Plötsligt lättade dimman efter många, många dagar.
Himlen blå. Och sol!
Barnen önskade att ”mamma, kan du baka sockerkaka och så åker vi på utflykt och fikar och leker lite och så?”. Givetvis.
Andas skog, äta nybakt mormorssmakande kaka, titta på havet… och ta en kakbit till. Sånt där man bara mår så himla gott av.
Ja.. det där kommer alltid vara en gåta för mig.
Vaarför ävles och åka så långt, när man bara kan ”gå baka knuten” och uppleva världens härligaste?
6-åringen ville fota sina päron.. såklart han fick. Himmel vad han kan fånga, tunga kameran latjar han med som inget. ”Okej! Titta på vattnet, båda två! , ”pappa, nu ska du titta på mamma och mamma tittar på vattnet”. ”PUSSAS!”..
Fotograf: Sixten, 6 år. Hans egen bedömning; ”DEN VART JU MAAGISK!”. Hans morsa är beredd att hålla med.
.. väl hemma lite småfrusna, vad gjorde vi då?
Jo. Är det födelsedagshelg och mamman får önska sin absoluta favoritmat, ja då är det så. Kan meddela att ingen var emot min önskan. Det är ju bara lite jobb och en himla massa söl. Annars, bara gott!
Palt!
Livets maträtt och den som påminner mig om min Mormor Syrena mer än något annat. Jag är så himla tacksam över att jag fick lära mig den här paradrätten, som många i vår släkt är helt tokiga i. Har receptet kvar från Mormor, som jag skrev en gång när hon lagade och beskrev.. inte så precis eller så. ”He i mjöl tills det ser bra ut!”.. men jag hör och ser mormor när jag läser receptet och det går som hejsan..
Den här lillprinsen var mäkta nöjd över att ha fått vara med och göra palten. Extra gott smakade då sedan! Mycket smör och lite lingonsylt.. och många glas kall mjölk till. Då är det som godast!
”Berti julla palt!”. Ja, älskling. Bertil rullade palten. Och självklart tackade vi just honom för maten idag, allesammans..
Oktoberpåhitt om vi får önska!
Hoppas att du också haft en god lördag. Nu tar vi kvällen! Paltsvimma här i gamla gården i norr vill jag lova!
Pssst! Ävles, betyder ungefär att man strävar/kämpar på/anstränger sig. Väldans användbart ord!
-Fäller ut hela stora slagbordet. Skjutsar in enkla middagen i ugnen. Sopar vardagsskiten under mattan. Låter tvätten fortsätta hänga kvar mitt i hallen. Öppnar dörren. För människor vi har äran att kalla våra vänner. Delar en alldeles vanlig vardagskväll tillsammans. Småungar och päron i salig blandning. En kväll som tillsammans förvandlas till fest. – Matlag! Höstens mysigaste påfund❤️ .
Med vardagens enkla finess, samlas vi kring middagsbordet. Den enen kommer direkt från jobbet, den andre har varit pappaledig, den tredje slutade tidigt, ett par har varit på skolan, någon har HemmaMammat, några har lekt med sina småsyskon och varandra under dagen.. så möts vi. Och delar livet tillsammans för ett slag. Helt, helt underbart. I all sin enkelhet.
Den HÄR fiskgratängen togs ur ugnen och på bordet stod en alldeles färsk bukett från trädgården… det trodde jag väl inte, i början av oktober! Lön för mödan detta trädgårdsår, minst sagt!
Och Nathalie känner mig och vet vad jag tycker om. Ni anar min lycka när jag överraskades med detta. ”Nu ska vi fira, man fyller bara 30 år en gång!”, sa hon. Räckte över grönkål från landet, en gudomlig äpple- och kaneltårta som måste varit hur besvärlig som helst att göra men som N aldrig skulle kalla besvärligt. Det sitter liksom aldrig fast där, det gillar jag!
Första oktoberkvällen till ära.. var vi också med om något vi lääängtat så efter.
Där vi päron stod blöta på ögonen och log från kind till kind. Juniflickan och vännen H tog den där förberedda packningen och invigde Lillans alldeles eeegna rum. Denna syn var helt ljuvlig. Juni varvade att andäktigt plocka upp pinal för pinal och sprida ut lite här och där och att liksom stå och studsa på stället och säga ”Mamma!! Jag är så PEPP!”.
