Helgens succé!

Det där, helt klart Helgens Succé.

För ett år sedan när vi var på isen så var ju Liten inte ens tre år fyllda och det var liksom mest ett hej till isen och åka runt på sparken med pappan som skjutsade… men igår var det ett riktigt skridskoförsök. Och himmel, så imponerade vi var av den där lilla pojken.
Första gången på vingliga, men starka och tjuriga Bambi-ben.

Någon marathonsov gott i vagnen. Medan hennes Storebror njöt av tiden tillsammans med båda päronen och full uppmärksamhet.

Varm choklad och nygräddade frallor. Han hade det gott, lille Minimannen.

Juniflickan var som ni såg ovan inte ett dugg medveten om att hon varit på vift. Och mamman satt mest i tystnad och bara njöt med vackersynen framför sig (pojkarna tillsammans). Och gamla hockeymålvakten, pappan, han var så stolt att det inte gick att ta miste på. Härlig stund. Mycket. För precis alla i familjen.

Och innan vi gav oss hem (någon övertalad), så var lilla Skridskopojken så lycklig för ”Jag KAAN åka skridskor på riktigt!” .

Jag-kan-känslan. Lika underbar, för liten som för stor, visst?

 

 

I övrigt har helgen bjudit på allt möjligt. Otaligt många utetimmar. Hela-familjen-skottning, med glada ungar som rejsat fram med pappan på fyrhjulingen medan mamman handskottade. En stund på kökssoffan, där efter den goda goda lördagmiddagen, när disken var undan, barnen såg på film och vi andra två skulle mötas för några minuter han-och-jag-tid över en kaffekopp; LAAARM! .

Tid vid pianot. Många timmar sömn bredvid två darlingar jag är så evigt tacksam för. Sköna träningspass. Tacksam över att känna mig så stark och vara utan ont… det där smygiga foglossningsontet som jag kunnat ”trolla fram” med dumheter (som snöskottning, typ).. det är som helt borta. I alla fall just nu. Så det njuter jag av, massor. En lördag med sol och lugnt väder. En söndag, som vi mötte tidigt.. tre av fyra. Den fjärde var ute på vift och räddade liv, igen.

Vi andra tre tog lång och skön söndagmorgon, med Stora Stormen utanför. Sol och storm. En dag som varit vacker, helst att se på genom fönsterna. Mindre skönt ute. Men som det har droppat från taket, rasat snö och tvärtöat! Mer söndagspyssel också; som att leka på rummet. Gympa. Vika tvätt. Planera veckan. Längta efter Brandispappan och äntligen se honom innanför dörren igen. Duka i Salen för att sedan bjuda Mormor och Morfar på gott, kalasigt Söndagsfika. Och på toppen, följa barnen till Farfar och Farmor för att mysa lite där ett par timmar, medan päronen gick på date. Alldeles förskräckligt trevligt. En drös fönsterbågar fick vi målade till på köpet också…  <3

 

 

 

Lillafrun

Helgmorgonen!

…. Superpigga ungar och aptrötta päron. Ändå drömmig kombo. Det är ju heelg!

Alldeles nygräddat bröd, ”solmulet” som lilla väderläsaren konstaterade. Hela familjen hemma, visserligen en Räddningsjourande papps, men det är så ofta att det är vana vid det här laget. Bara att hoppas på att det är lugnt på vägarna och med bränder och så vidare så att vi får ha honom hemma.
Extragod Lördagsfrukost. Tullisar som är mer än tvärslokade men ändå vackra. Kaffesörplande av varmt (!) kaffe… som jag dessutom blev serverad! Och ni, ”gamla” godingar, ni vet ju detta vid det här laget…men för er som är nya här (såå roligt, välkomna!);

—->HÄR har ni det absoluta favoritreceptet här hemma. Kalljästa, saftiga, surdegsaktiga småfrallor. Helt ljuvliga. Så lätta att göra. Och alla älskar dom!

