av Emmeli | jun 29, 2019 | Emmeli funderar, Köket, Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.
Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.
Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.
Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.
Annars då?
Ptjaa..
Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.
Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.
Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.
Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.
Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.
Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.
Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.
Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!
-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.
Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.
Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen, Träning
Oh, det är så himla många av er som undrar… hur gör ni när ni nattar barnen i vagnar? är barnen ombytta och klara? sover ungarna vidare när ni lyfter in dom? osv. osv.
Och ja, det här är ett utav våra bästa Småttinglivs-lifehacks. Win-win-win-win- grej..
Det allra flesta av årets nattningar innebär kvällsfika följt av tvättande av småttingar och pyjamasar på och småtänder borstade och så dimper vi ner i storsängen och läser saga och funderar över dagen innan en och en slocknar för natten.
När ljuset kommer om våren och stannar längre och längre dag för dag, här uppe i norr är ju somrarna så enormt ljusa. Ja, veeem, vill dyka in i ett sovrum om vackerkvällarna då när solen fortfarande skiner?
Inte vi i alla fall.
Och ända sedan ungarna varit nykläckta, har dom varit vana vagnsrullare. Inget nytt vid det här laget att vi både springer och går och ibland cyklar, med vagn. Det är så himmelens härligt, tycker vi.
Att sommarnatta, alltså. Helt sonika prick samma ritual som alltid, fast istället för en saga i storsängen, får ungarna somna ute i det här;
Ja, den här typen av nattning kan vi även köra mitt i vintern, men då är det lite med hardcore så att säga… nu om ljusa, ljusa kvällarna är det liksom enbart magi. Ni ser ju själva.
Ofta hinner Juniflickan somna redan innan vi lämnat gården. Storebroren är vaken lite till och vi stannar nu och då och tittar på myror och blommorna som blommar i diket.. eller som på bilden, när vi såg en jättejättestor skalbagge.
Att bryta kära varadagsrutiner är en utav sakerna jag tycker hör sommarlov till. Det är lite det som skapar sommarlovsminnen. Böcker är mysigt om kvällen, men att ofta byta ut mot upptäcksfärd och nattningstur i ett, det uppskattar vi alla.
Ibland kan det också vara tokbusigt en stund där i vagnen, absolut. Det fnissas hejvilt hos storasyskonen. Men medan det skulle vara smått psykbrytsframkallande där inne i varma sovrummet, så är det liksom bara helt ljuvligt att lyssna på medan vi traskar fram och andas frisk sommarluft. Några minuter senare ser det ut såhär för samtliga;
Synen av barnaslummer. Bland det vackraste jag vet.
Njutbart!
Vi vandrar vidare. Och jag och mannen hinner prata om allt mellan himmel och jord. Vi löser världsproblem, pratar i kapp om dagen, hinner säga jag älskar dig och stanna för en puss eller två.
Det så vackert och vi säger att vi så hoppas att vi aldrig någonsin blir hemmablinda.
Vi går över ån och snart, snart är vi hemma igen..
Beroende på temperatur så sover barnen antingen vidare i vagnarna någon timme, eller så lyfter vi in dom på en gång. Klär av eventuella ytterkläder och bäddar om.
Kanske, kanske glipar någon på ett öga och upptäcker ”ah, hemma” och lägger igen dom blå på en gång, kanske sätter vi någon på en potta/toalett om klantiga småttingföräldrar glömt påminna om den detaljen och vet att det kan vara risk att vakna otorrt, liksom.. men det är det ingen som märker (haha), dom sover vidare under sånt också.. det vanliga är att det småsnarkas och sovs små björnar. Men det här är ju också något vi övat ungarna på.. så jag kaan inte lova att det funkar på en gång om smågullisar är helt ovana.. men alltså, proooova!
Sommarnattande. Ett life-hack!
Sitter här i tysta köket nu. Med småttingarna just inburna från vagnar efter långprommisen. Mannen är uppe och jobbar på övervåningen och jag passar på att kika in här, jobba undan mailkorgen, svarar på kommentarer och söta meddelanden från er och nu väntar kvällsvattningen. Ok. Nu slamrade M så fasligt att det lät som om taket ramlade in.. B vaknade och bars ut i vagnen igen. Somnade om och sover vidare där medan radarparet sover vidare i slamret..