Drömstund två små vänner emellan.
Ni ska förstås få ser mer. Men först ska J få boa in sig lite.
Vi åt middag med varenda sida av stora slagbordet, fyllt. Dukade upp för ljuvliga tårtan och åt så det stod ut genom öronen på oss. Jagade busig tvååring och skitgullig ettåring. Gosade kattungen på sofflocket som vi har lite ”delad vårdnad” om tillsammans med Farmor och Farfar (vi bor ju grannar så det är såhär våra katter har det!). Avhandlade ena samtalsämnet efter det andra och plötsligt var klockan läggdags och barnen rödblommiga efter lek och vi skildes åt i hallen efter en så fin kväll.
Och just det, vad fanns i paketet?
Jag tappar andan. Förstå att N broderat den här!?.. till mig. Blir gråtig nu igen. Och orden sen då, så sanna och några jag säger ofta, ofta.
Jag kan inte tänka mig något finare än att omges av människor som vi tycker om och som tycker om oss, allt ömsesidigt för dom vi är. Och ni vet, vissa människor klickar man liksom med? Sådär nästan löjligt bra. Såna människor är det här. Vi hjälps åt med allt möjligt. Hämtar och lämnar ungar på skolan, planerar in arbetsdagar på våra gårdar, möts under vardagarna för matlag och stunder med lek/kaffesörpel, peppar och stöttar. Mer värt än guld. Så lycklig att våra vägar korsats.
Och så himla tacksam för alla våra vänner. Utspridda över landet, från norr till söder. Men bara guldklimpar hela högen. Tänk att just vi fick världens bästa vänner.
…
Å. Den här månaden kunde inte börja vackrare. Den där kvällen vill jag minnas lite extra. Matlag och en väldigt lycklig liten Juniflicka!
Nu väntar födelsedagshelg.. med precis inget särskilt alls inplanerat. Bara dagar att göra precis vad vi vill med. Helt, helt underbart!
Önskar er alla en god första oktoberhelg så hörs vi snart igen!
Vi landar i måndag och vi gör precis som vanligt, kikar lite bakåt, landar, innan vi tar oss ann den nya veckan!
Måndagshälsningen kommer här!
-Veckan som gick fylldes med;
Friskluft och älskade, älskade trädgårdsbuketter.
Klätterrosen New Dawn blommade (och blommar) helt fantastiskt!
”Hem ljuva hem” säger skolpojken när han kommer hem strax efter lunch. Trivs på skola. Och är lycklig när han kommer hem. Att bjuda hem småvänner är också en hit. Det tycker vi alla. Fy tusan så mysigt det är när hemmet är fullt av ungar, både mina egna och ett par småvänner.. rikedomens rikedom! .. som ni hör, verkar känslostormen (modern) ha landat i nya rutinerna, likt övriga i gänget.
Medan Storebroren var på skolan. Storasystern var iväg på lekdate hos sin vän. Så passade mor och Bertan på att ha tumistid. Hos hästarna. En ponnytur. Lillprinsen höll minen väl.. ser ju ut som om jag tvingat dit honom!?.. men det här var snarare minen när jag frågade om han skulle kliva av…
Jag gjorde en rejäl höststädning av nedervåningen. Kändes vissa stunder som om jag stod mitt ute i stora havet och försökte sopa bort vågor… kaaan ha något att göra med dom där söta, söta hjälp(stjälp)redorna… men tusan, vi rodde ju det där i hamn! Övervåningen får snällt vänta med att få rena fönster. Kändes helt enkelt för farligt med småungar med..
Vi var på sockersött 4-årskalas!
Så blev det helg.. och en så regnruskig skitmysig sådan! Vi var kattvakt åt världsgullig kattunge, susade iväg på fotbollsavslutning och kom hem och dukade fram brakfika medan regnet fortsatte att falla utan uppehåll.
Det bakades. Både matigt och sötfika.
Vi hade idoga arbetstimmar på övervåningen, som byttes mot lugna stunder, mys, mörkerkurragömma och spelstunder tillsammans.
