av Emmeli | jan 21, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
…
Vi startar veckan med en måndagshälsning och små glimtar från helgen som var..
…
Tjopp var det lördag och pysselverkstaden var igång!
Mamma laddade för ett lärorikt och peppigt Webinarium om sociala medier. Med ulltofflor på…
.. och ny fin ribbstickad tröja. Alltså, så himla fin och skön. Från Lindex.
Ni finner precis likadan HÄR
Ljuvligt vacker promenad i mitt hjärta också. I både sol, snöfall och till sist snöyra. 
Vi tog söndag. Mycket trött sådan. Brandismannapappan som varit ute på larm prick hela natten.. och oroliga frugan som aldrig är helt lugn förrän hon har honom hemma igen. Pappan försökte vi hålla sovande någon timme i all fall, innan vi bjöd på mysfrulle med nybakt bröd. Och massor av kaffe.
Krispig tur i solskenet. Vissa på bob. Andra till fots. En tredje i vagn. Stora pojkarna åkte skridskor en sväng också. Vilket gemensamt hjärteintresse det där kan bli.
Bråttom sedan. Till affären. För att köpa åtta stycken efterlängtade Söndagsgodiar.. likamed Det Bortglömda Lördagsgodiset.
Så glad så länge dom är skitnöjda med det lilla.
Hoppas att det får fortsätta så.. genom hela livet, tänker jag.
”Det bästa i livet, är att ha en familj”.. sa fyraåringen helt spontant och lyckosuckande, innan han slog igen sina blå för natten.
Och visst har vi massor att lära av honom? Jag tänker att tacksamheten kan forma varje människa.. till den bästa versionen av oss själva. Att inte tro att vi ska vänta in någon lycka… mycket av den skapar vi själva, i och med tacksamheten. Dag för dag.
Det är inte lyckliga människor som är tacksamma. Det är tacksamma människor som är lyckliga.
Håller ni med? Och jo. Ibland är det lättare än andra gånger, att finna ljus. Men… många, många gånger, så har vi så mycket val och möjligheter, i våra alldeles egna händer.. och tankar..
Den där skäggige är min klippa. Och jag vet. Att jag även är hans klippa. Sånt är fint. 
En skön stund under filten, bredvid kurrande katt, för trött mor. Ljuvlig stund. Likadå stunden där huset var tyst, mannen och jag tränade tillsammans och jag sedan kletade en kolsvart ansiktsmask i min fejja.. som för att göra mig superredo för måndag!
…och det är det ju idag,
-hej vänner och hej måndag!
Vi sjunger grattissång för älskad, spelar in gympapass till en vän (kika i instragram stories vetja för liten kik och också hela passet om du önskar måndagsgympa!). Så smider vi planer för veckan. Här inne kommer jag bjuda på ett inlägg om övervåningen som jag pratade om förra veckan.. men jag låter det vänta några dagar till, då jag tänker att ni ska få ställa frågor ni har om övervåningen, så tar jag med dom i inlägget! Så skriv här nedan, om ni undrar över något.. massor av frågor har redan trillat in på instagram. Så roligt!
Ok. Nu ska vi fortsätta denna mycket mycket kalla måndag! Nära, nära tjugo minusgrader.. men så smärtsamt vackert.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 18, 2019 | Emmeli funderar, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller med-mitt-hjärta-tipsade reklamlänkar)
Så mycket själagott i en och samma bild, ju! Det ni ser viskar om min fredag.
Min fredagsplan; ”Jobba bort olika bestyr och sedan landa i skönt, skönt fredagslugn med liten ta-hand-om-mig-själv-känsla”. Fint så.
Det skurades och fejades, veks tvätt och vädrades. Tillsammans med fasligt spralliga och busiga hjälpredor. 
På köksbordet står årets första tullisbukett. Från en älskad och skäggig.
Lilla anteckningsboken konstateras full och en ny beställs HÄR.
Jag klarar mig inte utan anteckningsbok. Det händer så mycket nu. När barnen somnat om kvällen sitter mamman med pennan och är ivrig med idéer.