Hoppas att ni har en skön kväll, vi hörs imorn igen. Lova att kika in då… det kan vara så att jag har en så himmelens härlig tävling på gång åt er..!
Lillafrun
av Emmeli | jun 24, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk!)
En liten Måndagshälsning, på sommarlovsvis. Ja, så får det bli!
Det är Sommarlov för mig och barnen.
Och vi skapar Sommarlovsminnen tillsammans.
Vi packar fika och åker och badar i sjön.
Jag plockar trädgårdsbuketter som gör mig så lycklig.
(HÄR) hittar ni samma-lika sommarhärliga nagellack, ni som undrat! <3
Vi bjuder hit precis-jämnagamla kusinerna på lunch och lek och bullfika och ungar är så glada och mammorna likaså.
Det är tröttsamt med sommar också. En lur på finsoffan kan sitta så fint. I salen där det både är så sommarpiffat och renoverinsrörigt, på samma gång.
Det grejas med än det ena än det andra här på gården och alla är med på sina vis. Förra veckan fylldes av mycket fix inför StoraLillasysters födelsedag och midsommar.
Den här veckan är lugnare.. bara det vanliga suset och så många renoveringstimmar vi mäktar med, förstås. Sommarlovsmorgnar med pyssel vid pysselbänken medan stormen bestämmer sig för att ta i där utanför.
Jag ser till att vara räsereffektiv med hemmafix i småstunder, mellan allt uteliv. Tvättar och viker småttingtvätt i väldig fart. Ute i vinden vajar sänglinnen.
Middagarna får helst gå fort. En krämig sallad med färskpotatis och massa gott i, är en favorit.
Kvällarna är så vackra att ingen vill gå och lägga sig. Trots det, somnar småttingar så gott under kvällspromenaderna, och vi päron pustar ut,
omfamnas av kvällslugn och unnar oss denna sommar att både nu och då göra kvällarnas trädgårdsrunda tillsammans.. vattnar och pratar och liksom tar till vara på vad vi har skapat här på vår Drömgård… njuuuter av att brädfodringen är så himmelens klar och att inget fix finns som är sådär väderstyrt och småstressande, liksom.
Sommarlov i våra hjärtan. Nu räknar vi ner dagarna till Vackerpappan ansluter sig också. Men än är det någon vecka kvar.
Önskar er de finaste av sista junidagar, så hörs vi alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Kalas i Drömgården!, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var Midsommaraftonsmorgon och på Drömgården, snusade en sovande liten födelsedagsprinsessa..
Jaa må hon leeva, jaa må hon leeva..
Vi sjöng och sjöng.
Till sist vaknade sessan. Så nöjd att ingen, ingen kunde ta miste på det. Som hon längtat efter att få fylla år. Ljusen blåstes ut och paketen öppnades… å tack! sa hon efter varje öppnande.
En superfärsk 3-åring version Mycket Nöjd. Och upp över öronen älskad.
Det blev skattjakt ute på gården och storasyskonen letade spår i form av blommor.
Hurra! Skatten hittad. Såpbubblor och småtatueringar. Ni anar lyckan.
Fransson tyckte också alltsammans var väldigt festligt!
Där gick hon.. med midsommarklänningen på, nya handväskan på axeln, solglajjorna på nosen, lilla ringen på fingret och fyllde tre år. 
Min Sanna Sommardröm. Juni.
Midsommaraftonen hade omöjligt kunnat få ljuvligare väder. Så varmt och gott. Och ser ni där på lobryggan? Jo, jo. Vi skulle minsann få äran att både vara kalas- och midsommarvärdar denna dag. En höjdare! Dröm, faktiskt.
Älskade människor från storfamiljen rasade in och plötsligt satt Juniflickan i ett hav av födelsedagssång och kärlek, små kusinritade tekningar och paket.
Så flyttades fokuset lite, från treåringsfirande till Midsommarfirande.
Sommarsånger skränade ur högtalarna och vi jobbade på allesammans för att göra Midsommar. Det hämtades björk och lövades och förbereddes för midsommarstångsbindande.