Veckan avslutades med att regnet höll uppe, familjen som älskar att vara ute fullkomligt ramlade ut genom dörren.. visst kan man vara ute i regn.. men det liksom hällde ner heeela lördagen.. så nu avslutade vi med allt möjligt påtande ute. Styrde bort utemöblerna som stått härs och tvärs, gosade med hästar, motionerade tillsammans med hästar, bara njöt av friskluft..!
Dessa själagoda skapelser…
Och idag vaknar vi till Födelsedagsveckan förstår ni! Hon i toppluvan där fyller jämt i slutet av veckan. Så himla fräsigt, att få leva! .. så tänker jag. Och i nästa stund knyter det sig lite, när jag tänker på hur skört livet är. Jag är så rädd om livet, min lilla familj och alla runtomkring oss. Vill bara, bara få fortsätta leva just precis som är just precis nu. Det är min högsta önskan! Nu väntar några sista septemberdagar innan oktober tar vid..
Önskningar för denna livet-fyller-30-år-vecka!
– Ta hand om livet. Lite extraextra liksom! Faktum är.. att vi ju byggt vår vardag så att vi älskar varje dag vilket är så enormt häftig känsla. Och!!! Vi är inga unikum. Vi vågar bara bryta normer, strunta i ekorrhjul och följa hjärtat….! ”Att välja är att välja bort”. Vi investerar, i tid. Varje dag känns god, ingen långdragen längtan efter att det ska bli helg, jul- och sommarlov osv.. så egentligen önskar jag bara att vi får en alldeles vanlig vecka med sånt vi tycker om och mår bra utav…
–Pyssla om mig själv lite extra. Jag önskar inga långa resor eller dyra smycken. Jag menar, flärd är; en springtur alldeles själv, familjestunder, äta lite extra gott, unna mig långa varma duschar (vaaansinnigt lyxigt i ett småttingmorsaliv)… och så vidare.
-Baka och fixa!
-Följa liten gullunge till tandläkaren!
-Plocka varje trädgårdsblomma med andakt!
-Ha matlag här hos oss!
–Få uppleva drömstund! ..stunden när vi säger till Skrållan att ”Juni! Nu är det dags att börja flytta upp grejer till dig alldeles egna rum, hjärtat!”… åååh, blir alldeles gråtig av tanken. Fy tusan som vi kämpat för det, den skäggige och jag… två just nu ganska trötta, men hemskans glada och tacksamma, renoveringspäron! … och självklart får ni förstås hänga med på inflytten!
-Fylla 30 år!
…
Jag önskar både er och mig ett gott septemberavslut och en god start på oktobermånaden! Och kom ihåg… att det du faktiskt kan påverka i ditt liv… har du chans att göra ”vad du vill med”. Du är nämligen huvudperson och huvudchaufför i ditt liv. Sådetså! Skapa ditt liv, allt du bara kan. Och ta hand om Dig, allt du bara kan. Livet är för kort för annat, ok?
.. och här konstateras, att livet susar på. Ibland känns det som om det är måndag och fredag hela tiden. Vi har det gott och hinner ej ha tråkigt, nej. Småttinglivet i sitt esse, mao! Idag föll regnet från morgonen och vi tog till en början en påta inne-dag. Donade med lite tvätt, skrev mat- och handslingslista inför handlingen, barnen gluttade på film varvat med långsam lek. Alla rätt trötta idag och det är gott att få ta tempot därefter. Sen drog vi ut på en springtur, vilande barn och energiboostande mor… och det är verkligen helt förtrollande, vad en löptur kan göra, sån god känsla inifrån och ut sedan! I eftermiddag har barnen lekt med sina kusinvänner här hemma..höjden av lyx, va! Och nu väntar kvällen. Hoppas att ni hade en god helg och får starta veckan så gott det bara går!
En måndagshälsning kommer här, med glimtar från veckan som gick och nya veckans planer!
Jag gjorde liiivets bästa grovsopsfynd. Jamen ser ni så vacker barnsäng!
Vi hade liten fotosession med syskonen.. och passande nog ville också Ullrumporna vara med… fina drömgästerna som nu lämnat gården. Wow så fint det varit att få ”rå om” dom här några veckor. Och hopppppas hoppas dom tuggat i sig många parasiter och lättat på det trycket där ute i Vinterhästhagen.
