Den är så nära nu.
… ja, det är alldeles för spännande här ikväll…
Och mitt i det smått vemodiga storplockandet, tänker jag sådär som alltid…
”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör.
Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen.
Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.
Och om jag inte visste att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.
…
Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden”.
Den är så nära nu.
Frosten, menar jag.
…
Emmeli
Mitt Skörda Dill- knep!
Ute i tidig septembermorgon, dimman ute på åkern håller precis på att dra sin kos efter natten.
Det finns massor att dona med ute i trädgård och odlingar nu… och höstfixet, ja det kan vara en favorit hos mig… Skörda, det är på ett sätt väldigt ivrigt. Men ändå som ett lugnt, djupt andetag efter rusigaste sommarmånaderna. Jag fyller nävarna med överblommat, samlar frön och känner som att jag bär in guld, för att torka och spara till nästa år. Ännu plockas buntar så maffiga. Rödbetor och potatis är ännu i jorden och tas upp inför måltid. Ni minns kanske att jag skrev ”Skörda dill!” som en önskeplan för den här veckan?
Såhär såg det ut 2022, när jag stod i potatis- dill- och morotslandet. En helt GALEN dillskörd.
I år?
… en lite blygsammare skörd, men ooh så uppskattad.
Jag trodde nämligen inte att det skulle bli ett endaste dugg av årets dillsådd, då det var just i torkans torka som dessa frön hamnade i jorden, kring mitten av juni. Den mindre dillen, sådde jag långt senare, i andra halvan juli, faktiskt.. som en andra chansning.. vilken hit!
I en påse är det mååånga frön, ju, så det här gör jag nog om nästa år också; så i två omgångar. Himla härligt att både få en omgång med kronor och en med mestadels dillblad.
Vilken vinst, att det kom lite av båda!
Vill man spara dillfrön är det himla lätt också! Dillfröna skördas när blomhuvudena börjat blomma över och bli bruna, liksom annat du tar frön från alltså.
Skörda dill och frys in, så enkelt det bara är möjligt! Jag tar helt sonika knippet och hackar av det grövsta som ni ser. Från den längre krondillen plockar jag raskt av det dilliga/bladen från stjälkarna.
I med alltsammans i en redig fryspåse och skjuts in i frysen. När dillen frusit, tar jag ut påsen och kramar den med händerna. På så sätt ”finhackas”, finfördelas dillen, i ett nafs! Så fenomenalt, som Farmor Gertrud skulle ha sagt.
…
Det var mitt Skörda Dill- knep, det. Varsågoda! <3
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Det är måndag, igen! Vi tar en kik på några glimtar från senaste veckan, vetja! Här kommer ett stycke Drömgårdsrapport…
Veckostart! Med hemmahäng och skola följt av tillsammanseftermiddag där Storebror bjöd oss alla på nyrullade chokladbollar, såna med dadlar och massa gott i, ni vet!
Vi var också till en älskad och lämnade en redig ”krya på dig”-bukett. Så drog vi till ”Mamma och Fjödurs” kantarellställe och ”hämtade” hem svampen för i år.. ja, inget letande alltså, vi går bara till exakt samma ställe varje år, stället som Fjödur nosade upp åt mig för något år sedan.
Det var en regnig tisdagmorgon. Väldans regnig. Löven färgades snabbt gula på gamla björken… och började singla ner, ett efter ett. Vi grejade ut med ditt och datt. Ute är livet, om ni frågar Virvelvinden.
Han som upptäcker livet i sådan väldig fart just nu..sådär så att morsan på riktigt flåsar fram ibland när hon försöker göra saker samtidigt som lillungen ska hållas vid liv. Typ laga en lunch…. en utmaning just nu. Men låt oss leva utomhus, så är allt frid och fröjd.
Jag sparade frön från favoriter.
.. och tog hand om älskade liv.
Snublade i nyköpta fotogenlampan gjorde jag också.. den jag fann på finloppisen i somras och ”längtade efter att få tända till höstens mörker”… ooohwell… vad är väl materiella ting..
Mitt i veckan och sagolikt vacker kvällspromenad.
