Å, öppnar datorn och möts av så mycket värme. –TACK. <3
Ni vet, efter alla dessa år i lilla mediabruset så har jag absolut vant mig vid att (än om jag är otroooligt förskonad) få känna på småstormar av tråk. För det mesta, oavsett om människor tycker si eller så, positivt eller negativt, om våra val osv.. så ”bryr jag mig inte ”. ”Missförstå mig rätt”. Jag menar; vi gör som vi vill. Oavsett vad någon tycker eller tänker. Men ibland, är det svårt att värja sig. Den här gången var uppenbarligen en sån gång för mig..
Veckan som gick, var delvis tung, men oj som det bjöds på guldstunder mitt i februaritröttheten och smådeppet… och helgen sedan, …
Äsch, vi tar det från början. Senaste veckans liv här på gården;
Måndagmorgon. Med nybakt bröd till frukosten. För varje gång jag bakar bröd, känner jag sådan yeah-känsla. Det äär ju så gott. Himla trevligt. Och underbart att slippa lägga kronor på köpesbröd, som vi absolut köper ibland, men som sällan blir uppätet.. och då är det verkligen slös på kronor.
Att få hänga med detta gäng, är det bästa jag vet. Vi hade en väldans teamworkig måndag. Djurfix och ärenden på byn, som att sopsortera och handla. Samt panta! Som vanligt; pantpengen delar barnen på, sparar eller funderar ut vad dom kan handla för den. Det samarbetas, räknas och grejas. Trevlig och lärorik grej. Och nytta får vi gjort till på köpet!
Glimtar från en alldeles vanlig tisdag mitt i hemmalivet.
När känslan var lite låg, opepp och skör för ett slag.. så var det så hejdlöst gott, med synen av samlad ungskock efter skolhämt och att till kvällen få tjava ner till Pinglan-grannen och bli bortskämd. Guldstunder.
Ett ratigt ”odlingsrum”… som vi ordnade lite reda i och framförallt fick äntligen alla pelargoner och övriga krukväxter, gott omhändertagande. Vi hade absolut jord i vad som kändes som hela hemmet innan vi var klara, jag och mina hjälpredor.. men till sist var vi tusan i mål. Himla skönt. Tråkgörat gjort!
Gofika tillsammans med barnen och deras Mormor och Morfar. Det är så värdefullt att kunna ses såhär och så värdefullt att kunna få en snutt hjälp mitt i vardagen.. som här, där vi efter fikat drog iväg på utvecklingssamtal med ena barnet, vi hade förstås inte behövt vara med båda två men tycker att det är himla trevligt, om det är möjligt liksom. Så värdefullt, att ha både Morfars och Farfars nära.
Förresten, rulltårta gjord på skrädmjöl.. var ett experiment vi behövde göra när allt vetemjöl vad slut. Lite svårt att få rullen att hålla ihop men det blev himla gott!
Skitig morsa i städartagen. Det var torsdag, mao. Och till lunch, ”lite allt möjligt”.. men nånstans där i högen av mat, var det stekt vitkål. Kära vänner, steeeek vitkål!! I en liten klick smör och strö lite salt på. Ät till.. jamen, typ allt? Det. Är. Så. Gott. Min stora craving just nu.
Fredag och extremt suddiga bestyr. Nåväl. Skotta tö-vatten ur ligghallen pågick medan februariregnet öste ner… att få ta fredag och helg var extra gott den där dagen.
Och helgen sedan… kära hjärtanes, vilket härligt väder. Efter den gråaste veckan i mannaminne, solade det upp och vi fick en helt fantastisk lördag. Vi gjorde allt möjligt, tog hand om djuren i lugnan ro, sörplade kaffe sittandes på varsin spark i solgasset, tjavade promenad, serverade ett gäng småkompisar bullfika mellan deras lekar och till kvällen drog vi till familjen B på lördagsmys, hockey och bastukväll. Va, va, va.. vilken höjdardag alltså! Så mycket energin in.
Veckans sista dag, söndag och gulligaste Lilla Vasaloppet nere på byn. Så fint arrangemang, som barnen var med på ännu ett år. I år, även lilla B. Gullbarn som stod pirriga på startlinjen och sedan kämpade järnet. Högra bilden, PappaMorfar som stod med Storebror innan start och peppade inför hans lite längre strecka, såsom han gjorde med mig när jag var liten. Så himla fint att se. Hela alltet! Jag och M tittade på varandra och bara; ”vilka är dom där tre små skidåkarna!? är dom VÅRA!?”. Så stort. Så stort.
Vi avrundande veckan med ännu fler utetimmar, korvgrillning och fika.
… och så gjorde vi ett litet mini-röj inne i Gårdshus-hallen som exakt alla vintrar, denna inget undantag, har blivit någon slags smärre soptipp och det näst intill är omöjligt att komma in där till sist. Det brukar bli ett utav dom första vårvintertecknena, när vi ids ta tag i stöket. Det blev igår. Och jag känner precis så, hopp om vår! På flera vis.
