbart. Långt pärlband av dagar fyllda med nästan inga planer alls och bara massa Tillsammanstid väntar.
-Vi sjåar i det sista med övervåningen! .. och det är så kuul och som julafton, varje dag! Sånt pirr. Kanske sover vi sista natten här nere, till dan före dan… ”Mamma och Pappa! Ni veet att ni bara har TRE dagar på er nu, va!?”, sa 6-åringen med spänning i rösten till oss… ni följer oss i farten, genom att kika in på instagram (@dromgardsliv) och följa oss i stories där!
-Ni får en tidig Julklapp av mig inom kort, nämligen ”Julegympa”. I rörligt format, i stories, visar jag passet.. bara dra på musiken och ge er själva en god genomkörare.. lovar att julmaten smakar godare och finasoffan är ännu skönare, efter ett härligt gympapass!
-Skura köksgolvet och lägga på röda julmattan! Knipsa in lite nytt ris från skogen. Julhandla mat och förbereda för Julhelgen.
-Fira Jul! <3
…
Ta hand om er nu, allt ni kan. Önskar er en god, god Julevecka. Så god den bara kan bli. <3
Mest för roligt, för att vi behöver lite extra pepp nu i slutet.. när det känts så nära, men ändå varit en himla massa kvar innan vi riktigt är i mål.
Dörrkarmar som skulle snickras och monteras. Pärslspont som skulle spikas, spikhåls-spacklas och målas. Lister som ska kapas. Foder som ska på plats. Måla, måla, måla… ja, ni förstår.
-En ByggJulkalender! Med små mål, varje dag. Ja, en sån fick det bli!
Vi jobbar i ett högre byggtempo är någonsin. Kul.. en kortare period(!).
Nu har vi några dagar kvar till jul… och spänningen är oliiiidlig. Skaaa vi klara det? 😉
Nu har jag precis målat klart varv två på alla golvsocklar. Mannen håller på och spikar fast dom sista dörrfodren…
..barnen har i nuförtiden-vanlig ordning sprungit mellan våningarna… enormt härlig känsla.. och ikväll såg jag min målbild som jag tänkt på under vägen mot att Storebrorens rum skulle bli klart. Nämligen storlilla S, sittandes vid sitt skrivbord, påtandes med något han tycker om…
..Just nu är att färglägga bilder, noggrant, noggrant, ”bland det roligaste jag vet, mamma!”.
… Vi konstaterade att vi saknar att gå på loppis, nu när allt är stängt. En skrivbordslampa hade ju varit bra, liksom. Men det fungerade ju att ta ena fönsterlampan till skrivbordet, också.. och så var vi eniga om att det var en himla tur att tok-mamman loppade juleljusstake redan i september.. den lyser så fint i Sixtens rum nu.
Målet är inte att allt ska vara helt, helt klart.. det är en omöjlighet.. linoljefärgen vill ju ha sina dagar emellan varven, och det ska den få. Men allt ska vara på plats, varendaste liten taklist, dörrfoder, gammalt gångjärn och golven såpade. Det, jobbar vi gör. Om det då fattas något litet varv på något fönsterfoder eller så, det är skit samma. Men vi hoppas att vi sover första natten lagom till Julafton.
Hela familjen är delaktig. I vanlig ordning. Det tjatas noll och inget, fastän mamman och pappan jobbar på, timme efter timme. Älskade barn. Enastående. Dom är införstådda med att vi gasar på extra-extra nu.. en kort period.
Lyxen lyx hade dom dessutom hela eftermiddagen idag, när dom lekte, fikade, myste och hade det kungligt i lillbyn mot fjället, hos fina vännerna. Guld värt.
… Flitens lampa lyser, ja! Ett höjdar-traderafynd- eller hur?
…
Det var en titt in i Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender, det. Vi har det så trevligt att det inte är klokt! … sådär så att det nästan känns lite sorgligt att vi snart är i mål… sicken hiiimla tur att projekten lydigt står på rad i lång, lång kö….! .. och nog ska det bli härligt att bara få njuta av det vi skapat, tillsammans. Ja, himmel. Så overkligt! Härligt!
Senaste dagarna har varit lite utav en dimma. ”Det är bara att förhålla sig till det som är”, som Hon skulle ha kunnat säga. Påverka det jag kan. Men ”bara förhålla sig”, till det andra. Vi tittar tillbaka på veckan som gick.. bland många härliga stunder, pågick också en oro och ledsamhet.