Hängde i köksträdgården!
.. och lagade ”skördemiddag”… fräste lök, grönkål, kantareller, bönor och lite strimlad kassler. Till nykokt färskpotatis. Och en röra med massa örter i. Löjligt enkelt. Larvigt gott!
Så blev det fredag och jag hade sprungit rundan i tidiga ottan.. kom hem och satte mig på bron när övriga gänget moloket kom ut och sa ”dom har blivit sjuka”. Tyyypiskt. Småttingbacillurer kan ju göra en väldans deppig ibland alltså, som när ”äääntligen ska vi ses”-planer kraschas. Vi som ordnat gårdsvakter, minutiös packning och så vidare..Meen, lillungen repade sig fort och det är det viktigaste, för att ses, det kan vi göra framöver. Vi får bara längta lite till. För fint, med dessa hjärtevänner som vi ständigt har ett längt till men som vi ju bor lite för långt ifrån egentligen…
… fredagen tarvade ett redigt blomsterfång..
.. gos med häst, påbörjan av nytt projekt (ett stor hönsgård), målning vid köksbordet och så bjöd vi upp Pinglangrannen för fredagsmys.
Och helgen blev en fest för barnen.. för Världens Fräsigaste Farmor, drog iväg med barnen på husbilstur ute vid havet. Vi hade skiftbyte här i bild, mellan ”storkusinerna” och ”lillgänget”. För gulligt. Otroligt uppsakttat. Heja Farmor!!
Lördagkvällen blev en höstigt grå men så varm sådan… jag serverade en enkel kycklinggryta med det vi hade hemma. Ni var flera som undrade ungefär hur jag gjorde..
Enkel kycklinggryta!
Finhacka och fräst en gul lök i en klick smör. Dela några kycklingfiléer i lagom stora bitar och stek till alla sidor blivit vita. Salta, peppra. Slanta några morötter och tärna en paprika. Bryn på alltsammans med löken och kycklingen. Hiva i någon deciliter grädde och lika del creme fraishe. Lite vatten, ett par hönsbuljongtärningar och en skvätt vitvinsvinäger. Låt puttra. Smaka av. Servera till ris och en lass persilja! Mums!
Söndagen började roligt. Jag kutade rundan och höll i vanlig ordning denna tid på året, FULL KOLL på dikeskanten… där ligger nämligen just nu GULD.. grovsopor alltså. Jag fann en så söt fåtölj .. så när jag kutat hem tog jag bilen och åkte tillbaka, knackade dörr och fick ett ”självklart, bara taa den!”. Återvände glad i hågen hem till han som numer inte höjer ens lite på ena ögonbrynet, när frugan kommer med sin fynd.
Livets första schackspel också, mot han som spelat schack i flera daaagar ju.. och tycker reglerna är en sån självklarhet. Puh, sicken tur att mamman fick en knapp jag kunde trycka på, då självklarheten inte riktigt fanns hos mig…
Sen drog vi på minisemester i brittsommarvärmen! Till älskade Mamma och Pappa, för en massa gott och mysigt. Somnade så evigt tacksam. Över hela alltet. Möjligt låg jag också och smålog precis innan natten tog vid.. över att jag visst på vägen hem från mor och far, fann ännu en fåtölj, i en annan grovsopshög. Ska visa mina fynd närmre, lovar!
Nu väntar nya septemberdagar, hujedamig en sån lyx!
Önskeplaner för vecka 37
-Skörda och frysa in dillen!
-Storstäda övervåningen!
-Välkomna Hovis!
-Ta upp potatis!
-Måla hönsgård!
…
Ta hand om er allt vad ni kan, så hörs vi under veckan!
Emmeli
Vi får förhålla oss, sa hon.
Gladlynt…
..Belåten…
…Själaglad..
… Turlig..
… Ja, tänk. Så gott en kan må av ett litet nyplockat fång av luktärter.