Nu blickar vi framåt tycker jag! Här i Höga kusten har alltså vårvintern nu kommit till fullo, vår femte årstid där det finns så mycket att njuta utav… i eftermiddags ammade jag lille toddlern i gungstolen, ute på bron.. det droppade för fullt från taket och solen värmde otroligt gott. Ja, hopp om vår! Jag vet att alla inte har lätt att vara ute långa stunder om dagen, men om det så bara handlar om tio minuter under eftermiddagsrasten… ta chansen, till dagsljus och frisk luft <3
Ny vecka nu. Önskeplanerna?
Önskeplaner för vecka 9
-Omfamna sista februaridagarna.. och välkomna marsmånaden! Vi har startat veckan med en dutt vabruari, två stjärnor med småvarma pannor. Otroligt förskonade har vi varit hittills, knäpper händerna för en mild liten förkylning nu.
-Träna! Springa och promenera med i alla fall en del av turen, på skoterleden… det är helt fantastiskt härligt denna tid.
-Förbereda ett roligt jobbuppdrag inför våren!
-Ooom jag hinner; börja ett större kläd-rens ute i gula huset! .. Barnkläder. Men främst bäääbiskläder.. hu, hu, hu… troligt hinner jag inte alls börja med det här.. men har det som långsiktigt under-våren-göra.
-Baka sötbröd!.. vi har mycket att stå i på bagerifronten. Kalasbakande ock hockey-kiosk-bakande. Tur att jag har många små hjälpredor.
-Möta SPORTLOV! ..hurra!!
-Kalasa för familjens Stora Storebror!
…
Önskar er alla en fin avslutning på februarimånaden och en god start på årets tredje månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi i vanlig ordning här inne och på instagram under veckan! Hur mycket, ja det får livet utvisa! Så glad för varje en av er, som hänger här med oss!
Kaan det här ha varit den trögaste februariveckan i mannaminne?
Tror så.
Energitanken har puttrat på med vad som känts som nära soppatorsk. Himlen har varit blyertsgrå. Och nu öser iskalla februariregnet ner. Nej, icke har inspirationen varit på topp och icke har orden flödat ur mig, tvärtom. Inget konstigt alls.
Men jag vet också, att det hela spätts på en aning … en storm av negativ energi blåser i kring mig just nu, en storm av missunnsamhet och skitsnack… sån obehaglig grej tycker jag. Så fattigt också. Onödigt och energislösande, likaså. Kära människor, gör något vettigt av er dyrbara energi, sluta skitsnacka och fortsätt kämpa för era drömmar och mål, istället.
Jag andas djupt. Fortsätter framåt. Stamp, stamp. Ner med fötterna i marken…
…Och idag är det fredag och det känns så otroligt gott!
Jag fann ett gäng soliga bilder i kamerakortet som jag tog för någon vecka sedan… medan solen fullkomligt vräkte in (ja tänk, den kaan det nu igen, efter mörkaste månadernas skugga!).. som jag tycker att vi gottar oss lite extra, medan det grådassiga pågår utanför.
Jag ska visa er en sak! Eller ni ser den ju redan!
Har ni sett?
En helt fantastisk bonad, som jag förstås fyndat i andrahand… för en liten hundring. Inte klokt, va!? Tänk sådant hantverk. Troligt är bonaden sisådär hundra år gammal.
Så vacker, visst?
Det blev så tomt där på väggen när julbonaden togs ner så då började skattjakten.. tradera är ett fantastiskt bonadstips.
Ett hem om det är gott, är livets högsta lott.
Ord som passar hemmakatterna mer än väl.
…
Rätt så februaritrötta är vi hela högen, så här ska fokuseras på återhämtning i helgen. Efter hemmasysslor med djuren, skola och jobb, så blir det ”Fredagsfys före Fredagsmys”. Håkan Bråkan till filmmyset ikväll. Håkan bråkan 2 är på önskan om att se på bio så förstås ”måste” vi se ettan först. En redig chipsskål har vi beställt oss också!
Vi startar veckan i alldeles vanlig ordning. Med en liten rapport från senaste veckans liv här på gården.
Veckan som gick, fylldes med;
Måndagsbestyr, som handling efter skolskjuts. Ett otroligt ljus uppenbarade sig också. Och jag var mer än pirrig i magen efter ett så spännande telefonmöte. Ett ärofyllt uppdrag har vi fått, jag och M, smått overkligt också. Ni kommer att få veta mer om allt, så småningom.
Snöyrig tisdag med semmelkalas på toppen.
Alla härtans-puss!
Vi är så välsignade med goda människor kring oss, som alltid stöttar och peppar och strösslar kärlek över oss. En utav dessa människor är vår fantastiska Pinglan-granne. Här hade hon just kommit och gett oss av hennes otroliga energi och dessutom gett småfolket små rara presenter.
Springande och prommande rundor. Eftermiddagsturerna börjar nu vara så ljusa.
Torsdagsbestyr! ”I en familj, hjälps man åt”. Inga konstigheter.
