Sommarlovande Måndagshälsning!
Juliveckan som gick, fyllde vi med så mycket Gotlandshärligt. Vilka dagar, alltså. En efter en.
Just vyn ovan, är så speciell för mig. Kommer så väl ihåg när mannen tog mig hit till ön för första gången, för tio år sedan. Vi cyklade till stranden och när vi kom hit, till det ni ser i bilden, tappade jag nästan andan. Var det på riktigt!?, liksom. Himmel mötte hav och vita sandstranden fortsatte i all oändlighet..
Nu är vi här, med tre små barn. Bertilens allra första gång. Helt fantastiskt.
Om kvällarna har vi bäddat ner barnen nybadade i vagnarna. Gått upp på berget och njutit solnedgång. Och plockat blommor i dikeskanterna, förstås.
”Familjefemman!”, som femåringen säger. Uppe på berget.
Älskade, älskade familjen. Men nej, vi är ingen familj som är olik någon annan småbarnsfamilj. Det är lite tjolahopp nu och då, ibland bråkar storasyskonen så jag och mannen tittar på varandra och andas genom sekunderna som pågår, för att några minuter senare återgå till kärleksfullt och lyckligt. Vi är som ett hajchaparall när vi ska ut på stranden med alla pinaler. Handduken glöms hemma ena dagen, för att vi i nästa kommer ihåg den men glömmer något annat. Jamen, ni vet. Fem stycken människor. Och ooh som vi har njutit av denna resa tillsammans. Ett Sommarlovsminne av högsta rang!
Veckan har bjudit på många springturer i skogen. Nästan olidligt varmt, redan på morgonen.
Utflykter och äventyr. En dag var vi på Kneippbyn (mer om det i ett annat inlägg) och med åtta timmars nöjesfält i kropparna, avslutade vi dagen på Leva Kungslador. Ett favvisställe som ligger lite, lite söder om Visby!
Vi avnjöt maaagiska stenugnsbakade pizzor. 
En endaste dag råkade vi ut för vad som finns i massor kring ön just nu; alger.
En bra dag att snusa på stranden, menade Juni.
Och titta där då! Medan algerna fick gegga på bäst dom ville, glög Minimannen drake med sin Farfar. Det är lyx att ha en Farfar. Som dessutom har ett hus på en paradis-ö. Vi har varit här samtidigt, Svärisarna och vi. Mestadels susat på olika håll och äventyr, men ibland sammanstrålat. Alltsammans så otvunget och härligt!
Om kvällarna har solen varit mjuk och temperaturerna så sköna. Samtliga har pustat ut. 
En endaste dag av alger, sen har vi bara njutit av sånt där; klart, klart alldeles sagolikt varmt havsvatten. 
Glassigt värre har vi haft det!
En del av en Dagens Strandpackning. Och japp, här på öjn tar Husmor så himmelens ledigt. Köper smoothies och bröd och kakor hejvilt. Känner lyxen i vilan. 
Lillebror har älskat ö-dagarna precis lika mycket som vi anade. Att bada är liksom livet enligt honom. 
Efter många dagar här på söta gården, så känner vi oss så hemma här nu.Vi har sovit i lilla gula stugan, som heter Bertilbo. Hur passande? 
Så mysigt att ha ett eget litet krypin.
Och tvätten har vajat mellan träden precis utanför.
-Veckans sista dag? Den innehöll fem timmar av något vi knappt minns hur det var, jag och mannen. Storasyskonen var medbjudna på en heemlig utflykt med Farmor och Farfar och vi andra tre åkte till årets favvisstrand och lekte ”Lilla Familjen”, liksom. Ett barn. Vi kunde plötsligt SÄTTA OSS i VARSIN SOLSTOL medan bebben sov.
Mamma och Bertilen i ljuva havet!
Mannen lät så rolig när han sa, där vi satt och lapade sol och tomglodde, att vi nästan måste sätta upp en skylt för att döva något slags dåligt samvete.. som om vi inte tog hand om våra barn, liksom. ”Vi äär faktiskt trebarnsföräldrar. Vi har barnvakt till två av tre i fem timmar idag bara. Vi är väärda det här. OK!?”
…
Nu har vi ny måndag. Några få dagar av juli är kvar. Vi ska Gotlandsnjuta så det står ut genom öronen på oss. För att så småningom börja packa ihop och åka hemåt. Men, det tar vi då det blir dags. Nu; njuta, njuta, njuta.
Hoppas att ni har det sommar-gott, ni med!
Det var lördagkväll. Alldeles i slutet av juli.
Almedalen. 
Med så många nya vackra planteringar. Vi vandrade vidare. Mot strandpromenaden!
Alltsammans, var bara ett endaste wooow!.
Skrållan. Hon checkade ut, så att säga. Ja, alltså. Det hade hon gjort direkt efter restaurangmiddagen och sedan lyfts från bilen till vagnen. Och där snusade hon vidare. Gott, så gott.