Så är livet, jag vet.. Högt och lågt i salig blandning. Ibland mer, ibland mindre.
Veckan som gick..
…startade regnigt. Igen. Och jag vägrade klaga på vädret. Någon kämpar med att få leva sin dag.. och jag snuddar vid tanken på vad ”tråååkigt väder det är”. Nä. Tacksam drog jag ut med ungarna.
I Drömgårdens egna Julkalender, stod det en kväll att vi skulle täppa igen alla ”lockhål” i taket.. hålen som annars skulle blivit ovanför taklisten ni vet. Så, det hade vi just gjort här. Och lampan i taket var provtänd. Nyp oss i armarna!
Hela-familjen-gympa hade vi också. Barnen älskar det! Och päronen lackar av svett. Alla nöjda! ..Titta! Medaljer fick vi denna gång också! Älskade barn. Så mycket glädje dom skänker.
Det pysslades och pysslades. Och apelsinklyftorna var mer än goda. Mamman smälter av att få vara mitt i bland dessa små. Avgudande blicken från Minsting till sin syster, går inte av för hackor.
Det slumrades på soffan.
Vi hade vänner här, på lek och fika. Ute, förstås. Barn leker och rider lillponny, mammor pratar livet. Sånt är fint.
Så blev det fredag och minstingarna och jag åkte förbi MammaMormor och PappaMorfar. Bara för att säga ”vi älskar er!”, lämna en blomma och lite choklad. Värmde gott. I allas hjärtan.
Denna decemberfredag blev också förskräckligt sorglig. Ofattbar tomhet och saknad uppenbarade sig. Jag är så tacksam som var en av alla som fick vara i L´s famn.
Lagom till fredagsmyset hade NisseNissan lämnat paket på bron… vad det var där i, får barnen berätta en annan dag!
Det blev lördag och medan ungarna var ute och lekte i timmar i den nyfallna snön, passade NisseNissan på att gömma chokladtomtar på barnens rum..
..och så hade vi en skara småvänner att hänga med, jag och M. Så fantastiskt att se barnen med sina vänner. Världens finaste dessutom. … Minsting låg och sov på köksgolvet. Ett försök hade gjorts att väcka honom efter vagnsvilan… men han somnade visst om där på fällen.. lillvän.
Jag fick kraft från barnen men i ensamma stunder, som här under långa promenaden, trillade tårarna.
Så blev det Luciamorgon.. vi tände änglaspelet och dukade fram mysfrukost. Lussebulle, förstås.
Vi vigde sedan dagen åt att glädja andra. Bland det bästa som finns. Bakade och lagade och susade med det till människor som behöver det mest.
Lusse-kortet med orden ”Glad Lusia”, gladde också några betydelsefulla människor för oss..
… dessa tu där i dörröppningen. Söndagen avrundades med att vi lussade för mina älskade föräldrar. Och direkt därifrån, till mannens älskade föräldrar. En förskräckligt sorglig, men otroligt vacker Lucia och Tredje adventshelg.
…
Veckans önskeplaner!
-Ta en dag i taget. Och ”bara leva”. En ynnest.
–Göra ett litet med naggande gulligt fotouppdrag (läs: samla skolpojkens klass och föreviga den!)
-Julestöka! … barnen längtar efter ”mammas jullimpor.. såna som mormor också brukar baka”. Och såna tänker jag överraska med någon dag. Någon dag, när det passar.. med ork och så, ni vet.
-Frisklufta! Springa och promenera, leka ute med barnen, hänga med hästarna.. Gudomligt alltihopa!
-… tillåta mig smyglängta till Jullov. Jamen faktiskt. Jag älskar att leva i nuet. Men drömma och längta lite lagom, är också fint. Och nu ser jag enormt mycket fram emot Jullovet med min älskade storlilla familj.
Det är måndag och ännu en mörk decemberdag här i norr.
När snön smälte bort för några dagar sedan och det sedan regnat och regnat, så är det så otroligt otroligt mörka och blöta dagar just nu. Men, det här är bara konstateranden. Inget klag. För fy tusan vad härligt det är. Att på friska ben, kunna knata ut. Andas friskluft och tanka energi. Oavsett väder.. om det inte blir ljust ens mitt över dagen, så är det bara så. Skäll skulle jag ha, om jag klagade för något så världsligt som att det regnar istället för snöar. Inte sant!? Vi pysslar om dagarna och gör dom så varma och trivsamma vi bara kan, visst?