En välbehövlig paus för Midsommarlunch. Allesammans hade vi bidragit till att fylla både köksbänk och spis med god mat.
Både stora och små njöt. Kusinerna var omåttligt söta där dom satt och mumsade i sköna skuggan.
Fyllda av energi högg vi in på ett oerhört viktigt moment. Ju! Midsommarstången. Det var teamwork från början till slut.
Stången restes och ja, det kan hända att vi inte visste till oss över nöjdheten. Drömgården blev med Midsommarstång och tjopp tjopp så dansade vi små grodorna och prästens lilla kråka och en drös andra sommarsånger som osade barndomsminnen.
Jag ställde kameran på gräsmattan och kutade det snabbaste jag kunde för att själv hinna in i bild. Jag bara villevilleville föreviga den där stunden.. Bertilen sov i vagnen och Morbror M satt skönt på sin rullator. Men resten av oss dansade i full iver. Det var barnens Farmor och Farfar och Faster K med familj. Min mamma och pappa. Och så vi, förstås. Team Drömgården.
Gråtlycklig. Milt sagt.
Så blev det 3-årskalasfika och midsommartårta, på samma gång.
En klassisk jordgubbstårta med hemkokt vaniljkräm och jordgubbar. Kan aldrig bli fel.
Födelsedagssång och hipp hurra. För vår älsklingsSkrållan!
Så gick vi på åkern, vår alldeles egna blomsteräng. Plockade midsommarblommor och band kransar och någon lånade ”storgungan” och var så nöjd.
Sen försökte vi, småbarnsfamiljerna, locka ungarna med ”hörreni, ni får eeen piggelinglass till om vi tar en alla-tillsammans-bild nu, ok!?” ..
Och där; något jag kolavippar av. Synen av oss alla tillsammans. Rikedomen i mitt liv. Mannens med.
Treåringen avskyr ju storm, och den hälsade på lite tvärt där, men i pappas famn var hon ändå så trygg. Tänk, att jag och mannen får äran att vara det där lilla triogängets mamma och pappa. Bästa som finns.
Och hela den där dagen. Den byggde bo i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig, aldrig aldrig att glömma den. Hoppas så att barnen upplevde den lika härlig.. men törs jag nästan lova, med alla skratt och lyckobustjut och Minimannens ”Vilken daag!!”.
Ni vet, jag har alltid i hela mitt liv firat midsommar ute i sommarstugan. Förra året behövde vi säga hejdå till det älskade smultronstället och det kändes smått omöjligt att de underbara traditionerna kunde toppas med något. Men jo. Här hemma på vår Drömgård. Blev allt magi.
…
Efter många timmar av alla-tillsammans-firande, kramade Vi, Storlilla familjen, svärfamiljen hejdå efter en ljuvlig dag. Vi fortsatte kvällsfirandet på två håll. Så lagom för barnen som var trötta och kunde varva ner.
Vi Team Drömgården, åkte vidare till lilla byn och åt middag, bastade, slumrade lite och bara njöt tillsammans med mina föräldrar. Det var liksom pricken över i för Juni också… som alltid, alltid önskar att få åka till Mormor och Morfar.
Vi rullade in på gården mitt i natten. Och Årets Ljusaste Natt, var magivacker. Som vanligt.
…
Jag och M konstaterade. Att drömmen om småungar springandes på en alldeles egen gård, ”tänk att få fira midsommar här tillsammans med storfamiljen”. Midsommar 2019, nyp oss i armen…
-Dröm blev sanning.
Lillafrun
av Emmeli | jun 17, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon måndag och Midsommarveckan!
Å, att njuta. Av precis allt vackert som är just nu. Ett mål hos mig.
Förra veckan hade jag ganska så mycket ängslighet och vemod i kroppen. Ibland blir jag bara så rädd. Ni vet, livet. Det kan bara kännas för jäkligt att vi inte, allesammans, kan få leva lyckliga långa, friska liv tillsammans och dö av ålderdom.
Vi vet inget. Om framtiden. Det är konstaterat sedan länge. Så den gamla godingen; ”ta vara på nuet”. Det är det nötta uttryck jag tänker fortsätter att leva efter, så mycket jag bara kan. Varje dag är en gåva. Om jag bara går runt och oroar mig för vad som kan hända, så missar jag ju mitt mål..