Fredag med ännu mera snö. Leka snöbageri med byttor och slevar inifrån köket. Ett så urbota enkelt och lika roligt påhitt.
Tack mamma och pappa för det barndomsminnet, som jag nu kan låta mina egna små njuta utav.
En stor snögubbe rullade vi tillsammans också, av ypperlig ”snögubbesnö”.
Så fort skolbarnen tagit helg, lämnade vi över en vagnsovandes liten Lillminsting med sin matsäck, till farmor och farfar. Lilla O hade packat allt gott han kunde komma på. Som raw chokladkaka by Bertilen (recept HÄR) och köttfärssås och spagetti. Undertecknad hade absolut lite knip i hjärtat, första gången ifrån varandra sådär en hop timmar..men det gick hur bra som helst och vi övriga hade det också fantastiskt trevligt tillsammans med familjen B. Äventyrsbad i timmar, så mycket bus följt av vad som i barnens ögon inte kan bli lyxigare; middag på ”hamburgerestaurangen” (MAX). Det blev en otroligt uppskattad upplevelse-julklapp!
Och jag kan tro, att det är fler än vi som njutit av det fantastiska vårvintervädret som bara öste på oss i helgen? Solen sken in ifrån morgonen, så gott. Wow, nu tusan ska vi njuta vårvinter.
Medan den skäggige och Storebror drog iväg på hockeymatch-dag, gjorde jag och dom tre minsta lördag för hela slanten, här hemma. Utelek, sparkåkande och en mysig byatur med både loppis och lördagsgodis-shopping. Jag gjorde tre små fina fynd. Klippte bara av fransarna som jag tyckte var lite för långa på den vävda duken, men sen fick den ta plats på bruna ”pysselbänken” framför köksfönstret, perfekt. Och ramar, ja det är alltid bra att ha, menar foto-tokan, som gärna i present eller julklapp ger bort inramade foton.
.. och ni vet hur det kan vara.. här skulle ja bara lägga ner dom där två ramarna bland alla andra ramar i kökssoffan.. när jag plötsligt hittade mig bland allt detta. Ett infall att reda ut vad i hela friden som fanns där under sofflocket. Just så. Skönt nu, med utrensat, ordning och reda.
Söndagmorgon. Med Pysselskåpet på vid gavel och flödande kreativitet hos dom små liven. Fantastiskt! Storebror satt vid köksbordet också.. och målade med porslinspennor på den vita mugg som vi hade loppat åt honom dagen innan, för en femkrona. Ett trevligt tips alltså; inhandla porslinspennor och köp urbilligt vitt porslin på loppis, att pynta precis som ni vill. Nu har alla tre storasyskonen här hemma varsina egendesignade muggar. (Tack Mormoster K som väckte denna idé för oss!)
Söndagsbestyr! Städa hönshus. Helsicke vad dom skiter, alltså!! Älskade hönapönorna och Tuppen Ture!
”Ack-ack-ack-ack så trevligt det blev här hemma nu!”, kacklade gänget sedan.. tror jag?
Vi avrundade veckan med kaffekopp i snödriva, hästande och också kalas för barnens Farmor. Somnade helt slut till kvällen. Trött. Och tacksam. Över att få dela livet med min älskade flock, älskade M och barnen. Min största rikedom på jorden.
….
En ny vecka är här nu,
Önskeplaner för vecka 8
-Vara tacksam varendaste dag, över att jag har möjligheten att vara här hemma med våra barn. Inget jag/vi tar för givet. Inget som heller bara blivit, av sig självt. Stolt, ödmjuk och tacksam, över att vi är där vi mest av allt önskar vara just nu i livet, eller rättare sagt, att BARNEN är där vi mest av allt önskar. Den som tror att vi vuxna lutar oss tillbaka, åker med på något slags bananskal… ni är ute på lång cykeltur. Ett litet ryt ifrån.. ej riktat till alla.
-Njuta vårvinter! .. tror tusan själen vaknat till nu, ”ööös på ba, ljuset, jag är vaken och redo nu!”.
-Utvecklingssamtal för båda skolbarnen! .. Morfars kommer och myser med småbrollor och vi päron kan därmed gå båda två på samtalen, mycket värt.
-Pyssla om pelargonerna! … nu har jag inga ursäkter för detta tråk. Jord är inköpt och nu är det bara att sätta igång, Bertil har lovat att hjälpa mig.
-Kalasplanera! .. inför 10-årskalas. Det känns både självklart och helt galet, på samma gång.
-Möta sista helgen i februari!
…
Önskar er alla en god, god februarivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi, i vanlig ordning både här inne och inne på Instagram, under veckan!
Vilka två helt underbara dagar som i år hamnade så nära, så nära inpå varandra.
Dessa två dagar känns som ett endaste strössel. Som ett strössel av kärlek, menar jag.
Vi har pysslat i massor. Ritat med vit oljekrita på vitt papper och målat akvarell ovanpå som skapat vad som nästan känts som magi. Och så har vi mumsat semlor, i långa rader.