..Trots att helgens planer bara blev ett enda ”skit också”. Nåväl. Inte borttappade planer. Bara framflyttade drömplaner. Som istället blev till en oplanerad hemmahelg med septemberbestyr i sommarvärme. Ni vet några som inte klagar över det, alls. Men ändå.. vi hade så sett fram emot äventyret denna helg. Men, som älskade Lena alltid sa; vi får förhålla oss. Och göra det bästa vi kan av situationen. Ja, så får det bli.
Önskar er och oss en god, god septemberhelg. Hoppas ni får många guldstunder.
Emmeli
Skördetider är goda tider!
Det var den första lördagen i september..
..solen sken och vi bjöd över vännerna för middag efter en dag av grejande med allt möjligt.
Septemberköket!
Mos- och saftkittlarna alltid redo. Något nyskördat ständigt på bänken. Grönkål i blombuketten. Middag på gång.
Som tillbehör till laxmiddagen fräste jag finhackad gul lök, grönkål och harrisar i en redig klick smör. Saltade, pepprade. M-m-m!
Dukade fint i Salskammaren med halvskrövlig duk och färsk blombukett.
Mållös. Blomningen. Hur kan den ens bli såhär vackert!? Tycker så om att blanda i nypon i nyhöstbuketterna också. Och som sagt, grönkål också. Himla charmigt!
Ett stycke morsa som slirat genom duschen, hoppat i en sommarklänning för vad vet man, kanske sista gången denna sommartid? Det gäller att passa på. Tillbaka till kastruller och spisande sedan. Och iiingen uppoffring i det, alls. Att stå och laga i lugnan ro, särskilt denna tid på året när landen, träd och skog dignar av gott .. det är en favoritsyssla för mig.
Ett stycke efterrättsexperiment i bild. Jag hade nämligen kommit över smördeg på lillaffärn, sådär skitbilligt.. för billigt för att inte köpa och prova göra något gott utav…
”Å, nu kommer dom!!”, vrålade storasyskonen utifrån bron. Bäst att gå och anfalla dom efterlängtade!
Älskade torparna som kom med sin härliga energi och goda grejer som hemägg, nykokt saft och hjortronsylt.
Sa klart och tydligt till familjen att dom kan få varsin tesked hjortronsylt, att smaka. Resten är till mamma. Sådetså. Det är en stor favorit, mao. Tänk om jag vågade mig upp till vår skog på fjället och plocka om somrarna… men det gör jag inte. Är alldeles för björnrädd.
”Nu är det maaat!”
Och vad härligt det kändes, med skördemiddag. Okej, laxen var ”fiskad” nere på lillaffärn. Tunnbrödet, nere från Mjälloms. Men allt grönt från oss. Pärerna likaså. Blåbär och äpplen till efterrätten också. Dillen i såsen. Krassen och ringblommor som krusidulligt uppepå. ”Bara kon som fattas”, menar den skäggige….
Livet i syn.
En vinstkänsla är också, att precis alla tycker om denna maträtt… hur ofta hittar man en sån rätt, när det handlar om ett gäng på sju gullungar!?
Hästarna betade utanför.
Sen utbröt lekinferno bland barnen. Samt allt mellan himmel och jord-babbel och spejande av pågående projekten här hemma för dom fyra päronen.
Typiskt härligt, hela alltet.
Sen blev det glassbuffé för barnen. Och någon premiärade och fick minsann sitta både mellan gängets Radarpar OCH få PRECIS samma sak i tallriken som dom…
-Glass, maränger och chokladsås. Hejdå kvällströttheten och hej SuperspeedBusOlof! ..som levde lajvet i sin sockertopp bland alla ”storbarn” sedan.
Nu var det föräldrarnas tur att njuta efterrätt.
Hade gräddat experimentknytena en stund och det doftade himmelskt i köket. Blåbär med vit choklad eller andra varianten; smörstekta kardemumma- och kaneläpplen.
Söta smördegsknyten med en klick vaniljglass till. Det smakade mycket, mycket bra… om jag ska behärska mig i orden.
Om inte; ”DET VAR SVIIINGOTT!!”.
…
Det blev en så på-alla-sätt-god kväll.
Skördetider, är goda tider. Och vänner, är dyrbarare än guld. Ja, så är det!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
