av Emmeli | jul 26, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk från Lindex!)
Hej från Gotland!
Vi solar och badar, äter, sover och har det gott. Lever semester- och ö-liv.
Har precis inget mer att önska.
Det skulle vara att mammans hopphjärta skulle lugna sig för minsta lilla då. Som när femåringen verkar vara lika känslig för vissa insektsbett som mamman var när hon var liten. Det blir liksom väldigt, väldigt svullet och ser ganska så otäckt ut. Men femåringen, som nu sett ut som en boxare i ett dygn på grund av bett mitt på näsan, han bryr sig inte ett dyft och lever livet. Så, då ryter jag till åt Hopphjärtat och njuter lyckliga stunder. 
Som synen och upplevelsen av när vi alla badar tillsammans. 
När Storebror lägger sig i sanden och ser helt drömmande ut. 
När Lillebroren leker förnöjt eller ammar mitt på stranden i det varamste av vindar.
Eller när Juniflickan svassar iväg på eget äventyr i sin alldeles ljuvliga nya sommarklänning (finns HÄR). … eller när hon fyller famnen med grejer och säger ”mamma! jag är världens stajkaste tjej!”.
Dessa dagar stoppar vi i Hjärteasken.
Hoppas att ni har det gott! Vi hörs snart igen!
Hälsningar från
Lillafrun
av Emmeli | jul 22, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är måndag och i vanlig ordning tar vi en titt på veckan som gick och vad som väntar oss nu…
Med sovrumsfönstret öppet på övervåningen (se bilden ovan, älskar synen av liv där uppe), har M varit idog och jobbat på med renoveringen under gråmulna timmar. 
Själv myste jag med småttingarna!
Precis; ibland är det lyxigt att få vara den som kan gå upp och jobba i lugnan ro, medan det i andra fall kan vara världslyx att umgås med samsande småttingar som är på bra humör och ens egen energi är god. Ibland kan det vara tröttsamt, oavsett Snickarpappa eller Husmor. Men för det mesta; ljuvligt alltsammans! Vi peppar och teamworkar, så tacksamt alltihop. 
En dag arbetade vi tillsammans ute på gården.
Eldade gammal brädfodring och grillade korv. 
Mannen och Bertilen snickrade tillsammans.
Vi motionerade förstås. Sprang och gympade. Och sommarnattade i vackert juliljus. Under ljusa sommartiden njuter jag enormt av rundorna ute i naturen, flyttar gärna gympapasset ut till trädgården också.
Lillebroren var nästan för söt för att kunna stå ut med. I sin nya Farmorstickade kofta.
Vi trädgårdsnjöt. I massor. Och det intresset liksom bara växer och växer. Blir hejdlöst nipprig när mannen är pepp på växthusbygge också. 
I odlingstäppan växer det så det knakar och små sockerärtor hänger och sprider lycka.. och smakar himmelskt. Fast vi väntar lite, lite till så dom får växa på sig lite.
Jag packade, marathon-tvättade, städade hem och bilar och barnvagnar och prickade av långa listor i massor. Alltsammans som om det gällde livet, hah..
Vi häpnade över vår hembygd. 
Jag tittade på rosenknopparna så att ögonen nästan gick i kors.
Till sist, en mycket spännande dag. Med som-om-det-gällde-livet-packningen minutiöst packad, som för att hejda någon slags galen resfeber.
Och det här;
Tre smågalningar som både jag och mannen undrade om vi ens skulle våga stänga bildörrarna om och susa iväg..för ooo som dom levde rörare innan avfärd. Men vi andades djupt, tackade gårdsvakt stort och drog iväg.
Hamnade i Huvudstaden. Med Moster M och fina familjen. Blev ompysslade till max. Badade pool och njöt i varma grader. Levde lajvet.
Innan vi efter ett dygns Storstadsäventyr, susade vidare..
Mot älsklings-ö!