Nu tar vi i vanlig ordning måndagshälsningen. Blickar lite tillbaka innan vi kikar på den här adventsveckans önskeplaner…!
Veckan som gick, fylldes med..
Sånt här. Mysiga stunder i hemmets trygga vrå. Jag beundrade stickesockarna jag fått av Svärmor, sörplade kaffet och spelade spel och pusslade tillsammans med småmänniskorna i mitt liv.
Månskenet var helt magiskt och nätterna kändes ljusa med skenet mot det tunna snötäcket. Och morgnarna, var som en saga. Dessa bilder är från morgonrundan till lagårn. En syssla alla mår så gott av.
NisseNissan är så busig i år förstår ni. Känner sig som hemma. Går i skafferiet och äter upp pepparkakor under natten och smular ner som tusan… (tror ni barnen är förtjusta?)…
Vi umgicks med våra helt underbara vänner. Vi säger det till varandra varje gång vi ses, vilken lycka det är att vi funnit varandra. I vår lilla by. Bara några minuter med bil, eller en promenad från varandra. En utefika med goda avstånd och lekande barn i kring, är så otroligt gott. Vi gör vad vi kan i dessa tider! N hade ordnat så otroligt mysigt och gott för oss alla!
Och den här eftermiddagen var magi för HemmaMamman. Den jag redan beskrivit. Den med huset fullt av småungar som lekte och fikade och fejade. En skara lyckliga ungar. Kan inte tänka mig ett härligare sällskap!
Så blev det regnig helg och hela lördageftermiddagen och till mörka kvällen, var jag och den skäggige på date. Ja, alltså.. date, på vårt vis. Inte på flådig restaurang eller så. Nä, medan lilla barnaskaran var hos älskade vänner och blev topp-ompysslade, fick deras mamma och pappa tumanhandtid, byggstädade inför slutspurt i bygget och åt middag på två. Ni förstår, så busigt det kändes! Och alldeles underbart, när skaran var hel sedan.
Så blev det söndag och Juni tände Andra Advent-ljuset. Pappan ser liite bekymrad ut.. undra om det beror på att Minstingen håller på att sätta sitt lilla pekfinger i ljuset? haha
Hela dagen var ett enda långt mys. Med kojbygge, julkaramellskokande och på toppen; Pepparkaksbygge och pyntande av det hela.
…
Veckans önskeplaner!
-Ha alldeles ”vanliga dagar” med min familj. Basic? Nä, inte alls. En ynnest. Och lyx!
-Göra det allra sista skriv- och fotouppdragen inför julen!
–Göra några julklappar..det personliga är så roligt tycker jag!
–Måla lister! Vi kämpar på i rekordmängd på övervåningen just nu, en ”Julkalender” är gjord och varje dag vet vi vad vi behöver hinna för att kaaanske kunna flytta upp till jul… vi gör så gott vi kan. Det räcker så. Bara lite roligt att ha ett tidsmål nu när vi är så nära! .. annat var det när vi stod i en spånhög och skottade och någon undrade ”när är ni klara tror ni?”. VI VET INTE, ju! Men nu, nu vet vi.. typ. Och det är… snart…. 😉
-Luciamysa! … kan bli alldeles gråtig när jag tänker på att vi inte får vara med om det där magiska i kyrkan i år. Lyssna på lilla 6-åringen … men! Det hade kunnat varit värre. Det, är inget att lägga fokus på. Pandemiskiten kommer dra sin kos. Snart. Det bara måste den! Framtill dess, gör vi livet så gott vi kan, med det vi har.
-”Bara Leva”. Det största vi kan göra. Vi mår så gott och är så tacksamma för det. Men livet sker ju…, högt och lågt, förstås. Jag har ont i magen över flera saker just nu. Och jag försöker ordna alltsammans, så mycket jag bara kan. Ger mig inte förrän motsatsen är mig bevisad, ni vet. Vi är så himla tacksamma över att få leva som hel familj, dag efter annan. Med små bekymmer som snoriga näsor, föör leriga hästhagar, decemberregn…. tänk gärna du med, på vad du har att vara tacksam över…
…
Önskar er en god decembervecka! Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Senaste kommentarer