Att bestiga Skuleberget tillsammans med stora och små!
Det var ypperligt utflyktsväder och vi satt där vid köksbordet och peppade, med kokta ägg som femåringen menade var ”peerfekt för bergsbestigare!”. Så rätt.
Nu får ni hänga med på Sommarlovsäventyret (denna önskning från undertecknad och den skäggige) ”Att bestiga skuleberget tillsammans med stora och små!”.
Vi mötte upp Storfamiljen vid Naturum, i Docksta.
Enkel packning, med ryggsäck fylld av lite under-vägen-förtäring. Som små prinskorvar, festis, vattenflaskor och frukt.
Med en liten chansning valde vi att gå Grottleden upp..
16 stycken och lilla Flisan-hunden. Med minsta barnen i åldrarna 1 år, 3 år, 5 år, två 10-åringar..
Vi gick, vi flåsade, vi tog stora steg, små steg, parerade, klättrade lite..
Utsikten blev mer och mer magi där vi tog oss steg för steg mot Skulebergets topp. Fast först, så vek vi av till höger och utmanade oss att ta oss till grottan.
Det var trappsteg likt den ovan. Och rejält branta stegar. Min höjdrädsla var som bortblåst. Fråga mig inte hur. Jag tror helt sonika att jag hade så fullt upp att veta var alla små var och se till så att deras upplevelse bara var härlig.
Framme, vid första målet! Grottan. Som också kallas Rövargrottan och Kungsgrottan. Enligt uppgift var den bebodd av plundrande rövare vilka kom hit under 1600-talet. Rövarna plundrade de närliggande byarna och handelsresande i området.
Otroligt vackert där uppe!
Och i bild. Två nöjda päron. Någon med lagom adrenalinpåslag, någon med väldigt sådant. Men det är en kick att ge sig på saker man tror sig inte våga eller klara, visst?
Väl uppe i grottan, njöt av utsikt och hade dryckespaus. Sen den lilla, lilla detaljen att vi skulle utför, samma väldigt branta väg..
Men lugnt och sansat. Steg för steg. Tog vi oss utför. Och hamnade åter vid korsningen att gå mot grottan (till höger) eller ta till vänster och fortsätta upp mot självaste Skulebergstoppen!
På´s igen! Mot toppen!
.. efter ungefär en timmes vandrande, mötte vi detta..
.. så svårt att få med i en bild. Hur sagolikt vackert där är.
Jag filmade. Så kikar ni in på min instagram, under höjdpunken ”Höga kusten!”, så ser ni filmer från vår vandring!
Uppe på toppen finns Toppstugan. Där man kan njuta av massa olika gott. Vi åt varmrökt lax och våfflor och gudvetallt, huller om buller. Alla njöt. Småungarna klagade inte en gång under äventyret, bara uppe på toppen när maten inväntades. Helt ok, liksom. Jag tror en vanlig promenad till småfots, skulle låta mer gnissel. Det här var så roligt, för alla!
Lillebroren med sin Morbror C.
Gullisarna på Sommarlovsäventyr!
Vägen ner, valde vi alla den Östra Bergstigen, som är betydligt längre än den brantare grottleden uppför. Men, väldigt härligt att gå en lite mindre fräsig (läs; brant) väg nedför..
Nöjdheten, luuugnet, hos denna mor…
Vi följde blå prickar. Så spännande för barnen att leta sig framåt. Nöjd man och plutt i bild.
Där lillprins slumrade och snarkade sista biten..
Nere igen, med en bergsbestigning i våra hjärtan! … Bertilen sov och sov.
…
Ett sånt himla häftigt äventyr! Jag och mannen har kutat uppför skulebacken flera gånger, alltså slalombacken och upp till toppen. Mjölksyra deluxe, javisst. Men den här häftiga upplevelsen som vi fick genom att ta en annan väg, med lite klättring och helt galen utsikt på vägen upp, det var verkligen något helt nytt. Så fräsigt att vi kunde göra denna tur tillsammans!
En väldig lyx att ha storfamiljen med, där storkusiner tog hand om femåringen som var framme i ett huj vid grottan med sina starka, pigga små ben. Coolingen Juni varvade egen gång och klättring med att bäras av både Gudmor och pappan och mamman.. väl framme vid toppen utbrast hon flåsande; ”Det hääj gick ju som hejsan, mamma!”. Utför åkte hon på sin starka Gudmors axlar mest hela vägen. Ni anar lyxen. Att ha många trygga famnar i kring.
Bertilen satt så tryggt på starka ryggar i bärryggsäck. Sin pappas och sin morbrors rygg om vartannat.
Det gick finfint att göra något dylikt med tre småttingar, ett stort äventyr!