I mål, på efterlängtad älsklings-ö!
Med en helt enormt lyckad resa i bagaget. Jag och M vågade knappt, under resans gång, uttala oss om hur larvigt enkelt allt gick, hur nöjda ungarna var och hur trevliga all mil i bil och timmar på båt var. I tystnad hade vi förstås njutit till max. Och nu i efterhand, pustar vi massor.
Har hunnit ha en dag här och ö-livet börjar landa i kropparna. Jag har susat runt i skogen och sprungit ”min” skogsrunda. Som jag längtat efter den. Och så avslutade vi gårdkvällen uppe på berget, till utsikten ni ser ovan. Magnifikt!
Och nu är det Sommarlovsmåndag, på ett så himmelens ljuvt vis. Vi är på vår älsklings-ö. Oändligt efterlängtad då det är hela två år sedan vi var här på gulliga gården. För två år sedan, pågick också en oviss känsla i min kropp under dagarna här… oklara känslan, som ju slutade i att vi miste lilla bäbisen jag då bar. Så otroligt sorgligt. (För den som undrar, läs mer HÄR).
Att nu få återvända hit, med tre ljuvliga ungar och fylla Gotlandsdagar med liv. Det känns inget annat än helt och hållet ljuvligt. Tacksamheten är evig.
Hoppas att ni mår gott. Så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 20, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
.. och dagen efter Paltkalaset här på gården, drog vi, Storfamiljen, till Rotsidan.
Njöt.
Stekte upp palten på muurikka.
Doppade tårna i havet (okej, vissa av tappra ungarna badade, men inte den här morsan)
Värmde oss mot sköna klipporna
Blundade mot solen
Jagade busig ettåring
Och njöt lite till.
Rotsidan. En alldeles ljuvlig plats, mitt i Höga Kusten❣️
Lillafrun
av Emmeli | jul 19, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi har en mycket älskad paradrätt, ja den kommer från min mors släktsida och är så himmelens förknippad med barndomen och framförallt min älskade Mormor Syrena. De allra, allra flesta av oss i stora gänget människor, älskar den!
-Palt.
En utav julis hemestrande dagar tillsammans med Storfamiljen, innehöll ett hejdundrande Paltkalas som vi hjälptes åt att ordna. Så roligt att göra festen tillsammans! Jag och Storasyster M började med att skala potatis och tärna fint sidfläsk. Storan och Storsvåggen kom med en storstöpa skalad potatis också.
Jag fick sötaste Värdinnegåvan av Storasystrarna. Karameller till barnen. Alltsammans från Gårdsbutiken. Ja, inte rosorna förstås. De är från Storan vackerträdgård. Så inom några minuter hade hon ordnat oss vackra buketter runtom i hela hemmet. Feststämningen var god!
I köket pågick nu Den Obligatoriska Palthetsen.
Allllltid fattas det någon del i assistenten när vi ska börja. Eftersom vi inte var här på gården senast paltkalas var, utan då hade släpat iväg alltsammans till Mäjadalen. Till sist var den där rackarns mackapären igång och potatis maldes på löpande band av Storasyster M. En heeeerrans massa potatis.
Svåggen C pressade ur vätskan ur den malda potatisen och det Äkta Teamworket makarna emellan var imponerande.
Ute på gården pågick sånt där. Kusinlek. I massor.
Fransson tog alltsammans med ro. Ganska så van att det är många människor här hemma, liksom. 
Juniflickan och jag förberedde en stor, stor Knäckig Rabarberpaj.
Gullisar satt på kökssoffan och var just det; dögulliga. Kärlek liksom. Finns inget bättre. Flisan-hunden satt bredvid och kände inte av läget alls. Där skulle hon vara, liksom.
Ute på Verandan satt ett gäng och tittade åt samma håll och log sådär som man bara gör åt såna här typer;
Ettåringar som är inne i sitt alldeles egna påtande. Så gulligt. Och ”bättre än alla tv-program i vääärlden!”, som min mor alltid säger.