Ok.
-Vi tar måndag och samlar oss lite, tycker jag. En Måndaghälsning. Tror nog att det får bli sommarens sista, sen tar sommarlovskänslan över och dagarna blir pärlband av Sommarlov med planer som strösslas mer i stunden, ni vet.
Veckan som gick? 
Började sömnigt. Och småsyskonen började bli krassliga.
Till kvällen tog jag småttingarna i bilen, där ungarna fick göra natt medan mamma funderade på ditt och datt och plötsligt var tvungen att stanna för att lyssna på tystnad och titta på spegelblank sjö. 
Jag sprang, en endaste tur. Men den var stark. Jag tänkte på mamman som blivit en ängel och kände hur enormt tacksam jag var som fick vara precis där; med fötterna på jorden, kutandes, med barnvagnen full av snusande barn. 
…Det var samma dag som Storebroren också susade till Förskolan några timmar… för att liksom kunna ta Sommarlov. Sötnosen där. Som bjöd kompisarna på glass och gav fröknarna små blomsterbuketter och önskade glad sommar. Sen var han så himmelens lycklig. Pustade och suckade lättat som om han varit på arbetet minst en hop idoga dagar på rad… fastän det handlade om några timmar, en endaste dag. Men Sommarlov, det blev det ju!
Ljuvligt!
Jag inspekterade fynden jag tagit med hem från fjället, fäbodstugan. En skogsbukett, lite porslin, en så söt skål men framförallt vad jag letat; en ljuslampett.
En kväll bakade jag nittio (!) minipizzor. haha, vilket antal, va!
Det kändes gott att kunna hjälpa Storan inför studentfixet. Och när bagaren var tvärslut så hade jag ju världens snällaste M som diskhjälp. Älskling. 
Piggelin och lugna puckar. Sjukstugan var ett faktum. Mamman kroknade lite för varje dag. Det är jobbigt när barnen är sjuka. Och var småkruxigt att känna att jag räckte till till alla krassliga små, när jag själv också blev krasslig.
Men små guldstunder gav energi.
Som när jag och barnen gick på lite långsam tur. Minstingarna sov i vagnen och Storebroren, (som då ännu inte fått sin feber) hade sin ”blomstervagn” med sig och vi plockade liljekonvaljer och jag visade S en hemlig väg hem genom skogen, lärde honom vad harsyra var och så fick vi till sist samtalet från pappan att han hade klarat uppkörningen av lastbilskortet. Lycka!
Så blev det studentdag och vi firade en alldeles fantastisk student med efterföljande himlagod middag i Mäjadalen.
Så blev det fredag och Vattkopporna hälsades välkommen. Hej, hej! liksom. Ingen tvekan på att prickarna var koppor.
Helgen bjöd på det ljuvligaste sommarvädret och ännu en blomstertur togs med havet som tavla bredvid.
Storasyskonen susade till Farmor för mys, där vi sedan samlandes hela Storfamiljen på mannens sida.
Vi firade Farfar/Pappa/Svärfar som fyllt år förstår ni. Och ser ni så söt liten bukett han bland annat fick? Jag blandar hejvilt när jag gör buketter. Blommor från skogen, vägkanten, gräsmattan och rabatterna.
Vi har njutit av sena juninätter och till sist, motvilligt, krupit till sängs och somnat bums. Veckans sista dag tog jag barnen på en liten utflykt till Mamma och Pappa, vi fikade go-fika och myste och när natten kom skrev jag alla dessa ord ni nu precis läst.
…
Nu är det måndag morgon och jag ser så, så fram emot den här veckan.
Vi har en 2-åring i hemmet. Den ljuvligaste Juniflickan på jorden. Som fyller år. 3 år. Alldeles, alldeles snart. ju. Och Midsommarhelg stundar. Allt på samma gång. Jag tänker mig mysiga förberedelser, lite bakning och matlagning, presentfix och sånt där jag av bara tanken blir alldeles nipprig utav. Och firande på toppen av allt, tillsammans med älskade.