Att en snöstormig februaridag få pyssla om småungar och djur, tina vetebullar ur frysen och sno ihop en mandelmassa så god att vi hade kunnat äta den som den var. Fylla semlor och låta femåringen spritsa grädden. Sen vänta tålmodigt, till att klockan skulle slå sluttid för skolbarnen.. och in det då ramlade storasyskon och andra hjärtenära människor. För att få mötas, kramas och ha semmelkalas en tisdag eftermiddag mitt i livet.
Det kändes så ofantligt lyxigt.
Skymningsljus i mitten av februari. Också så lyxigt.
Och idag vaknade vi till en onsdag alldeles i mitten av februari. Alla hjärtans dag.
Vi har pysslat ännu flera hjärtekort. Att måla med akvarell kan vara en ny besatthet känner jag. Otroligt trevligt. Och dessa kort är inte först ritade med oljekrita, utan med ett stearinljus, det funkade superbra det med!
…
Jag tycker om den här dagen, än om jag kan tycka att den är uppsjåsad.. kärlek kan och bör vi visa varandra året om.. men ändå, Jag älskar kärlek och använder gärna den här dagen till att strössla lite extra av det. Men jag tycker INTE att man behöver KÖPA PRYLAR (som ju affärerna såhåhå vill att vi ska göra) för att visa sina uppskattning för varandra. (Okej okej, blommor och choklad räknas inte….. 😉 )
Så jag har, i helt vanlig året runt-ordning, försökt visa barnen hur vi på andra sätt än genom prylhandel, kan visa vår kärlek och uppskattning för varandra och nära och kära i kring. Vi har tjavat till granngårdarna med semlor. Skickat hempysslade kort på posten till älskade som bor långt ifrån. Petat ner kärlekspost i brevlådan hos Farmor och Farfar. Skrivit små lappar till varandra. Kramats. Och pussats. Sagt att vi älskar varandra.
Och i eftermiddags gjorde vi ännu ett litet gäng semlor och tjavade iväg med kaffeflaskan och bakelserna, tog vägen istället för rätt över lillåkern som om sommaren.. knackade på hemma hos tant G och bjöd på två-fika. Ni må tro att hon blev glad. Och vi andra med. För himmel vad gott det känns att sprida kärlek och göra någon annan glad.
Att visa uppskattning för varandra, för dom vi är, kan vara det finaste som finns. Och i den stora världen känns det på många fronter så mörkt och eländigt. Men vi ger inte upp, eller hur! Vad vi matar, är vad som växer. Så låt oss mata kärleken!
Och du! Ja, DU! Kom ihåg en sak. Att du! Jag just DU. Är så värdefull, älskad och viktig. Kram till dig, från mig!
Det är måndag och dags för en redig rapport av veckan som just gått,
innan vi landar lite och förstås blickar framåt med några nya önskeplaner för den här veckan.
Veckan som gick;
.. jag vaknade till måndag och nockades av årets första släng av vårvinterångest. Första bästa läge under dagen, rev jag av ett gott träningspass och sen var det så bra med det, skoskavet krympte till noll och jag kände mig som en vinnare.
Småpojkarna och jag snodde ihop en semmelkaka (recept HÄR) som vi bjöd skolsyskon och hjärtevännerna på till mellisfika.
För att göra måndagen ännu härligare, så knackade det på dörren mitt i fikandet.. där stod en trio älskade människor och hänget fick en ny nivå. Bäbisgoooos!
När måndagen började skymma, kände vi oss ännu inte färdiga med varandra efter timmar av surr och lek och fikande i timmar.. jag snodde ihop en storstöpa middag och så vardagshängde vi vidare, nu med papporna hemma också. Att dela vardagen, utan knussel, tillsammans med fina vänner, det är så enormt härligt.
Tisdag förmiddag och full fart! Det som tidigare varit vår tvättstuga, agerar nu Soprum.. sortering av insamling, mao. Vi verkar, smått omedvetet, ha någon slags tävling för oss där vi ser till att proppa in lite mer rat innan varje ryck att ordna till. Nåväl. Småpojkarna och jag styrde ner alltsammans på by och sorterade bort, skönt.
Vi serverades så vackert februariväder. Här, en typisk utelekstund här hemma. Gården är stor och det finns alltid något att göra. Här grävde det ena i snön med sin ”grävmaskin” medan det andre hängde i trädkojan. Alltsammans intill hästhagarna med tre lurviga typer som stod och glodde och ville vara med.
Vardagslycka i tre glimtar! 1. Barnen jublade över att familjevännen G skickat post, varsina så otroligt fina böcker till barnen.
2. Mamman jublar fortsatt över att lill-coop säljer så mycket bra mat på ”ät snart”-pris.. Hemmamamman äälskar att handla sånt, äta på direkten eller frysa in.
3. Och glimt nummer tre; en vardagkväll hemma hos Familjen B, där vi återigen delade en vardagsmiddag med varandra. Wow, wow, wow!
Ännu mer vardagslycka i syn!
Läxläsning och pysselstund. Här har Lillminsting just lärt sig säga apelsin… ”aaarselsin”, sa han nöjt och alla skrattade gott.
