På trappan till gulligaste huset jag vet om!
Bertilen!
På trappan till det gulligaste huset jag vet om.
Lillprinsen. Minsting. Som är ute på äventyr på ettårings-vis, precis alla vakna minuter på dygnet just nu. Han skulle, om han bara kunde, säga ”mamma, jag älskar att vara här på Gotland”. Men ord behövs faktiskt inte nu, hela skenet, är så lätt att känna och avläsa.
Lillebrorens första möte med älsklings- ö.
Och. Bertilen. Älskar Gotland.
…
Idag är en dag vi ser fram emot hela familjen. Juni har pratat nåt så ooooerhört mycket om vad som väntar… ni vet, Pippi-Långstrumps-älskaren.. ska få sitt lystmäte. Minimannen likaså. Och Lillprinsen, ptjaa han ska nog inte ha det tråk han heller. Frågan är bara om mamman och pappan kommer hänga med lilla trio-gänget i deras happy-peppy-fart, men det tror vi. Vi är taggade. Full fart mot Kneippbyn, alltså!
…
Hoppas att ni får en god sommardag!
Lillafrun
Sommarlovande Måndagshälsning!
Det är måndag och i vanlig ordning tar vi en titt på veckan som gick och vad som väntar oss nu…
Med sovrumsfönstret öppet på övervåningen (se bilden ovan, älskar synen av liv där uppe), har M varit idog och jobbat på med renoveringen under gråmulna timmar. 
Själv myste jag med småttingarna!
Precis; ibland är det lyxigt att få vara den som kan gå upp och jobba i lugnan ro, medan det i andra fall kan vara världslyx att umgås med samsande småttingar som är på bra humör och ens egen energi är god. Ibland kan det vara tröttsamt, oavsett Snickarpappa eller Husmor. Men för det mesta; ljuvligt alltsammans! Vi peppar och teamworkar, så tacksamt alltihop. 
En dag arbetade vi tillsammans ute på gården.
Eldade gammal brädfodring och grillade korv. 
Mannen och Bertilen snickrade tillsammans.
Vi motionerade förstås. Sprang och gympade. Och sommarnattade i vackert juliljus. Under ljusa sommartiden njuter jag enormt av rundorna ute i naturen, flyttar gärna gympapasset ut till trädgården också.
Lillebroren var nästan för söt för att kunna stå ut med. I sin nya Farmorstickade kofta.
Vi trädgårdsnjöt. I massor. Och det intresset liksom bara växer och växer. Blir hejdlöst nipprig när mannen är pepp på växthusbygge också. 
I odlingstäppan växer det så det knakar och små sockerärtor hänger och sprider lycka.. och smakar himmelskt. Fast vi väntar lite, lite till så dom får växa på sig lite.
Jag packade, marathon-tvättade, städade hem och bilar och barnvagnar och prickade av långa listor i massor. Alltsammans som om det gällde livet, hah..
Vi häpnade över vår hembygd. 
Jag tittade på rosenknopparna så att ögonen nästan gick i kors.
Till sist, en mycket spännande dag. Med som-om-det-gällde-livet-packningen minutiöst packad, som för att hejda någon slags galen resfeber.
Och det här;
Tre smågalningar som både jag och mannen undrade om vi ens skulle våga stänga bildörrarna om och susa iväg..för ooo som dom levde rörare innan avfärd. Men vi andades djupt, tackade gårdsvakt stort och drog iväg.
Hamnade i Huvudstaden. Med Moster M och fina familjen. Blev ompysslade till max. Badade pool och njöt i varma grader. Levde lajvet.
Innan vi efter ett dygns Storstadsäventyr, susade vidare..
Mot älsklings-ö!
I mål, på efterlängtad älsklings-ö!
Med en helt enormt lyckad resa i bagaget. Jag och M vågade knappt, under resans gång, uttala oss om hur larvigt enkelt allt gick, hur nöjda ungarna var och hur trevliga all mil i bil och timmar på båt var. I tystnad hade vi förstås njutit till max. Och nu i efterhand, pustar vi massor.
Har hunnit ha en dag här och ö-livet börjar landa i kropparna. Jag har susat runt i skogen och sprungit ”min” skogsrunda. Som jag längtat efter den. Och så avslutade vi gårdkvällen uppe på berget, till utsikten ni ser ovan. Magnifikt!
Och nu är det Sommarlovsmåndag, på ett så himmelens ljuvt vis. Vi är på vår älsklings-ö. Oändligt efterlängtad då det är hela två år sedan vi var här på gulliga gården. För två år sedan, pågick också en oviss känsla i min kropp under dagarna här… oklara känslan, som ju slutade i att vi miste lilla bäbisen jag då bar. Så otroligt sorgligt. (För den som undrar, läs mer HÄR).
Att nu få återvända hit, med tre ljuvliga ungar och fylla Gotlandsdagar med liv. Det känns inget annat än helt och hållet ljuvligt. Tacksamheten är evig.
Hoppas att ni mår gott. Så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Recept på himmelsk Rabarberpaj med knäckig topp!
För där ordnade Skrållan och jag den smarrigaste Rabarberpajen vi någonsin smakat. Ni ska få receptet. För det här vill ni ej missa. Lovar.
Himmelsk Rabarberpaj med knäckig topp!