Så ska jag göra ett nytt försök att sända er en renoveringsuppdatering. Och klänningstips, just det! Kanske är ni sugna på receptet på minipizzorna också? Kanske det perfekta tilltugget på midsommar.
Nu har M klivit av sin jour igen och med tre dygnet-runt-jour-veckor av fem, så känner vi oss såå friiia nu. Jag ska göra något så busigt som att lämna hela gänget några timmar, för att bege mig till stan och småshoppa lite inför lilla Skrållans dag. Hoppas att det går finfint och att jag hinner hem till amning.. lillprinsen som ännu inte verkar tänka hoppa över ett endaste mål. Morsan strejkar inte emot, alls. Tvärtom!
Önskar er alla en god midsommarvecka, så hörs vi, ok?
Lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var dagen efter Lillebrorens 1-årskalas
..och vi alla var lite efter-kalas-trötta men ändå sugna på en liten utflykt. ”Vi åker till fjället!” … det stora berget här i byn alltså, där vi har en alldeles egen fäbodstuga. Sagt och gjort.
Jag packade barnen i bilen och M tog fyrhjulingen med vagn efteråt… jaa för självklart hade makarna inte bara vilsam utflykt på agendan (vi är hopplösa) utan tänkte att vi ju kunde förena nytta med nöje och samtidigt längs vägen ta ett sandlass hem till den nya sandlådan.
Så enormt mysigt där uppe på fäbodvallen.
Minimannen fick fyrhjula sista biten och ja, alla var mycket pepp på den där turen. Själv njöt jag skogssus och fågelkvitter och synen av småttingar på en så vacker plats.
Vi fikade bullar och sörplade festis och kaffe.
Och jag inspekterade noggrant stugan och lät er följa med (kika på instagram, där bland sparade höjdpunkter finns ”Fäbodstugan!” som en alldeles egen).
Pluttebondpojken som sitter vid sin alldeles skog, fräsigt ändå.
När vi fikat och njutit ”fjälluft” drog vi neråt igen.
Då också med sand från vår sandgrop.
Vi är en bra bit på väg, när jag ser hur sandkörarna plötsligt får punktering på fyrhjulingsvagnen. Typiskt. Det var ett parti med alldeles för elaka stenar att köra över med ett så tungt lass… såå vi får lämna ekipaget och åker bil ner till byn.
För att barnen fortfarande skulle tycka att livet lekte så drog vi och shoppade en hel hop med korvar i bröd och susade till byns Lekpark för lite busigt lunch-häng.
Vidare sedan och hämtade en släpvagn hos svärföräldrarna.. för att återvända till fjället…
Nånstans här var både jag och skäggig ganska så nöjda (läs enormt andfådda).
Efter att först ha skottat sand till en vagn. Som sedan fick punktering. Därefter flyttat på samma tunga sandlass till släpvagnen… samt åbäkat upp tunga fyrhjulingsvagnen på släpvagnen.
”Sug in magen mot ryggraden och lyft rätt”. Jojo. Skitstarka var vi tillsammans. Faktiskt.
Timmarna började ha tickat och i bilen satt tre busar som ömsom skrattade ömsom skrek.
Samtliga klappade händerna när vi började åka neråt.
Pappan med bil och barn och släpvagn. Och morsan…
Überlycklig över att få köra fyrhjuling jättelångt.
Från fjället och hem. Typ bästa på hela dagen, hah!
Nä, det bästa.. förutom mysig utflykt (som visserligen spårade lite till ett himla äventyr), det var det här;
Lillprins äntligen på plats i sin nya sandlåda.
Som M timrat. Åt alla barnen, förstås.
Djup som bara den och rolig att leka i.
Fylld med gratissand från svettiga föräldrarna (haha) och på toppen fin köpessand som B fick i present av sin Farmor och Farfar.
Inte ett ljud hördes från Lillebroren.
Förrän han var tvungen att kliva upp där ifrån… ett gott betyg!
Så, så gick det till den där dagen när vi beslutade oss för att åka på ”En liten lagom utflykt” till fäbodstugan och samtidigt ta med oss lite sand till sandlådan.
Det tog bara fyra timmar… Ett äventyr!
Lillafrun
Senaste kommentarer