….

 

 

Morgongympa sedan för Preggomamman.. med helt galna små PT:s kring benen. Jag älskar att ha dom med! Och dom älskar att träna (dansa som galningar till peppig musik). Mannen har ordnat liten matsäck nu, ännu fler frallor och varmt att dricka. Solen håller på att helt spricka fram och vi ska ge oss ut på Lördagsäventyr!

 

Helgmorgonen. Nä, egentligen behövs ju inga ord. Dom är överflödiga.

 

Önskar er en skön Lördag!

Lillafrun

Solen, 4-årskontrollen, Påskpyssel och Torsdagskänslan!

Å.

Vilken himla härlig dag det här blev. En riktigt god natts sömn i kroppen. Och så solen, alltså. Vilken energi den ger!

En svischande dag.

Som till en början var sådär 18 grader kall och gjorde oss lite småchockade när vi skulle åka iväg mot Förskolan. Skruttbilen/Pärlan var tilldelad oss här hemma.. på min begäran då jag vill att M ska ha Rymdskeppet som åker längre än vi (<3). Men jag ångrade mig liiite… när bilen var iskall, ingen värmare som startat, dörrarna var igenfrusna och så vidare. Men ungarna var coola så det var bara att jobba på. Klättra in genom bakdörren, den enda som gick upp, med Minsting i magen på halvkläm. Sitta lite smått inlåst innan framdörren till sist gick upp och rutorna kunde skrapas och så vidare. Nåja. Till sist var vi iväg. Då hade S hunnit säga Stackars dig, mamma några gånger och nog tyckt att jag bökade på alldeles farligt. Fast den här gången kom det inte ett endaste fult ord ur munnen på mamman. Bravo, Emmeli. 

Städtorsdag sedan. Tandsprickning och Förkylningsbasiluska.. något som gjorde J lite småvarm till en början av dagen. Men sen har det inte märkts av någon skörhet det minsta. Busigare liten Skrålla får man leta efter. Men vi har teamat bra i vanlig ordning. Mitt i dagen, när J sov, var jag runt gården och letade räserkälken.. den brukar alltid stå på samma ställe. Men inte idag. Jag fann den ingenstans. Till sist hade jag konstaterat, att vi nog hade haft tjuvar på gården. Fy så otrevlig känsla. Tack och lov så hittade jag den, lääängst ner bakom lagårn… några darlingar som glömt den där. Nöjd så det förslog tog jag vagnen med sovande Juniflickan i och kälken i andra handen. Knatade ner på byn och till Föris, för att hämta hem den där prinsen för helg. Älsklingspojken som igår bara susade igenom 4-årskontrollen och gjorde mamman fladderhjärtig gånger tusen. Såklart härligt att alla tester bara svischades igenom med bravur, men det allra bästa var att få höra hur gott han verkar må. Spralliga och mer än pratglada lilla Minimannen. <3

Väl hemma på gården igen efter den ljuvliga förishämtningsturen, slog vi till och Påskpysslade. Jag råkade tänka på mannen…

…och plötsligt hade jag två pussande kycklingar på papperet. Ahapp.

Nu är det kväll och jag njuter av ett alldeles nystädat hem. Ett överkroppspass och varm dusch som belöning. Småttingar sover och nu ska jag bara vila en stund innan natten. Att det är fredag imorn känns nästan lite som hitte-på. Mycket bra sådant. Hallelujah på den!

Natti, natti!

 

Lillafrun

Basilikasådd, Vardagsliv och En längtan…

Å. Nuu är basilikan sådd!

Trots att gårdagen var precis hur vintertrög som helst… joo, jag älskar att vi verkligen fått en vintrig vinter i år. Men nu är det mars och jag är mer än sugen på att det ska börja gå mot vår och inte liksom fyllas på med ääääännu mera snö till den redan galna snömängden. Men idag är det i alla fall en helt annat känsla. Snön har slutat falla, det är ljust och solen smyger bakom molnen. Och trots att jordsäcken hade blivit en isklump ute på verandan, så fick jag sköna känslan i kroppen när den tinat sig varm och härlig här inne, händerna sattes i jorden och fröpåsen öppnades. Ljuvligt.