Klaaarar mig ej heller utan stickevackert. Som den här koftan som är den senaste Svärmorsstickade. Så fin, visst? Värmer det småfrusna mamman gott i januarikylan.
…
Solen gnistrar mot den puderlätta snön och fredagskänslan är på topp!
Pappan överraskar oss här hemma, och kommer hem lite tidigare.
Som kontorsarbetare är det dyrbart med friskluft under dagtid. Han tar med sig sina två äldsta barn ut. Skottningsbestyr på fyrhjuling. Så roligt, ju. Här inne tar mamman sig ett mycket efterlängtat träningspass med Minsting-PT i sällis. Efter endorfinrus följer friskluft för oss också. Och sköna suckar. Vilken vecka det här har varit! Maxad, så att säga.
Jag unnar mig en lång, varm dusch. Smörjer in mina vatten-trötta HemmaMammahänder med favorit-handkrämen. Bästis som gett mig den.
Och jag rekommenderar den verkligen. Finns HÄR.
Ett ljust, dimrosa nagellack på sedan, och mamman känner sig så fin och fräsch.
Lacket som jag använder absolut mest, som funkar typ prick alltid. Finns HÄR.
Jag premiärtänder mitt julklappsljus som jag fick av mannen. Sprider ljuvlig doft i det nystädade hemmet.
M fullkomligt strösslade mig med julklappar. Inte bara dom där två fina ulliga tröjorna. Även en massa härligt från favvismärket Rituals. Som det där ljuset.
Och en pannlampa fick jag också, förstår ni. En egen. Till mina och Storans mörka prommisar. Det är kärlek på riktigt, alltså.
Ljuset doftade så gott. Det finns många olika varianter av doftljus inne hos Lyko, HÄR till exempel.
Så själagod fredag. Att få landa lite efter veckan. Faktiskt få möjlighet att som småttingmor, få pyssla om sig själv lite. Himla härligt.
…
Ok. Nu; fredagsmysfortsättning här. Vi åt varma mackor till middag. Väldigt uppskattat av alla. Enkelt tyckte trötta päron. Godaste fyllningen var den med skivad rödbeta och fetaost. Mums!
Nu är vi peppade på glass och en vanlig hederlig ”skiv-film” som Minimannen säger.
Ni vet, teven hivade vi ju för någon månad sedan. Den fungerade ju ändå inte. Ful mackapär också. Men vi haar ju faktiskt ”Pappas dator” som ungarna brukar få se barnprogram på och så… meen, senaste veckan har vi liksom inte ens haft något fungerande nät här på gamla gården, så ni må tro att det är fräsigt och nymodigt nu, när mannen letat i gamla gömmor efter skivläsare och kan mixtra så en mysig fredagsfilm kan ses.
Ha en jätteskön fredagkväll och må så gott i helgen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 17, 2019 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Matbröd!, Middagsmat!, Norra Drömgården, Recept, Stora Lilla Familjen
Drömgården i Vinterskrud.
Så vacker tycker jag. Och årstiderna, alltså. Älskar varendaste en. Och försöker njuta av vad varje årstid har att ge mig. Känner in vad kroppen och mitt inre önskar. 
Jag vet ju att jag om några månader kommer vara fullt nipprig av längtan till att se om det blir några blomstrande lökar där i rabatten längs gårdshuset.
Förra året lyckades jag ju, äntligen. Första året, med precis inget saboterande alls. Av kissemissen, alltså.
Men nä. Ännu vilar jag i känslan av vinter. Njuter av den. Än om det aboslut är några snäpp krångligare med snö och vinterkyla, än barmark och varma grader.
Var sak har sin tid. Var tid, har sin charm.
Efter frukost tillsammans med dom tre småttingarna, klädde vi oss varmt och gick ut. Skottade, tog en liten sparktur längs lillvägen, ramlade i snön, kikade på när grannen körde sin traktor över sin gård och sånt, ni vet. Det är ohyggligt trevligt att bo som vi gör, i vår Bullerby.
Tre gamla gårdar i fil. Där vi är Norra (Dröm)gården.