Så började det närma sig. Traven tallrikar drogs fram och servetter stoppades i glasen.
Familjens Förste Paltmakarinna (efter älskade Mormor i himlen), hade nu blandat i vetemjöl och kornmjöl, ägg, mjölk och salt i den pressade rårmalna potatisen och paltarna började formas.
Potatisgeggan med gömma av salt fläsk i mitten. 55 paltar formades och stoppades i det bubblandet, salta vattnet.
Nånstans här, är vi alla så hungriga och paltsugna att tandvattnet rinner. Typ.
Dom efterlängtade orden ropades. ”Nu har palten kokat färdigt, nu är det varsågoda!”
Till palten. Iiiskall mjölk. Lingonsylt. Och omåttligt mycket smör. Så skaa det vara.
Som när jag var liten, stampade MammaMormor palten till min förstfödde. Han som i ivrig tystnad nog tänkte ”Mormor, har du pussat färdigt nu så jag får börja ääta!!”
Å himmel. Så gott det var!!
Bertilen spatserade runt mellan de dukade borden. I köket och Salen. Och åt lite här och lite där ifrån. För han tycker också om palt, Lillprinsen.
Alltid, alltid; Palsvimma efteråt.
Man blir såå trött. Helt otroligt trött. Så då måste man vila lite. Det är sen gammalt, menar Mamma och Flisan-hunden som damp ner på sofflocket.
Medan Paltsvimman osade i hemmet, pågick också ett sjuhelsickes diskrace och på toppen ett litet efterrättsmakeri.
Så mumsade vi Knäckig Rabarberpaj med vaniljglass.
Och vet ni, det här receptet vill ni ha. För det var den godaste rabarberpajen jag någonsin gjort. Och ätit. Kära nån, så god den var.
När julinatten mötte oss kramades vi darlingar –tack för ikväll, hejdå och vi ses imorn!- och den då nattasuddande bebben hängde med mamman på höften medan jag och mannen påtade lite i köket.
Innan vi också stöp i säng bland de sovande Storasyskonen. Samtliga, med magarna fulla av Livets Paradrätt.
…
Så, så gick det till när det var Paltkalas på gården! Hujedamig, alltså. Palt. Det finns inget godare!
Må så gott så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 15, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Svensk sommar!
En ynnest att få kunna ta del utav. Välmående. Tillsammans. En tacksamhet så stor. Över hela alltet.
Vi njuter, allt vi kan. En dag i taget.
Ytterligare sju juli-sommarlovsdagar i våran hjärteask nu.
Innehållsrika, sommar-semester-intensiva sådana.
Vi tittar tillbaka lite innan status och framåtkik. 
Vi hängde hemma på älskade gården titt som tätt. Ute så mycket som möjligt men kring middagstid är det fiffigt med lite innepyssel.
Vi blev med grind och det var kanske årets bästa pengainvestering. Utöver Tillsammanstid, förstås.
Vi har träffat familj och släkt i massor. En dag stegade vi uppför Skuleberget. Det var Surströmmingskalas. Och en kväll ordnade mamma och pappa superspontan kusinträff i barndomsbyn. Alltså, jag och kusiner till mig och mina storasystrar. Jag är en supersladdis och har alltid varit mer jämngammal med mina kusinbarn, men det var en fräsig kväll minst sagt. Bertilen hade klätt upp sig som ni ser. Med fluga och allt.
En dag tog jag barnen med mig till älskade Mäjasjön. Mötte upp darlingar, morbror, moster och kusiner. Helt underbart.
En klassisk mamma-pack-åsna-syn. Addera en lillunge på höften också.
Barnen njöt. Mor likaså.
Också ganska så tröttsamt också, det här med sommar. Någon tupplurade. Många, långa sköna stunder. 