Medan brorsorna var vakna och hade high life!
Vi gick längs vattnet och häpande. Någon utforskade allt möjligt. Innan vi sedan vek av, och gick genom Kääääärlekstunneln…
Av deras förstfödde, förevigades dom. Mitt i kärlekstunneln. Dom där två, som liksom är lika kära nu som för en hel hop år sedan, när allt var så pirrigt nytt. Det finns ingen jag beundrar så, som den där skäggige mannen jag får äran att kalla för min.
Storebroren klättrade i muren och tittade på utsikten. Vilken han bara var tvuungen att få ta en bild på, eftersom den var så vacker…. han ska bli fotograf när han blir stor också, förstår ni.
Häpnade, över ljuvligt vackra blommor och planerade rabatter och en helt hejdlöst stor murgörna.
Sen behövdes ammepaus!
Innan vi gick vidare. Bland smågränder. Uppåt. Mot vad vi kallar ”Utkiken”.
Mannen tog Kaffi och jag Saffran. Minimannen choklad, förstås. Samtliga väldigt nöjda.
När vi njutit av både hav och blommor, solnedgång och glass. Så började vi tjava neråt hamnen igen.
I lampornas sken gick vi bland rosor och de gulligaste av små gränder.
Så säger jag till mannen, där vi rullar varsin barnvagn fyllda med tre snusande älsklingar; tänk att vi varit på date ikväll, tillsammans med alla barnen. 
Hej från Gotland!
När Storebror lägger sig i sanden och ser helt drömmande ut. 
När Lillebroren leker förnöjt eller ammar mitt på stranden i det varamste av vindar.
Eller när Juniflickan svassar iväg på eget äventyr i sin alldeles ljuvliga nya sommarklänning (finns 
En dag arbetade vi tillsammans ute på gården.
Mannen och Bertilen snickrade tillsammans.
Vi motionerade förstås. Sprang och gympade. Och sommarnattade i vackert juliljus. Under ljusa sommartiden njuter jag enormt av rundorna ute i naturen, flyttar gärna gympapasset ut till trädgården också.
Vi trädgårdsnjöt. I massor. Och det intresset liksom bara växer och växer. Blir hejdlöst nipprig när mannen är pepp på växthusbygge också. 
I odlingstäppan växer det så det knakar och små sockerärtor hänger och sprider lycka.. och smakar himmelskt. Fast vi väntar lite, lite till så dom får växa på sig lite.
Jag packade, marathon-tvättade, städade hem och bilar och barnvagnar och prickade av långa listor i massor. Alltsammans som om det gällde livet, hah..
Vi häpnade över vår hembygd. 
Jag tittade på rosenknopparna så att ögonen nästan gick i kors.
Till sist, en mycket spännande dag. Med som-om-det-gällde-livet-packningen minutiöst packad, som för att hejda någon slags galen resfeber.
Tre smågalningar som både jag och mannen undrade om vi ens skulle våga stänga bildörrarna om och susa iväg..för ooo som dom levde rörare innan avfärd. Men vi andades djupt, tackade gårdsvakt stort och drog iväg.
Hamnade i Huvudstaden. Med Moster M och fina familjen. Blev ompysslade till max. Badade pool och njöt i varma grader. Levde lajvet.
Jag fick sötaste Värdinnegåvan av Storasystrarna. Karameller till barnen. Alltsammans från Gårdsbutiken. Ja, inte rosorna förstås. De är från Storan vackerträdgård. Så inom några minuter hade hon ordnat oss vackra buketter runtom i hela hemmet. Feststämningen var god!
I köket pågick nu Den Obligatoriska Palthetsen.
Fransson tog alltsammans med ro. Ganska så van att det är många människor här hemma, liksom. 
Juniflickan och jag förberedde en stor, stor Knäckig Rabarberpaj.
Gullisar satt på kökssoffan och var just det; dögulliga. Kärlek liksom. Finns inget bättre. Flisan-hunden satt bredvid och kände inte av läget alls. Där skulle hon vara, liksom.
Ettåringar som är inne i sitt alldeles egna påtande. Så gulligt. Och ”bättre än alla tv-program i vääärlden!”, som min mor alltid säger.
Så började det närma sig. Traven tallrikar drogs fram och servetter stoppades i glasen.
Som när jag var liten, stampade MammaMormor palten till min förstfödde. Han som i ivrig tystnad nog tänkte ”Mormor, har du pussat färdigt nu så jag får börja ääta!!”
Bertilen spatserade runt mellan de dukade borden. I köket och Salen. Och åt lite här och lite där ifrån. För han tycker också om palt, Lillprinsen.
Alltid, alltid; Palsvimma efteråt.
När julinatten mötte oss kramades vi darlingar –tack för ikväll, hejdå och vi ses imorn!- och den då nattasuddande bebben hängde med mamman på höften medan jag och mannen påtade lite i köket.
Senaste kommentarer