Vi slog till med ett redigt bullbak och årets första utefika på gårdshustrappen. Nej, det var inte ogott eller ohärligt, inte alls. Och många frågar mig hur jag pallar baka med barnen så mycket, för jag ÄLSKAR det verkligen. Knepet är nog att låta det yra mjöl och sölas ägg och bara njuta av stunden och tänka ”stöket tar vi sedan”.
Jag jobbade på med uppvaknandet. Från vinterdvalan. Det gick faktiskt ganska så bra. Ja, till och med väldigt bra. Så glad för det!
Vi vaknade till en isande kall fredagmorgon. Mina ”friskluftiga morgon-andetag” var kyliga och så goda.
Fredagsmys i syn. Så evigt tacksam för vår plats på jorden.
Lördagen var en helt sagolikt vacker sådan. MammaMormor och PappaMorfar kom och hängde med oss, gosade djur och bullfikade.
Till kvällen var vi mer än trötta och somnade tidigt, men blev väckta mitt i natten då jourande pappsen drog iväg på larm i svinkylan.
Veckans sista dag blev således en ganska så trött sådan. Vi dukade upp med pyssel inne i köket, för både stora och små. Den skäggige satt och ritade på ett skåp jag önskat att han ska bygga i tvättstugebradrummet medan jag och barnen satt vid köksbordet och pysslade med hjärtetema.
Tidig kväll för att tanka kraft inför ny vecka. Somna med tacksamt hjärta.
…
Nu är det ny måndag som pågår. Jag har kickat igång veckan med ett pass på mattan medan jag parkerade småpojkarna framför barnprogram en stund, ofta är dom med i kring och gympar med.. men ibland önskar jag absolut lugn och ro runtom när jag tränar, idag var en sån dag.. behöver helt sonika samla tankarna.. inför punkt två av nya veckans önskeplaner 😉
Jag ser fram emot den här veckan, tror det kan bli hur fin som helst!
Önskeplaner för vecka 7
-Njuta lugnt hemmaliv! ..så mycket att det nästan står ut genom öronen på oss!
-Beta av ett (egentligen alldeles för) spännande telefonmöte! … kul ju!
-Bjuda darlingar som är hemmavid dagtid, på semmelfika! Det ska bli så gott på alla sätt!
-Springa och promenera! .. åhåh, efter en brandisjourvecka är vi som kor på grönbete.
-Inleda helgen med vad som var storasyskonens ena julklapp! .. dom fick ju julklappar enligt regeln ”något barnet behöver”, ”något barnet önskar sig” samt en upplevelse..nu räknas dagarna ner, med pirr i småmagarna.
-Februarihelg! .. med bland annat hockey i stan, och jag ska samtidigt passa på att shoppa pelargonjord när vi ändå är där, innan dess blir inga pellisar omsatta, förstår ni. Pelargonjord från Hasselfors, hjärtans bra tips från mig till dig.
…
Önskar er alla en god, god februarivecka, ta hand om er allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Något jag tycker är himla fint att göra denna tiden på året,
..det att gå ut i trädgården och knipsa in en eller några kvistar syrén och sätta i vatten. På några dagar kommer knopparna och snart små gröna blad, har jag riktigt tur så kommer små små pytteblommor också.
Det är så gott med det gröna och att blanda upp till exempel en bunt köpestullisar med dessa grönknoppiga kvistar, är fantastiskt fint. Eller att bara ha den såhär, i all sin enkelhet.
Hoppfulla lilla kvist!
Vill önska er alla en fin fredag och en god, god februarihelg!
Tusen tack för er fantastiska respons sedan gårdagens inlägg här inne, min inkorg har svämmat över av igenkänning, värme och kärlek. Det är så intressant att läsa om er alla, återigen; aldrig är vi någonsin ensam. Så skönt att känna! Intressant att läsa om era knep och ännu mer grottande i att solen, ljuset, D-vitaminnivåerna i kroppen så hänger ihop med måendet denna tid.. det krockar liksom, huvudet och kroppen. Och allt allt allt är så okej och så o-konstigt. Bara att omfamna!
Och jag tänkte på en sak när jag läste ett utav era svar som löd ungefär ”tack snälla för att du delar med dig av även dina mörka sidor”… och där vill jag bara svara att.. ”Tack, jag förstår vad du menar.. ”..men också ”STOPP! Tänk inte så! Värdera inte dina ”sidor” som mörka eller ljusa, tänk istället att alla pusselbitar är lika viktiga pusselbitar för att alltsammans till sist ska utgöra hela, fantastiska, DU!”.
Jaha, är du här nu? ,tänkte jag härom morgonen, i andetaget jag nästan inte fick åt mig.
–Februari, ja. Tänkte jag sedan. Med allt vad det innebär. Februariblå himmel, vårvinterviskningar, årets första dagsmeja.. och ljuset som återvänder, dag för dag. Ja, ljuset.. det underbara, hoppfulla, obarhärtiga, ångestframkallande ljuset!