Jag försökte komma på vettig, snabblagad middagsmat… när jag egentligen kände ”men alltså, måste vi ens äta idag!?”.. dvs, ibland kan jag blir hutlöst less på att komma på och laga middag. Någon som känner igen sig?
Men lax, med lite philadelphia (vitlök och örter) och lite snabbklippt gräslök från pallkragen. Salt och peppar och skjuts in i ugnen. Kokt färskpotatis, frästa haricoverts och en enkel kall sås till. Det, var både enkelt och väldans gott tyckte alla. Bra så. 
Jag trädgårdsnjöt. I massor.
Rosor började slå ut och luktärter likaså. Den här pionen i bild är enormt vacker. Vit i mitten och rosa ut mot kanterna. Shirley temple vill jag minnas att den heter. 
Vi hängde hos Mamma och Pappa. I Mäjadalen. Och här på vår gård. Storfamiljen-mys i massor. Till sena nätterna…. nätterna som nu börjat få ett liitet, litet mörker över sig som ni ser ovan. 
En himla härlig motionsvecka också, så glad för den efter trevande veckor med krasslig mor. Förra veckan fylldes av nattnings-promenixande, tabata hemma på köksgolvet, skuleberget-vandrande och en hop morgontidiga löpturer med efterföljande mys med nyvakna ungar. Rörelseglädje på hög nivå!
Fredagbuketten gjorde mig mållös. Stjärnflockan i mitten är en favorit.
Lillebroren tog längre och längre sovmorgnar. 
Vi åkte till havet.
Och sen blev det veckans sista dag. Storasyskonen jublade över Farmor- och Farfardate och jag och mannen över springa-tillsammans-date. Dagen toppades med ännu en träff hos Mamma och Pappa. Storfamiljen samlades till kvällen för bastuhäng. Vi bastade i timtals. Sörplade melon och hemmaspa:ade. Huuur skönt som helst.
Sa jag att jag är tacksam och uppfylld av sommaren? Jo det sa jag. Men det tåls att sägas igen. Nyper mig i armen över hur bra vi får lov att ha det.
…
Idag är det en ny julimåndag! En liten gråmulen sådan. Passar perfekt att landa lite och skrota runt. Väldigt viktig den typen av sommaraktivitet, också.
Vissa leker med leksaker som inte hanns lekas med så mycket förra veckan, mor donar lite med tvätten och strax väntar en trädgårdsrunda. Den skäggige har som mål att slutföra ännu ett rums golv där uppe.
Men mest… är jag alldeles pirrig i magen. Den här veckan ska jag njuta allt jag bara kan av alla blommorna där ute i trädgården. Det gör mig pirrig. På riktigt. Och sen, väntar äventyr i slutet av veckan. Jag längtar som jagvetintevad. Längesedan jag kände en sådan längtan.
Så. Det är Sommarlov. Vi fyller dagarna med sommarliv och är också noga med att skrota runt lite däremellan. Och jag är pirrig i magen. Över blommor och efterlängtat äventyr.
…
Jag hoppas så, att ni också har det gott. Att ni får chans att fylla dagarna med sånt ni mår som allra bäst utav. Jag tänker att det nog är så himla lätt att såhär i sommartider titta runt på vad alla hiiiinner och göör osv. Men skit i det. Fyll din dag med liv. På det sätt du mår bra utav. Ok?
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 14, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var den tredje julidagen och min älskade fyllde år.
Vi klädde oss kalasfina, snoffsade till hemmet med färska blommor och dukade för ännu ett sommarkalas. Gården fylldes av älskade människor från Storfamiljen. Födelsedagstårtor och bubblor i glasen. Ungar som lekte ute på gården till småfötterna var isande kalla. Lillprinsen nattasuddade och hade lillskjortan full av chokladiga fläckar efter att ha fått tag på vad som nog var det godaste han smakat. Chokladboll, förstås.
Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige. Tänk att han är min. Bara min.
Lillafrun
Senaste kommentarer