Minns också särskilt turen, när jag blev buren av denna pärla. Han är vår alldeles egna Emil i Lönneberga-häst.
Jag plockade bukett efter bukett. Till hemmet, fårgästernas fina ägare, vännerna i matlaget.. blommor är glädje så det förslår, visst!
Småttingar hade lekdate och mammor gjorde andra viktigheter, som att babbla käkarna av sig och sörpla kaffe och äta godaste snickersbollarna vi vet!
Vardagsglimt! Från en middagstund.
Världsmysigt. Att lunchspringa med sussande småsyskon i vagnen och möta upp Storebror vid slutet, på skolan, för att sedan gå vägen hem tillsammans. Under den promenaden hinner vi avhandla så många viktigheter så ni anar inte.
En dag lagade Bertil pannkakor med pappan. En annan dag bjöd mor på kokta pärer, stekt torsk, ugnsrostade rödbetor, vitlöksfrästa harrisar och fetaostkräm.
Vi letade Fransson. Suck och suck. Ingen katt funnen.
Så blev det fredag och det var så himla mysigt att kunna ha sån där morgon som fick vara hur länge den ville. Studiedag, mao. Men, nu har vi sannerligen kommit in i vår nya vardag och den sitter fint, alltså. Alla trivs. Så tacksamt!
Vi hade drömlördag. Alla tre barnen hade heldag med världens bästa Mormor och Morfar medan deras päron räserjobbade med övervåningen tillsammans. M tapetserade Storebrors rum och jag slutmålade vissa smygar och finsnickerier och såpskurade golv… åhåh! Att till kvällen få äta Mammalagad mat och möta ungar som haft det toppen och dessutom (!!!) njuta i en varm Pappaeldad bastu… ptjaa.. bortskämda till tusen, det var känslan!
Veckans sista dag fylldes med massor av friskluft. En tur med Fjädern.
Och utflykt med vänner.
Sån rikedom, hela alltet!
Önskeplaner för v.39!
– Septembergotta oss! Luften är god, färgerna vackra och än blommar det massor i trädgården och jag plockar bukett efter bukett.
-Börja hösta ute! Stuva in utemöbler, skura verandan.. och höstpiffa lite kanske?
-Putsa fönster! … och troligtvis inte nere utan UPPE! Hurra, alltså! Att man kan längta efter fönsterputs så.. det betyder ju nämligen att vi börjar byggstäda där och att ”uppflytt” är runt knuten!
-Jobba på med övervåningen. Just nu kör vi gasen i botten så gott vi kan!
–Följa gullungar på Kalas och Äventyrspremiär! (Äventyret skulle jag kort förklara som älskade Söndagsskolan, när jag var barn!)
-Göra skriv- och fotojobb.
-Drömgreja! Som att skura ren grovsopsfyndet, barnsängen, och ställa den på plats!
Äppelträdet dignade av äpplen och nu var det dags att skörda!
Lyckan i att få plocka våra alldeles egna äpplen från vårt gamla, gamla träd!
Lite småskruttigt äppelår har det varit hos oss i år. Bär-år, ooohja. Men äpplena… nja, lite mindre. Tur då, att det här minst-hundraåriga trädet är så stort och gav oss frukt så det räckte och blev över, i alla fall.
Brandisjourande pappan plockade med den där väldans braiga uppfinningen, för att nå där i toppen.
Och när vi var klara med plocket, så började vi dona med något vi aldrig tidigare gjort. I flera år har vi sagt att vi gärna skulle vilja prova att göra must. Men inte förrän i år har vi tagit oss råd att införskaffa denna kross- och äppelpress. Eller kross- och FRUKTpress, helt enkelt. Såklart kan man skicka iväg till ett musteri, men förståår ni tjusningen i att få göra det här med egen handkraft!? Dessutom mycket billigare än att skicka iväg på musteri. Denna kross/press kommer vi ju kunna använda år efter år. Och äpplena har vi gratis på trädet.
Först sköljde vi av äpplena!
Sen delade vi äpplena, lite slarvigt och inte alls noggrant… huvudsaken äpplena inte rullade runt, runt där i krossen.
Teamwork mellan far och son! Nu skulle äpplena krossas.
Veva, veva, krossa, krossa. Alla var så engagerade!