–INTE NU, INTE ÄN, LÅT MIG SOVA LITE TILL , skriker min själ när vi kommit några dagar in i denna månad. Ljuset bara vräker sig på, utan att knacka först.
Men jag kan det här nu. Jag har lärt mig, hur min kropp fungerar. Befrielsen är total. För fem år sedan fick jag fullkomlig panik av känslan. Det fanns ingenting att ha ångest för och ändå värkte bröstet, PANIK. Men nu vet jag mer. Som livet och världen i stort ser ut nu, kan jag känna ångest ofta, det finns mycket som gör en mörkrädd. Men den oron, är något annat. Det här, handlar om kemi, som uppstår på samma sätt, mer och mindre, varje övergång från vinter till vårvinter.
Jag tar min skaviga känsla…. och välkomnar den, med varm famn. Jo, det är sant! Det är bara att acceptera och ”omfamna skiten”, så blir det bra till slut.
-”Ja, ja, se så.. kom du lilla vårvinterångest!”, säger jag. Det låter enkelt, men det är det förstås inte. Februarimorgnarna som börjar såhär, gäller det att stålsätta mig. Kliva ur den varma kokongen av täcken och ungar, sätta en fot om den andra.
Mina bästa knep för att sjasa iväg ångesten;
(hjälper och lindrar vid såväl ”verklig oro” som vid mer ”oförklarlig ångest”)
Jobba med. Inte emot. Att streta emot gör bara känslan än värre, jag lovar, jag har provat det också. Men att bara låta ångesten komma , utan att för den skull låta den äta upp mig, är mitt bästa knep. Ju mer jag accepterar skavet, desto snabbare släpper känslan.
Öppna ytterdörren och dra några riktigt djupa andetag, bara det ger en sån pyssla om mig själv-känsla
Träna! .. ja, jag lovprisar träning, alltid.
Vara extra noga med bra mat och riktigt med sömn.
Göra något jag tycker om och mår bra utav. Det kan handla om att gå ut och ta hand om djuren. Eller att helt kravlöst bara vara ute med barnen. Ute är bäst. Leka tillsammans utan plan, bara vara ute i friska luften.
Prata med en hjärtemänniska. Att bara berätta om skoskavet, kan ge distans.
Ännu ett knep, är helt enkelt, att hitta sina alldeles egna knep. Här ovan har du mina. Hitta dina knep. <3
…
Jag tänker också mycket på att balansera dagarna väl, likt alltid men kanske ännu mer nu. Balansera energin, menar jag. För kroppen är liksom både pigg och trött på samma gång denna tiden på året, förstår du hur jag menar?.. Man vill en hel massa saker och ljuset gör absolut att vi börjar orka mer och mer, men såhär alldeles i början av återvändandet, är det så lätt att tuta i sig själv att man är piggare än man är.
– Med min energi tänker jag såhär; Göra av med. Fylla på. Göra av med. Fylla på. Inte ”göra av med, göra av med, göra av med… fylla på”. Som det sistnämnda, fungerar det finfint från maj och framåt. Men inte nu. Balansera mera! Vårda mig ömt.
Säger till mig själv att det ju inte alls är så konstigt egentligen, att få en släng skoskav i själen just precis nu på året..
Det bitterljuva i att behöva vakna, efter en lång vinter. Det måste få ta sin tid. Bara för att ljuset vräker sig på oss och energier i kroppen som varit vilande, nu börjar vakna till liv.. får vi ändå ha med oss, att vintern har varit lång, mörkret har tarvat vårt allt för att mäkta med. Det är så motsägelsefullt att tro annat än att vi behöver få sträcka på oss, lite varsamt.
Jag vet att jag inte är det minsta skyldig någon att skriva och berätta det här, men det är så viktigt för mig att visa livets alla nyanser. Ingen är någonsin ensam. Så till dig som möjligt känner ett uns av den känsla jag beskriver (nu eller precis vilken dag som helst på året), vill jag bara säga; ta det lugnt min vän, ångest är inte farligt, det är kemi i din kropp, en känsla av ett alarm, som är falskt. Vi välkomnar skiten och tar kommandot.
…
Berätta gärna, kanske har du något sjasa-iväg-skoskav-i-själen-knep som du vill dela med dig av? <3
För någon helg sedan sa jag lite hintande till den skäggige;
”orkar jag mig upp tidigt imorn så sätter jag en ny deg, så vi får nybakt mammabröd till frukost, brödet är slut nu. Eeeeller förresten, kanske pappsen gör pappabröd?”…
-och se den lördagmorgonen fick jag både sovmorgon och någon som inkräktade på MINA marker, jag menar; ”skämde bort hemmabondmoran”. Så, så, så. Lugn, lugn, luuuugn. Hör min ironiska stämma. Helt 1800-tal är vi inte. Men jo, vi har våra sysslor jag och M. Enkelt förklarat är dessa uppdelade av anledningen att vi tycker olika saker är roliga. Baka är min och barnens grej, liksom. ”Jag ville att du skulle få känna hur det känns att bjudas på nybakt bröd till lördagsfrukosten”, sa han mumlandes. Så väldigt gulligt!