Igår var vi ett trött gäng här hemma.

Vika tvätten, klä på alla varma ytterkläderna, tänka middag, natta barn, längta efter Brandmannen som var borta från tidiga morgonen till sena kvällen. Jaa, dom alldeles vanliga vardagssakerna som inte brukar kännas så värst besvärliga, kändes som små miniberg efter varandra. Det var en trög dag. Men ganska så skön och vilsam mitt i allt.

Till kvällen när jag nattat småttingar orkade jag vad jag önskade; att träna fastän det var sena kvällen. Och sen orka vara vaken en stund så jag hann träffa mannen en stund innan natten.

Och så blev det tisdag, alltså.

Lycka med en ny dag! Och till morgonen susade vi iväg med peppad Storebror till Förskolan. Massor av chokladbollar och piggelin var med i packningen. För precis just det hade lilla Minimannen önskat få bjuda alla småvännerna på. Drömmigt födelsedagsfika, ju!

 

Lilla Skrållan virvlar runt här hemma med mig som en trallade liten sol. Ibland stannar hon upp, pekar bestämt med lilla pekfingret och säger ”nnnej! ….nnnnnnnNNEJ!”. Sen vet man inte riktigt vad det där nej:et är menat för, men övas på ordet det görs det… och används flitigt. Så trallar hon vidare, ”lalalaa”. Klappar händerna, stampar fötterna, klickar med tungan och säger ”hej hej!”  när vi sjunger ena favoritsången (”klappa händerna/säg hej hej” om du är riktigt glad, ni vet..) . Och så klättras det, förstås. Mamman följer med hack i häl med hjärtat i halsgropen nu och då.

Till skillnad från igår, när vi typ enbart gav oss ut för att tänka att det var sista skottningen, stunden ute i snöfall och pin-njöt lite. Så smyger idag solen bakom molnen och jag hoppas den kikar fram helt och hållet till barnvagnspromenaden sedan. Längtar!

 

Basilikasådd, Vardagsliv och En stor längtan.. efter våraning. Precis så.

 

Fin tisdag till er från oss i norr!

Lillafrun

4-årsdagen i ett bildströssel!

Så stort. 4 år, liksom. Och vilken lyckad dag, då. Så nöjd, glad och tacksam pojke. 

Låt säga såhär; innan klockan var typ 09, hade vi hunnit ha den där mysiga Födelsedagsmorgonen innan pappan susade iväg, tagit hand om väldigt söt disk, rivit ut det nya legot och börjat bygga så smått, småspelat nya spelen och till sist bakat självaste födelsedagstårtan. Det var tempo på den där dagen. Det ska gudarna veta!

Det bästa till den bästa. <3 En utetur också.

Och ute-testande av presenterna.

Så plötsligt sken solen. Och tårtan fylldes. Med sån där mörk chokladmousse jag tipsade om häromdagen, ni vet (HÄR finns receptet på den om ni undrar) och alldeles nykokt jordgubbssylt med bär ”plockade” i frysen från i somras (lyx!).

Storlilla Litens 4-årsdagstårta.

Någonstans här var mamman så trött att hon nästan såg stjärnor. Lillan snusade gott i vagnen och pojken donade en stund för sig själv. Jag hade inte tillräckligt med tid för att hinna somna en stund.. ta sig ner i varv, liksom (hah)…. så, jag drog av ett tabatapass i stället. Typiskt mig. Och det funkade fint. Ny energi sedan.

Och plötsligt började S efterlysa att ”någon” skulle komma. Han var ju på ett sätt väl medveten om att många jobbar och att kalaset är i helgen. Men ändå, liksom… det är ju fasligt festligt med besök på just den rätta dagen. Jag kände mig då väldigt nöjd över vetskapen att några darlingar var på intåg för överraskande.