… ja, förutom en…
Han hade andra viktigheter för sig där i gossiga vagnen. Snusade gott, med sin tomte i lillhanden.
Inte alls ett ogulligt gäng som stod och glodde på oss.
Äppelkrosset lades i pressen! .. och nu var det dags för sista momentet!
Pressa äpplena och utvinna vår efterlängtade äppelmust!
Jag kutade in och hämtade våra finaste (loppade förstås) kristallglas…
Liivets godaste äpplemust!
-Förstås! Inget smakar väl så gott som det man gjort själva?
Vi tappade sedan upp musten i petflaskor och frös in. Perfa, då slipper man pastörisering eller några tillsatser!
…
Ni mår tro att vi var lyriska, hela högen! I veckan har skolpojken haft tema skördetid på skolan och torsdagen avslutade deras skördevecka med skördefest där dom åt allt som dom bakat och lagat under veckan. Man fick om man ville, ta med sig någon hemmagjort/hemmaskördat för att bjuda vännerna på… förstås tog Minimannen med sig Äppelmust! Så festligt och himlagott!
Äppelmust här på Drömgården, alltså! Det hoppas vi att det blir mer utav i många år framöver!
Jag tror jag lever livets bästa tid. Just precis nu.
Jag har ingen aning. Ingen aning alls. Men jädrar, så jag trivs. Det vet jag. -Bättre än någonsin! Säger inte att dagarna alltid går som hejsan. Jag kan vara hur trött som helst om kvällen, men vaknar varje morgon med ny energi och känner mig liksom genomlycklig. Har självklart kattpissdagar, jag med.. men även dom, har sina goda stunder och det finns ingen annan plats eller med några andra människor, jag både vill ha genomfräsiga eller kattpissiga dagar med. En nyp mig i armen-känsla… att få njuta så. Av detta kapitel i livet. Och förresten, att vara trebarnsmorsa med en Emmeli som har vett att vara snäll mot sig själv, går som hejsan och är så himla mycket enklare än att vara en Fröken Duktig, enbarnsmor.
Ännu en HemmaMammavecka har gått.
I hjärteasken ligger massor. Dom där små samtalen särskilt. Som när den enen berättar om vad hen tycker är det bästa med livet, eller när den andre berättar att kompisen varit ”UTANFÖR Sverige!? -I GRETA, mamma!” eller när Minstingen förklarar att hans ”tlakton! tjaaasig! laga nu!”
Och så påtar och pysslar, handlar, bakar, lagar, fejar och grejar vi. Skjutsar brorsan till skolan efter mysiga morgnar tillsammans. Och möts mitt i dagen. En dag, när regnet smattrade mot rutorna, överraskade mor och småsyskonen med bullbak!
Jag brukar alltid göra snurrbullar.. men den här dagen skulle det minsann bli Vanliga, Hederliga, Kanelbullar.
Ni glömmer väl inte tricken! Alltid rumsvarmt smör. Och alltid ett ägg knäckt i degen, per sats vetedeg! Mycket smör i fyllningen också, förstås! Och kanel och socker, som vi hade denna gång.
Lagom till bullarna var färdiggräddade susade vi iväg mot skolan. Hämtade Storebror. Och sedan vidare mot Förskolan, där vi hämtade en gullig kusin som vi alla längtat efter! Vilken fest!
Barnen möttes av bulledoft och en hög nybakta kanelbullar på köksbordet.
Och jag njöt synen av njutande småungar. Jag älskar, älskar, älskar att pyssla om dessa små liv. Som ska ha det bättre än bäst, tänker jag.
Jag vet. Höjden av morsighet. Och jag älskar det!
…
Nu tar vi fredag, va! Strax trillar Konstruktörspappan hem, extra tidigt. Storebroren har studiedag och självklart utnyttjar vi läget för lite extra tillsammanstid. Hemmatid.. med sovmorgon och en långsam fredagsfrulle. En stund ute hos hästarna och plockande av helgblommorna. Efter att Lillebroren sovit, åker vi på en liten utflykt. Vi packar fikakorg, med bullar, saft och kaffe, förstås! .. fast tusan! -nu blåser det upp till storm här. Nåväl.. det går ju himla bra att fika hemma vid köksbordet också!
Önskar er alla en fin fredag och god start på helgen!
Senaste kommentarer