Vi är tydliga med det här, så barnen är införstådda i detta. Att man kan ha olika intressen, menar jag. Barnen lyfter heller inte på ögonbrynen om pappan sätter sig och fållar en gardin vid symaskinen eller om mamman drar iväg med fullt hölass bakom fyrhjulingen.
Sådär, en smått evighetslång parentes var det där, om viktigheter, ju!
Nu ska ni få receptet på dessa fantastiska Pappabröd! Påminner väldigt om Mammabröd, lika enkla, men är istället kalljästa..så finurligt, att kunna röra ihop degen, kall, på kvällen.. sova natten lång och baka ut direkt på morgonen!
Kalljästa frallor, ”Pappabröd”!
(Cirka 20 stycken)
Ingredienser:
1 liter kallt vatten
1/2 paket jäst
2-3 tsk salt
en skvätt, 3-4 msk, olivolja
ett par matskedar flytande honung
4 dl grahamsmjöl
12 dl vetemjöl (helst manitoba cream!)
Gör såhär:
Lös upp jästen i lite av vattnet i en stor bunke, häll sedan i resten av vattnet
Hiva övriga ingredienser och rör ihop till en rätt så lös deg
Strö över lite mjöl över degen och omslut med en kökshandduk/plastfolie, ställ sedan in i kylskåpet för jäsning, i 10-12 timmar
Sätt ugnen på 275 grader (det låter skitvarmt, jag vet!!)
Häll ut degen på mjölat bakbord. Platta till degen till lämplig tjocklek (1-2 cm) och skär i önskade bitar. INGET knådande, tänk enklast möjligast.
Grädda bröden i 9 minuter, skvätt in lite vatten i ugnen 1-2 gånger under gräddning.
Ät och njuut! Frys in det som blir över och plocka fram till nästa brödtillfälle.
Käraste, käraste bloggen och ni som läser, god måndag!
… å hej och hå, så knapert det blev på uppdateringar här inne senaste veckan. Inne på instagram har ni fått hänga med desto mer. Anledningen till få ord här inne? Jo, veckan som gick;
Måndagmorgon. I hemmets trygga, lugna vrå. Morgon med alla barnen, följt av skolskjuts och vidare mys med dom två minsta, ni vet.. men kikade jag i telefonen så var det allt annat än lugnt..
.. näst världsnyhet, denna rubrik. Lika delar stolt, blyg och tacksam, över att ha fått möjlighet att sprida ordet. På Expressen.se och Mama.se hade nämligen en artikel angående drömgårdslivet postats och sedan dess har det varit sånt sus och brus i kring.. ni är så många nya som har hittat till oss (Välkomna!) , det är så otroooligt många meddelanden som skickats, med (allra, allra mest) värmande (och en del otrooligt upprörda) ord och många, många frågor som jag har försökt svara på. SÅ otrooligt roligt att ni är så engagerade! Men se nej, mer skrivtid än så hade jag inte över, därför blev det skralt med post här inne.
Alldeles i slutet av januari. Vi strösslades med vackra morgnar.
Onsdagseftermiddag, med hela flocken fulltalig. Det byggdes tågbana.
.. och jag och Skrållan gjorde ett ryck och sorterade in pyssel och teckningar i allas sparlådor/mappar. ”Stora stökrummet”.. som ska få bli ett barnrum så småningom. Agerar förråd i detta nu.
Februari inleddes otrooooligt stormigt. Vi donade i köket i flera timmar under torsdagen. Det spisades ärtsoppa på Mamma-Birgit-vis.
.. och kokades hallonsylt och gräddades kikärtsvåfflor (Recept HÄR). Makalöst gott!!
Fredagmorgon. I ett nystädat kök. Med en redig kaffekopp följt av ammemys med han som tagit en lång sovmorgon.
Sen tog vi tag i resten av hemmet, gjorde det rent och såpadoftande inför helgen. Medan pappan sedan tog med barnen på skotertur, kutade jag en skön tur. Och sen blev det helg för hela slanten. Så skönt.
Lördagen var otroligt väderskön, så vi hängde ute allt vi kunde. Skidade, hästade..
.. och något så vansinnigt trevligt som det här, hände! – vi tog oss in i Pettson-växthuset och kollade läget. Sen sådde vi fyra sorters kål, årets allra första stund i odlingsrummet (mmm, helt underbart!!) och ställde ut i lilla glashuset. Kallsådd, mao!
.. söndagspromenad med sovande småbrollor i vagnen. Haha, sooom han sliter på där bakom, den skäggige! Jag vet precis hur gott det svider i benen för honom.
Vi avslutade veckan hemma hos barnens Mormor och Morfar, livets lyx. Att vi har varandra så nära. För några dagar sedan möttes vi hos oss, mitt i vardagslivet. Nu sågs vi för en lugn söndag. Att få tjava ut till den vedeldade bastun, efter att ha fikat mammas otroliga semlor.. oj, oj, oj… tacksamhetssuckarna var ett faktum. Så himla skön söndag, av det slag vi precis behövde. Så tacksam. <3
…
Nu väntar en ny vecka…
Önskeplaner för veckan 6
–Omfamna februari, en dag i sänder! Jag börjar varje morgon med att sticka ut näsan genom dörren och andas in den goda, goda luften.