Sen gick vi in. Och snodde ihop en bröddeg. Fort gick det. Ingen maskin som behövdes kånkas fram ens. Degen var bara att snöra ihop.
Medan degen jäste snodde jag ihop en hitte-på-soppa. Av morot, gul lök och potatis. Så enkelt.
Ungarna stod i fönstersmygen när alltsammans var klart. Vi hade bjudit hem han vi längtade så efter, förstår ni. Den skäggige Vackerpappan, förstås.
Och ni må tro vi hade en god lunch sedan.
Med rykande varm soppa och nybakt bröd.
Receptet på det otroligt enkla och vansinnigt goda brödet, finner ni HÄR inne hos min kära J. <3
Mums alltså!
Sen har dagen fortsatt att fyllas med pusselbyggande, charad-lekande. En lång stund där Musikfrökenmamman satt vi pianot och barnen roade sig med ”dans-stopp” eller rörelser till sångerna. Löjligt drömmigt för mig!
Och tänka sig, alltså. Imorn är det fredag! Jag ska strax krypa ner i den där renbäddade Storsängen och sova björnsömn.
Hoppas att ni haft en fin dag, hoppas, hoppas att ni känner hur fantastiskt tacksam och glad jag är för alla era avtryck här inne och på instagram. Ni är den finaste följarskara man kan ha. Helt tvärsäker på det.
Lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Precis inga ord behövs, egentligen.
Kärlek. Och tacksamhet.
..Så stor. Att tårarna trillar på mina kinder när jag tittar tillbaka på helgminnena. Jag känner livet i mig och önskar så att få dela så himla, himla många dagar till. Med precis dom människorna ni ser på bilderna. Tre småttingar jag älskar så mammahjärtat värker. Och en skäggig, som är min klippa genom allt. Inget att ta för givet och därmed något jag är så ofantligt lycklig över, varje dag.
…
Helgdagarna har innehållit allt vi kunnat önska oss.
En lördag, med efterlängtat för oss alla. Mannen teamade med sin far under dagen och tillsammans hann dom massor på övervåningens takspikande. Jag tog mina små. Åkte för att handla lördagsgodis med och till storasyskonen… med hela åtta (!) karameller var i sina små påsar, stod dom där i kö i lilla affären, och var så söta att jag fick dåndimpen. ”Äntligen, mamma! Är det den här dagen vi har längtat efter!” .. sa pojken när vi susade vidare mot barnens Mormor och Morfar. Mina älskade föräldrar. En lördag hemmahemma. Med gott att äta och fika, en sparktur där morfarn tuffade sparktåg med småttingarna, ett svettigt cykelpass i favoritgymet för mamman, tid att vara dotter i sitt föräldrahem.
Tjugondag Knut. Och precis hela julen susar ut! . Barnen plundrade. Det efterlängtade peppishuset som var kvar. Så släckte vi stjärnorna i fönsterna. Sjöng ”Nu är glada julen, slut, slut, slut!” och konstaterade att hemmet osade nystart så härligt. Hela-familjen-utetimmar, en hel drös. För lek ute på gården. En promenad. sötaste lilla skridskopojkarna som hade det så roligt tillsammans. Far och son. Att spontankvista till barnens Farmor och Farfar sedan, bli bjudna på mellisfika och som om det inte var nog; middag, också! Traska hemåt i mörka söndagkvällen. Skönt trötta i kropparna efter en helg, med så mycket gott. Natta småttingar. Sedan landa lite. Bland brinnande ljus och kvällslugnet. För att sedan få somna och vakna, tillsammans.
En januarihelg i våra hjärtan! Tack livet.
–Jag hoppas så att ni också haft goda dagar, fyllda av sånt ni mår bra utav. Vi hörs imorn!
Lillafrun
av Emmeli | jan 11, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.
Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.
Ni ser ju, att det började vara mer än dags.
-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.
Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”
Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.
Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.
Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.
Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.
Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..
Det blev nattskift för päronen.
Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;
… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!
..
Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.
Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.
Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…
Önskar er en skön, god och energitankande helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Med ett Jullov i våra hjärtan gör vi oss redo för vardagslivet igen!
Det är med både vemod och värme i hjärtat som det är över. Det blir härligt med vardag nu också, helt klart. Vi älskar ju vårt vardagsliv!
-Och vilken juletid och julelov vi har haft!
Lillebrors allra, allra första Juletid, liksom. Granen, så snygg man kolavippar ju, tycker han. Jag håller med.
Å. Jag stoppar så mycket i min hjärteask. Hela långa Adventstiden, med allt pyssel, all julebakning, all förväntan. Som vi har fejat och grejat. Prasslat smällkarameller och gräddat peppisar och limpor med full fart. Skickat julkort till älskade och pyntat högt och lågt. Längtan och Barnens tindrande ögon. Så kom den, Julen. Julehelgen. Och tacksamheten så stor. Över att få träffa älskad familj och älskade vänner. Susa till lilla byn och barnens Mormor och Morfar. Knata lilla vägen, till barnens Farmor och Farfar. Duka för mys här hemma, gång på gång för släkt och vänner. Hälsa på hos barnens kusiner. All, all den dyrbara Tiden. Tillsammans.
Julehemmet. Så älskat. Med ständigt mjuk musik spelandes och ljus tända. 
All underbar friskluft. Både i solsken och snörusk. Härligt oavsett!
Promenader. Springturer med hjärtan i vagn. Sparkturer.
Hutlöst roligt åkande i pulkabacken.
Rikedom gånger tre!
Ja. Som vi njutit av pärlbandsdagar av ledighet. Jullov.
Det är så himmelens charmigt, tycker jag. Hur det först är så mysigt med Adventstiden. Sen liksom exploderar det under Julen. Sedan lugnar ner sig i mellandagarna på ett så älskvärt sätt, för alla. Nyårsfirandet var så otroligt festligt också. Och nu, Årets alla första dagar, så lugna och sköna.
Mellandagspysslandet kring köksbordet..
Kallsongdressar, ruffsiga hår. Pärlande, pussel- och legobyggande och ingen koll på klockan ett endaste dugg. Tjutande skratten inifrån lekrummet. Vackerpappan och fyraåringen emellan… som spelar hockeyspel och jag hör kärleken ända hit. 
Dofterna. Tiden att fundera ett slag. Och ett slag till. Tvååringens lilla arm om min hals. Hennes mjuka ord viskande i mitt öra. Min bästa mamma, säger hon. Jag känner hur hela jag blir varm och ser fram emot ännu en vår som HemmaMamma.
Vi smygvänder på dygnet lite. Sovmorgnar dag efter dag. För att bryta av, kliva upp grusig i ögonen, bara för att få sörpla kaffe länga, länge, läänge bredvid den man jag älskar mest.
Fartiga bestyr, varvat med mycket långsamma. Som filmstunderna där precis hela familjen knösar ner sig i finsoffan i Salen. Eller stunderna om kvällarna när julesagorna lästs.
Krypa ner bredvid varma småttingkroppar och veta att imorn är vi lediga tillsammans, imorn, igen.
Hela Jullovet har varit så själagott och fyllt med sånt vi älskar och mår bra utav.
Och idag toppade vi pärlbandsdagarna med något så fräsigt som att överraska ungarna med biomys i norra staden. Tänk er; Hela familjen på en rörig men lycklig rad i biosalongen. En salig blanding av popcorn och chips och karameller, ammande bäbis, rödblommiga och så himmelens peppade småttingar och en alldeles underbar Bamsefilm framför ögonen på oss. Jag och mannen sneglade på varandra någon gång ibland… och än om jag veet, att både han och jag där i småttingruschen tänkte ”varför i hellskotta har vi ullkläder på oss!?”, så gick det riktigt att ta på stoltheten hos oss. Han och jag. Och våra tre små skatter. Livet.
Med smått vemod, sparar vi en ljuvlig Juletid i hjärteasken och släpper taget om ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan! En sån ynnest alltsammans. Och så stor, stor tacksamhet.
Lillafrun
Senaste kommentarer