Du behöver (till en vanligt-stor pajform)
- 500 g rabarber
- 2 dl havregryn
- 2 dl socker
- 1 3/4 dl vetemjöl
- 1/2 tsk bakpulver
- 1 krm vaniljsocker
- 125 g smör
- 1/2 dl vispgrädde
- 1/2 dl ljus sirap
- smör till formen
Till servering
- vaniljglass, eller kanske en snabbgjord vaniljvisp (recept HÄR)
Gör såhär:
- Sätt ugnen på 150°C.
- Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
- Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna.
- Ansa och skär rabarbern i önskade stora bitar.
- Lägg rabarbern i en smord ugnssäker form.
- Bred på smeten.
- Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått fin färg.
Ät och njut!
Må gott, så hörs vi imorn igen!
Lillafrun
Rotsidan!
.. och dagen efter Paltkalaset här på gården, drog vi, Storfamiljen, till Rotsidan.
Njöt.
Stekte upp palten på muurikka.
Doppade tårna i havet (okej, vissa av tappra ungarna badade, men inte den här morsan)
Värmde oss mot sköna klipporna
Blundade mot solen
Jagade busig ettåring
Och njöt lite till.
Rotsidan. En alldeles ljuvlig plats, mitt i Höga Kusten❣️
Lillafrun
När det var Paltkalas på gården!
Vi har en mycket älskad paradrätt, ja den kommer från min mors släktsida och är så himmelens förknippad med barndomen och framförallt min älskade Mormor Syrena. De allra, allra flesta av oss i stora gänget människor, älskar den!
-Palt.
En utav julis hemestrande dagar tillsammans med Storfamiljen, innehöll ett hejdundrande Paltkalas som vi hjälptes åt att ordna. Så roligt att göra festen tillsammans! Jag och Storasyster M började med att skala potatis och tärna fint sidfläsk. Storan och Storsvåggen kom med en storstöpa skalad potatis också.
Jag fick sötaste Värdinnegåvan av Storasystrarna. Karameller till barnen. Alltsammans från Gårdsbutiken. Ja, inte rosorna förstås. De är från Storan vackerträdgård. Så inom några minuter hade hon ordnat oss vackra buketter runtom i hela hemmet. Feststämningen var god!
I köket pågick nu Den Obligatoriska Palthetsen.
Allllltid fattas det någon del i assistenten när vi ska börja. Eftersom vi inte var här på gården senast paltkalas var, utan då hade släpat iväg alltsammans till Mäjadalen. Till sist var den där rackarns mackapären igång och potatis maldes på löpande band av Storasyster M. En heeeerrans massa potatis.
Svåggen C pressade ur vätskan ur den malda potatisen och det Äkta Teamworket makarna emellan var imponerande.
Ute på gården pågick sånt där. Kusinlek. I massor.
Fransson tog alltsammans med ro. Ganska så van att det är många människor här hemma, liksom. Juniflickan och jag förberedde en stor, stor Knäckig Rabarberpaj.
Gullisar satt på kökssoffan och var just det; dögulliga. Kärlek liksom. Finns inget bättre. Flisan-hunden satt bredvid och kände inte av läget alls. Där skulle hon vara, liksom.
Ute på Verandan satt ett gäng och tittade åt samma håll och log sådär som man bara gör åt såna här typer;
Ettåringar som är inne i sitt alldeles egna påtande. Så gulligt. Och ”bättre än alla tv-program i vääärlden!”, som min mor alltid säger.
Så började det närma sig. Traven tallrikar drogs fram och servetter stoppades i glasen.
Familjens Förste Paltmakarinna (efter älskade Mormor i himlen), hade nu blandat i vetemjöl och kornmjöl, ägg, mjölk och salt i den pressade rårmalna potatisen och paltarna började formas.
Potatisgeggan med gömma av salt fläsk i mitten. 55 paltar formades och stoppades i det bubblandet, salta vattnet.
Nånstans här, är vi alla så hungriga och paltsugna att tandvattnet rinner. Typ.
Dom efterlängtade orden ropades. ”Nu har palten kokat färdigt, nu är det varsågoda!”
Till palten. Iiiskall mjölk. Lingonsylt. Och omåttligt mycket smör. Så skaa det vara.
Som när jag var liten, stampade MammaMormor palten till min förstfödde. Han som i ivrig tystnad nog tänkte ”Mormor, har du pussat färdigt nu så jag får börja ääta!!”
Å himmel. Så gott det var!!
Bertilen spatserade runt mellan de dukade borden. I köket och Salen. Och åt lite här och lite där ifrån. För han tycker också om palt, Lillprinsen.
Alltid, alltid; Palsvimma efteråt.
Man blir såå trött. Helt otroligt trött. Så då måste man vila lite. Det är sen gammalt, menar Mamma och Flisan-hunden som damp ner på sofflocket.
Medan Paltsvimman osade i hemmet, pågick också ett sjuhelsickes diskrace och på toppen ett litet efterrättsmakeri.
Så mumsade vi Knäckig Rabarberpaj med vaniljglass.
Och vet ni, det här receptet vill ni ha. För det var den godaste rabarberpajen jag någonsin gjort. Och ätit. Kära nån, så god den var.
När julinatten mötte oss kramades vi darlingar –tack för ikväll, hejdå och vi ses imorn!- och den då nattasuddande bebben hängde med mamman på höften medan jag och mannen påtade lite i köket.
Innan vi också stöp i säng bland de sovande Storasyskonen. Samtliga, med magarna fulla av Livets Paradrätt.
…
Så, så gick det till när det var Paltkalas på gården! Hujedamig, alltså. Palt. Det finns inget godare!
Må så gott så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