-Bjuda hem vännerna på lek och fika! Längtar.
-Baka! .. en redig vetedeg ska sättas. ”varför börjar jag inte baka surdegsbröd?”, funderar jag också..
-Fixa och dona! .. med lite av varje, utöver mammande alltså. Behöver beställa mer funktionsfoder till hästarna, rensa ut och dra iväg med alla sopsortering som svämmat över, kika till pelargongänget uppe i vinterförvaringen och kanske börja väcka till liv, susa på möte för föräldraföreningen osv.
-Blogga! .. ni ska bland annat få receptet på ”Pappabröd”, som barnen nu döpt brödet till som M bakat ett par gånger. Så gott! Har små tips och funderingar på lut till er också..
-Fira februarihelg!
…
Önskar er alla en god februarivecka! Vi hörs imorn igen, det lovar jag! Är så tacksam för det här lilla hörnet av internet, så glad att ni kikar in och läser. Ta hand om er, så hörs vi! Och tack igen å igen för all respons angående artikeln i stortidningen.
Har du inte läst den men vill läsa, följ länken HÄR!
Glädjen i årets första primula, en färgsprakande typ och så euforin över att ljuset märkbart stannar längre dag för dag.
Tisdagen var pappan borta till sena, sena kvällen.. och istället för att deppa över det, så peppade vi till. Ordnade oss en ”italiensk afton”, jo-jo. Köpes pizza-kit där ungarna fick strössla önskad topping. Iskall crusch, en vanlig TISDAG!? ..och så lite halvhetsig italiensk ”pizzamusik” och precis ingen var på dåligt humör, tvärtom! Urtrevligt hade vi det! Konceptet tipsas vidare! Att festa till ”en sketen tisdag”, kan vara ett utav livets lifehack!
Att ha en minidräng som gladeligen bestyrar där nere i lagårdsstallet.. också det, ett väldans trevligt lifehack! 😉
Har njutit så löjligt mycket av att öppna skafferiet senaste dagarna… för som ni ser så blev det äntligen rent och i ordning där igen. Det liksom rasade ut pinaler därifrån innan röjet, fann möjliga tortilla och mjölpåsar med knappt något mjöl i alls osv.. ni vet. När vi nu var igång så gick vi vidare, igenom hela kylskåpet och stora porslinsskåpet också, även det två skåp som tenderar att ”gro igen” ibland. Så otroligt skönt nu!
Jag sa till min odlingsproffsige vän att jag visst glömt skicka efter kålfröer.. pyttestunden senare hade hon i ett knyck ordnat mig en strålande kompott .. för fint. Och snällt.
Det var en rätt sjåig vecka med extrasaker på agendan mest varje dag innan helgen. Jag var extra noggrann och tankade på. Femåringen och jag lyssnade på årets första fågelsång. Himlen viskade om att februari är på väg. Och stunden jag blundande och kände solen värma blygt under barnvagnspromenaden, var god så god.
Och så blev det lördag! .. och M överraskade med ”Pappabröd” till frukost. Så gott!
Vi fyllde dagen med familjetid och friskluft. Promenad, skridskoåkning och korvgrillning nere på byn. Följt av en ridtur upp på berget. En sån där lördag där energidepåerna fick tankas på.
Veckan avslutades med bland annat det här; pustandet ute på trappen efter en springtur, den första på vad som kändes som en evighet. Precis som med suget på olika föda under året, har jag också olika sug på träning under året. Tabata och promenader har varit melodin det senaste, men nu är plötsligt både kropp och knopp var springsugen igen. Efter rundan drog hockeypojkarna iväg på matchdag och jag var hemma med dom tre minsta till kvällningen. Vi tog oss en byatur, köpte lördagsgodis på en söndag och myste framför Insidan ut (så söt film, tips från oss!). Gott avrundande av en januarivecka mitt i livet!
Önskeplaner för vecka 5
-Haka på när januari möter februari! Januari har känts god.. och evighetslång, på ett välbehövligt vis…. känner mig redo och hoppfull inför den nya månaden nu!
-Dona på här hemma! .. jag fortsätter med rens och röj i vrå efter annan.
–Årets allra första frön ska också petas ner i jord!
-Njuta guldstunder med barnen! … känslan av småarmarna omkring min hals, amningsstunderna på sofflocket, tjoandet under sparkturerna, leendet när vi möts efter skolan, busflinet när vi leker i snön ute, djurbestyren, lyxkänslan när jag serverar barnen och deras kompisar gott mellis, alla små och stora samtal.. det är så häftigt att få vara morsa!
-Ha årets allra första februarihelg! … och den är tusan oplanerad. M-m-m!
….
Önskar er en god avslutning på årets första månad och en god början på februari. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Senaste kommentarer