 

Chokladbollar dukades fram i liten skål.

Och rätt som det var kom lille herrn på att han ju såklart skulle ha skjorta på sig. Det var så mycket blåbär på tishan ändå, så det passade ju himla bra. Självklart, svarade jag lite flåsande. Vi skiter i att stryka den. Försökte jag. Förgäves. Nystruket ska det vara. Allt som vanligt. Lillhjärtat.

Lycklig 4åring som blir grattad genom gullig födelsedagssång från ena kusinen.

Väntan.. vilka skulle komma egentligen.

… älskade Mäjadalenkusinerna, såklart! Och Mormoster Storan. Litet födelsedagsfika med tårta och chokladbollar. S hade tryckt ner ljusen stadigt i tårtan och bad (skulle nog hellre säga beordrade bestämt) oss att ”sjung när jag blåst ut ljusen, ok?”. Dagen domderandet inte hade några gränser och födelsedagssången ljudade ännu en gång. Lycklig Liten över storfrämmande av en drös favoriter.

Lilla Juniflickan fick smaka chokladboll.

Och den gick i, om man säger så. Nog hennes bästa stund under den dagen… som i övrigt inte alls var så party, tyckte hon. Först blir väckt på morgonen, liksom. Sen, hon som vanligtvis brukar få låna leksaker från Bjossan, fick knappt röra nya sakerna (förståerligt ju)..och så tandsprickning på det. Mm.. riktigt party. Och helt klart något som gjorde det lite svettigare för morsan under dagen att hålla små hjärtan nöjda härs och tvärs.

Som pricken över allt, favoritpastan lagad utav Vackerpappan till middag och sedan kom Farmor och Farfar en snabbis till kvällen och en tvärsväng till bredvlådan togs också… för för att kaanske, kanske hitta ett kort från någon älskad. Och oj, det var ju massa post där. Under hela dagen hade det strömmat telefonsamtal, från små byar och långt-borta-landet Thailand och många små söta meddelanden. Vår lyckligt lottade Miniman som är omringad av så mycket kärlek.

 

En 4-årsdag, alltså. Jättebra och Skitrolig. Två utav dom beskrivande orden från huvudpersonen tillika Minijubiliaren. Fint så.

 

Ok. Nu åter till Kalasfix säger denna mor!

 

Lillafrun

 

 

 

 

 

Tapetdrömmigt!

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Tapetdrömmigt!

Äsch. Som sagt. Det är aldrig fel att drömma!
Jag slog till och klickade hem ett gäng tapetprover. När det blir tapetdags, det vet ingen. Så himla fina hela bunten i alla fall. Råkade sedan hitta ännu fler jag föll pladask för. Titta HÄR om du vill..Tror baskemig precis en sån sitter uppe som ett utav tapetlagren i ena rummet där.

Tapeter, alltså. Så himmelens fint och något vi absolut kommer ha mycket av här hemma. Pärlspont i vissa rum. Som hall. Och kanske kök. Kanske, kanske korridoren/hallen uppe. Annars en massa härliga tapeter.

En av tapeterna i provhögen ska absolut vara i vårt sovrum uppe sedan. Kär. Och mannen är enig också. Sicken grej!

Tisdagkväll annars.

Efter middagen kramade och vinkade vi Norrnorr-vännen hejdå efter sportlovsmysiga dagar tillsammans. Jag har tabatat och donat. Liten prins sover nu i renbäddad säng. Laddar inför födelsedagen om inte många dagar alls. Lite nyförkyld och rödrosig om kinderna. Lillasyster likaså. Fast hon är Lillasystervaken och hänger med sin papps inne i lekrummet. Någon njuter massor. Förresten båda två.

Jag känner mig skönt trött och längtar efter att krypa ner i vår renbäddade Storsäng också.

Hoppas ni har en god kväll!

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4