En tur vi varmt, varmt rekommenderar er som är sugna på ett äventyr som är lagomlångt för småttingar att gå, med lite hjälp nu och då. Jag som vanligtvis är ohyggligt höjdrädd, glömde helt bort det. Det var liksom ingen mening… att klättra utför stegar tycker jag är värre än uppför. Men utför hade jag fullt sjå att ta hand om min Miniman så att han kom ner tryggt och med lugn i lillmagen. Jag är säker på att både han och jag växte under gårdagen. Bra grej! Men visst, hade jag och M inte vetat att Storebroren och Juniflickan är pigga i benen och dessutom grymma på att klättra, så skulle vi inte tagit Grottstigen uppför, utan antingen södra eller östra Bergsstigen även uppför.
Men alltså. Bestig Skuleberget, ni med!
Och ja. Jag är enormt stolt att bo här, i vårt älskade Höga Kusten, med äventyr direkt utanför knuten.
Första sommarlovsveckan i juli ligger i hjärteasken och här kommer en hop med bilder och ord från den. 
Sommarnattandet. Ljuvligt som alltid.
Energin återvände och det kalasfixades och slos in paket till den älskade snart-29-åringen.. som ju sedan fyllde och firades dagen lång. Mer om kalaset en annan dag,tänker jag.
Vissa var världscoola i vanlig ordning. Min kloka, omtänksamma, kärleksfulla Treårings-Juni. Som ofta kryper upp i min famn, trasslas in sina småfingrar i mitt hår som hon gjort sedan alltid, och småblundar för att det är så mysigt. ”Mamma, du är min bästa mamma”. Jag smälter.
Vi hade Sommarlov. Vandrade längs lillvägen och klättrade busigt upp på nybalade höet. Och han som är först i täten där och Storebroren i familjen. Han har varit i Mäjadalen hos sin älskade Mormoster Storan med familj. Två gånger på en och samma vecka. Att susa dit själv på eget äventyr, tillhör nu livets underbaraste för lille Minimannen.
Rabatterna blev vackrare för var dag.
På torsdagkvällen susade vi iväg hela familjen till grannbyn, för att lyssna på M´s kusiner som sjöng och spelade. Sån himla fin kväll. Ljuvligt att komma hem sedan, och mötas av solbadande gammal Drömgård.
Så blev det Regnig Snart Semester-Fredag.
Radarparet försökte spela yatzy med minst två varianter av regler.. och så väntade vi på vännerna. Som anlände och gjorde dagen så himla mysig. 
Vi fikade. Mammorna fick prata i timtals och ungarna leka. Alla nöjda.
I helgen har det varit väldans blött och tråkigt väder, en chansning för mamman och Bertilen att hänga tvätten ute.
Under lördagkvällen befann vi oss ute vid havet. Lyssnade på Morfar som spelade och sjöng med kompisen. ”Dans på bryggan!”. Sånt mys!
Mellan störtskurarna skiner solen.
Firar livet.
Man vet att det är kärlek i luften, när man utan att blinka ställer alarmet på 04.50, för kunna ge älskad skäggig Vackerpappa M, födelsedagsmorgon innan arbetet.
Hurra för vårt stora hjärta idag!
… Minimannen och jag kröp ner bland minstingarna. Och sov lite till.
Det var den allra sista juniveckan. Med blandad sommarlovskompott och inre känslor. Många lyckliga stunder, naggade av en del bekymmer. Som ju livet är, ju.
Glasstunderna. Där vi pratar om ditt och datt.
Juni första tandisbesök. Där lilla treåringen gapade så duktigt och visade upp tuggisarna. ”Och jag bet inte tandläkarn!”, sa hon nöjt när hon berättade för pappsen sedan om hennes upplevelse.
Jag minns turen till Tant G. Hon blir så glad när vi dyker upp.
Dikeskanterna började skifta från midsommarblommor till juliblomster.. vi njöt av nattningsturer om kvällarna. Framtill att morsan blev opigg.
Sommarlovsfika. Gånger många gånger, på en sommarlovsvecka. Som det ska vara!
Vädret var växlande. Inte så värst varmt, ganska superblåsigt också. Men slumrandet i vagnen var gott, så gott.
Jag njöt av vår trädgård. Plockade bukett efter bukett. Som den där i bild, som min älskade Svåger fick som födelsedagsbukett.
Så blev det fredag och jag fick många kramar av han jag älskar så.
Vi åt kyckligsallad och hade soft fredagkväll.
Vi bytte ut kvällsnattandet mot en liten utflykt. Till en utav alla vackra platser vi har omkring oss. Älskade Höga Kusten.
I helgen när vi var hos Mamma och Pappa, drog jag och mor på loppistur. Höjdaren ser ni i bild här. Och sooom jag fått cirka en mängd frågor om ”var???”. Antik&Loppis i Kyrkdal. Jag måste dit igen. Alltså, måste. Galet ställe.
Veckans sista dag spenderade jag i köket. Himlen var regntung, det kom skurar nu och då och jag bakade och bakade..
Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.
Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.
Coolaste flickan jag känner.
Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.
Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!
Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.
Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.
Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.
Senaste kommentarer